Detta undrar jag över hur det kommer sig att så många äldre kvinnor inte vill vara med sina barnbarn,utan dessa kvinnor tycker att de har gjort sitt när deras barn har blivit vuxna?

Kan det vara så att dessa kvinnor vill vara fria efter åren med barn?

Dessa ord har jag både läst och hört många gånger under åren som gått.

Nu när jag själv har barnbarn så älskar jag att vara med dem och saknar dem så fort vi inte har träffats.

Livet är bra mycket roligare när man umgås med barn,tycker jag!

De allra flesta vill säkert vara med sina barnbarn. För egen del är det det käraste jag har. Det finns dock en trend idag att unga föräldrar vill fortsätta att leva det liv de levt innan de fått barn och räknar med att den äldre generationen står för mycket av barnpassningen. Kan tänka mig att om det blir för mycket och lite som ett tvång, så kan en del slå bakut...

En del anser att föräldrarna är till för att passa barn. Att de själva också är föräldrar glöms bort. Hämtat från en gammal mad från 70-talet. Intet är nytt under solen.

Jag tror också att de allra flesta vill vara med sina barnbarn,men det bör väl ändå vara skillnad på att vara förälder,det är väl den rollen man inte vill ta.Dessutom är det så att de flesta förvärvsarbetar vilken inte var lika vanligt förr,och visst är det så att man blir fortare trött ju äldre man blir.

Mina barnbarn är hos oss relativt mycket men nu går de två äldsta i skolan så nu blir det loven de kommer på och just nu har jag mitt äldsta barnbarn Tildhe på 10 år här systern som är 7 år är hos farmor de två yngsta pojkarna är hemma hos sina föräldrar och på dagis .I sommras var alla här i en vecka åkte båt Dounut mm,en vecka räcker när alla är här plus kussiner då är det full rulle ,men ändå saknar man dom när de åkt hem 10 åringen är så mysig nu vi pysslar mycket och pratar titta på gammla kort lagar mat tillsamans kramas mycket osv:)Våra barnbarn är det bästa som finns älskar dom alla fyra och det är underbart när de kommer men jag skulle inte orka ha dom jämt och ständigt nu ,det var annat för en så där 8-10 år sedan då var man mycket mer uthållig och pigg .Händer att de äldsta ringer och vill komma hit över helgen då åker morfar 8 mil och hämtar

Tror att det är precis som det redan skrivits , en del barn vill att deras föräldrar ska ta hand om sina barnbarn hur mycket som helst och inte bara ibland.

Dagens mor - och far-föräldrar har kanske själva krävande jobb och orkar inte vara extraförälder till sina barnbarn.

Samhället har blivit så mycket mer krävande , har du jobb så är tempot och kraven så mycket hårdare och är du pensionär så tror jag att man ofta är så uttröttad av sitt slitiga arbetsliv att man inte orkar för det.

Sedan finns det så klart de som visst vill umgås med sina barnbarn men som också vill hinna med sina egna intressen , kanske för att de inte hunnit det när de jobbade eller helt enkelt vill ha det så .

Har nog egentligen väldigt mycket tid men det ska passa alla också!

Bor själv väldigt trång så barnen kan inte vara här så långa stunder och idag kan man ju inte flytta bilstolarna hur som helst!

Rycker ut som barnvakt om/när det är akut! Men träffar barnen ofta ändå!

Jag vet dom som vägrar vara barnvakt åt sina barnbarn och det är för mig obegripligt det kan ju inte skapa någon bra relation hos barn och barnbarn i framtiden ,fast det är nog inte så vanligt som tur är.Sedan vet jag dom som givit upp sitt sällskapsliv för att bara koncentrera sig på sina barn och barnbarn vilket jag inte se som speciellt hälsosamt eller sunt heller .Man får försöka hålla en balansgång på något sätt för vi mor och far föräldrar har ju faktiskt ett sällskapsliv också men vänner och bekanta och det tror jag är jätteviktigt särskillt om man en dag skulle bli ensam då sitter man där själv för vännerna och bekantskapskretsen har givit upp om en och slutat bry sig .

Jag tycker inte det är så obegripligt , se vad jag skrev i mitt förra inlägg.

