Trä, träd och vårdträd

av Karl Schultz

"En ask vet jag stånda, den Yggdrasil heter, ett väldigt träd överöst med vita sanden. Därifrån kommer daggen som i dalarna faller. Den står evigt grön över Urdarbrunnen."

Världsträd och vårdträd
Yggdrasil är inte bara en poetisk sinnebild av ordning i kaos, världsträdet är i sig själv den världsordning vi är beroende av. I den lilla världen som omger dig och mig är vårdträdet mer synligt. Vårdträdet, som på många ställen än idag finns kvar, mäktigt av ålder, står invid storgård såväl som torp. Ja, till och med vid moderna villor med ofta till ytan minimala trädgårdar finner vi inte sällan ett vårdträd, även om man kanske inte tänker på dess andliga innebörd. Det Yggdrasil är för världen är vårdträdet för hemmet. Trädet som överlever oss enskilda människor, som ser generation efter generation komma och gå. Vårdträdet har alltid varit hemmets långsamt slående hjärta. Vårdträdet inger oss en känsla av vördnad inför något som är, om inte evigt, så åtminstone något mer bestående och kontinuerligt än våra hastigt flyktande liv. Men när hemmets hjärta slutar att pulsera finns det risk för att gården försvinner eller släkten dör ut…

Vårdträdet har ofta en central plats på gården. Det skänker skugga och svalka under heta dagar, vindens lek i dess krona ger ett underligt lugn i hågen för den som tar sig tid att lyssna och under dess rötter lever väsen - väsen som så länge vi håller oss väl med dem skyddar ditt hem. Kanske ger vårdträdet oss frukt också i bokstavlig bemärkelse. Eller så finner bin sin egen frukt i form av nektar i lindblomstren eller svettande bladhonung under varma sensommardagar. Ett sådant träd låter man självfallet bli att hugga ner eller skada. Folktron varnar oss för följderna av att skada ett vårdträd. Det finns mängder av berättelser som påminner oss om detta. I Vislanda i Småland stod för länge sedan ett vårdträd. Om det trädet berättas följande i Hyltén-Cavallius verk Värend och Virdarne:

Vid gamla Vislanda står sedan flera århundraden ett heligt vårdträd, kallat "den gamla vislandasken". Detta träd, som nederst vid roten är 24 fot i omkrets, har av ålder varit hållet i stor vördnad, såväl hos folket, som hos gamla prästasläkten. Torparen Pehr i Granboda erhöll på prosten Hyltenii tid befallning att hamla några av trädets fyrnda grenar; men icke ens detta var lovligt, utan gamle Pehr föll ned och slog dig illa.

Varifrån kommer då ordet vårdträd? Givetvis ligger det närmast till hands att tänka på förledet vård som sprunget av att det är ett träd man bör vara försiktig med och vårda. Men ordet vård har även in i modern tid använts i betydelse av en människas hamn eller fylgja, det vill säga vårt eget skyddsväsen. Och visst är väl det en trevlig tanke att ha ett grönskande träd på tomten som vakar över hemmets väl.

Trädets kraft
Folktron kring träd, inte bara vårdträd, är oerhört rik. Träden har alltid setts som levande väsen med krafter som överstiger människans korta livslopp på jorden. Den romerske resenären Tacitus berättar om germanernas fascination för ekträd - i eklundar sökte man kontakt med makterna. Tron på trädets övernaturliga krafter har också levt kvar genom århundradena in i vår tid. Ett exempel på det är valbundna, älvbundna eller vårdbundna träd, (det vill säga träd på vilket en gren vuxit samman med stammen och bildat ett hål) var mycket viktiga i äldre tider. Genom att dra sjuka genom hålet skulle trädets kraft bota sjukan. Det kallades ofta för smöjning. Ibland kombinerades detta med en enkel form av blot - som tack för hjälpen hällde man vid trädets fot en skvätt öl eller mjöd eller så lade man dit en slant. Att blota var också vanligt att man gjorde vid gårdens vårdträd för att hålla god sämja mellan gårdens släkte och dess beskyddare. Vid bröllop så samlade man på en tallrik en del mat av varje sort som stod på gillesbordet för att sedan bära ut det till "boträdet" på gården för att de rådande också skulle få ta del av festen. Och det är en sed som vi fortfarande brukar vid gillen och blotfester.

