[attachment=74543:20130112...rminskad.jpg]
Vi städade klädkammaren för några dagar sedan och fick se denna gamla goding . Trodde vi hade kasserat den när vi flyttade från huset för ca 4 år sedan, men det hade vi tydligen inte. Gubben tog och smörjde upp, sen skrev vi lite på den och klappade om den och ställde tillbaka den in i klädkammaren.

Jag som hade maskinskrivning på gymnasiet var den som här hemma fick skriva jobbansökningar och annat. Pekfingervalsen tog ju lite längre tid. Kommer ni ihåg tipp-ex korrigeringspappret, det vita? Då på 70-talet hade vi bara pappersremsorna och inte flaskorna med färg, om jag inte minns fel.

När barnen var små (innan vi hade dator, ja...jag är så gammal ) tyckte de det var så roligt att skriva på den. Min käre svärfar 87, som skakar i sina händer så han inte kan skriva för hand längre, använder fortfarande sin gamla trotjänare till julkort, blanketter m.m.

Har ni något som ni är extra måna om att ha kvar, som ni egentligen inte behöver längre?

I bland får man bara släppa taget om prylar för att gå vidare ! Innan vi flyttade och byggde nytt så hade vi ett hus på 170 kvm och skulle flytta till 110 kvm ,var bara att stänga av nostalgin och slänga hejdlöst det blev conteinrar 2 styck plus att mina vänninor fick till sina barn osv ,slängde två stora kartonger med bara glas .Men jag kan tala om att det var en befrielse att bli av med allt skräp Man får liksom göra revolt mot sitt ägandeberoende Så skönt att bli av med allt och bara spara det man verkligen älskar och gillar !

Jag var runt på lite loppisar idag, och en tanke som slog mig är att man är inte direkt fattig gällande saker och prylar. Man samlar på sig en hel del genom livet.

Givetvis ska man inte vara snål mot sig själv och unna sig om det är något man verkligen vill ha eller behöver. Men tiderna förändras och vissa saker är verkligen lite yesterdays gold över. De har spelat ut sin roll helt enkelt.

Jag sparar inte mycket av nostalgi men just min skrivmaskin har jag också svårt att göra mig av med. Jag har en Facit privat reseskrivmaskin och jag sparade ihop till den med veckopeng, födelsedagspeng osv. Den kostade 450 kr 1969 och då hade jag ändå fått en hundralapp i rabatt. Mamma tyckte att det var ju en bra investering som jag kunde ha nytta av hela livet.

Ja så kom ju datorerna... men jag hade i alla fall den nyttan av den att jag lärde mig skriva maskin och nu kan skriva snabbt utan att titta på tangenterna. Alltid något. Men kasta den näää - det kan jag inte...

Jag har svårt att slänga.

Har gått ut i köket många gånger och funderat vad jag kan göra mig av med eftersom jag själv inte kommer upp till det som ligger överst (får inte gå upp på ett trappstege)

Men nej då, allt är kvar.

Jag har gjort mig av med en vansinnig massa grejer de sista åren, och håller fortfarande på. Jag känner mig friare utan, det känns som att för mycket grejer kväver mig.

Har funderat en stund, om det finns något jag inte kan slänga.
Är en "kastare" av stora mått och jag inte har användning för, åker ut.

Sedan kom jag på, min nalle.
Fick den när jag fyllde ett år, och den är med mig om än nerpackad.
Den slänger jag aldrig.

Jag håller just nu på att rensa garderob och det är jobbigt... så många kläder som har "minnen" i sig. Men jag försöker tänka att det jag inte använt på ett år ska göras av med (och det är mer än jag trodde!!). Samlat ihop en del som ska till second hand och en del som är för kass kvalitet för att återanvändas.

Kan någon vänlig själ ställa en container utanför min balkong (lättast att kasta ut därifrån) så ska jag genast kasta massor.

Samma här *Stintan* Sedan kan jag flytta till en två istället..

Ja eller en etta för min del

Har kvar en del babykläder o skor sedan jag var liten. En del är nog hemstickat. Har däremot slängt en hel del det sista året. Vinden blev överfull av onyttiga saker.
Har även packat ner en del porslin som borde gå till någon auktionsfirma. Folk betalar ju för vad som helst verkar det som.

Vi har en välisolerad vind. Dvs, vi har bott här i 32 år och aldrig rensat där. Där finns massor. Tex några av min mammas vackraste klänningar (hon gick bort 1992). Dom nänns jag inte kasta!

Resten av huset börjar se ut som ett museum. Här kastas inte i onödan. Jo, förresten, vi blev tvungna att rensa bland det allra värsta att kasta: böcker! Bokhyllan i vardagsrummet såg förskräcklig ut och det blev nödvändigt. Det blev att stålsätta sig och rensa. 5 papperskassar med överblivna böcker. Snyft, men så är det. Bokhyllorna i de andra rummen är fortfarande väldigt välfyllda

Huuu... jag är en riktig ekorre och vi MÅSTE röja NU! Min man var på mig för någon timme sedan, faktiskt....

