I dag dunsade en fågel in i fönsterrutan. Först trodde jag att den flög vidare, men när jag tittade ut satt den nedanför fönstret. Det var kallgrader på morgonen, så jag tänkte att den riskerade att frysa ihjäl om den satt stilla för länge. Så jag tog upp den - den var så omtöcknad att den inte klarade att flyga bort. Sen satt den på mitt finger en lång stund och vi såg varandra i ögonen. Den var såå sööt! Efter ett tag flaxade den bort en bit, och senare flög den iväg. Det var väl en bra början på dagen?
Eivor på Väddö

(Närkontakten, alltså! Inte olyckan.)

/Mimmi

Vi hade en gärdsmyg som bodde i lagårn på vintern i ett par år iaf, till slut kom jag så nära att jag kunde klappa den.... men den försvann inte så långt efter det så det var väl kanske så att den började bli gammal och trött.....