Min brorsa har sagt att finnar har svårt att uttala svenska ord som börjar med två konsonanter, den första försvinner. Stockholm blir Tockholm, flicka blir licka osv. Stämmer det?

Inte för att jag kan någon finska, men Stockholm heter ju Tukholma så varför inte?

https://fi.wikipedia.org/wiki/Tukholma

Och här står att finska ord aldrig börjar på två konsonanter:

http://www.kolumbus.fi/bjorn.corander/finska.htm

Motsvarande problem har förresten även spanjorer; tänk på Estocolmo, och Stefan som blir Esteban...

Tack för länken om finskan, den var intressant. Knappast positiv över finskan.

Jag har en väninna som är finska men har bott många år i Sverige och hon kapar många ord. Ibland får man verkligen tänka till vad hon sa. T.ex. blir plånbok istället lånbok. Det gillar min sambo, han säger än idag (minst 15 år senare ) ta min lånbok om ja<g skall betala något.
Eller när vi pratade om en blomma så sa hon att hon inte gillar den för att den räpar så mycket, skulle heta "skräpar" så mycket. Man får lära sig att höra ändå rätt

Elisabeth

Tack, då är det tydligen så. Fast jag är lite mer tveksam till den tidigare nämnda länken vars historiska hänvisningar är lite tveksamma. Frågan dök upp via AKB-forumet när man pratade om japanskt uttal. Det är ännu värre med sina 50 ljud. Ljuden är vokaler och konsonanter med vidhängande vokal. Den enda konsonanten som kan stå ensam är n. L saknas. Resultatet blir en massa vokaler i många ord. Några tjejer åkte till Guam, dvs Guamu. Tidigare har de varit i Singapore, Shingapōru. Tur att de inte åkte till Stockholm, det blir Sutokkuhorumu. fast alla japanska skolbarn lär sig lite engelska och följer även en del nya ord och uttal med.

Men ibland lägger hon också en bokstav till i början av ordet. Men kan inte säga nu när eller varför

Ja, det där med uttal är inte så lite lustigt emellanåt. I Kina har man svårt för att uttala R, så klockförsäljarna som sålde "Rolex" sa alltid "Lolex -vely cheap!". En av dem hade dock lärt att säga "R", så det blev: "-Rrrr-Lolex, vely cheap!"
Off topic...

Här är inget som rör språk och uttal OT. Kineserna har som sagt svårt med R och säger L istället, japanerna gör tvärtom eftersom L saknas i japanskan. Det blir R istället med lämplig vokal efter.

Jag som kommer från Australien har alltid haft svårt för "y". Det där med att behöver forma läpparna är något som inte finns så mycket på engelska. Mitt "y" lät som "i". Kan ni tänka er hur det lät när jag sade "pytt i panna" Mina barn har alltid haft så roligt åt det.
Fast det har blivit bättre- det låter nu som en mellanting av "i" o "y". Jag anstränger mig så gott jag kan

Engelsmän har ju också lite svårt för vissa dubbelkonsonanter i början på ord. Jag tänker då framför allt på "kn" som blir "kan". Kniv blir "kaniv".

Mina svärföräldrar hade rötter i Tornedalen och pratade mycket finska med varandra, så jag har lärt mig uppskatta språket. Min fru säger att hon kan finska med inte "riktig finska" dvs det officiella språket i Finland Jag kan några ord efter en kurs för längesedan här är några ord med anknytning till forumet;
"kukka" = blomma, "kurkku" = gurka och hals !, "peruna" = potatis, "porkkana" = morot, aurinko = sol, sataa vettä = regna osv.

Jag hade en arbetskamrat som kom från Grekland och han kunde inte uttala "lampa" utan det blev "lamba".

Men även svenskan har en hel del inkonsekvenser vad gäller uttalet tex mystiskt som de flesta uttalar som mysstisk (vilket jag konsekvent vägrar) jfr rysligt skulle det uttalas likadant så blev det ryssligt osv

Jag hakar på Mjärdens inlägg då jag också pratar "meänkieli" (tornedalsfinskan) hyfsat...
Vänder på det och kompletterar med vissa av finskans ljud som svenskar tycks ha omöjligt att uttala: k (som i katu=gata) uttalas som ett ljud mellan k och g, och t (som i tie = väg) glider över mot d - alltså varken t eller d utan ett mellanting. Många fler exempel finns förstås, och jag har många gånger blivit full i fniss, då jag blivit "rättad" av expediter när jag uttalat ett finskt varumärke på finska.

Det är inte konstingt alls! Grekiska har inte, som hos oss, "b" som bokstav. För att skriva det så använder man "mp", som är ett mjukare "P". Jag heter Bengt i förnamn och på grekiska måste jag stava det "Mpeggt" (fast med grekiska bokstäver) för att dom ska kunna uttala det. Den andra bokstaven i grekiska "B" uttalas "vita", den vi kallar beta...

Halaj!

Allvarligt talat så verkade den där länken ovan vara en satirsida.
Annars kan det väl kanske stämma det där med dubbla konsonanter.
Det enda jag vet med finskan är att det inte finns ”urfinska” ord som innehåller bokstaven B.
Alla ord som innehåller bokstaven B är låneord.
Så säger också en finne panaani och inte banaani (banan för den som inte gissat)

sydslaverna verkar gilla konsonanter.
Jag tycker att vissa bokstavsföljder känns väldigt udda. För mig. T.ex. Sr i staden srebrenica.
För att inte tala om den bosnienserbiska delen av Bosnien: Republika Srpska! Fyra konsonanter åtföljda av ett ynka a!

Språk är kul! :-)

//T

Halaj!

Kuriosa angående japan: jag har en kompis som kommer i kontakt med en massa utlänningar i jobbet. Han heter Håkan i förnamn. Engelsmän, holländare, tyskar m.fl., alla har de ett problem med hans namn. Å finns ju liksom inte i de flesta länders alfabet. Och inte heller uttalet på bokstaven.
Utom japaner. Han säger att de uttalar hans namn klockrent korrekt. Så som en svensk skulle göra.
Antagligen finns det ett uttal för Å i deras vokabulär?

//T

Japanska språket består av 50 ljud, allt utöver detta kan bli problem. Men Håkan är lätt, på katakana blir det ホーカン, dvs Hō+lång vokal+ka+n. Ett annat ljud som japaner och vi har gemensamt är U, låter samma. Annars är just H svårt för många utlänningar, det brukar bli något sch-ljud istället.

https://www.youtube.com/watch?v=dddeh8JisZo

Ja Tapio - språk ÄR kul och intressant! Men trots att finländaren skriver panaani uttalar han det inte med ett rent p. Här kommer åter ett av dessa "mellanlägen" , d v s ljudet har en klar dragning åt b.

Sen har ju alla språk ord som inte går att översätta rakt av till svenska. Om min fru sager att hon har "orjuus" för något, (eg träldom översatt), så betyder det ungefär det som vi på småländska säger att vi "syter" för något.
Tyvärr försvinner andraspråket i nästa generation, tror att våra barn bara kan några enstaka ord typ "Kuka soitta ?", "nälkä" och "väsynyt"