Funderar kring detta , är " medelsvensson " alldeles för flat när en " överhet " , låt säga en myndighet , eller någon som beter sig som en " överhet " fattat ett beslut som verkar i det närmaste orimligt ?

Har själv råkat ut för något under den senaste veckan som gjort mig något ororlig , inte mest för egen del men för " medelsvensson " som jag då uppfattar är alldeles för flat för att säga ifrån.

Har väntat i sex månader på en remiss till Akademiska Sjukhuset i Uppsala angående en utredning . Den ska förhoppningsvis resultera i att man hittar en för mig livsviktig medicin som min kropp kan tolerera .

Tyvärr är jag allergisk mot de varianter som man provat hittills och mot en hel del andra mediciner men där man tidigare hittat alternativ som jag tolererar och inte får t ex svår andnöd , klåda , dålig mage ,högt blodtryck mm mm av.

I torsdags kom så äntligen kallelsen och jag blev så glad. Nu skulle jag slippa vara orolig för vad min kropp utsätts för när jag inte tar medicin.

Men , på kallelsen står inte det jag har förväntat mig. Jag ska inte läggas in för att man ska testa fram någon medicin som min kropp tolererar utan jag ska ingå i en grupp dagpatienter som ska undervisas om vad vår sjukdom innebär och vad man kan göra i vardagen för att minska dess effekter på kroppen.

Är väl bra i och för sig men inte vad jag behöver allra mest just nu och heller inte vad jag blivit lovad av den som skrev remissen.

Kontaktar Akademiska , trevlig sjuksköterska konfirmerar vad som står på kallelsen , kontaktar förbundet för min sjukdom ( är medlem och har hittills fått bra hjälp ) , kontaktar Patientnämnden , söker den som skrivit remissen.

Alla ger mig råd och stöd men den som skrivit remissen är på semester hela denna veckan , jag ska läggas in på måndag , och den som upprätthåller hans tjänst under tiden vill inte ta i ärendet.

Ber den personen att i så fall leta reda på den läkare som jag hade kontakt med senast angående min sjukdom . Svaret blir " vet inte om hon är här , ska se om det går att få tag i henne " .

Nåja , det hela slutar med att någon som varit inblandad kring min sjukdom där man skrivit remissen , utan att presentera sig , ringer till Akademiska och muntligen " ändrar " till utredning och inte undervisning.

Nu får jag avvakta tills man kan hitta tid och plats för mig , ska inte behöva vänta så länge försäkrar mig den trevliga läkaren i Uppsala som ger mig beskedet.


Personer som fått veta det här säger men varför åkte du inte bara dit ? Läkaren , " överheten " , vet ju vad du behöver så det är bara att finna sig i det .

Varför hålla på att krångla på det där sättet , det skulle jag aldrig gjort . Hur orkar du hålla på och krångla ? Man får finna sig i sådant här , man ska inte hålla på att sätta sig upp mot " överheten " , det kan slå tillbaka.

Nu tog jag ett exempel men vad är eran uppfattning , är vi för flata och vill inte " bråka " ? Är jag en " bråkstake " när jag inte finner mig i att som i det här fallet inte få det jag blivit lovad ?

Samma sak med tråden där jag skriver om att jag fått brev från " indrivningsföretag " där de kräver mig på betalning för böcker som jag aldrig fått och heller aldrig ingått något avtal om bokleveranser med företaget som lämnat ärendet vidare efter FEM ÅR ?

Har jag helt fel ? Är " medelsvensson " mer bråkig än vad jag upplever det som ? Är jag alldeles för bråkig när jag inte finner mig i saker som " skadar " mig , mina närstående eller nära vänner ?

Klart jag inte är en " bråkstake " utan jag har " skinn på näsan " , skulle aldrig falla mig in att tolerera epitet bråkstake , vill bara ha det som jag blivit lovad eller inte betala något som jag aldrig beställt osv osv.

Jag förstår inte de som bara finner sig att bli illa behandlade för att de inte vill bli uppfattade som " bråkstakar " .

Kan någon förklara för mig varför , som jag ser det , " medelsvensson " är så "konfikträdda " eller vad man ska kalla det ?

Jag håller med dig. Min tillit till sjukvården och till dom som styr landet har minskat under en längre tid.

När det gäller sjukvården så kommer pengarna heller inte att räcka så länge till. Jag har tagit upp det flera gånger här i forumet men det är ingen som tror mig.