Just nu ursäktar jag mig med att om jag ska rensa så måste jag ställa det som ska slängas nere i garaget och där är det knökfullt med sådant som måste slängas på tippen först som de gamla resåmadrasserna, tomkartonger, pappersåtervinning...

Dålig ursäkt, va!

Men något som jag aldrig slänger...? Var ska jag börja...?

Jisses ja - skrivmaskiner. De var dyra på den tiden. Vi köpte en skrivmaskin till svärfar när han fyllde 60år 1986 och den kostade en tusenlapp. Visserligen tror jag han använder den ännu, men nåt andrahandsvärde finns knappast . Min son vann en reseskrivmaskin i bibliotekets sommarlästävling i början av 90-talet. Kul i några år, men sen kom ju datorerna...
Tror vi kastade den skrivmaskinen för två år sedan när vi flyttade. Han ville såklart inte ha med den när han flyttade hemifrån.

Nåt jag har svårt att göra mig av med är ärvda handarbeten såsom bonader, tavlor mm. Jag har massor av målade tavlor som jag hellre har uppe, men inte kan jag kasta det som jag vet att mina kära gammelmostrar lagt så mycket tid på. Då var det lättare med sånt som en annan släkting gjort. När hon var död kunde jag äntligen erkänna för mig själv att henne har jag aldrig tyckt om. Dom sakerna kunde jag kasta

Jag har lärt mig att slänga och är ingen samlare - livet blir på nå´t sätt lättare och jag har för länge sedan slutat köpa prylar som jag varken vill ha eller behöver. Men, här bakom datorn står en liten kruka som är sned, ful och har sprickor. Den använder jag som pennställ och jag tycker den är vacker - kommer aldrig att slänga den.

Tillverkad av min son under den produktiva tiden på dagis

Jag sparar inte på någonting av nostalgiska skäl, däremot är jag en fena på bra-att-ha-saker och har tom. speciella plastbaljor där jag sorterat in saker och dessa är tom. märkta med tex. cykel, tele, VVS och liknande. Blir det så att jag kommer att sälja huset åker dessa baljors innehåll på återvinningen men jag kommer säkert att sakna vissa saker framöver i så fall. Är lite av en uppfinnarjocke och många gånger kan en viss pryl komma till användning till något än vad den ursprungligen var tänkt för.

Men det är väl just det med samlandet, det finns olika anledningar.
1, nostalgi
2, bra att ha
3, "om jag har nr 1 måste jag ju ha alla fram till nr 20 också!"
4, mani
5, orkar inte slänga
6, ... och säkert några till.

Jag har definitivt nr 1,2 och 3 (min man skulle säkert lägga till nr 4 på mig också!). Garaget är full pga nr 6....

Jahapp. Trean dök jag på direkt, ser jag..

Jag har gjort resan från etta till tvåa till trea till fyra till större fyra till radhusfyra till trerumshus med hel källare till tvåa till etta med min man. Ni kan bara ana hur mycket vi först samlade på oss och sedan slängde/gav bort/sålde...

Mina muminmuggar kommer jag nog aldrig att göra mig av med.

Nostalgi är nog den största anledning till mycket här hemma.

Rummet som jag sitter i , gästrum o datarum , är nog ändå mest nostalgirum.

Grejorna som jag inte kan göra mig av med är efter mina föräldrar. Har flera kartonger under sängen här med deras böcker i , böckerna som jag slukade när jag lärt mig läsa.

Sedan står det flera kartonger med fotopärmar här också , pappas samlade album, som jag inte har orkat gå igenom trots att pappa gick bort för snart 10 år sedan. Tårarna rinnar bara jag tänker på det , saknar honom så otroligt mycket.

Men annars så gör jag mig av med en hel del emellanåt , när man får rensarlust , men sparar en del för att sälja på loppis också.

Har en stor hög med kläder ligger här , har krympt ur dem , de ska säljas på Tradera medan andra ska skänkas bort.

Jag slänger aldrig något för jag köper aldrig nåt. Är inte förtjust i varken shopping eller prylar. Men om jag gör mig av med nåt så ger jag bort det. Second hand, loppis osv. Är det trasigt, o det kan det ju bli efter bra användning o tid så slängs det.

Böcker slängs aldrig, och det är nog det enda jag handlar, men även dessa köps på loppis. Dålig bok går tillbaka, en bra stannar i hyllan, som vid det här laget är knôkfull. Foton slängs heller aldrig.

Och jag önskar jag hade en gammal skrivmaskin för vad bra det är att ha när man inte har en datorskrivare

Du kan få min, jag är ganska säker på att den står kvar någonstans.

Jag sparar numera väldigt selektivt och gör mig av med så mycket jag kan. Har flyttat en del och då är det ett bra tillfälle att sortera ut. Separationen för ett och ett halvt år sen innebar också en rejäl utrensning, där jag definitivt var tvungen att bestämma mig för vad jag verkligen ville ha/behövde.

