En bra ide. Riktigt bra.

Men för mig o de flesta i min krets fungerar ju inte detta. Har man skärmlås för att förhindra att obehöriga användrr telefon så kommer ju inte ambulanspersonal åt telefonens innehåll i alla fall. med låset inkoplat fungerar ju bara att ringa 112 om man ej känner till koden till telefon.

Kanske en lösning kan vara att ha en klisterlapp med ICE-nummer skrivet.

Men jag läste igår att varken polis, vårdpersonal eller ambulanspersonal bryr sig om det.
Neh det gör vi inte, sa dom

Va hjälper det då?

Har ett sådant inlagt i fonen sedan min vistelse i England! Där används det tydligen av vårdpersonalen!
Behövde inte använda det men men...........

Halaj!


Man får skriva ICEnr på skärmlåssidan!

//T

Hmm kollade på det nu, går inte att lägga in nåt där. Dyker bara upp kodfältet och tangentbord. ingen plats för att lägga in egen information. Står inget i instruktionsboken heller.

Halaj!

Jag har aldrig haft en telefon där det inte går att lägga in en hälsningsfras på förstasidan.
Bilden är en skärmdump på min egen lur.

//T

Man kan faktiskt ha en lapp med sådant här nedskrivet i t ex plånboken där polisen m fl kollar i alla fall för att se vem man är.

Mobilen kan försvinna vid en olycka men plånboken brukar man ha på ett skyddat ställe.

Jag, som inte har skärmlås (osmart mobil) har ICE sedan några år. Doros "pensionärsmobiler" har inte bara nummer man kan ringa utan att man kan lägga in viktiga uppgifter t.ex. om sjukdomar.
Kan det vara så att eftersom ICE kommer från "utlandet" så har svenskar och svensk vårdpersonal inte skapat rutiner än? Det är nog inte så många av oss som har ICE att de känner att det är lönt att kolla.

Funderat ett varv till. ICE kan vara bra men oftast onödigt. Har vårdpersonalen bara tillgång till mitt personnummer så kan de ju lätt se vilka nära anhöriga jag har ändå. Dels via släktband och dels samboskap, äktenskap, vänskap eller liknande förutsatt att man uppgett kontaktperson i sitt "patientkort" eller vad det nu heter nuförtiden.

Långt ifrån alla har behövt uppge kontaktperson någon gång och dessutom gäller det att hålla den infon uppdaterad eftersom relationsförhållanden kan förändras ganska radikalt över tiden.
Det räcker heller inte att bara veta personnummer för att veta att man verkligen vänder sej till rätt familjemedlem.

Hmm, ja kanske det.

Nåja, ja för min del spelar det ju ingen roll till vem de vänder sig, bara de kontaktar någon. Infirmationen om vad som hänt mig når alla berörda ändå.

Sekretessreglerna är ganska komplicerade och egentligen får man inte lämna ut något utan personens medgivande. Oftast kontaktas någon i sådana här fall ändå, men om någon i vårdkedjan skulle råka vara regelryttare så....
Att just du tycker att det är okej att kontakta vem som helst i din telefonlista kan ju ingen annan veta.

Nej, där har du fel. Skadas någon svårt eller avlider hindrar ingen sekretess inomnsjukvården så att de ej får kobtakta anhöriga. Skadas du inte så svårt så du inte klarar att kommunicera själv, så kan du ju själv kontakta dina anhöriga eller be sjukvårdspersonalen göra det.

Fast, kan ju skilja mellan landsting i hur deras rutiner ser ut, men juridiskt finns inga hinder.

Telefonlista??? Det är ingen förrutom jag själv som har tillgång till telefonlistan. Händer nåt får sjukvården använda sig av ordinarie kanaler, dvs genom mitt personnummer.

Fast varför göra saker mer komplicerade än det behöver vara? Glöm inte att det alltid hänger på någon att bedöma hur allvarligt skadad du är. Ett EP-anfall, ett insulincoma, en TIA-attack/stroke t.ex kan ingen veta från början om/när man kommer att vakna upp igen.
Går du alltid omkring med information på dej gällande ditt personnummer?

Visst, förstår hur du menar. ICE är bra, har jag sagt hela tiden ;-) Men passar nog inte mig. Dels har jag nog med mig mitt körkort oftare än vad jag har med mig mobiltelefon, och dels spelar det ju ingen roll om jag får Ett EP-anfall, ett insulincoma, en TIA-attack/stroke, kan jag inte själv kontakta så gör sjukvården det åt mig. Spelar ju liksom ingen roll om och när jag vaknar upp, kan jag inte meddela mig själv gör sjukvården det åt mig.

