Jag har en upphöjd odling liknande pallkragar fast gjord av gamla brädor. Däri har jag bland annat ett dussin stånd sparrispotatis, och dessa har nu blasten vissnat på. Det började i ena änden förra veckan, så då vattnade jag rejält. Men nu hade blasten vissnat hela raden ner, även om det är aningen mindre illa i slutet. Vad beror detta på, det är väll inte normalt? Är det torka ändå, trots att jag vattnat? Potatisen ser fin ut, om än inte så stor som jag hoppats på. Morötterna och ogräset i samma jord visar inga tecken alls på torkskador. Det har inte odlats potatis här på åratal, så det borde inte vara gammal sjukdom kvar i jorden heller. Någon som har några idéer?

För mig låter detta som bladmögel - börjar som mörka fläckar på bladen, utvecklas till gula blad, och så småningom är hela blasten förstörd och ligger på marken. Man bör kapa blasten så fort de första bruna fläckarna dyker upp, och inte slänga blasten i komposten eftersom bladmöglet då sprids lättare.

Potatisen kan sedan ligga kvar i jorden, men om angreppen gått för långt tränger mögelsvampen ned i potäterna och bildar brunröta. Inte farligt men inte riktigt lustfyllt att äta. Är angreppen små kan man skära bort delar av potatisen.

Bladmögel är mkt vanligt, jag får det varje år så här års, men är numera noga med att hugga av all blast vid första teken, för det sprider sig mkt snabbt i landet, särkilt vid fuktigt väder tycker jag.

tror också på potatisbladmögel, ett riktigt gissel. Och det går fort när den väl kommer, vilket den gör varje år hos mig de senaste åren. Sporerna kan numera övervintra i jorden hos kvarlämnade knölar och växtdelar och den sprids ockås med vinden över långa avstånd. Årets väder har väl också varit en hit för denna organism : )

Jag har inte sett några fläckar på blasten, men jag har ju varit borta rätt mycket över sommaren. Men hur som helst skall jag kapa bort blasten och kasta. Det blir nog några måltider av potatisen i alla fall, även om jag satte sent och förlorar några veckor nu på hösten. Första egna potäterna

Finns det särskilda potatissorter som är mer motståndskraftiga mot bladmögel? Jag skall försöka få ner lite potatis i backen istället nästa år, istället för pallkragarna.

Tyvärr tror jag inte det finns sorter som är resistenta mot bladmöglet, men vissa är resistenta mot brunrötan. Dvs knölarna håller sig fina trots angrepp på bladen. Dessvärre växer ju inte potatisen mer sen den blivit av med sin blast, därför brukar man rekomendera förgroddning avpotatis så det hinner bli lite skörd innan angreppen kommer.

Det finns några sorter som har mycket god resistens mot bladmögel. Sarpo Mira och Sarpo Axona är sorter som vi odlat 6-7 år och de står gröna tills frosten tar blasten. Kalmar Röd är också en motståndskraftig sort.

Sedan har jag tagit fram sorter från frö som jag odlar på normalt sätt för första gången i år. De står ännu helt opåverkade av sjukdomar. Dock vet jag inte hur avkastningen och smaken blir.

Som potatis gjorde förr alltså! Var kan man få tag på utsäde till de sorterna tro? Jätteintresserad inför nästa år.
Jag har 6 pallkragar med potatis. Två tog jag av blasten på för en vecka sedan pga bladmöglet, det var Amandin och en till köpe sort jag glömt namnet på nu. Idag ser jag att 2 till är angripna., också köpesorter Maria och asterix tror jag Fortfarande gröna är de två kragar som innehåller potatis från frö. Hoppas de ger goda potatisar också...

Ingen vits att ta av blasten, alla löven har ju torkat och fallit ned på jorden, de blir jag inte kvitt i alla fall. Vänder nog jorden med en grepe istället och planterar något annat i där nästa år

Förresten ser det ut att bli en hyfsad skörd i alla fall. Det blir betydligt mer potatis på de plantor som sitter in mot mitten på pallkragarna än de som är längs kanten

Så roligt! Har du kollat om det hunnit bli nån brunröta eller klarade de sig från det?

Att de är bättre mot mitten tyder på att det blivit för torrt i kanterna. Ett sätt att hjälpa till mot uttorkning är att odla dem i halm som legat ute hela vintern. Så här gör jag, och det har verkligen funkat (jag har också ganska torra land nämligen): Hämtar halm på hösten, låter det ligga ute under vintern så att det blir genomblött och börjar multna. På våren stoppar jag ned potäterna ngn decimeter i jorden och ovanpå lägger jag en knapp halvmeter blöt halm (det måste vara mkt för att potäterna inte ska riskera att nås av solljus o bli gröna). Blir jättebra, och hjälper dessutom mot skorv om man som jag har såna problem. Och så slipper man kupa.

Jag tror att det är normalt dvs potatisen är klar, då vissnar blasten och vi är i den tiden av året.

Ingen brunröta, de såg väldigt fina ut. Bara att tvätta av jorden och så rakt i grytan, jag har aldrig varit med om så lätthanterliga potatisar. Jag lämnade en del småttingar kvar men jag tror jag får gå ut och ta rätt på dem, är det bara att skölja av så är det ju värt besväret.

Du har säkert rätt i att det blivit för torrt, sandjord i upphöjda bäddar är nog ingen höjdare. Jag är ju borta på veckorna också, och har i bästa fall vattnat någon gång på helgen. Men det är säkert varm jord i alla fall.

En hel halvmeter, klarar de skicka upp blasten så långt? Annars tror jag säkert det är en bra idé, det skuggar ju jorden och hindrar avdunstning. Men räcker det inte med en decimeter?

Är det inte väl tidigt för det, jag trodde de växte till frosten tog dem? Det var ju bara ett par veckor sedan de blommade.

Nej det är inte normalt. Innan potatisbladmöglets tid så slog vi av blasten på hösten för att knölarna skulle utvecla ett tjockare skal och bli lagringsdugliga i tid. Vissa tidigpotatissorter fick man också slå av för att annars blev knölarna förväxta och inte så goda. Nu är det många år sen det fanns nån blast att slå i oktober... Och dessutom är det inte ett vanligt nervissnande utan blad och stjälkar förvandlas till en geggig brun sörja...