Såg partiledar debatten sent i går då det diskuterades om skolan och bla betyg .När jag gick i skolan fick vi betyg i tredje klass vilket jag tycker var lite för sent ,tre år i skolan innan någon upptäcker speciella behov ? Man kanske inte ska införa just betyg så tidigt men ett utlåtande från läraren vad eleven har svårt för tror jag är jätteviktigt så man kan ta tag i det tidigt .Något vi lärt oss är ju att barn har väldigt mycket lättare för att lära sig tidigt än vad de trodde för .Jag själv hade varit i behov av stöd i första klass då jag bara var 6 år när jag sattes i skolan ihop med dom som var ett år äldre alltså var jag 6 år alla andra var 7 . Tydligen har svenska elever svårt för svenskan och matte även upp i högstadiet nu mer.En gång låg ju Sverige högst i europa med kunskaper från skolan i just matte och svenska ,nu verkar vi ha dalat ganska ordentligt .

Skriftliga omdömen ges ju tidigare i skolan och man har utvecklingssamtal. Betyg speglar inte nödvändigtvis barnens utveckling i lägre åldrar utan är mer en kunskapsmätare.

Är det bara jag som tycker att man ska vara vaksam över vad barnet har svårt för redan från första eller andra klass ? då har man ju möjligheten att sätta in resurser redan vid tex 8 års ålder ! Det kan väl ändå inte vara något negativt för barnet om det hjälper barnet i den fortsatta skolgången som jag ser det :)Själv hade jag svårt för att hänga med i matte och svenska hade jag fått lite "personlig hjälp" hade jag nog fixat det tidigare ,i dag är det ju stora klasser också och en del barn har ju svårare för att göra sig hörda och söka hjälp tex ,en liten blyg elev har ju svårare att hävda sig bland andra mer framåt barn .

Det är därför man har utvecklingssamtal och föräldrar har rätt vill jag minnas till skriftliga omdömen. Betyg är ett sätt för att mäta kunskap men det avspeglar inte barns utveckling.
Betyg i högre åldrar iaf mäter mer hur barn/ ungdomar kan hantera sin kunskap, hur man kan göra jämförelser, problematisera och analysera. Läs, skriv och räkneförståelse mäter de säkert på lågstadiet på annat sätt.

Självklart vore det bäst om "problem", av alla slag, upptäcktes i första klass, men det kommer aldrig att hända att skolan klarar av det.

Visst finns enstaka skolor/lärare som är bra på detta, men generellt sett är skolan urusel på att upptäcka och ta hand om elever med "särskilda behov".
Som exempel kan ju sägas att det finns elever med dyslexi som upptäcks först på högstadiet. Det är ju fullständigt sanslöst!
Träffar inte läraren eleverna? Hur kan man som lärare missa dyslexi i sex år?

Inga betyg i världen kommer att hjälpa mot det!

Men hallå var kommer föräldrarna in i bilden? Finns det inget föräldraansvar alls längre? Varför ska man skylla allt på skolan?
Speciella eller särskilda behov upptäcks inte genom betygssättning.

Men hur ska föräldrar till barn med särskilda/annorlunda behov hjälpa barnet i skolan menar du?

Jag menar bara att man som förälder väl märker på sitt barn om något inte är som det ska. Gör man det så pratar man väl med skolan om det. Man sitter väl inte och väntar på att skolan kanske ska upptäcka det också. Som förälder till ett barn med särskilda behov får man ofta kämpa för att barnet ska få den hjälp det har rätt till men man måste ju agera.

Självklart måste man agera, men i nio fall av tio får man veta att skolan minsann vet bäst och att ens förslag till lösning är dumt och omöjligt!

Kanske ska jag tiga i detta ämne för jag känner hur vreden och frustrationen bara väller fram.
Kan nog skriva en kortare roman, men nää......

Tyvärr har det numera mer att göra med skolans resurser och mindre med barnets , tonårigens behov än något annat.

Jag vet inte vad du menar med numera, men det är inget som blivit sämre de senaste åren, generellt sett, det har pågått i årtionden.
Det handlar mer om skolans/lärares inställning än om resurser. De har attitydproblem (som tonåringar ofta blir beskyllda för att ha).

