Förra året planterade jag diverse växter i min lilla trädgård, bland annat tagetes, dahlior och lavendel. Efter sniglarnas framfart (mördarsniglarna, de stora bruna alltså) var det enda som återstod av de två förstnämnda några spröt och bladrester, lavendeln hade de dock lämnat ifred. Jag undrar nu om ni har några tips på låga, ettåriga blommor som INTE blir uppätna av sniglar, blommor som blommar ungefär som tagetes (inte nödvändigtvis samma storlek, tidpunkt osv men på ett ungefär). Finns det något särskilt man ska tänka på? Jag har sett att det finns snigelgift i blomsteraffären (som man lägger runt utsatta blommor) men jag vill helst inte lägga ut sådant. Katten kastar runt och har ihjäl några när hon får tag på dem men det hjälper ju inte...

Du kan kalka runt blommorna, förutsatt att blommorna tycker om kalk naturligvis.
En regel är att blommor som luktar starkt som tagetes älskas av sniglarna. Lavendel doftar också men inte på samma sätt. Jag upplever att de växter som är mer vedartade får vara i fred. Själv odlar jag rosenskäror och de får vara helt ifred. Slingerkrassen har faktiskt också förblivit ouppäten. Pensér, margerither, ringblommor, vallmo och vivor får också vara ifred.

Snigelgiftet, dvs snigelfritt äts i stort sett bara av sniglar och verkar också bara på dom. Effektivt och bra men alldeles för dyrt. Fåglar kan också äta men verkar klara detta.

Tack för tipsen! Angående snigelgiftet så vill jag helst inte döda sniglarna, jag har inte hjärta till det, så jag får anpassa mig efter dem i stället

Vet ni om sniglarna brukar äta upp liljor, stora (höga) liljor alltså? De är ju bra på att klättra, så höjden borde inte vara några problem för dem.

Har du mördarsniglar föreslår jag att du förhärdar dig och tar livet av dem. Varje snigel lägger ca 300 ägg och bidrar därmed till att den fortsätter att sprida sig! Det är inget att be för...
Detta plågoris är inget att vara snäll mot!
/sollan

De bruna sniglarna är skogssniglar. Mördarsnigeln är fläckig/ prickig.

Jag läste nyligen att man kan gräva ett litet dike runt det man vill ha ifred och lägga ditt hägrännor, plast eller liknande som man fyller med vatten. Sniglar gillar tydligen inte att simma men själv kliver man ju lätt över.

Hm, jag vet inte om de var fläckiga, men de ser ut som de som de som finns på bilderna här:

http://www.odla.nu/artiklar/snigeltips.shtml


Och nej, jag kan nog inte klara av att ha ihjäl dem... De är alldeles för stora, jag kan som mest slå ihjäl en bananfluga eller en mygga men då känner jag mig också hemsk.

Grovt salt håller dom borta. Dom dör av att få det på sig.

Min dotters prydnadspumpor höll på att gå åt förra året p.g.a. Vinbärssnäckor, men vi strödde grov salt runt den lilla tunnan, och dom gick aldrig över saltsträngen.

Man kan alltså mörda dom om man häller salt på dom, men det är nog rätt plågosamt tror jag, har aldrig testat, men det håller dom borta i alla fall.

Jag reagerade på att du skrev att mördarsniglarna är fläckiga, bara så att ingen tar den harmlösa pantersnigeln för en mördarsnigel.

Pantersnigeln har mer en beige botten med svarta fläckar som är olika på olika individer. Den äter bara multnat växtmaterial och bör därför inte dödas. Den kan bli relativt stor. En vacker snigel, om nu en snigel kan vara vacker?
Dels är den ganska sällsynt, så var rädd om den.
Ett litet tips till snigelfällan är att man använder öl istället för vatten.
Sniglar älskar öl.

Snigelarter


Spansk skogssnigel - Arion Lusitanicus
Den spanska skogssnigeln brukar kallas mördarsnigel, ett smeknamn den fått genom sitt aggressiva och delvis kannibaliska beteende. Den är allätare, den äter upp alla sorters grödor och prydnadsväxter, och har därför kommit att bli väldigt inpopulär. I Danmark kallas den för "dräparsnigeln". Den förökar sig väldigt fort.

En spanska skogssnigel blir ca 8 - 13 cm. Till färgen är den oftast mörkt brunröd, men det varierar starkt alltifrån nästan svart över alla bruna och röda färgnyanser till orangegul. Som ungdjur kan de ha mörka sidoband, med ett orange fält över, vilket är något de oftast saknar som vuxna.