Men vad hjälper det att ICE är bra om ingen här bryr sig om det.

GP hade för några dagar en artikel om det och så sa polisen och sjukvården att dom inte bryr sig om det.

Jag har på första sidan i min almanacke i handväskan min sambos Tel.nur och att om det händer nåt skall dom kontakta honom.

Det är naturligtvis upp till var och en hur man väljer att göra, men ytterligare en vinst med att ha ett ICE-nummer med sej är ju att det underlättar och förhindrar fördröjning i "detektivarbetet".

Även om det skulle vara på det sättet som GP skriver så är det kanske beroende på att så få går omkring med ICE idag och att det handlar om inkörningsperiod för att få det mer vedertaget bland allmänheten.
Det är väl jättebra att du har din sambos tel.nr i almanackan men långt ifrån alla är så förutseende som du.

Det har du rätt i. Men fördröjningen tycker inte jag är något problem, får mina anhöriga veta om olyckan efter 20 minuter eller 20 timmar förändrar ju inte situationen som uppstått, jag är ju lika skadad eller död för det. Så jag får nog hellre gå på vad som är mest praktiskt i mitt dagliga liv. Körkortet är alltid med mig vilket telefon, adressböcker och nummerlappar inte är.

Men för dina närmaste är det stor skillnad på på 20 minuter och 20 timmar. Har ingen sett röken av dej på 20 timmar hinner de nog bli ganska oroliga....

Ha ha ha, faktum är att de ser inte röken av mig mer än en gång var 6-7 månad, och vi pratar i telefon in gång varannan vecka ungefär...... Så just i mitt fsll spelar det nog ingen roll om det är 20 minuter eller 20 timmar. ....

Men jag inser att jag kanske inte lever det mest vanliga livet. Vore kanske annorlunda om vi hade tätare kontakter mellan varandra i familjen ;-)

Cacki man kanske måste blir sjuk själv innan man fattar.

När sambon bleb inlagd på sjukhuset så da sa dom direkt, och det är Elisabeth.......när jag var bakom honom.

Han har också min medicinlista i sin plånbok.

Den har jag på min Facebook !

VAD har du på Facebook?

Vet inte var du har fått dina uppgifter ifrån men man får faktiskt inte kontakta någon anhörig . Har varit med om det och även fast jag fick veta att en nära anhörig , min man , var inlagd på det lasarettet så fick de inte tala om det för mig.

Den inlagde måste medge det även om den är medvetslös.

Men har man en lapp i plånboken där det står att man ska kontakta XX om det händer något så funkar det.

Man ska vara noga med sjukdoms- och medicinlistor och också att ha t ex bricka i band runt halsen så att personalen som tar hand om en vet hur de ska göra om man t ex tar blodförtunnande e d . .

Kanske skrev otydligt när jag skrev utifrån min situation. Menade att juridiskt hindrar inte sekretessen att meddela livshotsnde skada (som jag benämde skadas svårt) eller om du avlider av olyckan. Men sen hur rutinerna ser ut i respektiv landsting skiljer sig åt, dvs hur många hängslen och livremmar vill de ha för att skydda sig för eventuella fel.

Men du har rätt så till vida att är du avsvimmad eller ligger i koma men ej livshotande så får de inte kontakta någon om de inte vet att det är din vilja att så sker.

Sen har vi ju det jag skrev tidigare, uppgifter om personer i din patientnotis som ligger som förblad till dina journaler eller "patientkort"

Se även: Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) 25 kap. 1 § Sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.

SOSFS 2008:14 är föreskrifter som Socialstyrelsen utger och i dessa fall.