Man kunde också bota sjuka genom att föra över det onda från såret eller sjukan och slå in det i trädet. Ett exempel på ett sådant träd, en gammal fura, fanns i Eksund utanför Norrköping. Vid trädet stod också en stor sten som i folkmun kallades Odinstenen. Här sades det att Oden själv låg begravd med sin åttafotade springare Sleipner. Tyvärr är det inte möjligt att besöka platsen idag - en arrendator av marken lät hugga ner trädet och spränga stenen. Man får hoppas att den mannan, såvida han inte handlade i rent oförstånd, fick smaka frukterna av sitt illdåd. Ett annat sätt att nyttja trädets kraft i motsatt syfte än helande, var att ge sig ut och leta reda på en maraknuta eller en maravas som man kallade knotiga utväxter på trädstammen. I Västergötland kallades dessa knutor på sina håll för trollskott. Med ett sådant trollskott kunde kloka gummor eller gubbar rikta stor olycka mot ovänner och fiender.

Trädslag och folktro
Ett vårdträd kunde i princip vara av vilket trädslag som helst. Vid det torp i Sörmland dit undertecknad flyttat finns ett litet knotigt gammalt gråpäronträd som för länge sedan slutat bära frukt men som ingen skulle komma på tanken att hugga ner. Framförallt är dock asken, linden och eken vårdträden framför andra.

Askens betydelse som heligt träd har naturligtvis koppling till uppfattningen att Lärads träd, Yggdrasil, är en ask (även om senare forskare hävdat att det evigt grönskande trädet är en idegran). Den första mannen var ju också en ask till dess att Oden och hans bröder fann honom och i den blåste ande, liv, förstånd och sinnen. Asken har också alltid haft en särskild betydelse i folktron: I Skåne hade de gamla för sed att blota till "Askafroan" (askfrun) och på Askonsdagens morgon ska, innan solen stigit upp, vatten slås över askens rötter samtidigt som man säger: "Nu offrar jag, så gör du oss ingen skada". Vårdträdet på gården där undertecknad själv växte upp var en ask där jag brukade klättra upp och sitta och mest göra ingenting. Vid min frus släkttorp i Östergötland finns också en ask som vårdträd. Det är en mycket mäktigt träd som säkert börjat nå sin ålders höst och har man suttit vid det en ljum sommarkväll så behövs ingen traderad folktro för att man förstå trädets kraft.

Linden, som berusar med sin söta doft, är kanske det träd som är mest förekommande i folkvisan, inte minst i omkväden: I "Å Silibrand körde uppå höga loftesvala, allt under den linden så gröna…" inleds exempelvis en folkvisa som bevarats på Åland, Den förtrollade barnaföderskan. Mot slutet heter det "Den ene så för dom till Frejas dop, allt under den linden så gröna…". Linden är, oavsett om det råkar vara gårdens vård eller ej, ett träd med alldeles särskild helgd. Under dess rötter bor ofta älve- eller vättefolk och den bevingade lindormen har det också som sitt hem. Som den citerade folkvisan antyder så är linden Frejas träd framför andra. Freja ses ju också som en fylgja för folktrons väsen som tar sin boning i skydd av lindens rötter.

Eken är Tors - eller gogubben som han ibland kallas - träd och det sägs att åskan oftare slår ner i eken än i andra träd. Det är en gammal iakttagelse som också tycks stämma, även om vetenskapen, med sitt perspektiv, naturligtvis har en annan förklaring till det fenomenet. I folktron sägs eken vara trollens skräck just eftersom åskan träffar trädet så ofta. Man har också offrat invid eken - den berömda Rumskullaeken i Småland sägs vara en sådan blotplats. Också under ekens rot sägs ibland lindormen ringla sig. Lindormen kan vara en ganska grym varelse som när vårdträdet dör ringlar sig upp ur sin håla och förgör gården. Det är intressant att fundera kring den tydliga parallellen mellan vårdträd - lindorm och världsträd - Nidhögg. Även rönnen är Tors träd då det var rönnen som en gång sänkte sina grenar över forsen så att Tor kunde rädda sig från drunkning.

