Om virussmittade växtdelar från träd kan komposteras: Jag tror det. På kärnfruktträden överförs virus främst med växtmaterialet genom ympning och okulering. Stenfrukt kan sprida virus genom pollen, och detta sprids ju inte om man komposterar. Andra virus som lever i träd vet jag för lite om.
Här en beskrivning av virus och dess effekter. Gammal artikel (1981) men ändå.
Från
http://www.vaxteko.nu/html/sll/slu/vaxtsky...-6/VSN81-6D.HTM"Följande äpplesjukdomsbeskrivningar bygger på Kerstin Rydéns kompendium om virus och mykoplasma hos äpple (44), som rekommenderas för den som vill veta mer. I den har redogjorts för en svensk inventering, påbörjad 1969, och de procentsiffror som är angivna för "Förekomst" är hämtade därifrån.
Äpplemosaik (apple mosaic) är känd sedan 1825 i Europa. Den var vanligare förr än nu.
Orsak: apple mosaic virus, AMV, tillhörande gruppen ILAR-virus, se under "Stenfrukt."
Symptom bara på bladen: gula eller vita nervband, prickar och fläckar. De flesta sorter får symptom, mer eller mindre starkt utbredda. Kanske bara ett par blad i hela trädet är fläckiga. Mildare stammar syns bara på ett fåtal sorter. Äpplemosaik visar sig även på grundstammar och träd i plantskolan och har därför kunnat gallras bort i högre grad än andra sjukdomar.
Skördeförlust: ≤ 55% (46). Kvaliteten försämras inte. Tillslaget vid förädling minskar med upp till 20% (40).
Förekomst: 2%.
Fårade grenar (flat limb) rapporterades i Sverige första gången av Lihnell (29). Den finns över hela världen men syns bara i ett fåtal sorter.
Orsak: okänd.
Symptom: Stammar och grenar får längsgående fördjupningar i veden och blir därigenom tillplattade och så småningom mer eller mindre förvridna. Särskilt starka symptom får Gravenstein och Signe Tillisch. Inkubationstiden är lång, minst 3-5 år.
Skördeförlust: ≤ 53% (46).
Förekomst: 13%.
Gummived (rubbery wood) blev ett problem här i landet när sorten Katja okulerades på M7, som visade sig vara latent infekterad.
Orsak: mykoplasma, som även kan finnas latent i päron.
Symptom: Grenarna blir gummiaktigt mjuka p.g.a. ofullständig förvedning. Olika sorter drabbas mycket olika starkt, de flesta får inga symptom alls. Känsliga sorter blir mer eller mindre dvärgvuxna. Till dem räknas förutom Katja även t.ex. Alice och James Grieve.
Skördeförlust: ≤ 78% (46). Fruktens kvalitet påverkas inte.
Förekomst: 40%.
Hästskoärr (horse-shoe wound) har i Sverige iakttagits på Ingrid Marie.
Orsak: okänd. I England tror man att hästskoärr och stjärnsprickor skulle kunna orsakas av samma patogen.
Symtom: ärr, ibland hästskoformade, i barken under knopparna på unga skott. Topparna på årsskotten dör lätt under vintern. Lövsprickning och blomning försenas 1-3 veckor. Förutom Ingrid Marie är Cox Orange och Golden Delicious känsliga (46).
Skördeförlust: troligen ej föraktlig.
Förekomst: 0 i testade plantor.
Fig. 1. Gummived på äpple.
Kattäpple (chat fruit) ger symptom i få sorter, däribland Cox Orange och Ingrid Marie. Sjukdomen har visat sig kunna spridas spontant om än långsamt. Man vet inte hur denna spridning går till. Inkubationstiden är lång, upp till 7 år.
Orsak: troligen mykoplasma.
Symptom: En del av äpplena på ett angripet träd stannar i växten mitt i sommaren och förblir små och gröna. Andra blir större och får färg, dock inte klar utan snarare matt brunröd. Själva trädets växt blir mer upprätt, med spetsigare grenvinklar, och kraftigare än normalt.
Skördeförlust (kvantitet och kvalitet): ≤ 36% (27).
Förekomst: 4%. Angripen sort var Lobo.
Fig. 2. Kattäpple, Lord Lambourne.
Korkring (russet ring) och buckliga blad (leaf pucker) anses höra ihop. Grundstammen M2 fick buckliga blad efter ympning med korkring (12).
Orsak: okänd.