Så länge det är så att en lärare försvarar och jobbar med en viss organisation, som man som förälder är kritisk mot, för att, när h*n lämnat
samma organisation, fullständigt göra ner densamma kan jag inte tro att skolan verkligen skulle vilja hjälpa alla elever.
Då finns skolan mer till för att ge arbetstillfällen.

Vissa elever får helt enkelt skylla sig själva när de envisas med att inte vara normala.

Förstår vad du menar men jag svarade som jag gjorde för att du skrev att skolan skulle "upptäcka" och att man ibland inte "upptäcker" elever med t.ex. dyslexi förrän på högstadiet. Det är ju inte riktigt samma sak som att skolan ibland inte agerar trots att de ser/vet om elevens problem.
Det är ju rent vansinne när skolan inte kan/vill samarbeta med föräldrarna om ett barn har särskilda behov.

Mot sånt hjälper inte betyg om de så gavs redan från lågstadiet.

VA???
Kan elever till.ex.med Asbergers förståndshandikappade etc..skylla sig själva?

Det var med all säkerhet skrivit med ironi Silos...

Det här fungerar bättre än vad många tror, lärare uppmärksammar problem redan på förskolan osv men av den erfarenhet jag fått så är många gånger problemet att väldigt många föräldrar slår dövörat till när de får uppgifter om att deras barn kan behöva särskilt stöd. Har tom varit med om att barnen bytt skola då föräldrarna inte vill höra sådant nonsens då det ju är de andra barnen som stör "Lisa/Kalle). Till sist har vi de få som vill ha hjälp och många gånger får det men just där kan jag tycka att föräldrar många gånger kan göra mer för att hjälpa till för de barnen behöver inte vara extra stöd i skolan ytan även hemma.

Ofta är det så att skolan måste upptäcka själva, det föräldrar oroar sig för tas inte alltid på allvar.
Det är som när man går till doktorn och har en egen teori om sitt tillstånd och läkaren talar om att man ska sluta läsa läkarboken.
Blir lätt prestige.



Det var definitivt ironi.

Klart att föräldrar ser att det inte är som det ska . Tas det upp med skolan så kan man få sig en näsbränna , komma här och tro att man kan något , fnys !

Redan när vår äldste son , han är 34 år nu , började skolan så fanns det inga resurser att sätta in om man såg att någon hade problem att hänga med.

När jag frågade efter vilka mål man hade när man gått ur första klass t ex att man skulle kunna läsa någotsånär e d fick jag till svar att mål hade man inte och läsa det behövde man inte kunna förrän man skulle börja femman !!!

Hur ska man kunna hjälpa de som inte hänger med om man inte kan koppla in extra resurser , en lärare kan inte räcka till för alla 25 eleverna.

Barn utvecklas olika snabbt men det måste ju få finnas vissa mål att uppfylla , och då menar jag inte betyg , så att man kan hitta de där som behöver extra stöd . Och så måste det finnas resurser att sätta in .

Dessutom verkar det finnas mer " problembarn " t ex med ADHD osv nu . Bra att de upptäcks men är de fler nu än förr ?

Helt säkert finns det tillfällen/platser där det fungerar väl och säkert finns föräldrar som inte vill se problemen.

Men det kan ibland vara vattentäta skott mellan förskolan och skolan så att även om förskolepersonal sett att barnet behöver extra stöd
kan detta inte "lämnas över" utan skolan börjar från noll igen. Även kontakten mellan skolan och fritids kan brista så att info inte överförs
vilket är helt åt skogen.

Om man har barn med t ex asperger eller adhd har jag svårt att se hur man skulle överleva utan att ge barnet extra stöd även hemma.
Det gör nog de flesta som har någon överlevnadsinstinkt, om de bara VET VAD de kan/ska göra.