Hälso- och sjukvårdslagen. 4 kap. 8 § att ”Den person som lämnar ut patientuppgifter ska försäkra sig om att endast rätt mottagare tar emot uppgifterna.” (SOSFS 2008)

SOSFS 2008:14, 4 kap. skall den person (vårdpersonal) som lämnar ut uppgifter om patienten vara säker på att det är rätt person (alltså den som patienten själv vill skall ta del av denna information) som blir underrättad. Det ska även finnas klara rutiner som är allmänkända hos personalen om vem/vilka som har rätt att bestämma att uppgifter lämnas ut. Om detta står det också i SOSFS 2008:14

Brott mot ovanstående bedöms utifrån brottsbalken, 20 kap. 3 §

2003 skrev Jan-Otto Ottosson artikeln, Tystnadsplikten urholkad, i Läkartidningen. Där refererar han till dåvarande lagstiftning (Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 1998) att det går bra att röja patientinformation utan att göra sig skyldig till straff, bara man inte själv är direkt involverad i patientens omvårdnad. I lagen om disciplinpåföljd, som ingår i lagen om yrkesverksamhet, står det klart att utelämnande av uppgifter rörande en patient kan vara mycket kränkande, men att detta inte har någon betydelse för patientens säkerhet och det medicinska vårdförloppet och menar då att det därför inte kan vara till skada för patienten (Ottosson J.-O. 2003, s.1653).

I ett senare nummer av Läkartidningen skriver Christer Sjödin samma lag (Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område § 8): ”Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.” Ordet obehörigen går att tänja på och lagen innehåller, som tidigare nämts, en mängd undantag. Läkare informerar gärna sina patienter om tystnadsplikten, men nämner mycket sällan, om inte aldrig, att de samtidigt är förpliktigade att dela med sig av information i en rad olika tillstånd. (Sjödin 2010, s448-449).

Vilka anhöriga eller närstående skall informeras? Det räcker, enligt lag, att en närstående informeras och att den personen i sin tur ansvarar för övriga kontakter med andra närstående. Det vanligaste torde dock vara att läkaren informerar närstående i grupp. En fördel med detta är att det är flera personer som hör samma sak
(Sjödin 2010, s.448-449).

Referenser:
Andrén-Sandberg Å., Törnebrandt K. och Åberg T., Katastrofsjukvård, Lund, Studentlitteratur 2006
Lennquist S., Katastrofmedicin, Stockholm, Liber AB 2009.
Nationellt kompetenscentrum – anhöriga (NkA). 2010
Normann M. och Fröling K., Nära och kära, Stockholm, Gothia Förlag AB 2010.
Ottosson J.-O. ”Tystnadsplikten urholkad”, Läkartidningen 100:1653, 2003.
Rynning E., Samtycke till medicinsk vård och behandling, Uppsala, Iustus Förlag AB 1994.
Sjödin C., ”Stärkt skydd för personliga integriteten bör få återverkningar inom sjukvården”, Läkartidningen, 107:448-449, 2010

OBS. Kan ju feltolkat det hela. men ovanstående bygger jag generellt uttalande kring. Sen ur personlig vinkel har jag förhört mig med de sjukhus som skulle kunna vara aktuella för min del (8 st) och där finns inga som helst problem att meddela någon av mina anhöriga även om jag inte kan meddela mig själv.

De kan fortfarande inte meddela anhörig om de inte fått tillstånd att göra det. Så är det i alla landsting .

Att du sedan hänvisar till att det t ex räcker med att man meddelar en anhörig osv säger inget om att man ska få meddela anhörig .

När jag själv blivit inlagd på lasarett , senast i december förra året , så frågar man alltid om man får lämna ut att jag finns där och till vem/vilka.

Om jag säger nej så lämnar de inte ut att jag finns där ens om jag skulle hamna i koma, jag har sagt ifrån. Skulle jag dö så har jag för mig jag att de meddelar polisen och letar inte upp någon anhörig själva.

Jaså, inte den bild jag fått och inte min erfarenhet. Men det är skitsamma hur som helst om man ser det praktiskt för min del. ur personlig vinkel har jag förhört mig med de sjukhus som skulle kunna vara aktuella för min del (8 st) och där finns inga som helst problem att meddela någon av mina anhöriga även om jag inte kan meddela mig själv. Så jag litar på att de gör som de svarat mig på min fråga.

Nu vaknade jag lite..... Under minst 25år skrev jag i min almanacka på första sidan vem dom skall kontakta om det händer mig nåt, men inte i år.
Men nu är det gjort.

Att sjukhusen sparar dom uppgifter man lämnar märkte vi förra gången när jag var med gubben på akuten.

Hur skulle dom annars veta att jag är Elisabeth? ( som jag skrev tidigare, så pekade hon bara på mig och sa, och det är Elisabeth.....)

Elisabeth

Jodå det kan dom. När min mamma fick en hjärnblödning ringde KS mig omgående!