Symptom: Bladen får klorotiska fläckar, avgränsade av nerverna, mest i närheten av bladkanten. Tidiga vårblad blir buckliga, eftersom bladvävnaden i fläckarna inte växer lika fort som resten av bladet. I varmt sommarväder bildas inga fläckar och bladen blir normala. På fruktskalet syns stora korkrostringar. Exempel på sorter som får symptom är Belle de Boskoop, Golden Delicious och Mc Intosh (46).
Skördeförlust: okänd.
Förekomst: 0 i testade plantor. Dock sågs symptom i odlingar.
Buckeläpple (green crinkle) finns mest i gröna sorter och har vållat problem i australiska och nyzeeländska Granny Smith-odlingar (15).
Orsak: okänd.
Symptom: gropar i frukten med början 2-3 veckor efter avblomningen. Oftast får bara enstaka grenar buckliga äpplen. På röda sorter bildas avfärgade fläckar i stället för fördjupningar (56). Andra företeelser som kan ge knölig frukt är insektsstick och borbrist. Har stinkflyn eller bladlöss varit framme, syns ett litet förkorkat stickmärke i botten av varje grop. Lurigare är äppelkärnstekeln, som för att försvåra diagnosen ytterligare håller sig till samma träd år efter år (59). Borbrist ger mer småknottrig frukt än buckeläpple. Buckeläpple har synts på Belle de Boskoop, Cox Orange, Golden Delicious, Gravenstein och Åkerö (35).
Skördeförlust: okänd.
Förekomst: 0 i testade plantor, men symptom sågs i odlingar.
Stjärnsprickor (star crack) verkar ibland ha samband med hästskoärr, ibland med andra barksprickor (5; 24). I Sverige är det framförallt Cox Orange som drabbas.
Orsak: okänd. Sambandet mellan olika fruktskalssjukdomar (det finns flera än dem som nämnts här) är också oklart.
Symptom: enbart korkfläckar (rough skin) på skalet, eller små sprickor som korsar varandra eller går samman stjärnformigt. På samma träd kan somliga äpplen vara översållade av sprickor, andra bara ha någon enstaka spricka och åter andra vara helt fria. Starkt spruckna äpplen når inte normal storlek. Stjärnsprickor bör inte förväxlas med frostskador eller andra fysiologiska sprickor, t.ex. dem runt flugan på Ingrid Marie. Men även virusorsakade sprickor är väderberoende. Kalla år blir lätt stjärnsprickår".
Skördeförlust: ≤ 98% (27), beroende av symptomstyrkan.
Förekomst: 0 i testade plantor.
Latenta äppleviroser
Klorotisk bladfläck (chlorotic leaf spot) är den vanligaste fruktträdsvirosen i Sverige och kanske i hela världen.
Orsak: chlorotic leaf spot virus, CLSV, med långa, trädformiga partiklar, 600 x 12 mm. CLSV har hittats även i päron, plommon och körsbär.
Symptom i form av klorotiska bladfläckar uppstår i grundstammarna R 12740-7A och Spy 227, samt i Malus platycarpa.
Skördeförlust: ex. 8% (7).
Förekomst: 92%.
Gropig ved (stem pitting) avlöjas efter ympning på den amerikanska sorten Virginia Crab, som får längsgående fåror i veden. Även frukten på Virginia Crab blir djupt fårad från skaft till fluga.
Orsak: okänd. Jämför spy epinasti!
Skördeförlust: ≤ 20% (51).
Förekomst: 90%.
Räfflad ved (stem grooving) ger också symptom i Virginia Crab. De är mycket lika dem av gropig ved, men fruktsymptom förekommer inte. Ympstället mellan Virginia Crab och dess grundstam sväller ofta upp och vävnaden i sammanväxningsytan dör delvis.
Orsak: apple stem grooving virus, ASGV, likt CLSV men ej serologiskt besläktat med detta. ASGV finns även i päron (51).
Förekomst: 45%.
Spy epinasti (spy einasty eller decline) ger symptom nästan bara i grundstammen Spy 227 i form av s.k. epinasti, d.v.s. bladen böjs neråt-inåt. Så småningom dör skottspetsarna och Spy stannar upp i växten.
Orsak: okänd. Sambandet med den senare upptäckta sjukdomen gropig ved är ännu oklart. Orsakas de kanske av samma organism? Spy epinasti kan också finnas latent i päron (41;14). Se under stencellsjuka på päron för ytterligare samband!
Skördeförlust: ≤ 24% (6).
Förekomst: 35%.
Virginia "decline" ger karakteristiska symptom bara på Virginia Crab. Träden tynar bort (= decline) med gulnade blad och rödaktiga stammar, och dör efter några år. Sammanväxningen med grundstammen är störd på samma sätt som vid infektion med räfflad ved.