Ibland så måste man som mor - eller far-förälder sätta ner foten om man utsätts för orimliga krav. Jag har inga barbarn men gjorde så mot min mamma som krävde att jag skulle ställa upp i tid och otid med allt trots att jag var i sämre skick än henne.

Sedan är det också hur samhället ser ut i dag som ställer krav på oss. Du ska var anhörigvårdare i en massa situationer eftersom det " allmänna " har rustats ner . Du får inte ha dina barn på dagis mer än en viss tid , du ska ställa upp och vårda när din partner drabbas av t ex demens , du ska ställa upp och hjälpa dina föräldrar när det inte finns plats på vårdhem etc.

Sådant tär på krafterna och då finns det tack och lov personer som säger ifrån.

Jo jag förstår precis har haft en del av dom situationerna själv då jag hela tiden fått ställa upp på andra fast jag själv igentligen inte orkade alls,det slutade med att kroppen sa ifrån och jag blev sjuk .Men att aldrig ställa upp för sina barn och barnbarn om man nu har tid och är frisk det tänket förstår jag inte.Nu vet ju mina barn att jag har det jobbigt så de kräver inget utan frågar om jag orkar och vill ,det är ju bra mycket lättare att ha en på 10 år hos sig en vecka än en liten på 3 år .Och jag älskar vår "la familja"träffar med alla 8 på en gång med middag kaffe och stoj och jag får alltid hjälp om jag vill ha den vi är 10 stycken med mig och gubben varje gång och fler kan det bli .

Det är nog lite andra tider idag jämfört med för någon generation sedan. Dagens mor- och farföräldrar yrkesarbetar ofta på heltid och har dessutom ambitionen att fortsätta ett aktivt liv. För många ingår barnbarn som en del i det, men det är inte alls säkert att det fungerar att hämta och lämna barnbarn på förskolan exempelvis.

Jag hade turen att få barnbarn tidigt, vid 39 års ålder, då jag ännu inte riktigt var klar med egna barn, så det blev bara att fortsätta en tid till med barnbarn varannan helg och nattvak. Jag vet inte om jag skulle ha hunnit med lika mycket om jag fått 4-5 barnbarn under samma period.

Du som saknar aktiva mor- och farföräldrar till dina barn, varför inte fråga någon ensam äldre att bli "bonusfarfar"? Säkert finns det någon som saknar aktiva barnbarn.

Vilken bra idé med att fråga om det finns någon/några som vill ställa upp som bonusmormor/bonusfarfar.

Så hade jag det när jag var liten eftersom vi bodde långt från mormor och morfar och bara träffades någon gång per år.

Det fanns en äldre kvinna som vi bodde granne med och hon ställde upp som låtsasmormor. Dit kunde jag gå ibland framför allt om mamma behövde barnvakt en kortare stund dagtid eller så kunde jag gå dit när jag och hon kände för det .

Tack så mycket för alla era svar!
Visst har tiderna blivit annorlunda och var och en av oss väljer hur man vill ha med umgänget med barnbarn(om man har barnbarn).

Men det verkar för mig att människorna knappt har tid överhuvudtaget för "levande människor".....överallt ser jag människor som talar i sina mobiler,spelar spel på sina mobiler och vistas timtal vid sina datorer,tittar på TV etc.....(:

Självklart finns det även människor som inte lever på det viset!

När jag läste sociologi så diskuterade vi varför vi avskärmar oss så pass mycket som ändå gör med TV-tittande osv . Vi får så mycket info överallt ifrån om de mest skiftande saker så våra hjärnor orkar inte med.

Då " stoppar vi huvet i sanden " och tittar på något " trevligt " på TV e d .

Jag tror på att det är så att vi har alldeles för mycket omkring oss och det gör att vi ibland " ryggar tillbaka " för att ta på oss mer än vad vi förstår att vi klarar av , däribland att ta för stort ansvar för släktingar/nära och kära .

För mig är det då , som jag redan skrivit , ett sundhetstecken att säga ifrån om man känner att det blir för mycket och att vi måste ta hand om oss själva i första hand för att orka med dagens samhälle.

Sen är det ju faktiskt inte alla som bor granne eller ens i närheten av sina barnbarn. När mina barn kommer hit är det inte i första hand barnvakt dom vill ha - då vill dom utnyttja sin ledighet och då gör vi saker tillsammans, jag , barn och barnbarn.