Läste en undersökning på nätet igår som gjorts på någon pedagogisk institution. När det gäller barns läsutveckling så finns det ett tydligt samband mellan hemmets uppmuntran och stöd och läs och skrivresultaten. Det forskarna såg var att man inte bara ska stimulera läsning genom att ge barnen böcker utan talar man om läsning så stimuleras barn mkt mer till att läsa. Då får barnen dels en positiv stimulans när vuxna är intresserade av vad de läser och tycker om och sedan utvecklar det barnens läsförståelse och analysförmåga när de ska återberätta eller förklara vad de har läst.
Sämst resultat i skolan hade barn som inte har böcker hemma eller någon som läst för dom och pratat om läsning.

Detta ställer ju givetvis krav på föräldrarna att från första klass ge barnen en positiv bild av läsning och bildning så att barnen får positiv feedback. Sen är det skolans uppgift att utjämna sociala skillnader och där är svenska skolan usel idag enligt alla undersökningar. De som inte har föräldrar hemma som hinner sitta ned och läsa, de som inte har råd att köpa böcker eller de vars föräldrar inte kan svenska hamnar ju på efterkälken. Skolan borde fokusera mer på läsning och diskussion kring läsning och det gör man kanske bäst i smågrupper men hur ska det gå till när lärartätheten är låg i många kommuner??? Det är nog inte betyg som saknas utan tillräckligt många timmar med schemalagd tid och tillräckligt med lärare och stöd i skolan.

Det här med att läsa för sina barn var på tapeten redan för drygt 25 år sedan när våra söner började skolan .

Vi som föräldrar blev uppmanade att läsa en kvart om dagen för våra barn. Vet inte hur många av de som inte läste för sina barn som tog det till sig och började göra det då.

Jag kunde inte låta bli att fråga vad som hände om man läste mer än en kvart om dagen för sina barn , barn älskar ju att man läser för dem så det kan vara svårt att begränsa sig.

Alla utom en pappa stirrade på mig som om jag var ett freak , komma här och göra sig märkvärdig över att hon läser mer än en kvart om dagen för sina barn !

Om man som förälder blivit läst för så tror jag att man läser för sina barn. Det som skrämmer mig är att i dag så har många skolor skrotat sina skolbibliotek , hur ska då de som inte har böcker hemma ( och därmed ointresserade föräldrar när det gäller läsning ) komma i kontakt med böcker ?

Barn ska ha böcker , pappersböcker , har jag en bestämd uppfattning om ! Köper alltid böcker till min brors barnbarn och de älskar böckerna. Finns så många roliga , och kloka , böcker i dag så det är en ren glädje att ge bort dem.

När jag läser på nätet så verkar det som om var och varannan 7-åring får en surfplatta eller iPhone istället så de kan spela Angry Birds på skolrasterna.

Jag kommer att tänka på en TV-reklam där en tecknad figur säger att h*n är på ett trevligt grillparty men ändå kan titta på film ( tror jag att det är ) och sedan räknar upp fler trevliga/roliga saker där man i stället för att nöja sig med de sakerna också tittar på TV/film .

Vilken idiotisk reklam ! Är man på grillfest så deltar man väl i festen , pratar med de andra osv , och likadant njuter av det andra trevliga /roliga man gör och sätter sig inte och isolerar sig genom att titta på TV/film .

Men så har jag en uppfattning om att det är i dag. Man ska hela tiden engarera sig i sitt egna ,lyssna på musik , se på TV/film osv även när man är bland andra.

Man får heller aldrig ha det lugnt och lite tråkigt omkring sig utan ska hela tiden " underhållas " på ett eller annat sätt. Undra på att folk är stressade !

Nu tycker jag att själva frågeställningen har spårat ur om betyg ! Om man nu har problem med olika inlärnings svårigheter typ ADHD eller annat är det då inte bra att man får hjälp och vägledning så fort som möjligt som tex redan i första klass ? eller ska vi tycka att man får vänta tills fjärde klass då man missat fyra år av skolan och behöver mer hjälp ?Det här är ju inget man skojar om det här handlar om våra barns möjligheter att få lära sig i skolan och att ha samma chans som andra barn som har det lätt för sig .Man får väl för fan ta det på allvar och inte sitta här och skriva en massa smörja som inte hör hit

Har någon skojat om det då?

Hur många sjuåringar har fått diagnosen ADHD eller dyslexi?

