Våren
Nu när körsbärsträden åter i blomning står
Det doftar av mylla och juvelig vår
Man kan känna hur sommaren smyger om hörnet
Snart blommar det åter i snåret bland törnen
Det är en gåva att glädjas åt att känna solens strålar varma
Höra fåglar kvittra, barn som på gården leka och larma
Det susar i trädets krona, där skatan byggt bo
Där snart honan på ägg ska lägga sig till ro
Allt vaknar i naturen efter vinterns tunga dvala
Flygande mot försommarens himmel syns en svala
En fluga tar sig en tur mot rutan i köket mitt
För där sätta bomärket sitt
Jag ler åt denna min sommarfluga på utflykt
Vore det i slutet av sommaren har jag annorlunda tyckt
Då har flugskit stått mig ända upp i halsen
Då har den fått känna på smällan i mördarvalsen
Men så här i försommarens skira grönska
Avstår jag att den åt fanders önska
Nu vill jag glädjas åt allt som väcks till liv
Att se hur den vandrar på rutan är en rogivande tidsfördriv
Tänk att det kanske var ett år sen sist vi sågs, min fluga och jag
Kanske var den här i fjol en lika solig och härlig dag
Ja, tiden går så svindlande fort
Så mycket ska göras som aldrig blir gjort
Jag hinner det är gott om tid man tänker och tror
Men rätt var det är har man mist både far och mor
Då inser man plötsligt att äldst i familjen det är jag
Jag var liten igår, men allt förändras över en dag
Nu är jag den äldre generationen för barn och barnbarn
Tiden mals allt snabbare och snabbare i livets gottekvarn
Det står ej på förrän barnen tänker detsamma som jag
Ty sånt är livet enligt känd men oskriven lag
Gunnel Tengdelius