Tack för fina ord. Det är speciellt roligt att pionen blir så fin trots att den inte hanteras särskilt väl. "Hålet" är resultatet av att en överförfriskad yngling (grannens) ramlade in i den tidigt i våras på väg hem och en gren gick av. Den har jag stuckit ner i jorden i närheten och den lever än.
Den står fel, alldeles för trångt, tillsammans med en rosenkvitten (färgerna skär sig), klematis (Dr Ruppel), vinteriberis (dom går bra ihop dock), div narcisser (syns inte nu), förvildade Alchemilla Mollis ("gåva" från grannen) plus diverse ogräs. Allt på en yta om totalt 400 x 40 cm! Borde inte funka men det gör det. Och inte blir den omskött och inte får växterna särskilt mycket näring, lite jord och näring när jag kommer ihåg det. Men vatten får dom för utloppet från varmvattenberedaren går ut i den lilla rabatten (väggen hör till förrådet).
Visar kanske att man inte behöver lägga ner så himla mycket omsorg som jag gjort vad gäller växterna på trädgårdssidan. Och dom lyckas inte lika bra. Hm...
I år är trädpionen vackrare än någonsin. Den planterades år 2000 och antal blommor har varierat över åren. Och nej, vi har ingen mini-brevlåda - blommorna ÄR så stora 
Sååå underbar, förstår att du vill skryta....... 
Men jag tog en rejäl rotklump och har vattnat på när det varit torrt, så jag hoppas den ska växa och må bra. Den nya platsen är lite mer fördelaktig också - lite mer lä, upphöjd rabatt osv. Däremot tycker jag det är intressant med vattentillgången du beskriver - kanske mår träd/buskpioner bra med jämn fuktighet?
Det är så roligt att se på vackra växter och drömma 