Idegranar sägs ofta växa nära heliga offerkällor. Här visar sig återigen det nära släktskapet mellan folktrons vårdträd och mytologins Yggdrasil som står invid Mimers källa (Yggdrasil kallas för övrigt också Mimameid, Mimers träd). Många menar också att Yggdrasil, som "evigt grönskande", i själva verket är en idegran snarare än en ask. I Bohuslän kallas idegranen ibland Balind eller Balders lind. Orsaken till det vet jag inte, men Balders far Oden har en nära koppling till idegranen. En troligare men mindre spännande tolkning av benämningen Balind är helt enkelt "linden med barr". Idegranen är slutligen det bästa träslag man kan använda till pilbågar och trädet har därför också en koppling till skidandets och jaktens beskyddare Ull.

Flädern är, sin ringa storlek till trots, ett intressant träd. Under fläderns sägs hyllefrun, eller fru Holla, leva (fläder kallas också hylle i sydsverige). Hennes ursprung är okänt men också Freja sägs vara fläderns bekyddare. Fläderns starka doft sägs skrämma bort trollen från hemmet samtidigt som den lockar vänligt inställt småfolk, vilket var en anledning till att den odlades nära huset. En annan anledning var naturligtvis att blommor och bär kan användas som krydda till dryck. Däremot får man inte plocka fläderns blommor hur som helst: Man bör alltid be hyllefrun om lov. Allra bäst är dock om man kan plocka blommorna vid midnatt på Midsommarafton och samtidigt gå tre varv baklänges runt busken eller trädet.

Enen är också ett träd med stark koppling till folktron. Älvor och skogsrån kan ta hamn och skydd i ett eneträd och därför bör man akta sig noga innan man hugger ner enen. Enen kan till och med vara en plats för blot då den ofta är boning för vättar och småfolk. Skulle man nu ändå ha tillgång till träämne från ett eneträd så kan man exempelvis slöjda kåsor eller andra dryckeskärl - ur sådana kärl kan inget skrömt eller annat som förvänt synen på dig dricka. En enekvist över ladugårdsdörren skyddar djuren från skrömt som vill ont. Enens bär har också haft stor betydelse, bådes om krydda i mjöd, brännvin eller öl och som urindrivande medel i folkmedicinen.

Det finns naturligtvis liknande tro och sed kring andra träd, som gran, björk eller tall, men av utrymmesskäl har jag bara tagit upp de redan nämnda trädslagen. Faktum är att det finns så mycket folktro och seder kring träd att det skulle kunna (och har gjorts) skrivas hela böcker i ämnet. Den här artikeln är bara tänkt att ge en kort inblick i den rikedom av folktro och berättelser som finns kring träden och deras rådare. Som vanligt går det inte att läsa sig till allting - gå ut och känn träden, känn de rådare som där dväljs, känn vördnad inför trädets långsamma levnad. Första versen i Viktor Rydbergs Vårdträdet uttrycker kanske bättre än någon artikel den vördnad man kan känna inför ett åldrat träd som sett generationer av människor födas och dö:

"På odalsmannens gård
stod åldrig lind,
ättens vördade träd,
med väldig krona
och stam, runristad av tjugo släktled."

En bok som skulle kunna vara intressant i ämnet är: "Svenska vårdträd" av Gustaf Ewald. Den handlar om vårdträdens historia och folktron kring dem. Den är utgiven 1983 av Åke Carlsson.

