Tanken bakom var att vi egentligen inte är byggda för hur vi rör oss. Enligt all forskning härstammar vi och andra däggdjur från några utbrytare från kräldjurens stamträd för ca 200 miljoner år sen. Utvecklingen satte dock fart för nästan 100 miljoner år sen. Alla dessa förfäder var fyrfotadjur. Det var först för några miljoner år sen som någon apmänniska fick för sig att bli tvåbening. Alla däggdjur, nästan, går på alla fyra med kroppen hängande. Under årmiljonernas lopp har ryggraden utvecklits för denna livsstil, med buken hängande och påfrestningen riktad nedåt. Musklerna är anpassade för detta med kraftiga längsgående muskler närmast ryggraden, filén alltså, och även bukmuskler. Allt för att avlasta ryggraden. Tänk på att exempelvis en häst utan problem kan bära en människa på ryggen.
Däremot finns det ingen anledning att ha muskler på ovansidan av ryggraden, där är det inga påfrestningar. Men när människan började knalla på två ben ändrades hela påfrestniongen. Dels blev det en kraftigt hoptryckande kraft på hela kotpelaren och dels började vi böja oss framåt. Då ökar påfrestningen på de ynka musklerna på ovansidan av ryggen och dels böjs ryggraden åt "fel" håll. Då ligger det nära till hands att man överbelastar antingen muskler eller ryggrad eller båda.
Det verkar alltså fungera. Faktum är att det är vilsamt och avslappande att ligga med bara stöd på axlarna och höfterna, precis som våra tidiga släktningar gjorde när de gick. Man behöver inte använda några muskler utan ryggraden håller sig rak ändå. Tvärtom mot när man ligger på andra sättet. Tipset vidarebefordas härmed.