En del politiker är dock medvetna om det men det görs inte så mycket åt det och moderaterna tycks tro att pengabristen skall gå att rationalisera bort.

Mamamaggan bara den som själv är sjuk eller har varit förstår hur man måste kämpa och man måste alltid har någan vid sin sida annars orkar man inte.

Christa jag kämper sedan 25 år och då var inte moderaterna vid styret. Inte var det bättre förr, inte för 5 öre. Jag kmåade mycket under 90 talet, fram till ca 2003 men nu orkar jag inte längre. Eller Christa du tycker kanske det var bättre när man fick vänta 5 år på en operation.........

Elisabeth

Ok, jag inte nöjd med några partier.

Det som blivit sämre och kommer att bli ännu sämre är dock att dom minskar personalstyrkan och stänger avdelningar. Vi kan inte räkna med att vi kommer att få skattefinansierad sjukvård i framtiden om vi inte engagerar oss i frågan.

Antalet som behöver sjukvård ökar och ökar och skatteinkomsterna minskar. Det finns utredningar som visar att landstingsskatten behöver öka dramatiskt om vi skall få behålla den tillgänglighet vi har idag.

Men när det gäller privat sjukvård så betraktas man ju numera som "kund", det betyder ju att om man t ex kommer med ett snuvigt barn till läkaren och vill ha antibiotika så skriver också läkaren ut det, oavsett om det är en förkylning orsakad av virus. Kunden har ju alltid rätt.

Christa finns det någonting här i livet som du inte ser nattsvart?

Ja Svensson är konflikträdd. Man bråkar inte med "överheten" för då kan man bli sämre bemött/behandlad. Dessutom måste man vara frisk för att orka vara sjuk så många orkar nog inte "bråka".

Tror att det är ganska utbrett att man är rätt spak inför dem som har makt att påverka ens liv t.ex. läkare, höga chefer, bankfolk osv.

Så upplever jag det också , då finns det fler alltså Lite lustigt att du skriver bankchef för där har jag också varit bråkig . Chefen för " vår " bank sedan många år tillbaka fick helt enkelt spader och införde en avgift helt regelvidrigt , jag klagade och fick rätt .

Vet att de som inte klagade utan bara godtog det hela sitter i dag och betalar avgift för något som banken , enligt sina egna regler , inte har rätt att kräva . För mig är det hela urbota dumt medan andra då ser på mig som om jag vore en " bråkig idiot " .

Varför är det så här ?

Ja, inte är det lätt att komma åt sjukvården, särskilt som man inte har så mycket ork kvar. Då gäller det att ha en bredvid sig som ser till att det man behöver sker ........
Att man skulle få vänta 3 mån till spec. läkare, gick han inte på och jag fick mitt första besök innom en vecka.

Man behöver inte för dens del vara "otrevlig, besvärlig", endast påpeka det akuta och han väntar inte till tel. tider ---- han kommer till berörda personer närhelst han vill. Det gäller bara ha en bra taktik .....
Annars blir man endast flyttad med tiden hur länge som helst......

Har " bråkat " in min mamma med hjärtinfarkt på akuten när personalen tyckte hon kunde vänta för de hade gemensam fikapaus.

Har " bråkat " min mamma tillbaka till sjukhus när hon blivit hemskickad med lunginflammation och vätska i lungorna .

Har hjälpt till att " bråka " min svärfar in på lasarett när han blivit förlamad från midjan och ner och urinblåsan höll på att spricka och han läckte urin . Läkaren bedömde det hela som en urinvägsinfektion när det i själva verket var en tumör på ryggraden.

Men vi är ju " flata " inför , enligt mig , en hel del konstiga saker som jag aldrig går med på bara för att någon som tror sig vara " överhet " dikterar vad vi ska göra , tycka, säga .

Vi håller på att " bråka " om ersättning från Patientförsäkringen för min mans räkning . Det mesta har gått igenom men en del ligger numera inom rättsväsendets andra nivå , vi fick avslag i första instans men ger oss inte.

Min gräns går när mina nära och kära kan bli lidande fysiskt eller psykiskt för att jag inte kan hålla klaffen !

Du har gjort helt rätt, inte vill man se sina kära fara illa.
Man är inte "bråkig" om man för fram sin vilja med kraft och kännedom hur det hela funkar.

