Fiskaren och turisten
I en hamn på Europas västkust ligger en fattigt klädd man vid sin fiskebåt och dåsar. En tjusigt klädd turist promenerar på stranden och njuter av idyllen. Han stannar till vid den dåsande fiskaren som sömnigt rätar på sig och trevar efter sitt cigarettpaket. Innan han funnit det har turisten redan erbjudit honom en av sina. Turisten inleder ett samtal.
– Ni kommer att få fin fångst idag.
Fiskaren skakar på huvudet.
– Men jag har hört att vädret är gynnsamt.
Fiskaren nickar.
– Ni ska alltså inte fara ut?
Fiskaren skakar på huvudet och turisten börjar känna sig lite obekväm.
– Å, ni mår inte bra?
– Jag mår alldeles utmärkt, säger fiskaren, jag har aldrig mått bättre.
– Men varför far ni inte ut och fiskar då?, frågar turisten
– Därför att jag redan har varit ute, svarar fiskaren
– Var fångsten bra?
– Jo då, den var så bra, att jag inte behöver fara ut en gång till idag. Ja till och med så bra att jag har nog för imorgon och i övermorgon också.
– Hmm.. ja, jag vill ju inte blanda mig i era personliga angelägenheter, säger turisten, men föreställ er att ni for ut en andra, en tredje, kanske till och med en fjärde gång idag, och ni skulle få tre, fyra gånger så stor fångst… föreställ er det.
Fiskaren nickar.
– Ni skulle, fortsätter turisten, kunna fara ut två, tre, kanske fyra gånger inte bara idag, utan imorgon, i övermorgon, ja varje gynnsam dag. Vet ni vad som skulle hända?
Fiskaren skakar på huvudet.
– Ni skulle senast om ett år kunna köpa er en motor, om två år en båt till; om tre eller fyra år kunde ni kanske ha en liter kutter och med den skulle ni naturligtvis få större fångst – en dag skulle ni ha två kuttrar, ni skulle kunna bygga ett litet kylhus, ett rökeri kanske, och sen en konservfabrik, flyga omkring med egen helikopter, lokalisera fiskstimmen och dirigera era kuttrar via radio. Ni kunde öppna fiskrestaurang, exportera hummern direkt till Paris utan mellanhänder – och sen……  Turisten tystnar ett ögonblick av ren överentusiasm.
–  Och sen…, försöker han igen, men blir åter stum av upphetsning.
– Ja, och sen?, frågar fiskaren tyst.
– Sen, säger turisten hänförd, sen kunde ni lugnt sitta här i hamnen, dåsa i solen – och se på det härliga havet.
– Men det gör jag ju redan, svarar fiskaren lågmält.


Förkortad version av en novell av Heinrich Böll.
Det fullständiga originalet finns i novellsamlingen "När kriget tagit slut", utgiven av Norstedts.

Intressant, men orkar inte bemöta så här på väg till sängs efter en middag med mycket vin och många härliga skratt. Kanske jag kommer igen i morgon eller gör jag kanske inte det
Gita

Är det inte bättre att låta bli att svara då. Inlägget var väl inte skrivet just till dig. Fast då hade vi ju inte fått veta att du druckit och skrattat gott..

Historien är klockren! Någon dålig arbetsmoral har jag svårt att se. Turisten skulle behöva jobba som fiskare ett tag.

Finns ju ett gammalt ordspråk som lyder: man arbetar för att leva, man lever inte för att arbeta.

Sociologen Max Weber hävdade redan på 1800-talet i sitt verk ”Den protestantiska etiken och kapitalismens anda” att kapitalismen och reformationen (Luther, men främst Calvins tankar) växte fram parallellt. D.v.s. tanken att arbete i sig är värdefullt både på jorden och för möjligheterna till en ev. himlafärd..

1900-talet.

Jag menar inte att låta dryg men rätt skall vara rätt.

OK! Du har rätt, den kom ut 1905. Jag trodde det var tio år tidigare...

Intressant koppling där mellan protestantism och kapitalismens. Jag tror jag skall titta närmare på boken när jag kommit ikapp med mitt läsande.

Märklig kille den där Weber, nationalekonom och filosof... Ganska skilda saker.

Ingen vet vad Böll exakt ville säga med sin anekdot så tolkningen är fri. Jag kan inte låta bli att tänka hur liten påverkan den massiva marknadsföringens budskap skulle ha på den nöjda fiskaren. Att vara rik innebär inte att äga mycket utan att sakna litet, sa någon annan klok person.