Orsak: okänd. Sambandet med räfflad ved är omstritt (43).
Skördeförlust: ex. 9% (7).
Förekomst: 27%.
Fjällig bark (platycarpa scaly bark) visar sig endast på Malus platycarpa. Barken blir fjällig och lossnar i flagor från ettårsskotten.
Orsak: okänd.
Förekomst: 20%.
Päron
Päronsjukdomarna av virus karaktär är varken närmare undersökta eller egentligen inventerade i Sverige. Som huvudkälla har jag använt en engelsk handbok från 60-talet (35).
Ringmosaik (ring pattern mosaic) är mycket vanlig och har hittats i nästan alla päronsorter, oftast som latent infektion.
Orsak: CLSV, se under "Äpple".
Symptom: i regel svaga gulgröna ringar och slingermönster i anslutning till nerverna på ett fåtal känsliga sorter; i sällsynta fall även diffusa mörka eller grönaktiga ringar på frukten. I Danmark har sådana fruktringar setts på Doyenné du Comice (45).
Skördeförlust: ≤ 46% (52). Frukterna blir mindre än på friska träd (57). Träden är mer än normalt frostkänsliga.
Förekomsten av CLSV i päron är inte lika stor som i äpple, i Frankrike 15-20% (51).
Fig. 3. Ringmosaik på päron.
Nervmosaik (vein yellows) är ännu vanligare än ringmosaik, antagligen även i Sverige.
Orsak: okänd. Möjligen finns samband med stencellsjuka (28;23). Sjukdomen sprids med frö i mycket liten grad.
Symptom: smala gula nervband eller streck, mest framträdande på unga plantskoleträd, tydligast tidigt på våren. Varma somrar bildas inga symptom, hos flera sorter aldrig. Vissa sorter får på eftersommaren symptom igen, nu i regel i form av rödbruna nervstreck och små fläckar kring nerver, s.k. röd mosaik. Tydlig nervmosaik har setts på t.ex. Clapp's Favorit, Clara Frijs, Conference, Doyenné du Comice och Packham, röd mosaik starkast på Clapp's Favorit (57).
Skördeförlust: ≤ 50% (46).
Förekomst i Frankrike: 70% (51).
Stencellsjuka (stony pit) är den mest fruktade "virussjukdomen" på päron. Den uppträder som tur är mer sporadiskt än de två föregående.
Orsak: okänd. Jämför nervmosaik!
Ur träd med stencellsjuka, nervmosaik och spy epinasti har carnation ringspot virus, som är nematodöverförbart, isolerats, men sambanden är inte klara (23).
Symptom: 2-3 veckor efter kartsättningen börjar mörkgröna fläckar synas på skalet. Fläckarna växer sämre än resten av frukten, som därför med tiden blir allt knöligare. Här och var i fruktköttet bildas bruna, hårda stenceller i klumpar, som i svåra fall kan bryta igenom skalet. Liksom t.ex. stjärnsprickor på äpple utbildas stencellsjuka olika starkt olika år, på olika grenar och på olika frukter på samma gren. Även sortskillnader finns förstås: starkast brukar stencellsjuka bli i t.ex. Greve Moltke, Doyenné du Comice, Pierre Corneille och Williams.
"Virusorsakad" stencellsjuka kan förväxlas med frostskada, som kan ge svårt deformerade frukter, eller stinkflyangrepp (59). Päron har en tendens att bilda stenceller som reaktion mot diverse störningar.
Skördeförlust: ≤ 45% (54).
Fig. 4. Stencellsjuka på päron.
I Danmark har vid enstaka tillfällen synts symptom av ytterligare tre päronsjukdomar, som hittills inte rapporterats i Sverige, nämligen grovbarkighet (rough bark eller bark split), blåsbark (blister canker) och skör ved (brittle wood) (45). Orsakerna är alla okända.
Latenta päronviroser
Genom att ympa symptomlösa päron på kvitten C7/1 har en rad latenta päronsjukdomar avlöjats. Senare har det visat sig att ett par av dem är identiska med kända äpplesjukdomar, dels gummived (= quince bark necrosis), dels spy epinasti (= quince sooty ringspot) som i sin tur eventuellt är identisk med gropig ved (41;14). Båda dessa sjukdomar är vanliga i päron (25). Gummived ökar oförenligheten med kvitten. Även äpplevirus ASGV förekommer i päron (51). Sällsyntare är viroser (?) som bara ger symptom i kvitten: quince stunt och quince yellow blotch.