Tack Eva för den texten.
Visst är det något speciellt med de träd (eller växter överhuvudtaget) som har "rötter i det förflutna" . ... Jag har en gammal trädgård där almen förr var vårdträd. Sorgen över almsjukan känns därför extra tung i det här hemmet! Vår gigantiska poppel och en fläder som med åldern blivit ett träd har fått ärva rollen som vårdträd, och så har jag förståss nyplanterat. Valet var verkligen svårt! Hade jag haft ett modernt hus och en nyanlagd trädgård skulle det ha blivit något exotiskt , som näsduksträd, ginko eller tulpanträd . Men det blev en ask, då "Unn" i vissa av de fornnordiska sagorna är en av de sju nornorna vid brunnen under Ygdrasil. :-)
Nu hoppas jag att det får står kvar på sin plats i åtminstone en trehundra år och utvecka all sin poetiskt vackra storhet och knotighet till glädje för framtiden....Fast min sambo säger en smula lakoniskt att kommande generationer troligen sätter motorsågen i det (och resten av träden jag köpt för dyra pengar) för att "det kommer att tappa en massa löv och skugga tomten"....
Hur som helst känns det iallafall som om jag gjort något för de som lever sedan. Själv är jag otroligt glad och tacksam mot de som i de förflutna satte de träd som omger tomten här, för utan dessa jätteträd hade jag nog knappt haft en trädgård att älska!

Unn

Tack för fin och inspirerande text!
Jag har också en Ask!! NU är det pytteliten men tänk om 30 år... eller 80!!...
(finns knappt synlig på bild 5 i mitt första album)

Jag valde vårdträd i två år typ. Varför Ask? Jo, sen grönska, tidig bladfällning gör att vår och höstsolen tar tillvara. Vackra sirliga blad, genomsläpplig krona.

Jag vill också slå ett slag för asken. Den planteras så sällan i våra trädgårdar numera. Ja, den är stor - men knappast större än en björk.

Bara namnet, Fraxinus excelsior. Ståtligt.

Jag njuter mycket på våren av askens stora, svarta knoppar som väntar så länge med att slå ut. Den mörka fyrverkeriliknande blommen som fullkompligt sprutar och förvanlas till de överdådiga frukthängena. Bladverket ser exotiskt ut i mina ögon. Och på vintern är varje gren så knotigt bra för snön att lägga sig på att asken lätt blir en snöskulptur.

vi har en hängask som vårdträd f.e "pendula" som är drygt 2m i omkrets så den har nog stått där ett tag

Tack Eva för trevlig läsning!
Vi har ek, björk, ask, två lindar och en lönn på tomten. Gissar att eken är äldst, den får man vara 2-3 stycken för att omfamna. Fläder och idegran är på tillväxt, men bäst tycker jag om vårt gamla fina äppelträd.
Mvh
Fenja

Härliga vårdträd ni har! Själv har jag rätt många träd och det är svårt att välja vilket som är vårdträdet. Kanske är det den ek som jag har på min signaturbild. Fenja påminner mig om att jag saknar lind hos mig. Det ska åtgärdas. Härligare sommarblom än lindens får man leta efter.

Hängasken är fin som vårdträd i parklika miljöer eller andra ståtliga sammanhang. Här en som växer i Frankrike.

Tack - det var intressant läsning! Men jag får erkänna att jag varit dålig både på att fråga hyllefrun om lov att plocka blommor och att servera askarna vatten på askonsdagen Lovar att bättra mig där.

Själv är jag bortskämd att ha en gård med flera underbara trädsorter runt huset och alla har verkligen något speciellt: de två stora askarna som "vaktar" vid infarten till min grusväg, björken vars skira bladverk jag kan ligga och njuta av från badkaret, den gamla eken som skänker lite skugga i hästhagen, kastanjeträden som lyser upp så vackert i blomningen och flera gamla, höga äppelträd med ett stort gråpäronträd i mitten av trädgården. Och så hylleträd/-buskar av olika storlekar lite här och där. Men de träd som kanske är allra mest älskade är två fullstora bokar i ena kanten av trädgården, de planterades av min farfar när min far (nu 76 år) var barn så de känns alldeles särskilt som vårdträd. Och så vackra - bara de silvriga stammarna är ju en skönhetsupplevelse i sig, men så här års när löven dessutom är nyutslagna....

Vad mycket kunskap man fick sig serverat! Tack!

Vi har precis i vår förening köpt en 5 m hög ask, som skall placeras i mitten på en rundel vid vår återvändsgata, som vårt vårdträd!

hur vet man om en häng ask är ympad eller inte