Har accepterat nu att kilona smugit sig på mig med åren och att jag inte mer kommer att väga som jag gjorde för 20 år sedan. Att det dallrar och hänger och putar lite här och där är ok när man närmar sig 60 så länge alla värden är ok vad gäller blodtryck, kolesterol och sockervärde. Och märkligt nog var alla mina värden bättre denna gång än för fyra år sedan när jag var på hälsoundersökning och vägde 5 kilo mindre än nu. Åt skogen med alla dieter och märkliga underkläder som ska trycka in och slimma och förvandla mig till något som jag egentligen inte är. Hoppas fler kommer till insikt och accepterar sig själva!

Jag har också förlikat med att kilona är lite för många men jag mår bra!

Det är väl ändå det viktigaste?

Samma här.
Nu får det växa "handtag" där det vill.
Nu är jag i alla fall, inte underviktig längre och mår bättre

Samma här! Lite mjukt är bra så man inte får skavsår när man sitter.....

Som 42-årig var jag verkligen inte nöjd när jag vägde 80 kg. Men nu känns det bättre, 65 kg till 156 cm är ju övervikt men inte så farligt. Däremot är jag inte nöjd med min ork och styrka. Det är för hälsan jag vill träna.
Motionera kan man göra för hälsans skull, om man kan så klart. Under 10 år som whiplashskadad var det svårt.

Vet inte hur gammal du är Anma men du har varit jätteduktig som gått ner så många kilo. När jag var 42 vägde jag ca 65 kg och var ändå inte nöjd och sedan kom övergångsåldern för fem år sedan och förändringarna i hormonbalansen när östrogenet började avta visade sig som ökat midjemått. Tydligen är det så att fettcellerna runt midjan tar över rollen som östrogenproducenter och kvinnor med lite hull får därmed färre besvär, vilket jag kan skriva under på.
Har i dagarna börjat äta Calcium med D-vitamin, något man bör tänka på för benskörhetens skull. Fick rådet att börja med Magnesium i två veckor först för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig detta. Nu har jag som sagt var bestämt mig för att äta gott men så sunt som möjligt, unna mig något extra ibland, promenera när det är vackert väder och må bra utan krav.

Ge inte upp, jag har gått ner 5-6 kg på ett par år bara genom att skära ner födointaget.

"En studie som publicerats i European heart journal visar nu att många med fetma inte visar några tecken alls på insulinresistens, högt blodtryck, dåliga blodfetter eller diabetes. Hälften av alla överviktiga och drygt var tredje med fetma har lika starka hjärtan och lungor och löper lika liten risk att drabbas av kroniska sjukdomar som normalviktiga som är i bra kondition."

"En viktig slutsats är att god hälsa, oavsett vikt, ofta är kopplad till aerobisk kapacitet, alltså konditionen."

Med andra ord kan en konditionstest ge en fingervisning om hur det står till med hälsan. Ett mått på det är också vilopulsen men den kan också variera från person till person.

Bästa tillfället att ta vilopulsen är när man vaknar på morgonen och inte är stressad.

Tack för den artikeln, Christa. Hoppet är alltså inte ute för oss mullisar!
Det var bra gjort Ruda, men å andra sidan har du väl inga hormoner som sätter käppar i hjulet såsom vi tanter har. Eller hur är det med karlar, ni kanske också hamnar i någon slags övergångsålder?

Jag är fortfarande 42.


Men så finns ju de som avviker. Maken har vilopuls på 60, på arbetstestet fick han resultat som elitidrottare, men har diabetes, leverproblem med flera sjukdomar. Överviktig är han också, men inte så farligt.

Helt klart spelar kost, stress, rökning, alkohol och vardagsmotion också en stor roll så det är inte riktigt så enkelt som dom vill göra det till i artikeln.

När det gäller övervikt så spelar det ju roll var fettet sitter. Bukfetma är ju starkt förknippad med metabol ohälsa och har man det så behöver man ju inte ha så stor övervikt innan det är farligt.

Var arbetstestet ett vanligt cykeltest på motionscykel? Jag fick också resultat på gränsen till elitidrottare enligt hon som mätte mig på det viset och samtidigt orkade jag inte springa mer än 200 meter.

Jodå, vi stackars män kan drabbas av sjunkande testosteronmängder med påföljd att kalaskulan växer på bekostnad av musklerna. Har jag hört. Fast det är ju så enkelt att allt som får kroppen att svälla kommer genom munnen och det är enklast att stoppa det där. Helst så tidigt som möjligt.

