Jag tvingades nyss vattna ett antal växter i självbevattnande krukor på jobbet som blivit snustorra under semestern och trodde att jag lätt skulle kunna googla fram en bruksanvisning. Men jag hittar ingen alls, och de beskrivningar jag hittar i forum o d hörs fel i mina öron. Så jag provar att skriva ner hur jag tror de fungerar så får jag se om någon vill rätta mig.

Först lite om en besläktad sak - kapillärmattan (även kallad underbevattningsmatta). Den används av odlare av krukväxter och fungerar så att man ställer ett (stort) antal krukväxter på mattan och ser till att mattan hålls blöt, och då suger växterna upp vatten från botten av krukan. Förutsatt att det är kontakt från jord till matta (t ex inte fullt av rötter i botten, och det måste finnas hål i botten där jorden sticker ut) och förutsatt att matta och jord från början är fuktig.

Det som Wexthuset skriver här om kapillärmattor hörs rätt: http://www.hemodlat.se/underbevattning-med-kapillarmatta/

Om man vattnar rejält utomhus (eller i en "oändligt" stor kruka) skulle vattnet rinna undan nedåt. I en kruka samlas förstås vatten på botten men även om man har dräneringshål så samlas en massa vatten i nedre delen p g a ett fenomen, nämligen att vattnets ytspänning gör att vatten hålls kvar i bottenskiktet. Det här är därför ett väldigt bra sätt att vattna på eftersom man gör sig av med detta fenomen.

Såvitt jag vet så fungerar en självbevattnande kruka på i princip samma sätt. Mattan står i förbindelse med en vattenreservoar. Alternativt kan man ha ett snöre (eller "veke") vilket fungerar på samma sätt som mattan fast är smalare. Veken eller mattan bör inte vara av ett organisk material som bomull eller papper eftersom det ruttnar. En torr veke suger antagligen inte upp vatten tillräckligt effektivt (bara några centimeter) dvs den behöver i regel fuktas innan användning.

Det betyder i så fall att:

• Man bör fylla på tanken innan den är tom.
• Det går inte att vattna för mycket eller för ofta i tanken (förutsatt att det inte svämmar över upp i jorden), se dock kommentar angående växter som gärna torkar upp ibland nedan.
• Om jorden hunnit torka ut eller om man vattnar första gången så behöver jorden genomfuktas.
• Det är inte meningen att rötter ska växa ner i behållaren som en del skriver. De skulle då ruttna, och då kan hela växten börja ruttna och snabbt dö.
• Man behöver tillsätta näring enligt anvisningar på näringsflaskan.
• Som med alla andra växter som lever mer än ett par år så behöver jorden sköljas igenom några gånger per år (lika mycket vatten som 2-3 volymer av jorden), det som på engelska kallas "leaching" eftersom salt från kranvatten och gödning ackumuleras.
• En fördel med att ha en vanlig kruka med ett rejält fat under så att man kan vattna rejält varje gång och tömma bort det överflödiga vattnet är att då får man en "mini-leaching" varje gång och då räcker det att göra den stora "leachingen" 2-3 ggr per år. För en självvattnande kruka behöver man göra det oftare än så.
• En fördel för kaktusar och andra suckulenter är att eftersom jorden har en jämnare fuktnivå inom krukan (ej våt i botten) så minskar risken att de ruttnar. Å andra sidna kan man i en vanlig kruka låta det torka upp helt en eller flera dagar mellan vattningarna vilket kanske är 1-2 ggr per vecka men för en självvattnande kruka är detta mycket mer sällan.
• Om man har en självvattnande kruka utomhus bör man borra hål så att det inte blir översvämning vid regn.

Nu ska det bli spännande att se om ni tycker det hörs rätt eller fel.

Jag har funderat lite till och tänker att en ytterligare del av förklaringen kan vara denna:

Om det regnar rejält i naturen (eller om man vattnar rejält) så blir jorden först mättad på vatten. När det slutat regna så börjar det mesta vattnet rinna undan neråt (all vatten som finns i relativt stora håligheter) och efter ett antal timmar, när inget mer vatten rinner undan, så har man nått vad som kallas "fältkapacitet" (field capacity). Det vatten som finns i jorden nu befinner sig i så små håligheter att ytspänningen gör att det stannar kvar, och det stannar kvar tills det avdunstar eller tills växtrötter suger upp det. Växtrötter kan suga upp större delen av detta bundna vatten.

I en självvattnande kruka tänker jag mig att efter att man blötat både jord och veke/matta och det löst bundna vattnet runnit undan som har man uppnått fältkapacitet. Och att om en växt nu suger upp vatten ur denna fuktiga jord så kommer det uppsugna vattnet att ersättas genom att det sugs in via jord och veke/matta från vattentanken.

I så fall betyder det att det är viktigt att jorden är fuktig (eller våt) hela tiden. Dvs att man måste vattna jorden om den är torr och man fyllt på tanken nyss. Och det räcker då nog inte att göra som jag nyss gjorde nämligen att vattna lite i mitten av krukan så att mitten är blöt uppifrån och ned och hoppas det sprider sig. Jag tror vätan sprider sig några cm men inte genom hela jorden. Man borde istället sikta på att all jord blir våt som är nära matta/veke eller kan tänkas innehålla rötter. Om övrig jord är torr så är det ingen nackdel, det minskar risken att jorden (torv m m) ruttnar.