När vi sålde stugan så rensade vi också mycket. Först fick ju sambons barn kommer och väljer vad dom ville ha, sen slängde vi mycket men ändå var mycket kvar. Stugan var ju ett komplett hem eftersom vi var var ju minst 6 månader om året där.

2 år innan hade svärmor flyttat till äldreboende och hon tyckete så klart att hennes 2 barn skall spara allt.

Några år efteråt hade vi brand här i huset och alla förådsutrymmen var fulla med sot. Nästan allt åkte in i containern. Men nur är förrådet lika fullt igen. Plus att jag tycker hela lägenheten är för fullt.

Glas finns här så många som vi aldrig använder. Vid svärmors flytten fick jag ju många av henne också och dom kan jag inte med att göra mig av med så länge hon lever.
Inte lätt det

Elisabeth

Jag är ingen prylmänska, så om det skulle, som hos Elisabeth, börja brinna, så tror jag att, efter att mänskor och katter blivit räddade, skulle jag nog försöka plocka med mig avlidne pappas armbandsur.
Annars blir det nog bara makens bärbara företagsdator + USB-minnen (inget sentiment, utan bara för att det kommer bli j-vligt krångligt UTAN dessa ting).

Visst, det finns många saker i vårt hus som är värda att räddas, framför allt böcker, gamla grejer från 1750-talet osv, men inget som jag skulle gråta av saknad över, om de var borta.
Däremot skulle jag säkert sakna vissa ting, men inte så att de är mig "extra kärt".

Nu när ni talat om bränder och så... Det jag skulle bli mest ledsen över att förlora vid en brand här hemma är ju alla bilder på mina två grabbar och barnbarnet förstås. Då skulle inte skrivmaskinen ha någon betydelse alls.

Utöver de levande som finns här, skulle jag vid brand ta med en enda sak.
Min externa hårddisk.
Där ligger mina foton jag fått på mina barnbarn.
Foton jag tagit före digitaliseringen har negativ förvarade på annan plats så dom kan jag alltid få tillbaka.

Vet att jag skulle ha väldigt svårt att flytta - lever ensam i ett hus på minst 200 kvm och även om jag sorterar och slänger så finns det väldigt mycket som jag inte sorterar bort, måste skärpa mig!

Finns väl inga måsten i de lägena Ingrid, men det kan ju kännas skönt efteråt att veta vad man har i sina skrymslen och vrår. Sen blir det ofta lite bättre med plats också efter en röjning. Men det klart Ingrid, du har ingen platsbrist förstår jag med ett så stort hus.

Vår klädkammare här i lgh blir efter ca 1 år så full så man nästan inte kan gå in i den. Men efter städningen, nu för några veckor sedan, känns det så otroligt skönt att gå in där. Jag bara kan stå och titta och beundra ordningen som finns där nu. Sen att veta vad som finns där är ett stort plus också. Hinner ju glömma mellan varven. Men, men vi faller alltid tillbaka på något konstigt sätt. Nästa vår är det nog svårt att stänga dörren till klädkammaren igen.....

Får sluta här nu, fredagshandlingen står på tur.

Jag har funderingar på att sälja radhuset och skaffa en lägenhet istället men VAR gör jag av alla verktyg och maskiner jag skaffat under mina 25 år här, skall försöka sälja en del men det känns svårt. Behöver inte svetsar, betongblandare, kompressor och liknande i en lägenhet men visst kommer det att kännas tråkigt att inte ha dessa prylar längre.

Om du inte kommer att få användning av dom, är det väl bättre att sälja?
Annars riskerar man att "prylarna äger en", istället för tvärt om

När du väl gjort dig av med sakerna Malcolm tror jag inte det känns så tungt som du tror. Kanske förr en befrielse.

När vi flyttade till lägenhet gjorde vi oss av med mängder, men ändå proppade vi källaren med sådant som vi trodde vi inte kunde vara utan. Nu har det gått två år och lådorna i källaren står orörda. förstås. Vi har inte saknat varken det vi gjorde oss av med eller det som står i källaren. Det är nog själva skilsmässan som tar hårdast på en.

Det är ju det att det är så roligt att hålla på men de senaste åren her det inte blivit så mycket med det.

Jobbar du på kontor?

Ja

Jag med men förut var jag ute på fältet och skruvade, saknar det ibland.

Usch ja, jag är en prylsamlare! Visserligen har vi flyttat några gånger och då faller det sig mer naturligt att rensa. Nu bor vi två personer i ett stort hus och det är nog tur även om det börjar bli överfullt.
Men det är så att vi båda fått ärva mycket, både möbler, konst, böcker m.m.
Att sälja eller på annat sätt göra sig av med farmors mors matsilver det går ju bara inte fastän vi aldrig någonsin använt det. Samma med annat ärvt, saker som människor i generationer vårdat och glatt sig åt kan ju i inte jag göra mig av med, eller hur? Får väl hoppas att våra barn uppskattar prylarna så småningom.
Sen har det ju också tillkommit alla prylar vi skaffat för att vi tycker om dem. Suck!
Gita