Brottas , tillsammans med flera andra i våran sommarstugeförening , med en fråga som är jobbig.

En föreningsmedlem försöker att lägga beslag på en bit mark som är en gemensahetsanläggning, en bit väg som vi alla i föreningen har nytta av.

Den är mest viktig för närmaste grannen , det kan bli så att h*n inte kan komma fram till sin tomt med bil hädanefter.

Vi andra drabbas på så sätt att vi inte kan komma fram med bil så nära våra båtplatser som möjligt. Kanske t o m kan bli så att vi inte ens kan gå över den här vägstumpen , som är vår enda väg att ta oss till sjön , om det vill sig riktigt illa.

Summan av kardemumman kan bli att den som försöker tillskansa sig vägbiten som privat mark kan , om vi sätter emot hårt , bli tvungen att riva sin nybyggda stuga.

Vi känner oss oerhört provocerade kanske främst av att h*n inte har pratat med oss andra om vad han tänker göra. Men , vi känner också att vi inte vill medverka till att han måste riva sin stuga.

Jättesvårt är det iaf.

Har ni en förening så tycker jag att ni ska ta upp det på ett möte. Styrelsen har väl något att säga till om och kan sammakalla till möte vid behov. Finns inte kartor över området där det framgår vad som är vad?

Hur är det skrivet i stadgan först o främst för när du säger att det kan bli privat mark så låter det ju som om marken han vill ha skulle bli privatägd av han dvs inte genom arrende från föreningen? Skulle den bli privatägd så tappar ju föreningen makten över den och då får ni svårt att riva något.

Som jag förstår det är det alltså ett svartbygge? Hen byggde ut sin stuga så att den gemensamma vägen hamnade så nära huset att vägen kan betraktas som en del av tomten?
Kommunen skulle aldrig acceptera ett sådant övertramp då det kan vara väldigt känsligt i sjönära lägen där alla gärna vill bygga men tomterna ofta är små och man måste acceptera att husen inte får svälla ut. Är vägen dessutom gemensamt ägd så får man ju inte bygga på den eller ta den i anspråk som tomt utan föreningens godkännande.

En kompromiss är att stugägaren flyttar vägen (om det går?) och leder den lite annorlunda på egen mark eller att ni får arrendera mark jämte vägen så den kan flyttas. Givetvis får den som byggde ut då stå för kostnaden.

H*n vill nu göra den här delen av vår gemensamhetsanläggning till sin tomt och hindra " obehöriga " att gå eller ställa sin bil där eftersom det är hans tomt. H*n räknar alla utom sig själv som obehöriga.


Den nya stugan står ungefär där h*ns gamla , nu rivna stuga , stått. Men den nya är större och står faktiskt delvis utanför hans tomt.


Dessutom har h*n utökat sin tomt med c:a 100 kvm ut i sjön eftersom h*n nu byggt inte bara den nya stugan större utan också de nya uthusen är större och det fanns då nästan ingen yta kvar utan byggnad på.


H*n har utökat sin tomt genom att arrendera en bit av fortsättningen på vägen , en bit som inte ingår i vårat område , av den som äger marken den vägen ligger på. Det är så h*n har kunnat bygga den nya stugan delvis utanför sin friköpta tomt.

Men , den vägbiten har ungefär samma funktion som vår väg , den ska vara till för andra stugägare som arrenderar sin mark . De ska på den vägen kunna ta sig ner till sjön och ev. ha sina båtar liggandes där.

Marken den vägbiten ligger på ägs av den som arrendatorerna hyr sina tomter av men är ju också en gemensamhetsanläggning.

Det går inte att " dra om " vägen för oss , den är våran enda möjlighet att komma ner till sjön.

Om vi står på oss så kan det ju bli så att man börjar granska hela " härligheten " och att myndigheterna då inser att det har begåtts fel och att h*n då måste riva stugan.

Man kan ju även låta personen få markbiten men skriva servitut på vägen, det borde vara bästa kompromissen

Den lösningen vore allra bäst men h*n vill inte ha några andra där , varken att vi ska få gå där eller köra ner med våra bilar .

Då har ni försökt och då kan han riva sin felplacerade byggnad.

Men om hen byggt huset delvis utanför sin tomt, vems mark har hen då byggt på?
Markägarens, som ni andra arrenderar av?
I så fall: Vad tycker markägaren om detta?

Det måste väl finnas avtal mellan er och markägaren om vad som gäller beträffande nyttjande av vägar osv.

Dessutom måste hen ju ha byggt utan bygglov och då är det ju bara att upplysa kommunen om detta,
eftersom hen inte verkar det minsta villig att lösa problemet så att alla blir nöjda.

