Min lille Fritz är borta sedan söndagmorron.Jag är mycket oroligt vad som kan har hänt katten,jag hoppas fortfarande att han är på friastigen,han är väl på gränsen att blir vuxen.Skulle beställa tid hos veterinären till kastrering.Han är aldrig ute på nätterna,men söndag kväll kom han inte hem och har inte gjort det än.Huuuuuuuuuh vad sorgligt detta är.
Renate

Det finns fortfarande hopp! Jag hade en gång en hankatt på väg in i vuxenlivet, som var borta ett antal dagar i sträck ganska ofta. Vi tror att han fick mat av någon som trodde att ingen brydde sig om honom, så bodde han hos dem ett tag ibland. Han var inte heller kastrerad, så så fort Fritz kommer tillbaka - ta honom till veterinären och låt kastrera honom. Så blir han ju lugnare och mer hemtam därefter.
Jag hoppas att han dyker upp snart, så du slipper oroa dig längre!
Han kommer nog snart, ska du se! Jag sänder en tankebön att han må göra det!!
Många kramar!

Får väl hoppas han återvänder...

Fast har han hört det där om kastrering kanske han inte kommer tillbaks.

Hjälp stackars katt, det är tur att man inte är en katt

Hoppas verkligen han kommer tillbaka! Just hankatter är annars väldigt flyttbenägna om de är okastrerade (en aning även om de är kastrerade..). Det är alltid väldigt nervöst i början...du har inte hört med grannar och annat om det är någon som har sett till honom?

Ja,jag pratade med en granna alledes nyligen,hon hade sett Fritz söndag kväll tillsammans med en grå katt,de brukar vara tillsammans.Fritz är bara 10mån.så den planerade kastreringen kommer inte för sent.Jag hoppas jag får snart återser min katt.
Renate

Renate, jag hoppas också och tror att Fritz kommer hem snart igen. Jag vet hur det är att vara orolig för sin katt. Vår katt Felix (som är 6 år och kastrerad) går oftast inte så långt. Men är han borta ett par dygn någon gång så vaknar jag mitt i natten om jag hör något ljud och är ständigt orolig för honom.

Kram
Pia

Ge inte upp! Nästan alla katter tar sig en lång promenad då och då. Att sätta upp lappar i området brukar få fler än man tror att hålla ögonen öppna.

Tre av mina katter har sett till att vara borta flera dagar just när kastrering är bokad. Jag tror visserligen att det är en slump, men det har påverkat mig så att jag nu stänger jag in dem dagen före veterinärbesök.

Jag är aldrig så orolig som när mina katter ändrar beteende och är borta. Man får hålla i sig för att inte enbart tänka på det tragiska som kan ha hänt dem. Ofta har de varit påsina Viktiga Uppdrag, som vi människor inte begriper oss på.

Tack snälla ni för alla tröstande ord,det värma hjärtat.Jag hoppas verkligen min lille Fritz kommer hem igen.
Renate

Nuförtiden så kastrerar de från 6 månader. anlednignen till att de inte gjorde det så tidigt "förr i tiden" är att de var rädda för att det kunde öka risken att så småningom drabbas av njurgrus men det tror de inte längre enligt en veterinär som jag pratat med om det.

Jag håller tummarna för att din friz kommer tillbaka snart, så att du slipper vara orolig. Självklart är man orolig för sina ungkatter de lär sig ju trafikreglerna först vid ett års ålder. Därför har min lilla tonårskatt fått ett reflexhalsband, så att han i alla fall syns bra.

Vadå orolig för ungkatter? Min "surkärring" är NIO ÅR och jag är jätteorolig om hon är lite sen. Jag går aldrig och lägger mig om inte katten kommit in. På sommrarna blir det lite sent då hon tar lite längre promenader än vanligt. Jag känner verkligen med dig Renate, hoppas att han kommer hem välbehållen. En STOR tröstkram från mig till dig.

Min ganska precis, 1 åriga hankatt, Max har susat i väg och varit borta några dygn nu och då, på friarstråt och kommit tillbaka dödstrött och hungrig som bara den. Han ska vara avelskatt ett tag så jag ska inte kastrera ännu. Ge inte upp, i de flesta fall kommer de tillbaka! (Ska jag säga som vakar när någon av mina kissar är borta!) Jag och Max håller tummarna!
Fenja

Även om katterna lär sig trafikreglerna så gör inte alltid förarna det...*suck* För ett tag sedan blev min mors ena trafikvana katt överkörd bara för att folk kör som dårar där hon bor! Det är dessutom det tredje fallet av påkörd katt inom familjen, allt inom loppet av ett år. Sanslöst! Inte konstigt att jag själv inte vågar släppa ut katten (annat än i koppel) där jag bor.

Jag håller för övrig med påståendet att man är orolig för sin katt (sina djur) oavsett vilken ålder den är i! Katten må bli mer erfaren, men det hjälper inte alltid.

Ååå, det är så jobbigt när kattskrällena är ute på vandringsstråt!
Jag förstår att du tänker på Fritz mest hela tiden nu, men jag tror att han kommer tillbaka när du minst anar det!

De är ju såna, kattekissarna!