Den som bara väntar o väntar kommer inte fram .... ev flyttas bakåt i någon kö om man inte ser till sitt/anhörigas bästa.

På tal de utgifter som banken börjat ta ut går att påverka, precis som du gjort, särskild om du har pengarna i den banken, desto mer, desto bättre läge att förhandla om räntan ......

Samma med operationer, man flyttas bakåt om man inte stå på sig. De lyfter undan/bakåt om någon annan håller på sin rätt att få det man vill och är bedömt......

Vad är det som gör att du inte tror på att pengarna inte kommer att räcka? Det görs ju redan nu så stora nedskärningar så att patienter påstås ha dött på grund av det.

Hur ser du själv på saken? Det är intressantare än att få höra vad du tycker om mig.

Här är ett exempel

"I den senaste undersökningen svarade 29 av 30 läkare. Nästan hälften av dem (46 procent) uppger att personer i deras närhet anser att de är eller håller på att bli utbrända. 42 procent säger att de har sömnproblem även veckor när de inte har jour. 31 procent har övervägt att sjukskriva sig och 27 procent har funderat på om de ska söka professionell hjälp på grund av stress."

Har klippt bort massa i ditt inlägg.

Jag tycker att det är bra att du ifrågasatte. Om jag gjort allt det läkare och sjukgymnaster velat utan att lyssna på kroppen skulle mina sjukdomshistoria varit mycket värre än den är, med en hel massa större och svårare smärttoppar. För att inte tala om vilket medicinberoende jag skulle suttit i, utan att få smärtlindring...

Nu ska jag ta en fajt med FK, jag har nämligen varit utförsäkrad i 11 månader helt i onödan! Har man godkänd arbetsskada, vilket ju jag har (hade) har man rätt att vara sjukskriven utan tidsbegränsningar. Detta fick jag reda på i veckan. Hela vinterns plåga med all osäkerhet och rädsla för framtiden helt i onödan. Jag ska anmäla och gå så långt som jag bara kan, inte för att jag tror att min situation kan ändras, man kan inte vrida klockan tillbaka, men för att andra ska slippa i framtiden att bli felbehandlade.

Stå på dig, annars gör andra det.

Folk i allmänhet är lite rädda för att bråka. Varför vet jag inte, feghet? Ointresse? Orkeslöshet? Lathet? Flathet? Det är ju jobbigt att tjafsa, enklare bara att nicka och ta emot...?

Absolut inte fel att stå på sig och fråga o ifrågasätta. En dialog med läkaren är aldrig fel. Men med läkaren vill man ju ha en bra relation så man bör kanske inte bli oförskämd eller alltför påstridig. Det slår nog tillbaka. Men man måste ju fråga för att få svar, och svara på frågor för att läkaren skall få ett hum om vad som felas. Men varje möte mellan läkare o patient är ju unikt. Tror nog den yngre generationen har ett mer avslappnad inställning till läkare än vad äldre generationer hade.

Anses du som en bråkig idiot, så är vi två då...
Jag slåss bra för mina rättigheter.

Det är den rätten vi har, när det gäller myndigheter.
Så slåss du...

Har fetmarkerat en del i din text som jag anser du har fel i.
Hade en helt underbar läkare som gick i pension.
Fick ett riktigt "svin" som ersättare som var både okänslig, elak och hånfull och behandlade mig som skit.
(Han gick på min arbetsgivares linje)

Jag slogs bra och vägrade träffa honom.
Fick också hjälp, (och intyg) av en bra ortoped på SU SS.
Efter ett års bråk, gav han mig rätt med motivationen "varför ska jag misstro din arbetsgivare?"
Jag tittade på honom och sa "varför ska du misstro mig, som är din patient?"
Han Flyttade senare till "karo" i Stockholm.

Du är INTE tvungen att gå till en läkare som inte visar dig och din sjukdom respekt. Måste du " åbäka " dig för att du " måste " hålla sams med en läkare så är det något som är fel.

När jag eller någon av mina nära och kära " drabbas " av en sådan läkare så ser vi helt enkelt till att få byta. Det har man rätt till först och främst inom sitt landsting men man har också rätt , enligt Socialstyrelens regler , att får en " förnyad medicinsk bedömning " t o m i ett annat landsting utan extra kostnader för parienten.

