Full version: Våren........
evelina
Våren

Nu när körsbärsträden åter i blomning står
Det doftar av mylla och juvelig vår
Man kan känna hur sommaren smyger om hörnet
Snart blommar det åter i snåret bland törnen

Det är en gåva att glädjas åt att känna solens strålar varma
Höra fåglar kvittra, barn som på gården leka och larma
Det susar i trädets krona, där skatan byggt bo
Där snart honan på ägg ska lägga sig till ro

Allt vaknar i naturen efter vinterns tunga dvala
Flygande mot försommarens himmel syns en svala
En fluga tar sig en tur mot rutan i köket mitt
För där sätta bomärket sitt

Jag ler åt denna min sommarfluga på utflykt
Vore det i slutet av sommaren har jag annorlunda tyckt
Då har flugskit stått mig ända upp i halsen
Då har den fått känna på smällan i mördarvalsen
Men så här i försommarens skira grönska
Avstår jag att den åt fanders önska

Nu vill jag glädjas åt allt som väcks till liv
Att se hur den vandrar på rutan är en rogivande tidsfördriv
Tänk att det kanske var ett år sen sist vi sågs, min fluga och jag
Kanske var den här i fjol en lika solig och härlig dag

Ja, tiden går så svindlande fort
Så mycket ska göras som aldrig blir gjort
Jag hinner det är gott om tid man tänker och tror
Men rätt var det är har man mist både far och mor

Då inser man plötsligt att äldst i familjen det är jag
Jag var liten igår, men allt förändras över en dag
Nu är jag den äldre generationen för barn och barnbarn
Tiden mals allt snabbare och snabbare i livets gottekvarn
Det står ej på förrän barnen tänker detsamma som jag
Ty sånt är livet enligt känd men oskriven lag

Gunnel Tengdelius
Posse
CITAT (evelina @ 20-04-2004, 07:21)
Våren

Nu när körsbärsträden åter i blomning står
Det doftar av mylla och juvelig vår
Man kan känna hur sommaren smyger om hörnet
Snart blommar det åter i snåret bland törnen

Det är en gåva att glädjas åt att känna solens strålar varma
Höra fåglar kvittra, barn som på gården leka och larma
Det susar i trädets krona, där skatan byggt bo
Där snart honan på ägg ska lägga sig till ro

Allt vaknar i naturen efter vinterns tunga dvala
Flygande mot försommarens himmel syns en svala
En fluga tar sig en tur mot rutan i köket mitt
För där sätta bomärket sitt

Jag ler åt denna min sommarfluga på utflykt
Vore det i slutet av sommaren har jag annorlunda tyckt
Då har flugskit stått mig ända upp i halsen
Då har den fått känna på smällan i mördarvalsen
Men så här i försommarens skira grönska
Avstår jag att den åt fanders önska

Nu vill jag glädjas åt allt som väcks till liv
Att se hur den vandrar på rutan är en rogivande tidsfördriv
Tänk att det kanske var ett år sen sist vi sågs, min fluga och jag
Kanske var den här i fjol en lika solig och härlig dag

Ja, tiden går så svindlande fort
Så mycket ska göras som aldrig blir gjort
Jag hinner det är gott om tid man tänker och tror
Men rätt var det är har man mist både far och mor

Då inser man plötsligt att äldst i familjen det är jag
Jag var liten igår, men allt förändras över en dag
Nu är jag den äldre generationen för barn och barnbarn
Tiden mals allt snabbare och snabbare i livets gottekvarn
Det står ej på förrän barnen tänker detsamma som jag
Ty sånt är livet enligt känd men oskriven lag

Gunnel Tengdelius

En tänkvärd och bra dikt! smile.gif

Vem är Gunnel Tengdelius?
evelina
Hon skrev denna dikt i sista Reumatikertidningen.

Visst är den både tänkvärd och fin.
Detta är en "enklare" version av forumet. För att se forumet med formatering och bilder kan du klicka här.
       
Copyright © 2011 Odla.nu. All rights reserved.
          
Startsida    Frågor & svar    Bloggar    Kalender    Köp & sälj    Forum    Kontakt & Info    Länkar    Vykort
 
Inne   Ute   Balkong och uterum   Växthus   Växtlexikon