Nationalekonomen Adam Smith var också filosof och tillsammans med många andra socialistiska, liberala och konservativa stora tänkare ansåg han att målsättningen för det samhälle som uppnått en god materiell standard var mera fri tid för människor, överskottet som skapades skulle ge människan möjlighet att göra sådant som genererar lycka och välmående i livet. Han trodde inte på att materiella värden var det som gav lycka till mänskligheten.

Detta strider onekligen mot kapitalismens första stenhårda regel, att vinster måste investeras för att skapa nya vinster som måste investeras o.s.v.... i den eviga jakten på ökad tillväxt. När produktionen ständigt ökar måste prylar hitta avsättning och så fick vi den aggressiva marknadsföring som vi lever med idag. Vi kom även att betrakta 40 - timmars arbetsvecka som naturlag trots att den är påhittad av människor.

Det tycker jag var en mycket klok person!!

Sedan kan man gå ett steg längre och fundera på vad som händer den dagen fiskaren ramlar och bryter benet. Har han pengar undanlagda så han klarar sig utan inkomster en månad? Det förtäljer inte historien men jag tycker det är en ganska viktig detalj för att man skall kunna bedöma situationen.

min tolkning av anekdoten skiljer sig något.
fiskaren i berättelsen är oambitiös och nöjer sig med det lilla. han saknar drivkraft för att bygga för framtiden.
Det är sinnebilden för den vanlige arbetaren.
En människa med drivkraft tänker dock som turisten.
Det är därför det i samhället finns löntagare och företagare....
Företagaren gör det kanske inte främst för ekonomisk vinning utan gillar helt enkelt att bygga företaget.
det finns massor av entreprenörer som resonerar så.

sedan håller jag med huggis,vad händer med fiskaren om förutsättningarna ändras,fiskepriserna sjunker,båten behöver förnyas,han eller någon i familjen blir sjuk m.m.
Han har ju inte tänkt framåt utan föredrar att lata sig.... Ulf

Jösses vilka förutfattade meningar det finns. Somliga har som mål att andra ska göra jobbet åt dem, andra väljer att klara sig på eget arbete. Att fiskaren väljer att inte investera sitt överskott i nya och större prylar betyder ju inte nödvändigtvis att han inte förvaltar sitt överskott så att där finns en reserv att ta av om något skulle hända. Typiskt turisten att tycka att andra ska jobba både två och tre pass om dagen utan att bry sig om hur slitigt arbetet kan vara.

De flesta tycks utgå att fiskaren var en fattig man (arbetaren) men så var ju inte fallet. Han ägde både båt och fiskeredskap m.a.o ägde ha produktionsmedlen( kapitalisten). I mina ögon är det egoistiskt att då bara använda dessa tillgångar för att täcka det egna behovet. Varför inte utnyttja sina tillgångar fullt ut genom att låna eller hyra ut till dem som inte har egna redskap. På så sätt kunde han ju tjäna en extra slant samtidigt som många andra också kunde få sin försörjning
Gita
P.s Heinrich Böll och kanske ännu mer Herman Hesse var "kult" när jag var ung. Den glada okomplicerade tjej jag var hade lite svårt att känna igen sig i "Der Steppenwolf". Men det gick ju bra att klä sig i svart och spela djup och melankolisk iblnd. Ja,ja ljuva sextiotal.D.s

Visste väl att det skulle störa dig
Gita

Tolkar det så att fiskaren jobbar precis så mycket som han behöver för sina behov och lägger resten av sin tid till sådant han uppskattar. Dvs nyttjar sina tillgångar för att skapa tid för att njuta av livet.

Skulle han arbeta mer bygger han visserligen upp större ekonomi men får mindre tid till det han uppskattar.

Så, varför jobba mer än vad som är nödvändigt är nog frågan. Finns det någon rimlig anledning att bygga upp ett affärsimperium för att i slutänden ändå hamna i samma situation, dvs njuta av havsutsikten? Fiskaren har ju redan uppnått sitt mål att göra precis som han vill.

Men var hamnar alla dem som inte liksom fiskaren i texten äger några produktionsmedel.
De flesta av oss är ju trots allt tvungna att arbeta åt någon annan och inte lika privilegierade son fiskaren här.
Gita

Tja utbildning är väl också ett sorts produktionsmedel som man kan välja att skaffa sig. Fiskaren kan väl liknas vid egen företagare och jobbar säkert mer än de som arbetar åt någon annan för som enmansföretagare finns väl inga reglerade arbetstider. Vem som är privilegierad kan man iof diskutera.