Nej, en läkare som försöker spela Allan har jag inte mycket till överst för. Men jag måste lita på kunskapen som jag själv inte har. Det finns alltid två sidor av myntet. En del läkare sjukskriver inte fast dom borde, en del sjukskriver av slentrian. En del är översittare o en del konflikträdda. Men dom allra flesta är utan tvivel bra läkare som verkligen vill hjälpa utifrån sin kunskap. Men rötägg finns som i den nu aktuella assistanshärvan.

Tyvärr är det alldeles för mycket slentrian.

Sambon låg några gånger på Kungälvs sjukhus, är inte heller det det borde vara. Där blev jag också en gång lite obekväm men jag tycker inte att läkarna skall leka med patiernas liv.

Christa om läkarna skulle lite mindre extraknäcker så hade dom också mindre stress.

Jag tror nog att de flesta av oss är rätt duktiga på ta vara på våra rättigheter, sen är väl saken den att "för att bråka" måste man ha gott om tid. Så kanhända väljer man sina strider med en viss noggrannhet, dvs. man låter mindre viktiga saker passera.
Gita

Åhhh.... var får du alla tokigheter från?
Gita

Gita du har nog aldrig varit sjuk och dålig för då är man inte längre så duktig

Det är klart att förutom tid det även krävs "ork" för att kämpa för sin rätt. Men det jag ville ha sagt är att jag inte alls tror att folk i allmänhet håller tyst av lathet, flathet, konflikträdsla eller underlägsenhet utan i så fall mera i brist på tid eller ork.
Och du har säkert rätt i att jag kanske inte tyckt mig ha så många anledningar att bråka
Gita

Jag glömde faktiskt den viktigaste aspekten, det gör man tydligen lätt när man inte längre tillhör den kategorin. Folk som är sjuka har i allmänhet inte ork att bråka, eller med andra ord ta vara på sina rättigheter. De har fullt upp med att orka med att överleva dagen.
Man måste inte alls ha gott om tid, till exempel vid läkarbesök säga ja tack till något man vet av erfarenhet inte fungerar tar lika lång tid som att säga nej tack, det där kommer inte att fungera för det har jag redan testat...


Men väldigt många är faktiskt konflikträdda. Det torde du också hålla med om.

Nu är väl ändå inte sjukdom och läkarbesök de enda tillfällen då det gäller att hålla på sin rätt? Tror fortfarande att det är tid och/eller ork som krävs i de flesta fall.
Den tid när vi/ medelsvensson stod underdånigt med mössan i hand är väl ändå för längesedan förbi. I alla fall i min värld.
Gita

Jag håller med dig Anma, att det är säkert många som är konflikträdda.

Själv är jag både konflikträdd och feg.
Jag är uppfostrad/uppvuxen med att jag aldrig någonsin får visa vad jag känner och att ingen annan bryr sig ett dugg om vad jag känner/tycker.
Det sitter så hårt i bakhuvud att jag än idag - trots att jag fyllt 40 - fortfarande måste "konfrontera" mig själv för att kunna stå upp i en fråga, slå näven i bordet, ge komplimanger etc etc.
Det innebär för min del att saken måste gälla något som verkligen står mig nära och är extremt viktigt, t ex min egen familjs hälsa, djurens rätt t ex, för att jag ska kunna bråka och riskera att någon annan kanske blir arg på mig.
Jag mår väldigt dåligt när jag är i konflikt med någon och det gör att jag kan acceptera saker som är rent av dåliga för mig själv, bara för att slippa det jobbiga. Fegt? Javisst!

Jag hoppas att det här inte är så vanligt hos "medelsvensson" men jag är tämligen säker på att det finns åtminstone några fler som mig därute.

Nej men frågeställningen i den här tråden handlade väl om just sjukhus och läkarbesök.
Din värld skiljer sig väldigt mycket från till exempel min värld. Det vet vi ju sen gammalt.

Försöker också välja mina strider! Tycker dock att jag har blivit tuffare med åren. Har en mamma som bråkat i överkant och det har varit ganska pinsamt ibland, så jag har hellre tigit om det varit mindre viktigt. Men nu har jag blivit mer bestämd (som en gammal hund...)...

Hade också en sådan mamma och har skämts många gånger när hon petade i småsaker men hon lärde mig också att ha självaktning. Ingen " trampar " på mig eller mina närmaste , jag vet vem jag är och vilka förmågor jag har.



Någon skrev om att man måste ha tid , den har jag alltid tagit mig speciellt när det t ex gällt mina barn.

