Hej,
jag har ett par välväxta thujor vid ömse sidor om grinden till min koloniträdgård. Men växterna invid dem dör! Jag har märkt att jag har mindre kirskål under thujorna (vilket ju inte gör något...), men nu börjar jag fundera på om det är thujorna som är orsaken till att clematisen och rosen jag planterat en bit bort dör. För ett par år sedan planterade jag pingstliljor en liten bit ifrån - även de är helt klena i år.

Utsöndrar thujorna något ämne, försurar de jorden, eller vad kan det bero på?

Ska jag ge upp försöken att plantera något i närheten av dem?

Tacksam för svar!
Med vänlig hälsning
Sara

Förmodligen samma problem som man ser i en vanlig granskog, bara särskilt anpassade växter kan klara sig där eftersom jorden är helt utarmad. Buskar och träd som har löv måste ju släppa dom i all hast på hösten och hinner då bara suga tillbaka en del av näringen, därför blir jorden näringsrik och full av mullämnen. Vintergröna barrträd som gran eller thuja behåller barren i flera år och släpper dom sedan i en kontrollerad process där de tagit god tid på sig att suga tillbaka allt av minsta värde. Därför finns det ingen mull under de träden, utan istället mår. Den består alltså av sakta förmultnande barr och är så dålig att inga daggmaskar står ut, nedbrytningen sköts istället av svamp. I tillägg gör nedbrytningsprocessen att jorden blir kemiskt sur.

Dessutom innehåller de ju det svagt giftiga ämnet thujone som eventuellt kan ha alleopatiska egenskaper, det vill säga att de utsöndrar gift från rötterna för att slippa ha konkurrerande växtlighet runt sig. Men det verkar inte vara någon stark effekt hos just thuja, även om det inte forskats mycket på området. Slutligen är de ju törstiga träd, de suger nog upp mer än sin beskärda del av vattnet ur jorden.

Hej och tack för ditt utförliga svar Huggorm!

Då förstår jag lite bättre hur det hänger ihop.

Med vänlig hälsning
Sara

Hej och tack för ditt utförliga svar Huggorm!

Då förstår jag lite bättre hur det hänger ihop.

Med vänlig hälsning
Sara