Stenfrukt
Stenfruktsviroserna i Sverige inventerades och beskrevs i början av 70-talet av Kerstin Rydén (42). De vanligaste orsakas av ILAR-virus: Isometriska LA-bila Ringfläckvirus. De utgörs av nästan runda partiklar, ca 22 nm i diameter, som mycket lätt inaktiveras i bladsaft, och som i många värdväxter ger ringmönster på bladen. ILAR-virus har förmåga att spridas med frö och pollen av stenfrukt, i synnerhet körsbär. Det är inte känt om befruktning är nödvändig för virusöverföring eller ej (36). Någon vektor har man inte hittat.
Plommon
Bandmosaik (plum line pattern) är den vanligaste virussjukdomen i plommon.
Orsak: plum line pattern virus (PLPV), mycket nära serologiskt besläktat med äpplemosaikvirus; eller vissa stammar av Prunus ringspot virus (PRSV), som också är medlem av ILAR-virusgruppen (50).
Symptom: gulgröna eller gulvita zig-zag-band eller slingermönster på bladen, skarpa eller mer diffusa, ofta symmetriska kring huvudnerven ("ekbladsmönster") eller någon sidonerv. Mindre ringar är mer typiska för PRSV, jfr körsbär. Symptomen är beroende av sort och väderlek. Tydligast är de på våren; på sommaren kanske bara ett par blad inne i trädet är mönstrade. I Danmark syns sjukdomen oftast på Victoria och Rivers Early Prolific (45). I synnerhet PRSV är ofta helt latent i plommon.
Skördeförlust av PLPV: vanligen obetydlig, men t.ex. i Victoria ≤ 40% (46). PLPV minskar okuleringstillslaget.
Skördeförlust av PRSV: ≤ 45% (37).
Förekomsten av PLPV i Sverige är inte undersökt.
Förekomsten av PRSV (+ PDV, se nedan) i plommon: 59% (42).
Dvärgsjuka (prune dwarf) ser vi lyckligtvis inte så ofta, för våra mest odlade sorter är toleranta.
Orsak: ett ILAR-virus, PDV, som är vanligare i körsbär än i plommon. PDV betraktas ibland som en stam av PRSV.
Symptom: Känsliga sorter t.ex. Italienskt sviskon, får smala, förvridna, förtjockade blad, mörkare än normalt, ofta med ett rödaktigt stråk längs mittnerven (58). En del skott blir förkrympta genom att internodierna förkortas starkt. Fruktsättningen är mycket dålig, men kvaliteten god (45).
Skördeförlust: 79% (46).
Sjarka (plum pox) är den i särklass mest fruktade virussjukdomen på plommon. Den har uppträtt i Sverige ett par gånger. Misstanke om angrepp ska anmälas till lantbruksnämnd eller växtinspektör.
Orsak: plum pox virus, PPV, medlem av potatisvirus Y-gruppen. PPV sprids med bladlöss, flera arter, olika effektivt allt efter virusras och lokala förhållanden.
Symptom bildas på bladen, på frukten, på bådadera eller inte alls. Bladsymptomen liknar dem av bandmosaik men brukar vara diffusare. Karten får mörka band, ringar och fläckar, som djupnar till "ärr" på den mogna frukten. Under dessa ärr eller fåror är fruktköttet brunt. Smaken blir fadd eller besk, sockerhalten lägre än normalt och fruktköttet gummiaktigt och vattnigt. Ofta faller all frukten av i förtid.
För olika plommonsorters reaktion, hänvisas till lantbruksstyrelsens flygblad "Sjarka - en virussjukdom på stenfrukt och prydnadsbuskar. Lantbruksstyrelsen, Enheten för växtinspektion, 551 83 Jönköping."
Skördeförlust: all frukt kan bli osäljbar.
Förekomst: hela Europa utom Norden, starkast i Sydosteuropa. I Storbritannien och i väster och norr på kontinenten är sjukdomen möjlig att hålla i schack genom noggrann kontroll och skoningslös röjning av sjuka träd.
Falsk sjarka (pseudopox) uppträder då och då, även i Sverige. Träd med sjarkasymptom på frukten, i vilka man inte genom virustest lyckats hitta PPV, sägs lida av falsk sjarka.
Orsak: omtvistad. Från träd med symptom har olika virus isolerats vid olika tillfällen: PRSV, CLSV, äpplemosaikvirus, gurkmosaikvirus (10) och tomato bushy stunt virus (34). Andra anser att sjukdomen är fysiologisk och bara förstärks av vissa viruskomplex (47).
Symptomen på frukten är exakt desamma som av äkta sjarka. Bladsymptomen kan variera. Oftast saknas de.