Det finns de som bråkar om minsta sak.
Finns de som vet sina rättigheter och har möjlighet att ta reda på de rättigheter som de inte vet och kämpar för dem.
Sen finns det de som gnäller och beklagar till vänner och bekanta men när man ber dem att ta tag i saken så blir det genast jättejobbigt och det tjänar ju ändå inget till... Den gruppen är enligt min erfarenhet störst.
Folk orkar inte, vågar inte, vill inte vara till besvär och tror inte att det tjänar nåt till.

Fegast är inte de som kniper käft. Fegast är de som kvirrar och gnäller, men aldrig protesterar öppet eller kommer med konstruktiva förslag....

Så är det nog Anma.


Vi är alla olika , som vi konstaterat så många gånger förr , och att just inte ta reda på och ta till vara sina rättigheter är för mig oerhört konstigt .

Sedan beklagar man sig och gnäller , precis som du säger , men gör inte det minsta åt det.

Vet personer som t ex gnällt om att deras fackförbund aldrig ställer upp för dem när det gäller t ex lön men de gör inget aktivt för att " hjälpa sig själva ".

Jag har bytt fackförbund och när jag hittade det där jag hade förtroende för företrädarna så har jag blivit det facket troget. ( För er som undrar så är det ett SACO-förbund ).


Jag har som sagt lärt mig att jag är något värd , tyvärr så kan inte alla komma dit , men om man orkar gnälla så tycker nog jag att då har man också kraften att stå på sig och se till att det blir en förändring .

En förändring som då stärker dig själv , tänk på det , och din förmåga och DU är värd något , glöm inte det.

Jag måste ha haft tur som alltid blivit välbemött inom sjukvården och fått snabbt hjälp,vad det än har varit!

Precis.

Exakt ! Jag har genom åren råkat ut för en del sådana och när jag försökt ställa upp för dem så visar det sig att allt de vill är att gnälla och då lite i skymundan så inte " överheten " kan höra eller förstå att det är just de som klagar.

Fast jag uppfattade inte riktigt så,att det bara handlade om sjukvården, det talades ju bl.a. om banker och bankavgifter.
Hur som helst så kan jag förstå att det kan vara svårt att hävda sin rätt om man är väldigt sjuk/orkeslös. Nu är det väl så att jag hittills är väldigt lyckligt lottad som nästan aldrig varit sjuk och vid de få tillfällen jag sökt vård alltid fått den hjälp jag behövt och känt mig väl behandlad.
Likaså kan jag säga att mina föräldrar som nu är borta utan "bråk" fick all den hjälp de behövde under sina sista år och även alltid ett värdigt bemötande.
Inte är det så att jag, precis som flertalet andra, är lat, flat eller underdånig, vi har helt enkelt inte haft några större anledningar att "bråka".
Sen anser jag ju förstås inte att konfrontation och aggressivitet är det bästa sättet att få vad/som man vill. I 99 fall av 100 kommer man längre med diplomati.
Gita

Vilken tragisk uppväxt! Själv hade jag förmånen att växa upp med föräldrar, främst min pappa, som såg mig som en prinsessa och mina bröder som prinsar, värda bara det allra bästa. En fantastisk styrka att få med sig i livet.
Jag hoppas verkligen att jag lyckats föra vidare något av detta till mina egna barn

Oj vad jag saknar den starke, glade livsnjutaren som var min pappa.
Gita

Gita , du har rätt i att det inte endast handlar om vården utan det var ett exempel.


Sedan är det inte er som aldrig haft anledning att " bråka " jag pratar om utan de som låter sig " trampas " på eller som gnäller utan att se till att någon förändring sker osv osv .

Jag förundras över att man inte i vissa fall inte har bättre självaktning eller helt enkelt är för feg , flat eller vad det nu är för att stå upp för sig själva och sina nära och kära iaf.

Visst , man kan vara för nerkörd för att orka göra något men så kan det inte vara för så stor skara.

Fast jag vidhåller nog att de allra flesta av oss helt enkelt inte har någon anledning att "bråka"
Gita

Gita , jag har inte skrivit någonstans att de flesta har anledning att " bråka " utan jag undrar varför de som har en anledning inte står upp för sig själva och varför de inte gör det.