Arten härstammar ursprungligen från Iberiska halvön (Spanien och Portugal). Under 1970-talet spreds snigeln över stora delar av Väst- och Mellaneuropa. 1975 hittades den först i västra skåne. Framtill mitten av 1980-talet så spreds den långsamt men de sista 10 åren har spridningen skett mycket snabbt. Den har i Sverige inga naturliga fiender, dock är den populär bland myskankor.

Arten lever vilt, och förekommer främst i Malmö, Göteborgstrakten och Stockholm. Vad jag vet, så avlar ingen på denna art.


Pantersnigel - Limax maximus

Pantersnigeln har fått sitt namn eftersom den i de flesta fall är tydligt fläckmönstrad i svart-grått-vitt.
Den varierar mycket i utseende, och kan ibland vara enfärgat grå till gråsvart.

Arten härstammar från Mellaneuropa. Vilt påträffas den främst i trädgårdar, parker och på kyrkogårdar. Pantersniglarna äter huvudsakligen multnande växtmaterial, t ex rutten frukt, matrester, as, kadaver, hundlort och gödsel. De har mycket väl utvecklat luktsinne och dras till föremål med starka och obehagliga lukter. Komposthögar brukar vara favorittillhåll.

Pantersnigel förekommer bland uppfödare, men är inte särskilt vanlig. Den blev godkänd 19??.
Används främst i utställning och avel, möjligen även i race.


Svart skogssnigel - Arion ater
En stor, väldigt vanlig snigel. Trivs i regnigt och fuktigt väder. De kan bli upp till 15 cm långa. De är vanligen svarta. Det finns exemplar som är nästan vita, eller vita med svart rygg. Det förekommer också att de kan vara grå eller bruna.

Dessa sniglar lever av svamp, gröna växter och multnande växtdelar. Denna art har funnits länge i Sverige.

Denna art är ganska vanlig bland uppfödare. Används i race, utställning och avel. Den var en av de första arterna som godkändes.



Limax cinero-niger
Oftast svart. Påminner om svart skogssnigel, men är mer långsmal och har en knöl baktill. Denna art lever av både vegetabilisk och animalisk föda. Har funnits länge i Sverige.


Röd skogssnigel - Arion rufus
Denna snigelart är vanligen mörkt tegelröd, men den kan variera i färg. Kan vara nästan svart. Den trivs i lövskog, och sprids bara långsamt. Det är en vacker snigel som inte orsakar någon nämnvärd skada i trädgården. Den kan bli upp till 15 cm lång.
Röd skogssnigel kommer ursprungligen från Centraleuropas lövskogar.

Det första fyndet i Sverige gjordes i Slottsskogen i Göteborg. Snigeln hade antagligen hamnat i Göteborg med importerade växter som köpts in till Slottsskogen. Den har även setts på Öland, i Stockholmstrakten, i Närke, Östergötland och Skåne.

Denna art förekommer bland uppfödare, och används främst inom utställning och avel.


Åkersnigel - Deroceras reticulatum
Åkersnigeln är ljus med grått rutmönster och är ganska liten, 2-6 cm.
Denna art är inhemsk i Sverige och är mycket vanlig i trädgårdar. När den uppträder i stort antal kan den göra ganska stor skada både på prydnadsväxter och grödor.

Dessa sniglar är små och kvicka. De förekommer bland uppfödare, men är inte så vanliga, då de flesta föredrar lite större sniglar.


Slämmisk Jätte -
En väldigt stor snigel. Den är ungefär 25 cm stor, kan variera mellan 20 - 30 cm. Den är godkänd i alla färger, och förekommer i alla möjliga häftiga färgvarianter.

Denna rasen är framavlad, genom korsning av olika stora raser. Den förekommer alltså inte vilt. Detta är en förhållande vis ny art.
Slämmiska jättar är kända för deras trevliga temprament, och lämpar sig väl till utställning, kel, samt avel. Dock inte till race. Den föds upp av flertalet uppfödare, men är inte så väldigt vanliga.


Golden Slem -


Brun skogssnigel - Arion subfuscus
Den är allätare och är mycket vanlig i all svensk skogsmark. I norra Sverige är det i stort sett den enda snigelart som lever i skogen. Den och dess nära släktingar är vanliga bland salladshuvuden. Skogssnigeln tycker mycket om groddplantor av tall och gran, som den väljer före annan föda.