Det handlar väl fortfarande i grunden om två förhållningssätt: Att arbeta för att leva eller att leva för att arbeta. Även i alternativ ett bör man väl ha en buffert, annars kan man ju inte leva.

De hamnar väl i exakt samma sits. Antingen jobbar man ihop de pengar man behöver för att finansiera sitt privatliv och nöjer sig med det. Eller så jobbar man mer än vad man behöver för att bygga upp ekonomin lite mer eller för att man gillar att jobba.

Men det här är ju en filosofisk fråga om att nöja sig med "vad som minst behövs" och att inte nöja sig med det lilla utan sträva efter mer.



Bra sagt.

Nu förtäljer inte historien något on fiskarens ålder, men jag tror att Heinrich Böll beskriver livet som sådant. När man utfört vad man skall, så är det dags att vila och återhämta sig, och njuta av frukterna från de insatser man gjort.
Den, som likt malarmaster skyndar vidare, för att tjäna ännu mer pengar, kan inte njuta sitt otium. Mycket vill ha mer...Det påminner mig faktiskt om de tre tjänarna i Bibeln, som var en fick 1 pund att förvalta, tills dess att husbonden återvände, och krävde räkenskaper...Den förste hade tredubblat sitt pund, den andre hade dubblat, medan den tredje lämnade tillbaka pundet. "-Du otacksamme tjänare!"...Vem har rätt? Det finns inga fickor i svepningen...
Under arbetslivet går det upp, och det går ner. Ibland får man en liten fångst, då måste man ut igen och försöka. Är det inte så, som vi alla fungerar? Nåväl, alla kanske är att ta i.
Och Huggorm - tänk om gubben har skaffat sig en olycksfallsförsäkring - då löser det sig i alla fall, eller

Som sagt, det förtäljer inte historien. Det är ju förenklat för att visa en poäng, men det har kanske blivit lite väl simpelt.

Det hela kan även jämföras med "The wise little hen", den gamla tecknade filmen där Kalle Anka dök upp för första gången. Den finns säkert på youtube för de som inte sett den.

Intressant att anekdoten tolkas så olika, det finns ingen facit, alltså inget rätt eller fel.

Om jag hade läst den lilla berättelsen för tjugo år sedan hade mina reflektioner varit starkt moraliserande, det är jag övertygad om men idag räcker det kort och gott med; lurade!

Och vem har lurat vem?
Tycker nog det mera handlar om olika värderingar?
Gita

Ja, naturligtvis handlar det om olika värderingar, kanske till och med något så enkelt eller så svårt som ett gott liv.

De som luras är de som fått människor att tro på att "Black friday" är som en Guds gåva till konsumenterna. Den aggressiva marknadsföringen vars eviga budskap är att skapa missnöje för att man inte äger de senaste statusmarkörerna.

De som låter sig luras är de som aldrig reflekterat över stadioneffekten dvs när en person reser sig upp för att se bättre och när så småningom hela publiken ställer sig upp.

Lurade? Nej, en berättelse God som något för att samtala kring livsfilosofi. Inga rätt och inga fel, men likväl intressant att se olika tolkningar,

Black friday är bara en dag med rea. Är man lurad för man handlar under reor? Är de som handlar på mellandagsreor också lurade???
Att spara pengar är väl bra? Att konsumera är väl bra för ekonomin?

Jag förstår inte ditt resonemang här...

Du är smart så jag tror du förstår

Nej, jag förstår inte heller.....
Att reklam och marknadsföring skulle vara något fullt, ett sätt att lura "folket" är väl bara en kvarleva från 70-talets numera åldrade rödvinsvänster.
Att konsumera är väl inte det heller fult, det håller ju hjulen snurrande Mannen i Bölls historia konsumerade ju "tid i solstol" han kunde ju i stället valt att var lite mera samhällsnyttig dvs. producerat något som kommit andra till del eller använt sitt överskott till någon annan sorts konsumtion. Upp till var och en tycker jag, men det ena är ju inte på något sätt bättre än det andra, eller hur?
Gita


Nej, jag förstår inte heller.....
Att reklam och marknadsföring skulle vara något fullt, ett sätt att lura "folket" är väl bara en kvarleva från 70-talets numera åldrade rödvinsvänster.
Att konsumera är väl inte det heller fult, det håller ju hjulen snurrande Mannen i Bölls historia konsumerade ju "tid i solstol" han kunde ju i stället valt att var lite mera samhällsnyttig dvs. producerat något som kommit andra till del eller använt sitt överskott till någon annan sorts konsumtion. Upp till var och en tycker jag, men det ena är ju inte på något sätt bättre än det andra, eller hur?
Gita

Reklam i dagens värld är inte att visa vad som produceras utan att skapa ett behov av att köpa. Visst snurrar hjulen fortare när man konsumerar men fortast snurrar ekorrhjulet där den stackars människan kutar runt för att få det senaste. Vill vi ha det så?