Ja, det är väl återigen det där med tid och i kanske ännu högre grad "ork". Sen finns det ju de som redan från barnsben fått lära sig att deras synpunkter inte är värda någonting, vilket naturligtvis är tragiskt.
gita

Man måste bråka ibland !finns fortfarande läkare som tror det vet bäst !avsade mig en valp till AT läkare på min Vårdcentral för jag orkar inte bråka med honom bla angående min infektionsastma får jag en infektion MÅSTE jag ha antibiotika annars får jag lunginfla antibiotika var ju "farligt" då slog jag näven i bordet och ville ha en annan läkares utlåtande ,jag fick min antibiotika till sist .Inte nog med det, jag bad honom förnya en del av mina recept han hade röjt ordentligt och ändrat dosseringar utagningsperiod mm mm ,när jag kom till Apoteket i juli och skulle ha ut min Astma medecin så skulle jag inte få ta ut ny för än i slutet på augusidå tog det hus i helsike kan jag säga ! Apotekaren ringde upp överläkaren på Vårdcentralen och framförde det orimliga !Överläkaren ändrade receptet direkt men tänk om de hade stängt för dagen !då hade jag fått klara mig utan Ventolin vilket jag inte kan AT läkare ska man hålla kort och ifåga sätta särskillt om pappa äger vårdcentralen .

Och nu hör man på nyheterna att finska läkare misstänker att även ett vanligt influensavaccin kan ge narkolepsi. Men svenska myndigheter tror inte på det, och fortsätter vaccinera. Hur var det nu förra gången, var inte svenska myndigheter motsträviga in i det sista att medge sambandet med narkolepsi? Nej, jag litar inte ett dugg på "överhögheten", men så är jag kanske inte medelsvensson heller

Jag vill bara förtydliga. Jag kommer att bråka. Men inte genom att gapa och skrika och ta ton.
Just nu har jag en väldigt intressant diskussion per mail med en på regeringskansliet. Jag har fått svar hur hen (här använder jag hen för det har inte med saken att göra om det är en man eller kvinna jag mailar med) anser att vissa regler de utformat ska tolkas. Att FK tolkar dem annorlunda vill jag ha svar på vad det beror på. Och också hur många av de utförsäkrade som är nollklassade egentligen har rätt till sjukpenning och SGI.
Som systemet är idag är det inte bara dåligt, det är också totalt rättsosäkert. Bedömningarna är vansinnigt godtyckliga. Så ska det inte inte vara i ett rättssamhälle.
Jag trodde i min enfald att just i mitt fall hade jag åtminstone fått smaka på reglerna så som de är skrivna, men jag hade fel. Jag har dessutom blivit totalt felbehandlad. Det är inget jag bara tänker släppa, men redan har jag hört att "det där är ingen ide att bråka om, det som hänt har hänt...". Ja visst är det så, men det ska inte hända igen och igen. Jag har aldrig kämpat bara för min skull. Jag har kämpat för alla de drabbade.

Nu ska vi inte glömma att vi har en himmla massa bra läkare i Sverige också !men en del läkare och AT läkare tycks tro att de står över sina passienter och alltid vet bäst ! trots att vi som har har kroniska sjukdommar bet bäst vad som är bra för oss !

Det där låter intressant Anma. Ska bli kul att få höra hur det går .


Man slåss aldrig för sig själv eller endast för en person anser jag. Genom att ta reda på hur det ska vara , hur det kan vara eller varför det blev som det blev så hjälper man ju faktiskt andra från att falla i samma " grop " .

Genom att tala /göra känt hur det t ex ska vara så hjälper du andra men det kan också vara så " enkelt " att den du påpekar saken för t ex läkaren inser att det har begåtts ett fel även om det kanske inte var så allvarligt. Då är det mycket möjligt att felet inte upprepas.

Man är faktiskt ingen ö som någon sagt , vi " sitter ihop " på det ena eller andra sättet allihop och allt man säger / gör eller inte säger/ gör påverkar andra .

Så gör något om ni orkar och kan , det gör skillnad inte bara för dig själv.

Sedan måste jag säga att det där med Medel Svensson har jag aldrig anamat ! förstår inte riktigt vad det har för betydelse ?

Men Anma och mamamaggan nu måste man också säga att inte alla människor orkar och klarar av att "bråka" och röja så mycket och det beror inte på flathet. Många människor vet inte hur göra eller gå tillväga eller har ingen ork kvar.

Man får vara väldigt stark för att göra det och det är inte alla människor.

Det har du rätt i.

Och då är det väl underbart att det finns dom som är!!