Jag tror att den psykiska hälsan spelar en jättestor roll, även när det handlar om fysisk hälsa.

Mår man bra med sitt liv; anhöriga, jobb, boende och inte har några sjukdomar eller värk, då är det SÅ mycket lättare att acceptera sig själv och följdaktligen så mår kroppen bra också !
Då blir det naturligt att äta varierat och röra på sig (även om det inte är jogging).

Som Monarda skriver; accepterar man några kilos över/undervikt och trivs med sig själv och sitt liv, så har man bättre värden.

Att ständigt gå och tänka på att man MÅSTE gå ner x kilo, och bara äta "salladsblad", måste ju vara otroligt påfrestande för psyket. För att inte tala om vilket trist liv ...

Psyket påverkar men att man mår bra behöver inte innebära att man har en god metabol hälsa. En vän till mig hade både förhöjt fasteglukos och förhöjt blodtryck vid en kontroll och han trivs väldigt bra med livet och blev inte ens orolig över de dåliga värdena eftersom han ju mådde bra.

Det gäller väl att hitta en bra balans där motion ingår och när det gäller övervikt så är det farligaste att sakta med säkert öka mängden kroppsfett under en längre tid. Fett koncentrerat till buken är också farligt.

En person som är normalviktig kan dock vara fetare än en överviktig person.

Snälla Christa, det här var ju faktiskt en tråd där vi pratade om att vi var nöjda med oss själva som vi var, kan du inte fortsätta i träningstråden med motionsråden och vad man enl. dig bör göra för att må bra. För nöjd med dig själv är du ju definitivt inte!

Frågeställningen handlade ju om huruvida det gjorde något om man har några kilo för mycket eller inte. I mina inlägg har jag hållit med Monarda om att det inte är nödvändigt att gå ner i vikt för hälsans skull.

Nej, det är det inte.
I mitt fall, gällde det att gå upp i vikt..
Lika svårt det.

Där har du nog liiiite fel!
Förlåt! Kunde inte låta bli!

Fy på er, tjejer. Nu har ni nog skrämt bort Gossen!

Oj då, okända inkörsportar? Berätta!


Ingen risk, mig skrämmer ingen - inte ens vargen. Jag har bara varit igång hela dagen.

Är du blåögd Gossen?

Oskyldiga blå ögon!

Men det kanske är Rödluvan du ska passa dig för!

Snarare tvärtom, i de lugnaste vattnen...

Läste något i dagens GP som handlade om att få bort mammakilona efter graviditeten. Slutsatsen var att glöm motionen, håll koll på vad du äter istället. För artikelskribenten betydde det bl.a. bort med kanelbullarna till fikat. Precis vad jag gjorde och från en toppnotering på 87 kg är jag nu nere i 81. Visst rör jag mig lite mer också men inget motionsflåsande.

Det var bra gjort Ruda! Men nog unnar du dig väl någon bulle ibland? Livet får ju inte bli för torftigt.... Själv tog jag en tårtbit på jobbet idag då en av killarna fyllde år och jag fått lära mig att det är oartigt att tacka nej vid ett sådant tillfälle. Fast den var rätt liten

Man får försöka hitta någon slags balans så att det inte slår över till ohälsa. Motion är inte heller min starka sida, skulle t e x aldrig komma på tanken att jogga. Men jag har en roddmaskin i källaren som jag tänkte ta och prova någon dag, Siljan runt kanske är lagom.

Förutom tårtätarna har vi på jobbet många yngre som verkar helt fixerade vid mat och motion, smala som pinnar är dom, fryser jämt och är ofta förkylda eller så har dom tränat så dom har ont någonstans. Nu säger jag inte att man blir friskare av att vara lite mullig, men jag tror att man kanske får lite mer motståndskraft i alla fall.

Nä, har man väl lagt om kosten så att man ständigt går nedåt, om än svagt, kan man unna sig en godbit då och då. Det skall man inte göra om vikten ökar. Jag brukar köpa en påse små gifflar till varje helg, den räcker till nästa helg. Vikten sjunker sakta ändå.

Apropå fikabröd; den här varningen fick jag på meljen idag!

Tänk på detta när ni sätter Er vid fikaborden under helgen!!!
Om man blandar mjöl och vatten så blir det lim, men när man tillsätter ägg och socker så blir det en kaka.
VART TAR LIMMET VÄGEN???
Det ska jag berätta för Er,,, det är det som får kakan att sitta kvar på röven, höfter och magen!!!

Ja Monarda det är ett väldigt bra lim........