[attachment=73114:c142774d...e760___H.jpg]

snart stundar en av de vackraste helgdagar jag vet, nämligen All helgona helgen.
Eftersom jag arbetat många år på kyrkogårdar med dess skötsel så har jag sett på nära håll, alla dessa ljus.
Och framför allt, gemenskap, en stunds tanke till de nära och kära som inte finns kvar i livet. Många goa samtal har jag fått , livsöden berättade, både sorg och otrolig glädje. Samtal som jag tar fram , dom värmer.

Det är så vackert med alla tända ljus i mörkret!

Brukar åka runt och titta vid kyrkogårdarna på lördagskvällen!

Vi brukar åka till minneslunden varje år och tända ljus. Det är hur vackert som helst med alla ljusen. I år ska vi för första gången gå på mässan också, farfars namn ska läsas upp. Han dog i Februari, och farmor frågade om vi kunde följa med. Klart vi kan.

Håller med om att, allhegonahelgen är en underbar tid.
Gillar att gå runt på kyrkogårdar alla tider på året, men just allhelgonna med alla vackra ljus och annat, gör det ännu mer rofyllt.

Här är en bild från min trädgård förra året. Det var varmt då, så jag satt ute och eldade på min grillplats. Hade tänt ljus för mina saknade. Satt med mina hundar ute i mörkret till sent på kvällen och lät tankarna vandra till de som fattas mig.
Det blev en fin kväll, kände mig sorgsen förstås, men ändå lugn av avspänd.


Jag gillar en sån här kväll bättre än det moderna "hallowen" som jag inte förstår varför det blivit så populärt.

Vackert med alla ljus!

Vacker bild med alla ljus och tanken bakom det...... tyvärr brukar vi inte åka ut då, finns inga på nära håll, så man får väl sända en tanke till dem och minnas det man hade ...... tyvärr är vi båda fortf. i sorgarbete o vill inte prata om det ännu .........

Gillar inte det med Hallowen-grejen, den känns inte som hemma ........

Jag har många nära och kära begravda lite här och där i Sverige och Finland. Jag går till närmaste minneslund och tänder ljus för dem alla, oavsett var de ligger.

Jag tycker alltid det är rofyllt och stämningsfullt att strosa runt på kyrkogårdar, men just på lördag eftermiddag-kväll är det så otroligt fint där ute. Har laddat med ett antal gravljus med lock. Det känns så högtidligt att under de här formerna få minnas och tänka lite extra på nära och kära som inte längre finns i vår gemenskap.

anki/ronninge: Så rörande att höra!

Anna-Karin: Så stämningsfullt du gjort!

Det är en upplevelse att åka till kyrkogården Allhelgona och se alla tusentals ljus i mörkret man blir ödmjuk och varm inombords .Vi brukar också tända mycket ljus här hemma utomhus marchaler lyktor mm ,har man inte möjlighet att åka till kyrkogården så kan man hedra de döda hemma .Har så många vänner som gått bort och man kan omöjligt åka till alla även om man vill .

ja inte behöver man åka till en kyrkogård för att tända ett ljus, och tänka på de man saknar. Fint med ljusen i din trädgård

Visst är det vackert med alla ljusen . Till helgen åker vi till mina föräldrars grav och tänder ljus , tänder även på graven med en kompis föräldrar eftersom hon flyttat härifrån.


Den här traditionen har väl inte funnits så länge ? Kommer ihåg att min morfar inte ville att vi skulle tända ljus på mormors grav för sådär 40 år sedan för så gjorde man inte .

Hur länge har vi gjort såhär ? Kommer det utifrån som så mycket annat ?

Varför vill man hedra de döda,är det inte bättre att hedra levande människor?

Vilken vacker tanke Silos !

Jag tror att det har med vårat dåliga samvete att göra. Vi kanske vill göra något nu för att dämpa samvetet som säger att vi skulle ha gjort något medan de levde.

Tror inte det är för att hedra dom man tänder ljusen.
Mer en stund av eftertanke och att sitta ned och minnas sina anhöriga.

För min del har jag gått vidare. Min pappa bodde hos mig sista tiden, jag hade övertagit huset. Jag skötte det mesta men han var mest självgående. När han dog och urnan var nergrävd vände jag blad och tog nya tag. Kykogården ligger inom promenadavstånd men jag har bara varit där några enstaka gånger, finner ingen anledning. Om man hela tiden skall minnas och "hedra" de döda stannar man i sorgen och går inte vidare. Personer som bygger upp små altare hemma med minnen och bilder har mitt beklagande, de borde tänka om. Minnen finns kvar ändå och går att plocka fram, att hela tiden påminnas är självdestruktivt.

Jag har inte varit där någon gång, vet inte var minneslundarna (dom ligger på olika kyrkogårdar) ligger.... jag minns min mamma och pappa på många andra sätt och andra dagar. Känner inget behov av att gå till en kyrkogård, men visst är det vackert med alla ljusen.

Min syster dog för många år sedan men jag har aldrig varit vid hennes grav. Den finns två timmars bilfärd härifrån men jag har aldrig känt behovet varken för min eller hennes del.