Fig. 5. Falsk sharka på plommon.
Barksprickor (bark split) finns troligen i Sverige (30).
Orsak: vissa stammar av CLSV (16).
Symptom: först rödbruna fördjupningar, senare djupa, långa sprickor i barken, omgivna av död vävnad. Tillväxten stannar och grenarna dör så småningom. Vissa sorter får bara tillplattade grenar, andra, t.ex. Kirke och Monarch, inga symptom alls (45).
Förekomst: Lyckligtvis är virösa barksprickor inte så vanliga. CLSV totalt, däremot, har hittats i 35% av alla undersökta Prunus i Frankrike (32).
Körsbär
Ringfläck (ring spot) är förmodligen vanlig här i landet i helt eller tidvis latent form.
Orsak: olika stammar av PRSV och PDV, jfr plommon!
Symptom: När bladen slår ut på våren syns klorotiska ringar och linjer som vanligen snabbt nekrotiseras. Bladvävnaden inuti ringarna dör och faller ut så att "hagelskotthål" bildas. Första året efter infektion kan chocksymptom uppstå: helt bruna, förtorkade blad och skottspetsnekroser. Känsliga surkörsbärssorter, t.ex. skuggmorell, får dessutom s.k. enationer: små bladlika utväxter på undersidan av bladen, stecklenbergersjuka. Följande år blir symptomen mildare, eller, hos toleranta sorter, ex. Sam och Van, inga alls (21). Blad som utvecklas senare på sommaren är vanligtvis symptomfria.
På unga sötkörsbärsträd är klorotiska ringar, som inte nekrotiseras, ganska vanliga (53). De orsakas ofta av bara PDV.
Skördeförlust: ≤ 77% (46). De träd som fick minst skörd var latent infekterade!
Förekomsten av PRSV och PDV i Sverige: 52% i sötkörs och 37% i surkörs (42). Jfr plommon!
Fig. 6. Ringfläcknekros på körsbär.
Surkörsgulsot (sour cherry yellows) är ett "specialfall" av körsbärsringfläck.
Orsak: PDV, i regel med hjälp av PRSV.
Symptom: PDV kan orsaka klorotiska ringar och linjer om våren hos både söt- och surkörs (jfr ringfläck på sötkörs ovan), men på surkörs, om PRSV finns med, vidgas ringarna i typiska fall tills hela bladet utom de grövsta nerverna gulnat. Bladen faller av, och vad som återstår är träd med långa, pisklikt nakna grenar med bara en liten bladrosett i toppen. Ibland faller bladen tidigt utan att gulna. Särskilt mottaglig är skuggmorell (21).
Skördeförlust: ≤ 96% (21).
Förekomst: se under ringfläck! Observera att PRSV vanligen är latent vid kronisk infektion, både i söt- och surkörs! PDV är säkerligen mindre allmänt förekommande.
Raspblad (rasp leaf) har vid enstaka tillfällen synts i Danmark (45).
Orsak: olika nematodöverförda, polyfaga virus, som vi inte tycks ha några problem med här i landet.
Symptom: smala, skarpt sågtandade blad med enationer (bladlika utväxter) längs huvudnerven på bladundersidan. Svårast är symptomen på unga träd (30).
Dvärgfrukt (little cherry) kan finnas latent i prydnadskörs och spridas relativt fort. I Canada, där sjukdomen är ett allvarligt hot, är äpplesköldlusen, Phenacoccus aceris, misstänkt som vektor (31).
Orsak: förmodligen inte mykoplasma, som man tidigare trott, utan antagligen ett virus. Själva partikeln är inte funnen; däremot, genom elektrofores, ett "förökningsstadium", s.k. dubbelsträngad RNA (20).
Symptom: Frukten på enstaka grenar eller hela trädet förblir liten och mognar inte i normal takt. De små, ljusa körsbären brukar dessutom bli spetsiga och innehåller mindre socker och arom än normalt. Fruktkvaliteten varierar starkt med sorten; Kelleris och skuggmorell drabbas hårt, medan Van bara får lite mindre frukter än vanligt (55). Andra symptom kan vara förstorade stipler, rödaktig bladfärg mellan nerverna (på Sam och Van), ny blomning fram på sommaren och knoppbryt i september. Angripna träd växer kraftigt i början, men efter 6-10 år tryter kraften och topptorka kan sätta in.
Skördeförlust: Fruktstorleken minskar med 25-60% (46).
Förekomst: Sjukdomen är ovanlig i Sverige, men vi bör ha ögonen på den.
"