ADHD, kanske nån, dyslexi, ingen alls.

Bara för att man har ADHD eller annan bokstavsdiagnos behöver man inte läsa dåligt.
Jag vet inte men är lite tveksam om ADHD verkligen går att se redan i första klass för då kan barn vara så olika i utvecklingen och en del är sena och väldigt omogna? ADHD-diagnos är inget som en lärare ställer, det krävs en remiss från kurator till BUP för att utreda eventuella funktionsnedsättningar. Kan inte tänka mig att betyg från första klass skulle upptäcka ADHD bättre än att lärarna kan följa barnens utveckling.

Sen exakt vad är smörja i tråden???

Nu är vi där igen !att analysera sönder inlägg till molykyler ,det är ju bara fan hur en del hackar sönder allt man försöker få fram !tro sjutton det att inga nya vill vara här .Hur svårt är det ?barn som har det svårt i skolan ska väl för sjutton få hjälp innan det är kört för dom ! alla med något så när IQ vet väl att barn lär sig snabbt när de är små ,eller ska vi vänta tills de är 20 år och få bo hemma hos föräldrar eller leva på soss ? barn som får veta tidigt vad de behöver förbättra har väl större chans att klara skolan än att få vänta till 4:de inna de får veta att de har vissa problem ?

Jag har inte analyserat sönder något alls jag bemötte bara vad du skrev
Jag kan inte tolka dina inlägg som annat än att du tycker: det är fel att man inte får betyg från första klass för att upptäcka studiesvaga elever och elever med behov?

Jag tror att betyg är ett dåligt instrument för att upptäcka neurofysiologiska störningar för det kräver professionell undersökning. Däremot bör lärare märka sådan problem på elevernas allmänna beteende och förmåga att koncentrera sig.
Betyg bygger på att man sätter kunskapsmål och mäter elevers förmåga. Jag är inte emot betyg generellt men tror inte det är så relevant i lågstadiet. Barn utvecklas olika i den åldern och lär sig olika fort. Ska man ge betyg E- A beroende på hur fort de lär sig läsa eller?

Barn som har det svårt i skolan ska definitivt få hjälp innan det är kört för dem!
Men problemet är ju att barnet inte kommer till skolan med en bruksanvisning på en lapp i pannan.

Betyg i ettan kan ju tala om att ett barn inte lever upp till förväntningarna, men inte VARFÖR det inte gör detsamma.

"Har det svårt i skolan" är ju inte en diagnos som talar om vad barnet behöver för att inte ha svårt i skolan.

Föräldrar har ju utvecklingssamtal med lärarna så nog får de genom dessa reda på vad barnet behöver förbättra. Betyg blir ju bara ett komplement. Men vad spelar det för roll när betyg börjar ges om inte skolan har resurser nog att ge barn med särskilda behov det stöd och den hjälp de faktiskt har rätt till. Vad hjälper det att barnet får veta att det har problem om det inte får någon hjälp?

Men Motti, alla är väl överens om att barn ska fångas upp tidigt och få all hjälp de behöver men vad har betyg med det att göra? Ingenting skulle jag vilja säga! Snarare kan det vara knäckande för ett barn / vissa barn med problem att få det på papper. "Jaha, jag är så dålig fast jag försöker - då sk-er jag i att jobba..." Betyg, när det gäller yngre barn, tycker jag är sämsta sortens föräldrainfo.

Betyg är ju bara en måttstock på hur väl ett barn presterar vid kontroll av kunskap, inget annat.

Vill man upptäcka problem och kunna ge stöd är det väl mer fruktsamt med ökat samarbete mellan skola, föräldrar, Soc , polisen och sjukvården för att snabbt fånga upp signaler på att något är fel och agera förebyggande utifrån det.

För föräldrarnas del krävs det lite mer engagemang i skolan och inte helt förlita sig på skolpersonalen.

För skolan krävs nog högre personaltäthet speciellt av personal med kunskap i barns utveckling och specialpedagogik. Kommunerna måste satsa mer pengar och inte spara så förbaskat mycket på den nya generationen. Betalar sig tusenfalt i långa loppet om man kan fånga upp tidiga signaler.

