Vad vill den härstädes högt ärade klokskapen föreslå i detta ärende?

1) Den lilla hunden blev för två år sedan biten av en huggis vid trädgårdsgränsen. Varefter det var på vippen att jycken klarade livhanken. Jag såg förövaren! Veterinärkostnaden var i storleksordningen 2000:- SEK.

2) Nu juni 2012 iaktar jag en huggis (tvivels utan) i trädgårdskanten (bland stenskravel). Då rakt inte en fläskig, svart huggis utan en mer tanig, brunaktig en men med tydligt zickzack 4 meter från huset invid vedtraven. Lät de båda jyckarna ta en annan väg in i huset.

3) Av vördnad om huggissläktet lät jag den närstående spaden få stå kvar.

4) Ska jag lära mig att spela flöjt för huggisarna i området?

5) Mina båda jyckar är lika intresserade av snokar som huggisar.

Undrar HT i Änghagen (på bondvischan).

Alla ormar är fridlysta i Sverige. Ett sätt att bli av med dem är att försöka locka igelkottar till tomten.

* En tröst kan vara att veta att huggormar vanligen inte injicerar gift när de biter i försvar. Gift är dyrt, de sparar med det och oftast backar angripare när de blir bitna ändå.

* Huggormar är inte arga. De anfaller inte och de förföljer inte angripare, de försöker alltid fly och biter bara i försvar.

* Huggormar är fridlysta men man har rätt att flytta huggormar från tomten. En huggorm kan inte bita igenom ett par tjocka vinterhandskar + jacka, så enklast är att helt enkelt greppa ormen, lägga den i en tät förslutningsbar behållare, och köra iväg med den någon kilometer och släppa den på ett hygge eller liknande plats (torrt, varmt, risigt och lite folk).
Fast alla sätt är bra utom de dåliga förstås, och kan ni fånga ormen utan att ta i den så är det förstås ändå säkrare.

* Har ni nån herpetologiförening i närheten så hör med dem ifall inte de har nån som kan komma och flytta ormen åt er.

OK - ska kolla på handsförrådet om det finns några "huggissäkra vantar".
Sedan ska jag se till att ha en lämplig burk med ventilerat lock att förflytta huggisarna med.
Och - möjligen - få hundarna att se skillnad på snokar och huggisar.
Tack för svar.

Men jag kan inte sluta bekymra mig om huggisars aktionaradie...
Vad tror ni - ni erfarna?
Ska jag spreja dem gula?

Försökt fånga och flytta ormen. Går även bra att stoppa in den i ett örngott soom man knyter ihop under färden.

Hundar kan bli riktigt dåliga och till och med dö av ormbett så hade jag en huggis på tomten skulle den helt klart få flytta. Handskar på och tjock jacka så den inte kan bita i armen (och gummistövlar) och så tar man tag i stjärten och lufter den sen rätt upp och håller ut armen, och sen ner i det denska ner i. Kan vara bra att ha en assistent som räcker en grjerna och hjälper till att spärra smitväg för ormen om den försöker fly.

Men sen skulle jag även lära hundarna att låta bli ormar, eftersom de även verkar intresserade av andra ormar också. Ordentlig NEJ-träning med övning som verkligen innebär att totalförbud där nån hjälper till med att dra en sån där riktigt verklighetstrogen gummiorm är mitt förslag.

Helén

Hundarna och jag träffade på en ihopringlad snok en gång. Det var väldigt intressant att se att den ena hunden instinktivt blev rädd, cirklade runt och var jätteorolig. En annan av dem fattade inget alls, så jag ville se hur hon skulle reagera och pillade lite på snoken så att den väste. Den orädda hunden kom och nosade som om det var en leksak jag hade. Jag passade på att skriva till och ganska hårdhänt putta bort henne.

I flera dagar efteråt ville den rädda hunden ogärna gå just på den platsen, hon tittade oroligt och skyndade sig förbi, det trodde jag inte. Vi har inte träffat på någon mer orm, så jag vet inte om min skrämselmetod hjälpte den oföriktiga av dem.

En annan av mina hundar blev biten i ansiktet, hon svullnade upp omedelbart och hon var hos veterinär inom en timme efter bettet. En komplikation var att hon var dräktig (dessutom med en gammal hanhund i utlandet, så valparna var inte bara efterlängtade, de var otroligt hett efterlängtade) så vi slussades vidare till sjukhus där hon lades in. Nosen var svullen ganska länge, även efter att hon fick komma hem och vi tog prover två veckor senare för att se om giftet givit skador på lever och njurar. Allt var bra, men tur att hunden var försäkrad - det här gick på närmare 20.000 än 2.000 kr. Jag har hundar på 25-30 kilo, så även en större hund han bli väldigt dålig. Jag gillar ormar, men hade jag en huggis på tomten skulle jag absolut flytta den. Inte döda den, absolut inte! Tidigare har jag varit ganska avspänd mot orm, men efter det här så är jag väldigt mycket försiktigare.

