Nu är det deklarationsh-e. Telefonen ringer hela dagarna så nu har jag infört något mina bekanta benämner som spansk kontorstid. Dvs jag svarar i telefon förmiddagar, sorterar eftermiddagar och jobbar kvällar och helger då man får vara ifred.
Jag hinner inte med min häst och får så dåligt samvete att jag nästan är tvungen att ta ner kortet av henne på väggen. Familjen agerar hästskötare. När jag någon gång dyker upp i hagen så visar min gamla madam att hon saknar mig.
Rullgardinen har jag dragit ner för jag längtar ut i trädgården för där vill jag också vara. Min stackars man har rensat fixat och donat själv och jag vet att han vill ha lite sällskap.
Finns det någon örtdekokt, livsvisdom, rim eller ramsa, plåster, piller eller annan bot mot dåligt samvete.
Den enda tröst jag kan komma på är att jag i alla fall inte är någon påträngande person just nu för tonårssönerna. Mamma hinner inte helt enkelt att lägga näsan i blöt. Det är ju visserligen positivt.
