Bevistade Entomologklubbens årsmöte igår. Efter formalian, överstökat på en kvart, vidtog kvällens föredrag. Detta hölls av Torkel Hagström, fd musei-amanuens på GNM. Han berättade om några små parasiter som ställt till med en massa problem i markerna för folk och fä på sista tiden.

Den första och minsta heter Sarcoptes scabiei, dvs rävskabben. Den kom in i landet österifrån, troligen med en räv som korsade Bottenviken via isen över Kvarken i början på 70-talet. Smittan spred sig snabbt över landet och nån gång på 80-talet hade ca 80% av rävarna dött ut. En ruggig sjukdom som leder till en plågsam död på några månader, om ingen vänlig jägare förbarmar sig och förkortar plågan. Torkel, som också jagar, visade en bild på en skabbräv som han själv skjutit. Ingen trevlig syn. Den som vill förkovra sig i ämnet kan googla. Skabben går även på varg, hund, lo mm.

Rävens försvinnande fick ett par effekter eftersom den är en toppredator. Dels så expanderade mården märkligt nog. Mården håller sig ju mest i träden, men ungdjuren är mest på marken. Ett möte mellan räv och en mårdunge slutar alltid med ungens död. Inga konkurrenter tack.

Fast den största effekten var den med rådjuren. Räven tar många rådjurskid som nu kunde överleva. Rådjursstammen exloderade och gick upp till över 1 miljon djur, något som inte minst vi trädgårdägare fick uppleva. Jägarna togs nog lite på sängen där, de låg några år efter. Det var just på 80-talet som jag fick smälla upp första varianten av mitt rådjursstaket vid sommarstugan.

Därmed fick nästa parasit fritt spelrum, fästingen. Det är helt klarlagt att fästingens expansion hänger intimt samman med rådjurens ökning, ett rådjur kan gå omkring med 10 000 fästingar. Smågnagare är ofta värddjur för första stadiet av fästingarna men dessa har nog inga större problem att befria sig från sista fästingstadiet.

Rådjurens exansion bäddade för nästa parasit, älgflugan. Eller hjortflugan som den bl.a. också kallas. Älgflugan är också en ganska sen invandrare men har dock funnits några 100 år, även om den var ovanlig tidigare. Den passade dock på när rådjursstammen expanderade.

Det hänger ihop.

Ja rävskabben fick stora konsekvenser. När mård, mink och andra mindre predatorer ökade kraftigt det fick i sin tur stora konsekvenser på många fågelpopulationer . Naturligtvis skapar frånvaron av varg som topppredator liknande problem, människan som jägare kan aldrig ersätta rovdjuren som predator. Människan skjuter av bytesdjur mer eller mindre slumpmässigt, därför har vi idag t ex mycket stor dödlighet bland älgkalvar på Öland och mycket stor dödlighet bland älgar i Blekinge, jägare kan inte identifiera djur som är försvagade av parasiter och selektivt avliva dem.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?...artikel=5447625
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sid...eriet-pa-oland/

Anade att du skulle vränga till det. Hade det funnits mycket varg hade den också slagits ut av skabben, nu klarar den sig skapligt pga egen låg population och färre rävar. Vad beträffar älgkalvar så skulle nog vargen tagit både friska och sjuka djur. Drar du förresten inte lite för snabba slutsatser om älgdöden? Var i dina länkar finner du uppgifter om parasitförsvagning?

Intressant Rudan !

Då vet jag varför det finns så mycket fästingar vid sommarstugan , vi ser massor med rådjur där.

Har rävskabben ökat igen ? Sköt man inte av en hel de skabbräv under sent 80- tal och även under 90-talet ?

Tidigt 80-tal såg vi ibland rävar , så försvann de men återkom i mitten på 90-talet . Sista 15 åren är det åter igen dåligt med räv , mer skabbrävar nu igen ?

Rävskabben är här för att stanna tyvärr. Om nu inte räven kan utveckla resistens, det finns lite tecken på det. Annars sker det utbrott lite här och var traktsvis när rävpopulationen vuxit till sig. Då försvinner nästan räven för att återkomma lite senare.

Fast älgkalvarna började dö långt innan rävskabben kom till Öland.... om det nu är det du parar ihop...