Snart bara ett år kvar till pensionen och jag inser att jag måste ställa in mig i tid på ett helt annorlunda leverne. Dels ekonomiskt förstås men den största omställningen blir nog den sociala, att tappa kontakten med människor man tycker om och som har funnits i ens liv i många år.
Gäller att fylla livet med andra meningsfulla saker nu när arbetet försvinner. Jag antar att det är många här som är pensionärer och det skulle vara intressant att höra hur ni har hanterat den stora omställningen till ett annat liv.

Jag hade inga som helst problem med, att gå i pension för tidigt. Visst svider det lite i plånboken, men man tar igen det på annat.

Att jag hade ett 9 / 5 innan, är för mig en gåta. nu räcker inte tiden till
en bråkdel av, vad den gjorde innan.

Tycker inte heller att det var några problem med att bli pensionär. Möjligen att det blir mer havregrynsgröt nu för tiden men den sociala biten med arbetskamraterna saknar jag inte alls. Några sysselsättningssvårigheter har jag aldrig haft varken före pensionen eller nu. Tycker inte att mitt leverne är så mycket annorlunda än förr bortsett från den sköna känslan att slippa gå till jobbet varenda morgon och istället veta att man kan disponera sin tid precis som man vill och som Pejori skriver så räcker tiden ändå inte till en bråkdel av vad den gjorde innan. Fattar inte hur man bar sig åt förut.

Tänker på alla som gått i pension genom åren och som lovat att hålla kontakten men sedan har vi knappt sett röken av dom och det är väl ett positivt tecken, antar jag. Min syster är pensionär sedan några år tillbaka och hon stressar faktiskt mycket mer än vad jag gör. Men det är ju det här märkliga med tiden, hur man upplever den. Det känns som den rullar på fortare och fortare ju äldre man blir och tittar jag bakåt hann jag med mycket mer i yngre dagar än vad jag gör nu.
Svårigheten att skiljas från arbetet blir för min del att jag känner mig bekräftad där och att jag har ett stort behov att känna mig nyttig och behövd, vilket väl dom flesta av oss har. Vet att jag kan bli rastlös bara av att ha semester så jag är rädd att det blir en stor omställning, men jag vet inte riktigt hur jag ska förbereda mig mentalt. Har funderat på att engagera mig i katthemmet här på orten, med risk att hela huset blir fullt med hemlösa katter. Alla verkar se fram emot pensionen, utom jag då. Jag måste väl vara konstig på något vis.

Nej du är inte konstig Monarda. Jag tyckte det var jobbigt att bli pensionär.

Jag älskade att jobba och även jag ville känna mig nyttig och behövd.

Och so hade jag ju mycket kontakt med folk när jag jobbade. och det försvann ju så klart. Saknade det.

Kort efter att jag blev pensionär så åkte vi till Gran Canaria. Träffade ett annat svenskt par och som vanligt var första frågan, vad jobbar ni med.....
Då tänkte jag om sambon nu säger att jag är pensionär då vet jag inte vad jag gör med honom. Men han fattade och sa att vi båda jobbar med idrott.

Det tog ett tag innan även jag insåg att min dåliga hälsa bara blir värre och värre om jag håller på som jag gjorde.

Att åldern tar ut sin rätt att allt går långsammare är väl na<turligt och därför har vi alltid nåt att göra.

