Beskar inte alls salvian förra året, då var den som död. Bara ett par blad på sensommaren, resten torr ved. I våras beskar jag nästan helt eftersom jag kom ihåg att det bara var döda stammar i fjol. Hejdade mig precis innan jag drog upp den med rötterna. Tänkte: Kan inte finnas mkt liv kvar... Men nu växer den frodigare än någonsin, både från ved jag trodde var död och från rötterna. Den är finare och kraftigare än någonsin. Att beskärning kan vara så viktigt! Vad beror det på? Om jag inte beskär finns det ju mer att växa från och då hade jag fått för mig att busken blir större och större för varje år. Men så fungerar det tydligen inte.

Överlevnadsinstinkten vaknar hos växten när den beskärs. Och så är det mindre vatten och näring som måste till till det som är kvar. När den väl hunnit ikapp sig så sköter sig resten själv.