Skogssniglarna finns i så gott som all skogsmark oavsett om det är torrt eller fuktigt, men eftersom sniglarna är uttorkningskänsliga, är deras aktivitet starkt beroende av fuktigt och svalt väder. Vid torrt väder gömmer de sig under stenar och stubbar, men även om dagarna är varma kan de vara ute på kvällarna om det bildas dagg. De är mest aktiva på natten.



Sibirisk Vintersnigel
Denna snigelras är större än de flesta, men mindre än Slämmisk Jätte. Den brukar vara mellan 10-15 cm, och är endast godkänd i färgerna grå, vit/grå, röd och röd/brun. Sibiriska Vintersniglar är tåliga sniglar med ett eldigt temperament, och de passar oftast inte så bra till kel eftersom de är väldigt energiska, och därmed perfekta till race.

Denna ras förekommer vilt i Sibirien och nordvästra delen av Ryssland, och är inte framavlad av människor. Det är en tålig ras som klarar upp mot -50 graders kyla och den trivs bäst i snö, blåst och kyligt väder. Rasen är vanlig i framförallt Ryssland, men det finns några än så länge få uppfödare av den i Sverige.

Eva du skriver så här

Slämmisk Jätte -
En väldigt stor snigel. Den är ungefär 25 cm stor, kan variera mellan 20 - 30 cm. Den är godkänd i alla färger, och förekommer i alla möjliga häftiga färgvarianter.

Denna rasen är framavlad, genom korsning av olika stora raser. Den förekommer alltså inte vilt. Detta är en förhållande vis ny art.
Slämmiska jättar är kända för deras trevliga temprament, och lämpar sig väl till utställning, kel, samt avel. Dock inte till race. Den föds upp av flertalet uppfödare, men är inte så väldigt vanliga.

Jag tycker att det låter slämigt att ha en snigel till kel det är inget för mej finns det värkligen någon som har det?

Ok, jag tar tillbaka det jag sa tidigare. Det var den informationen jag hade fanns på förpackningen med snigelgift som jag köpte en gång, men då måste ju det vara uppåt väggarna fel.

Slämmisk Jätte -
Golden Slem -

Vilka namn! Jag höll på att garva ihjäl mig. .. Jag hade ingen aning om att man kunde kela med sniglar, inte heller att man avlade med dem och använde dem till race. Jösses... Det är mycket man får lära sig här.

Låt mig gissa att det inte är trädgårdsälskare som avlar sniglar.
I alla fall inte med flit.

/Mimmi

Sniglar: Snigelsida hela sidan är äcklig, men visar de olika sniglarna och deras betenden.
Blääää!

usch, det är nog jätteplågsamt! det måste vara som att få salt i sår, och de har "sår" över hela kroppen ju.

men att hälla salt runt växter man vill ha ifred, skadar inte det växterna på något vis då? precis som att man inte kan hälla kalk runt alla växter?


den enklaste strategin hittills verkar vara att bara plantera sådant som inte sniglarna gillar, så slipper man döda dem och man slipper bekymmer från dem.

Jag vet inte hur saltet skulle påverka själva jorden, men vi hade ju pumpan i en tunna.
Och snigeln kröp upp varje natt och mumsa, så lade vi grovt salt runt tunnan, så vågade den inte åla över.

En tunn salt sträng kan väl inte vara så farligt för blommorna skulle jag tro.
Det krävs ju inte så mycket salt. Kalk är väl mera frätande???

Annars tar jag faktiskt död på dom när jag ser dom. VILL INTE ha dom i min trädgård, att äta upp mina blommor som jag har satt och sått.

Slemmiga kryp är äckligt.

[Pantersnigeln har mer en beige botten med svarta fläckar som är olika på olika individer. Den äter bara multnat växtmaterial och bör därför inte dödas. Den kan bli relativt stor. En vacker snigel, om nu en snigel kan vara vacker?
Dels är den ganska sällsynt, så var rädd om den.]

Om det är så att den är sällsynt och någon vill ha ett par hundra kan jag lätt fixa detta - en kväll i trädgården är nog.
Och dom e hungriga dom med.......
En spade eller sekatör och ett snabbt hack på mitten. Alternativet är myskankor, dom äter rejält med sniglar....
Men lämnar stora spår efter sig

Anne-Li