Elisabeth

Att avsluta sitt jobbliv var nog det mest dramatiska (nåja) av alla stora händelser i livet. Maken och jag blev erbjudna avtalspension för 4,5 år sen. Vi var 61 år då. Det var kort betänketid så jag blev panikslagen. Hade ju inte en tanke på att sluta före 65.Det blev att dra i panikbromsen ekonomiskt. Tidnignsprenumerationer, medlemsskap, klädinköp, alla andra inköp utom mat - ja allt drog jag ner på. Första tiden var inte rolig. Men så småningom kom jag på att jag faktiskt kunde både städa och tvätta mitt på dagen en vanlig vardag. Jo, sånt hade jag skött på helgerna i närmare 40 år så vanans makt satt i länge. Plötsligt hade jag ledigt på kvällarna. Och söndag kväll blev bästa kvällen för jag behövde inte förbereda mig för ny jobbvecka.
Alla sa att det var viktigt att ha ngt vettigt att göra så efter ett år skaffade vi hund. Det blev ännu en stor förändring i livet. Det ångrar vi inte! Nu i vintras blev jag folkpensionär. Känns som en befrielse. Ekonomiskt klarar vi oss finfint. Eftersom vi drog ner så kraftig i början så har vi vant oss och nu känns det helt ok. Tiden går snabbt eftersom vi blir allt långsammare i det vi gör. Och att vara ledig en sån här fin vår o sommar som i år, ja det är gott!
Så ta det lugnt Monarda och planera inte för mycket. Njut av ledigheten ett tag så kommer idéerna av sig självt.
En sak till er som har några år kvar till den dramatiska dagen: försök göra större investeringar några år före. Det är lättare att få bra villkor hos banken medan man har jobbinkomsten. Sen kan man bara njuta

Jag tycker nog att man skall vara lite förberedd på pensionen för annars är det lätt gjort att man blir sittande och det är inte bra.

Men har man en trädgård så hjälper den mycket. Så var det i alla fall för mig. Jag var inte förberedd alls.
OK hälsan var väldigt dåligt men hade jag mycket att göra så tyckte jag att jag kunde glömma lite. Och fick man beröm för ett bra arbete så blev det ännu bättre. Men många gånger grät jag i bilen på vägen hem så ont hade jag.

Men min husläkare satte stop för det. Jag var sjukskriven 2 eller 3 veckor och innan den gick ut så var jag hos min husläkare. Lite försynt sa jag då att jag inte vet och jag klarar att jobba nu.....
Han tittade på mig, vadå jobba svarade han.... Han hade ansökt om pension för mig utan att tala om det för mig. Så blev jag pensionär........

Elisabeth

Hej Monarda. Vi är av samma årgång. Jag gick i pension i våras dagen innan jag fyllde 61, sambon gick i P en vecka tidigare. Det här är något jag har väntat på i några år och nu var det bara att verställa. De sista åren har jag jobbat 5-13 eller 13-21 och vissa helger så gissa att det var skönt att slippa dom tiderna.
Ekonomin är olika för oss alla och min är "udda" så jag lämnar den utanför.
Själv har jag lite kontakt via FB med tidigare kollegor men det är inte så viktigt för mig, hade det varit viktigt hade jag hängt på alla deras AW av olika sorter och slag.

Jag har nog aktivt jobbat för att få bort veckotänkandet M-F. Tvätta tisdag fm är utmärkt. Igår midsommardagen paddlade jag runt sjön här i Östergötland, idag har jag byggt en fladdermusholk. Som alla förstår är tomten helt i ordning nu efter 2 1/2 månads ledighet.

Du får tänka efter på vad du gillar och vill utveckla vad du tidigare skurit bort helt p.g.a. tidsbrist. Kanske dags att ägna dig åt just katthemmet eller politik, kyrka eller annat ideelt arbete.

För min del kan november bli lite trälig då jag har trädgård och långfårdsskridskor högst upp på favolistan.

Som ekonom kan jag tippsa dig om att se över dina kostnader. Är bostaden av rätt storlek, kostar ev bil en massa kanske blir billigare med en nyare, förhoppningsvis har du inga lån om ett år.

Välkommen ut i det fria när den dagen kommer

Lasse Be hur kan man får en tomt/trädgård helt i ordning efter bara 2 1/2 månad?

Ja det beror ju på var man börjar och vad målet är. För min del handlade det om det där sista lilla som det aldrig fanns tid för. Kantskära, flytta några bärbuskar, flytta en hågelholk, bygga/sätta upp fladdermusholkar, sista piffet i köksträdgården o.s.v. Det där basgörat som att klippa 2000kvm gräs, träd har fällts kubbats kluvits staplats, klippa träd, plocka fläderblommor m.m. har funkat