Vi stod varandra jättenära , jag saknar henne fortfarande och har mina minnen .



Ingen som vet när vi började mer utbrett med detta att tända ljus på gravarna ?

Var det inte italienarna som tog med sig seden att tända ljus på gravarna på alla helgona på 1940-talet?
Men om det kommer därifrån att man också tänder ljus annars eller om den traditionen redan fanns vet jag inte.

Jag har någonstans i bakhuvudet att det är en katolsk sed som vi anammat och den iaf inte är äldre än 40 - 50 år.

Vilken intressant tråd detta är.
Jag har heller inget behov av att gå till en kyrkogård för att minnas nära och kära som lämnat oss, men visst är det vackert och högtidligt att gå på en kyrkogård eller passera en som är full av brinnande ljus.

Jag har heller inte behov att göra det. Men jag gillar traditionen att ta mig dit på alla helgona, och så är det så himla fint med alla ljusen som lyser överallt. I år är det ju lite speciellt då farfars namn ska läsas upp och farmor vill till kyrkan.

Japp. Under förutsättning att uppgifterna på Wikipedia stämmer. http://sv.wikipedia.org/wiki/Alla_helgons_dag

Det är säkert därifrån jag fått det nån gång.

Nu riskerar jag kanske att förstöra den här tråden men jag tänkte berätta för er varför min morfar inte ville att vi skulle tända ljus i en lykta på mormors grav.

Morfar var sjöman i unga år och fick höra mycket skrock bl a så hörde han om det här med att tända ljus på gravarna.

Gjorde man så och ljuset lsockande innan det var nedbrunnet så innebar det ätt den döde skulle komma och ta någon släkting eller annan närstående till sig , d v s någon skulle dö.

Då var det bäst att låta bli att tända något ljus.

Har hört något liknande mamamaggan!

Tänder hellre ljus hemma än på grav av någon oförklarig anledning!

Kanhända det är en sån där historia!

Men tycker ändå det är stämningsfullt och vackert med alla ljus!

Jag tänder ett ljus hemma för dem så får de komma förbi om de har lust.

Oj så spännande!

Alla gör som de vill och tror, men för mig finns det inte en enda själ på kyrkogården ......

De mina kära kan jag tända ljus när som helst när jag känner behovet av det och då i min lilla kammare...

Funderar på att åka en liten tur på lördagkväll till närmaste kyrkogård - vi har inga anhöriga som är begravda där - men det kvittar. Som många skriver i den här tråden har man dom anhöriga med sig ändå - men jag kan ändå tycka att det är högtidligt att besöka gravar - tänker särskilt på en där jag själv har drivit upp funkiorna som växer på graven. Det så trevligt att komma dit och se att dom frodas och trivs.

Går gärna dit, just för att det är både fint och rofyllt på kyrkogårdar.
Går gärna året runt och strosar där.

du har en poäng.jag besöker inte heller mina anhörigas gravar för jag vet att de inte är döda,jag har kontakt med dem när jag eller de vill.sörjer inte heller de som dör då jag vet att döden hos oss är hemkomst för själen och det är inget att sörja,tvärtom.
tänk om fler ville lägga lite energi på sin själsliga utveckling och erfara sanningen.vad mycket lättare livet här hade blivit. ulf

min erfarenhet av sorg, är att alla bearbetar sin saknad på sitt sätt ,
att inte ha behov av att besöka en grav eller minneslund för att känna sig tillfreds med den som gått bort, är ju inget fel.
En del behöver en gravsten att gå till andra inte.

jag har mött alla sorters sorg/saknad genom åren,

en del behöver hänga kvar en lång tid andra inte.

Hur som helst, så är det vackert på kyrkogården under all helgonahelgen!

Kommer att tända 3 ljus i min meditationskammare och skicka mina tankar till de 3 som gått över till andra sidan under året.......
Trots allt finns dom endast en tanke bort och ger tröst. De finns hos mig även att jag inte kan krama om dem längre.........
Brukar inte gå till gravplatser här, men utomlands har jag sett så fina begravningsplatser, men ser dem med konstnärsögon .......

Man gör så gott man kan !och om man har tid att åka runt och tända ljus så gör man det ,men många av oss har lång resa till gravarna och då tycker jag som många här att man kan tända ljus hemma och minnas .

när jag inte åker och tänder ljus i en minneslund så gör jag det i växthuset istället

Nu är det gjort , tänt ljus på gravarna.

Har haft problem med gravlyktor som inte håller mer än någon eller högst två säsonger. Stängningsanordningen pajar coh så när det blåser " kastas " locket fram och tillbaka.


Nu såg jag att det kommit söta ljus , hjärtformade , med en brinntid på 150 timmar. Det kanske blir ett sådant när nuvarande lykta är helt slut och så struntar jag i lykta helt och hållet i framtiden.

För det mesta har jag köpt gravmarschaller och dom brinner en kort tid - men dom brinner med ganska stark låga - det ser så trevligt ut när man går i från graven - ljuset/marschallen syns på långt håll.