Lite svårt att nå fram med vad jag vill säga ! Tror inga barn har fått betyg innan klass 3 sedan 50-talet .Men att upptäcka vilka barn som har svårt för vissa saker och lät för andra saker måste man väl ha någon slags insikt i ? att bara låta det vara tills 4:de klass gynnar ju ingen varken barn eller föräldrar .Betyg måste ju inte innebära som vi tänker betyg men någon måste ju kunna se och bedöma vilket barn som behöver extra hjälp ,man kan ju inte vänta tills 4:klass innan man gör något ?Tror det är väldigt svårt för en lärare att sitta på ett elevmöte och säga till föräldren att ditt barn fixar inte matten eller svenskan !ett skriftligt utlåtande på papper kanske är enklare för föräldrarna att förstå utan att läraren blir utsatt .Ja det är väldigt svårt det här och inte helt okompliserat .Bara man ser till barnets bästa det är det viktigaste .

Ja ju tidigare problem upptäcks ju bättre.

Barns utveckling bedöms redan på dagis senare åldersgrupper , problemet är inte betyg utan de tillgängliga , individuella lösningar som krävs. De är för "dyra" och existerar således inte.

Men utvärderingar görs ju idag, eller hur ?

Även om man inte gör det så vet ju lärarna hur det är med barnen , annars skulle de ju inte kunna sätta betyg .

Alltså bör man långt innan det ska sättas betyg , oavsett i vilken klass , veta vilka barn som har svårigheter. ADHD är inget som upptäcks med betygssättning.

Lärarna måste ju veta att Kalle elller Lisa har svårt att t ex läsa eller skriva , det märks på lektionerna.

Utifrån vad de presterar på lektioner och eventuella prov så sätts betygen . Men som sagt man vet redan innan betygen sätts att just den eleven har problem.

Det är då man måste slå larm och sätta in extra resurser och inte när betygen är satta .

Helt rätt Jubbe ! barnets bästa i fokus .Jag blev satt i skolan vid 6 års ålder för att det var bekvämt för mina föräldrar och helt klart inte skolmogen ,jag hängde aldrig med i varken svenska eller matte och fick heller aldrig hjälp med det ,hade jag fått lite extra hjälp med matten och svenskan så hade jag fixat skolan hur lätt som helst ,trots allt så gick jag ut med hyffsade betyg ,en del till och med över snittet men det berodde mest på min egen envishet mer än på hjälp från skolan eller från föräldrar .Fångar man upp barnen direkt när man ser att de kämpar för att förstå vad de ska lära sig så vinner både barnen och andra på det i längden .

Som jag minns från min lågstadietid så gjorde man diagnostiska prov. Tro man gör det än? Betyg är ett trubbigt medel torr jag att mäta utveckling för så unga barn och ett betyg är en sammanvägning av hur eleven når upp till målen i läroplanen inte en absolut mätare på hur de är utvecklingsmässigt.

ja betyg i den gammla bemärkelsen är inte jag för ,men man måste fånga upp barnen tidigt och inse vilka ämnen de får kämpa med och ge dom lite extra hjälp direkt ,får de inte den hjälpen så får de ju kämpa i så många år och då blir ju skolan jobbig för dom .Tyvär är det ju så att många barn i dag inte får den hjälpen hemma som de så mycket behöver därför att föräldrarna jobbar båda och kanske inte ha ork att ge den hjälpen som barnet skulle behöva .Jag minns att jag aldrig fick någon hjälp med läxor hemma för mor min jobbade heltid och orkade inte med mina läxor !

Åjo , vill man som förälder så orkar man nog men problemet kan ju vara att det finns föräldrar som inte förstår vad deras barn håller på med i skolan.

Det görs inte med betyg?

Jag skrev inte att det skulle vara betyg i skalan 1-5 .Men att underlåta att se att det finns barn som har det jobbigt och vänta tills 4:klass som det görs nu hjälper ju inte ett bar med inlärningsvårigheter !

Är det någon som påstår att man väntar till 4e klass med att se till barnens behov då?

Man har ju t.o.m. föräldrasamtal på dagis där man följer upp barnen.