Hej!
Är på gång att preparera och täcka de sista bäddarna i min köksträdgård för att sedan plantera ut bl.a. lite olika kål och rotselleri. Till detta har jag sparat det grönaste färskaste gräsklipp jag kommit över i sopsäckar. Packade upp detta nu för att täcka bäddarna innan plantering och fick lite second thoughts. Gräsklippet är ordentligt brunnet och bubblar som den finaste surdeg, smetigt och luktar massor. Tänker att detta är proppat med lättillgänglig näring och framför allt kväve. Börjar då fundera på om det är för starkt för mina unga plantor och dom riskerar att få en chock? Känslan säger mig att näringen är så lättillgänglig att den kommer släppas lös direkt vid de första vattningarna, chocka växterna för att sedan lakas ur ganska snabbt. Därmed går jag miste om den långsiktiga långsamma kvävetillförseln jag vill ha och hade fått om jag lagt på nyklippt gräs. Tänker jag rätt? Är det en dum eller god ide att täcka med detta?

Gräsklippet har inte brunnit utan genomgått en anaeorobisk process utan syre. Då bryts det inte ner utan det jäser och ruttnar, används bl.a. till biogasframställning. Lukten du känner är metangas. Nedbrutet material luktar inget. Men näringen finns kvar och den är förmodligen ganska stark och jag skulle inte våga sätta den på små fröplantor. De mår bättre av färskt gräs som långsamt bryts ner och avger näring.

Jag måste ge dig rätt, Gunilla, att en förbränning utan syre kallas anaerob till skillnad mot aerob, där det finns tillgång till syre förbränningen. Mina kunskaper kommer dock från kurser i fysiologi inom idrotten och är inte helt överförbara till växtriket. "Trädgårdsmästaren" på vårt lottområde brukade samla in färskt gräsklipp och lägga ut ovanpå den stängda komposten och planterade sen pumpplantor. Det var mycket drivande och gav jättestora skördar av pumpor, dock har jag inte sett att brunnet gräsklipp använts till täckodling.