Hej,

Jag har under vintern röjt fram en fin dunge på min naturtomt - en massa gamla risiga halvdöa enar sågade jag ned, och kvar står nu en halvstor ek, en tall, några rönnar. Ett helt naturligt woodland alltså, (jag tycker av detta skäl att uttrycket woodland är idiotiskt, skogsdunge är väl ett användbart och etablerat ord?)

Marken har aldrig varit odlad, den är verkligen porös och mullrik - i alla år har enbarr och löv ramlat ned där, utan att de någonsin krattats undan. Konsistensen är egentligen ljuvlig på marken, men det är ju tämligen torrt förstås, och mycket surt kan man misstänka.

I mitt stilla sinne tänker jag mig att ha mängder av vårblommande lökar där, innan löven slår ut. Men måste man då verkligen förbättra jorden? Och andra växter som ska klara såna här miljöer, måste de ha extra näring och ordnade förhållanden - eller kan jag bara köra på och låta naturens kompost räcka?

Det kommer alltid bli bättre blomning om man lägger ner lite långverkande gödning samtidigt som man gräver ner löken.

tack, ja, lite benmjöl o liknande kan jag utan problem pudra ner i gropar - men jag känner mig glad om jag slipper greja med själva jordtäcket. Räcker det med lite näring i gropen så känns det överkomligt!