Att ständigt jaga efter ny teknik och statusmarkörer är ju frivilligt. Själv har jag en telefon som är så gammal att de inte är "smart" och en bil som är från 1989 så jag har uppenbarligen valt bort det livet. Vi som gör det kan ju leva väldigt gott i detta samhälle eftersom våra pengar utan problem räcker till allt viktigt och det blir ändå mycket över varje månad. Då kan man gå ner i arbetstid och sova bort dagen istället, men först efter att man lagt undan en buffert. De som litar på att samhället skall ta hand om dom när de får problem är ännu värre ute än statusjägarna.

Du borde kanske byta nick till "Fiskaren", Huggis...är lite avis på ditt synsätt och leverne, men har fru och barn, barnbarn osv.

Men är det verkligen så frivilligt som man tror? Budget för reklamkostnader årligen i Sverige ligger på omkring 70 miljarder kr. Det förefaller orimligt att företag skulle använda så mycket pengar på något som inte fungerar.

Det finns ingenting som är gratis även om vi kan uppfatta det så. Alla förträffliga "gratistjänster" på nätet som vi dagligen använder oss av och där vi identifierar oss som kunder är inte alls gratis, det är vi som är produkterna som säljs vidare, dvs all den information vi lämnar efter oss på nätet är hårdvaluta för individanpassad reklam.

I övrigt håller jag nog med dig förutom det sista påståendet kanske. Shopping har klivit fram som en av de främsta fritidsaktiviteterna i västvärlden. Statusjakten, där en del köper prylar för pengar de inte har för att imponera på människor de inte känner känns verkligen inte som ett gott liv.

Rättelse; lite förvirrat blev det här, håller med dig om att man inte kan lita på samhället.

Jag anser att det är frivilligt när allt som krävs är att man tänker efter. Det kan de flesta om de bara försöker.

Det är lättare att vara principfast om man är själv.

Jag antar att du då inte kommer att belöna dig själv "because you are worth it" med årets julklapp, VR glasögon för PC till det facila priset 9.500 kr.

Jag håller med dig Aqua..... Lever man som ensam kotte utan egen familj, utan barn och barnbarn, kanske inte heller gamla föräldrar osv så kan man lätt prata.



Jag håller med dig Aqua..... Lever man som ensam kotte utan egen familj, utan barn och barnbarn, kanske inte heller gamla föräldrar osv så kan man lätt prata.

Jag får en liten, liten misstanke och jag kan ha fel, men det känns som om du känner dig lite förmer, lite finare, lite godare, lite bättre än dem som faktiskt köper dessa VR-glasögon.
Läs Bengt Ohlssons krönika en gäng till så kanske du förstår.....det där med PK - Ej PK, låg-eller högstatusmänniskor.......
Gita
D.s Själv har jag belönat mig "just because I´m worth it" med något lite dyrare och finare men precis lika onödigt som än årets julklapp D.s

Ibland har man otur när man känner ... och tänker, det händer mig också ibland.

Nej, med tanke på hur mycket jobb det går åt för att skrapa ihop den summan är det ju skrämmande
Den dagen jag skaffar mig fast damsällskap blir det en kvinna som inte känner behov av att statuskonkurrera med grannar, arbetskamrater och väninnor. Men det är väl som med gud, det sägs att han finns men jag har aldrig sett honom...

Ojojoj finns massor med kvinnor som inte har behov av att statuskonkurrera. Däremot är det nog svårt att hitta någon som inte har egna behov. Den tiden är förhoppningsvis förbi då kvinnorna i stort sett utplånade sig själva för att vara sina män till lags..... så lycka till.

Ja, du råkar ut för det ganska ofta märker jag. Jag kan bara beklaga
Gita

[attachment=86527:h_xa.jpeg]


Oj då, vad var det för bild som ploppade upp

Åhhh, så härligt långt från PK-tanten! F.ö ganska snygg väska.
Gita

för humor och glatt humör här!