Vi i vår förening arrenderar inte utan har friköpta tomter . Marken som vägen ligger på får inte nyttjas till annat än väg och det gäller även för den biten som ligger utanför vårat område .


Så står det i lantmäteriets papper/kartor .


Då kan man ju rimligtvis inte få göra sådan mark till sin egna tomt , eller hur ?

Jag ska besöka lantmäteriet och ta fram dessa papper/kartor för att vi ska känna att vi har " torrt på fötterna " innan vi eventuellt tar striden.

Kanske vi kan få h*n att ta sitt förnuft till fånga och skriva på ett servitut om h*n vill ha sin nya stuga kvar.

Usch , blir nästan lite arg på mig själv för att jag har samvetskval när h*n bär sig så illa åt.

En gemensamhetsanläggning borde ju vara inskriven i fastighetsboken som ett servitut om den går på annans väg? Är området planlagt så är inte vägen markerad som tomtmark och då måste man söka bygglov. När man söker bygglov som i detta fallet så finns det en praxis som säger att "redan ianspråktagen mark" dvs mark som redan används till t.ex. tomt där kan man lättare bevilja bygglov som i exempel att en komplementärbyggnad som garage eller friggebod stod på ofri grund utanför tomten så köper man till en bit och får ändra markanvändningen från vad det var innan till tomt. Men det krävs en planändring för det och inget man kan ta sig friheten att göra själv.
Men kolla med byggnadsenheten på kommunen vad som gäller i området och med Lantmäteriet.

Nej, självklart kan man inte det!
Men vem äger marken som vägen ligger på?



Nu kanske jag är lite trög eller så, men jag fattade det så att vägen låg utanför henoms tomt, i så fall måste ju servitutet skrivas på av den faktiska markägaren.

Sluta upp med att ha samvetskval! Genast!
Det är ju självklart att man inte beter sig som hen gjort!

Finns ingen anledning till dåligt samvete. Bygger man hus så har man själv plikten att undersöka om det krävs bygglov och vilka åtgärder man behöver göra. Vid en bygglovsansökan så hade alla grannar som direkt berörda inklusive föreningen fått tillfälle att yttra sig men har ni inte fått det så misstänker jag svartbygge???

Ja, jag tycker också att det låter svartbygge och då borde ju personen i fråga vara villig att lösa detta på ett smidigt sätt,
annars är hen ju rätt korkad faktiskt (om hen nu inte har ypperliga kontakter på byggnadskontoret i kommunen förstås).

Kanske en direkt fråga om bygglov kan få henom på bättre tankar?

Jupp.
Eller att personen kanske ser sin sociala status som en fribiljett till förmåner ingen annan har.???

Vad jag inte förstår är att han verkar ha byggt på mark han löst genom markägaren? Ni bör i första hand verkligen kolla igenom alla papper för när det kommer till sånt här finns ju hur många kryphål som helst och kommuner ger inte alltid det utslag som man förväntar sig. Skulle personen dessutom dra det genom överklagandeträsket så kan det bli en fråga om vem som har mest ork o pengar. För mig låter det som ett svartbygge men undersök och hör med någon jurist väääldigt noga innan ni tar det till konfliktstadiet för väl där är det svårt att backa.

Där slog du huvudet på spiken !

Det är så vi också tänker , kolla kolla kolla noggrannt överallt ( lantmäteri, kommun mm mm ) innan vi börjar " bråka " .

Känns i alla fall väldigt trist alltihop.

Men , märker att det blir mer och mer sådant här , så sa lantmätaren jag pratat med också . Man tänker bara på sig själv och vill roffa åt sig så mycket som möjligt själv och tar ingen hänsyn till att man ställer till problem för andra.

T ex så låg det en 15-meters björk fälld över min tomt en dag när jag kom ut. Grannen tyckte inte att h*n behövde informera mig om att man skull fälla den över min mark. H*n anser sig också ha högre status än oss andra och kan därför göra som han vill tror h*n .

Det är ju ett problem i hela landet och än mer i mindre kommuner där tex en lokalkändis har inflytande i kommunen många gånger. Det finns ju många fall både stort o litet där solklara svartbyggen blivit godkända när de redan är färdiga för att man inte vill stöta sig med vissa personer eller ekonomiska intressen. Problemet här är väl om markägaren i din tur godkänner det för då hamnar ju allt i någon form av limbo.

Som redan sagts, Byggnadsnämnd, Länstyrelse eller Lantmäteri är rätt instans. Skippa samvetet, egenmäktiga personer skall näpsas.