Förutom om man håller fast dem hugger de bara när de är ihopringlade, de har en aktionsradie från hopringlat på max 15 centimeter. En huggorm som kryper eller simmar är alltså inte i läge att hugga. Tänderna är ett par millimeter långa och de har ingen kraft i bettet, så ett par vanliga vinterhandskar i läder ger skydd.

Jag brukade fånga huggormar genom att sätta foten mitt ovanpå ormen (inte hårt, bara så det blir kontakt), kontrollera att huvud och svans var på olika sidor av min sko (annars byta läge), lyfta upp ormen i svansen och lägga den i tygpåse; eftersom foten var i vägen kunde de inte hugga handen när jag greppade svansen.
Nu för tiden rekommenderar man inte att lyfta huggorm i svansen pga att stora ormar kan få ryggskador och små & smidiga ormar kan klättra eller svinga sig upp till handen, men tekniken är enkel och säker och trots allt bättre för ormen än att slå ihjäl den.
Om du inte har bra handskar skulle jag inte råda att försöka ta ormen bakom huvudet som man alltid ser på TV, det är svårt att få rätt grepp och kräver träning.

Annars kan man använda t.ex. en kvast och sopa in dem i en hink med lock eller liknande, eller lyfta dem med en golfputter.

Huggormar injagar skräck men är lätta att handskas med. Man ska ändå behandla dem med respekt: giftet är ordentlig kraftfullt, det här med att "det är som ett getingstick" man hör ibland kommer sig av att huggormar oftast inte injicerar gift när de biter. Blir man injicerad har man nån veckas vistelse på sjukhus framför sig.

Måste lägga till: En kompis till mig skulle hålla en huggis bakom nacken, som de gör på TV. Men ormen var stark och vred runt skallen och fick en tand i tummen på min kompis. Han blev jättesjuk och fick fick ligga inne på sjukhus!

Förklara för veterinären att ni har huggorm på tomten och be hen skriva ut kortison att ha hemma. Det är inget motgift men det kan häva ev. chock. Hunden måste dock under vård ändå, man kan inte bara behandla med kortison.

Numera skriver man inte ut betabred - cortison, i förebyggande syfte då man kommit på att det inte är så bra för hunden.

Hunden blev biten förra året och intensivård på Blåstjärnan kostade en del så det blev ett dyrt ormbett, ca
7 000 kronor. Men hon överlevde - gissa om jag var var ledsen innan jag visste resultatet

Skaffa katt istället, de vet hur man tar livet av en huggorm utan att bli biten.

Det ena utesluter väll inte det andra?

Jag har en ormjägare av oöverträffat slag. En varm och solig dag tar han 3-4 stycken och framåt juli brukar de arma reptilerna ta slut. Mestadels är det värnlösa kopparormar, men även snok och huggorm. Tyvärr är det inte alla gånger det går bra och av någon outgrundlig anledning är det alltid storhelg när han blir biten (=dubbelt så dyrt på Djursjukhuset). Jag har faktiskt fått ett potent kortisonpreparat utskrivet. Det är tänkt att användas vid ovanligt kraftiga reaktioner, men endast som symptom-dämpande på väg till veterinären och absolut inte i stället för vård.
Annars är det väl generellt så att hundar tål ormbett sämre än katter.

När min lilla hund blev huggormsbiten (i kinden) konsulterade vi härvarande veterinären som påstod att det är bättre om hunden blir biten i ansiktet än i ett ben för att ansiktet s.a.s. är immobilederat "av naturen" medan den ju rör sina ben. Hunden fick en kortisoninjektion i nacken. Sedan diskuterade veterinären och jag om att ta jycken till djursjukhus men kom fam till att med vila och dricka kunde man mycket väl avvakta hemma. Därtill är det olika meningar inom veterinärkåren om hundar ska få kortison eller inte. Det finns svensk forskning på det som inte påvisar att det är någon finess med kortison. Det finns antiserum för huggormsgift men antiserum är långt ifrån ofarligt då ju antiserumet framställts på djur, bl.a. häst, och kvarvarande "hästämnen" i serumet kan ge våldsamma allergiska reaktioner hos hunden. Så jag behöll hunden hemma, såg till att den fick lugn och ro och vatten att dricka. Blev bra på en 4-5 dar. Jag kom fram till att djursjukhus inte har så mycket mer att erbjuda mer än en bur och dropp.

Djursjukhus erbjuder ju smärtstillning också, vilket är omtänksamt att ge sin vän. Hunden kan ha så ont av bettet att den hamnar i chock bara av smärtan. Dessutom gör droppet att gifterna sköljs ur kroppen fortare och belastningen på njurar och lever blir mindre. Hundar kan ju bli skadade för livet av giftet även om de överlever själva bettet och dagarna därefter.

Kortison används mindre och mindre men serumet är asdyrt och ännu är det inte så många som provat.
Om en huggormsbiten hund inte blir jättesvullen av bettet så var det nog inte så mycket gift den fick i sig, men jag skulle aldrig riskera något med min hund. Blev den biten igen, eller om jag bara misstänkte ett bett, så skulle jag hasta till veterinär/sjukhus.