Eftersom min sambo har barn och jag också så blir det många barnbarn, 13 st. här. Skall vi ta hand om alla?

När man står i yrkeslivet och kommer hem trött och sliten, då orkar man inte med annat. Ofta har man en gammal anhörig också som man måste bry sig om.

När man sedan blir pensionär så tycker jag att man äntligen också skall ha rätt till ett eget liv. Och att man vårdar sitt umgänge är ju också viktig.
Vi såg det hos svärmor när hon blev änka och inte längre hade ett umgängesliv hur mera belastande det blev för hennes 2 barn.

När hon bleb sjuk sen för 10-12 år sedan och med en icke fungerande hemtjänst så var det scvårt för oss. Under den tiden hade vi ingen tid alls för barnbarnen.

Sen är det inte lätt heller när barnen är van med att bo i ett hus och sedan inte kan göra allt det dom är van med i en lägenhet.
När vi hade stugan var det enklare men nu bor vi i bostadsrätt och då får man ta hänsyn till grannarna. Våra 2 yngsta barnbarn som fyller nu 4 och 6 tycker säkert att det är jobbigt när dom inte får hoppa och springa här som hemma.

Sen finns, tyvärr, många unga föräldrar som gärna lämnar över barnen till föräldrar utan att tänka. Inte alla förldrar klarar av att säga nej.

Elisabeth

Så är det för mig med,mina barn och barnbarn är för det mesta tillsammans då vi träffas.

Har märkt den trenden också.
Tror att många anser att dom gjort sitt, när barnen är stora och bildat egna familjer.
Dom anser att dom redan gjort sina "uppoffringar" för sina barn (för uppoffringar gör man då barnens behov alltid ska komma först) och vill nu ta igen lite av den tiden.
Där ingår inte att börja om med en ny kull barn. (barnbarnen)

Jag "uppofrar" mer än gärna av min tid för att vara med mina barn och barnbarn,och jag missar mycket gärna umgänge med andra vuxna!

Känner inte det som en uppoffring när mina barn barn är här det känns jäkligt naturligt utan schaffs ,just nu har jag mitt äldsta barnbarn här på 10 år hon skulle åkt hem i dag men ville stanna till söndag och det får hon så järna göra ,hon har dammsugit huset i dag och gjort Citrondricka !hjälper till med matlagningen och mycket annat ,det får oss att komma närmare varandra och vi har kul ihop !vi har gjort massor av saker tillsamans och haft skitkul !inget tvång här inte .Jag är snart 60 år och vill ge mina barnbarn en positiv upplevelse av oss och vill umgås så mycket vi kan med dom innan det är kört .jag tycker det är viktigt att ge mina =våra barnbarn en positiv upplevelse av oss något som de kan le åt den dagen vi inte finns mer .

Vi åker i alla fall till ett barnkalas idag. Tjejen fyllde 6 igår och hennes bror fyller 4 imorgon.

Jag tycker att mina barnbarn är en gåva inte en belastning älskar dom över allt och ställer upp om jag kan och vill !svårare än så är det inte .

Så är det för mig med!

Älskar också att vara med mina barnbarn, men ett heltidsarbete sätter vissa begränsningar. Om mitt dotter, mot förmodan, skulle närmast kräva att jag satsade största delen av min fritid på barnabarnen för att hon skulle kunna roa sig, så hade jag också slagit bakut...

kunde inte sagt det bättre själv, dessutom har min man och jag massor av saker vi vill göra tillsammans medan vi ännu kan och vi har valt att sätta oss och varandra främst .Även om vi naturligtvis hoppas att vi får barnbarn snart.
Gita

Våra barn ber oftast om barnvakt vid loven inte för att de vill ut och roa sig ! de vill gärna inte ha sina barn på Fritis då och vi är glada för att få ha dom för nu mer går de i skolan och kan inte komma så ofta längre ,dotterns svärmor och jag brukar dela tiden med dom och det fungerar jättebra .Hade just min dotters 10 åring här en vecka och 7 åringen var hos Farmor lillgrabben på 3 var på dagis ,sonens 3 åring var också på dagis .Alla fyra på en gång skulle jag aldrig orka med .