Ush ja..,hade en unghankatt som dog i trafiken för ett par år sedan....
När så hemkära gammelkatten Ester, som aldrig någonsin lämnat oss utan uppsikt, plötsligt var borta någon månad efter det tog vi liksom för givet att hon gått samma öde till mötes, jag letade med hjärtat i halsgropen längs vägrenarna men hittade inte vår kära gammelkatt och i familjen rådde någon slags "tyst" sorg eftersom inga konkreta bevis fanns.
10 veckor senare öppnar jag köksdörren en morgon och tror knappt mina ögon, för på stenmuren sitter ,en avmagrad smutsig och högt jamande men ändock, vår gammelkatt Ester.... Faktum är att det var först då jag började gråta, fast mest av glädje
Undrar fortfarande lite var hon hade varit, för det är verkligen inte hennes stil att försvinna.

Unn

Vår katt Donna försvann för många år sedan från båten och hamnen norr om Stockholm, där hon var med på sin "semester". Hon brukade alltid vara i närheten och komma till natten. Vi letade som galningar i ett dygn.

När två dygn gått körde vi hem till lägenheten söder om stan för att meddela grannarna som kände henne väl att hon var borta. Till vår förvåning stod hon på trappen! Inte ett dugg smutsig eller sliten i tassarna.

Vi räknade ut att hon måste ha tagit sig Essingeleden hem (en bullrig motorväg med flera broar över Stockholmsöarna). Vår kloka katt hittade på de slingriga motorvägarna över broarna 2 mil hem på bara något dygn! Naturlitgvis avbröts båtsemestern och vi firade i varma lägenheten istället med kokt torsk.

På tredje dygnet ringde en vänlig person och frågade om katten kommit tillbaka. Han bodde nära hamnen och hon hade jamat och gått med honom - en timme efter att hon försvunnit. Efter lite god mat hos honom hade han tittat på hennes adresslapp - och kört henne hem i bil. Ingen var hemma (vi var ju och letade) så de tyckte det var bäst att ringa för att kolla...

Vår kloka katt. Fixande både mat och taxi hem!

Sätt lappar Renate! Vi är många i landet som mer än gärna servar andras katter om de är på villovägar.

Vet inte om det är någon tröst men jag hade en hankatt som försvann. Jag trodde inte att jag skulle få återse min kära Oscar men han dök upp, då hade han varit borta ett år....

Så ge inte upp hoppet!

ge inte upp renate -min var borta i 6 månader o kom igen han friar bara

Min lilla innekatt Zoya försvann förra sommaren ifrån terrassen där hon brukar ligga ibland. Eftersom hon varken har trafikvana eller utomhus-vana öht, blev jag väldigt orolig. Hon är dessutom mycket skygg och skulle aldrig gå in hos någon för mat eller skydd.
Jag satte upp lappar med foto men ingenting...
Förrän efter 17 dagar när en familj en bit bort kom hem från semestern. Hon "bodde" i deras lekstuga. Vatten hade hon troligtvis hittat, men ingenting att äta. Så otroligt mager...
Hade jag inte satt upp lappar med foto hade jag säkert inte fått tillbaka henne. Barnen i familjen hade nämligen redan fått lov av föräldrarna att behålla "kattungen" (hon är extremt liten), men de såg bilden nere på sta'n. Tror barnen blev gladare över att de medverkade till att hon kom hem än att de fick behålla henne. (Barnen kommer fortfarande ibland och hälsar på.)

Så Renate: Alldeles för tidigt att ge upp hoppet!! Jag tror han kommer åter.

Hej!
Nog är det det troligaste att han kommer tillbaka...dom där unga okastrerade vildhjärnorna brukar ju ge sej iväg för att jaga brudar.. men en dag när man nästan gett upp hoppet...men ändå står där och ropar på katten..så brukar det dyka upp en liten avmagrad typ....och så lycklig man blir!!!
Lavendel

Sällar mig till de som lider med dig...

Har iofs f.n. inget husdjur men jag vet hur det är och har varit ute och ropat på bortsprungna katter... De allra flesta gånger med lycklig utgång... så ge inte upp...


gammelnalle

Var inte orolig, Renate! Han kommer nog tillbaka när han friat klart.

Vår hankatt kunde vara borta flera dagar i sträck förr om åren, men nu är han gammal och lat och blir rätt sur ifall han inte blir insläppt på kvällen.

Samme katt blev kastrerad vid 9 månaders ålder och är en pigg och kry 14-åring utan minsta antydan till urinsten eller njurproblem. Skulle inte tro det är för tidigt att ta honom till veterinären, ju förr dess bättre så slipper du det där sprayningsproblemet. Skönt att höra att du är en ansvarsfull kattägare som vill se till att det inte blir fler hemlösa kissar!

Förstår din oro...våran "innekatt" kommer och går som han vill men om jag inte sett honom på en hel dag blir jag jätteorolig....fast det händer inte ofta för han är en riktig fegis..
....sen har vi en okastrerad "utekatt" (som blåvägrar att gå in i huset..) som gör en turné rätt vad det är...det har gått månader ibland och man har gett upp hoppet men så en vacker dag....(faktiskt oftast en riktigt kall och uschlig dag....) så är han tillbaka och sitter och ropar när man kommer ut....
Så ge du inte upp hoppet Renate, en regnig uschlig dag så sitter han där... i morron kanske.....

sätt upp lappar på mataffärerna i din närhet 1 mils omkrets och annonsera i lokaltidningen.
jag och min sambo har nyligen tagit hand om en hittekatt hon kan aldrig få nog av mat och vara innomhus så jag förstår att du är orolig men det är säkert någon djurvänn som har sett Fritz och har ett öga på honom.
hoppas han snart kommer hem/kram anna