Hugo - min store tiger - tuff men modersbunden, vill nu när våren gör entré vara ute på nätterna. Helt ok tycker jag som är tacksam för ostörd sömn. Men när han kommer in till frukost går han omkring likt en osalig ande. Går och går och går. Jamar och pratar. Finner ingen ro. Undersöker den ena liggplatsen efter den andra men ingen duger. Så håller han på säkert en timme. Om han får som han vill så vill han helst att jag ska dra ner stegen till vinden för att han ska gömma sig bland bråten, sen ligger han där till skymningen.

Så har han inte betett sig tidigare. Varför denna oro? Varför dessa oändiga promenader och jamanden? Ute vill han inte vara. Linneskåpet duger inte heller numera.

Han är kastrerad. Och avmaskad. Alla svar på mina undringar om denna katt har tidigare varit att jag ska avmaska honom, men det kan väl inte vara svaret denna gång?

Han kanske hör alla andra (okastrerade) marskatterna därute och kommer ihåg hur det var "förr" och blir orolig när han inte kan vara med längre? Han kanske har fått sig en omgång eller två av de tuffare okastrerade hanarna eller blivit nobabr på honorna när han inte är av rätta virket längre och så depapr han på sitt sätt??

Ja, du kloka Sylvia, det kan ju vara rimligt. Han är ordentligt sönderriven, han ger sig kast med alla andra katter, han har en mycket uttalad revirkänsla, jag hör honom på långa avstånd i bråk med andra, han möter alla andra katter med hotfullt beteende. Vore han osnöpt skulle han förmodligen rida på allt rörligt. Egentligen är det synd att en så maskulin katt är kastrerad. Men det är väl sånt man inte får tycka.

Jag tror också att det är våren. Min katt-herre är också kastrerad men har kvar en hel del av sitt "katt-i-mars"-beteende.
Birgit Ek

... vår också - han är 10 år och kastrerad .. men det verkar han inte helt fattat om man säger så han galopperar vilt fram och tillbaka i korridoren här och jamar å det vildaste + att han uppvaktar husses fötter varje kväll....

Sådär orolig som du beskriver din katt Ewa, så kan Måns vara på landet ibland när han råkat ut för något - typ andra starka katter - han letar efter gömställen samtidigt som han gärna vill ligga i knät och få tröst. En gång kom han till och med in och hämtade oss när det var en "dum" katt i trädgården...

Det snöpta Fluff vi har i familjen är också väldigt orolig och travar runt mycket. Fast han har aldrig varit i slagsmål. För vår del tror jag det är flyttröran som oroar... Han har blivit pinsamt mammig och det ska gosas och kelas och bäras runt jämt och samt. Rätt mysigt i och för sig men lite överraskande med detta väldiga beroende. Men jag har kanske missat något, det kanske är våren...

En av mina kastrerade hanar är också starkt påverkad av vårkänslor, och får uppenbara problem med revirhållningen varje vårvinter. Grannarna en kilometer bort berättar att han söker sig dit, kanske för att hitta ett mindre stört revir eller för att se om han kan störa någon annans, vad vet jag. Borta är han i några dagar och riven kommer han hem och äter upp sig, med samma orostecken som du beskriver Eva, förutom att han också hysteriskt och timmavis försöker para sig med sin bästa kattkompis som också bor här och som vi brukar låta få kattungar.

Min andra kastrerade hane är helt obekymrad. Vill gärna hålla sig inne och slappa när de andra grabbarna bråkar. Men så var han inte särskilt upphetsad som okastrerad heller. Som två-åring fick han träffa en hona vars matte gärna ville få kattungar, men han tyckte hon var konstig när hon vände baken till. Först när han var tre år kunde man ana att han var könsmogen.

Det är minsann inte bara kattherrar som blir osaliga andar
Min Missa visar exakt samma oroliga, rastlösa beteende....går och går och går och jampratar och vill inte få ro nånstans. Men när hon väl hittar en plats som duger, är hon borta från världen i 12 tim i sträck.

Sen ska hon ut igen och redan på trappan blir svansen tjock som en telefonstolpe Inte vet jag varför, ser inget...

(Jo, hon är steriliserad)

Det är inte bara "pojkarna" som beter sig som halvtok, min "gammelkäring" på 9 år vet inte om hon skall vara ute eller inne. Hon är steriliserad men aggressiv till tusen. Åker hon på däng ute så ska hon givetvis "hämnas" på lillkatten hemma. Den lilla känner sig starkt mobbad och vi skäller och skäller på surkäringen.

Hej Eva,

Jag tror han har extra vårkänslor , och som några av mina kastrater som jag haft så parar dem oxå *hihihihi* fast inga barn men honan blir glad . Sen kanske det finns några snygga katt damer i ditt område .fast då mina är bara innekatter med utegård

besök gärna min kattweb
ha det

Kul med katt.
Kul med katt med vårkänslor.
Man kan ju själv liksom bli ...


Hur som helst så är alltså Hugo i gott sällskap. Det förstår jag nu. Han porrar sig inte med oss, det gör den lilla hunden så det räcker för oss alla tre, men inte med oss utan med egen porrkudde och bara efter maten

Däremot är han extra lekfull på kvällspromenaderna. Han kan ligga platt som en handske på marken (tror han) och sen anfalla oss som ett jehu. Skitroligt tycker han, men lite tjatigt i längden tycker vi andra - jag för jag håller på att snubbla över kattfan och hunden för hon blir störd i sina bestyr.

Måns tror han är osynlig när han gömmer sig bakom gardinerna för att "gå till attack".... han har bara glömt det där med svansen...

Likaså gömmer han sig bakom mig för att attackera leksaken jag vispar runt med - min hand har liksom inget med min kropp i övrigt att göra tydligen...

Våran lille kattpojke ( numera en liten ängel) sprang med full kraft rakt in i krusbärsbusken när vi skulle gå in. Gissa om han hade många småsår i huvudet sen ! Han gjorde samma sak varje gång vi skulle gå in, Om han inte såg oss skulle inte vi kunna se honom. Katter kan vara lite tokiga ibland. TOKROLIGA !!!!

Hallegusinne....!!!

Javisst är han söt!

Det kan du skriver upp,en riktig liten sötnos.Ge han eller henne en puss på nosen från mig.
Katthälsningar från kattmatte Renate

Tyvärr inte min sötnos!

"Lånat" bilden från den här sidan.

Vilken fantastisk bild, Berit!!!

DEn är säkert säljbar, fast jag vet inte hur man sköter sånt!

Åååå, himmel!
Hur söt får man vara !!!!!!!

Katten som papegoja.
För att få katten lugn och tyst gör jag så som man gör med papegojor: lägger en filt över!

Hugo kom själv på lösningen. Han la sig under sängöverkastet. Nu hjälper jag honom. När han kommer in efter att ha varit ute hela natten och vankar jamande fram och tillbaka, tar jag honom och lägger honom på min säng. Ligger och pratar lite gosigt så att han går ner i varv. Sen drar jag långsamt en filt över honom. Sen ligger han där tyst och lugn till kvällen då det är dags att vara ute på banan igen.

Det var en ny variant - smart... fast för Måns är "filt över huvudet" lika med en leksignal så det funkar inge bra för oss Däremot så kan han ibland tolerera att man lyfter upp honom - sjunker ihop mot halsen och spinner så det dånar (andra gånger leker han iofs "tusen nålar" när man gör samma sak)

I dag orienterade familjens klätterkatt de små fröplantorna av Kattmynta på andravåningen förnsterbräda i köksfönstret... hon har lyckats kela livet ur åtminstone en av dem! Så nu är plantorna placerade i ett inbrottssäkert litet bordsväxthus med dagsljuslampa i stället.
Odla lite Kattmynta till era fyrfota skyddslingar, ta in och torka det de inte har "hånglat" ihjäl och sy små tygmöss eller kuddar som de har kul med hela vintern!
Mvh
Fenja