..verkade vara vanligt förr! (1800-talet)

När det var dyrt att köpa färdiga ympade ungträd.

Jag har läst Görel Kristina Näslunds bok 100 svenska äpplen.

Och det är uppenbart att dom flesta av våra gamla "kära"
äppelsorter kommer från kärnor.

Varför odlar man inte fram fler äppelträd från kärnor i vår tid?
Jovisst tar det tid.
Troligen blir mycket av resultatet inte bra...

Men enbart chansen att få goda äpplen från egen satta äppelkärnor "en ny unik egen sort" efter många år,
måste vara en speciell upplevelse, få förunnat.

Någon med erfarenhet hur man bäst sår kärnor?

På ytan, eller under jorden?
Sandblandad matjord...?

Mvh /Bengt:-)
som fått tre kärnor att gro på en vecka....vad månde detta bliva!

Klarar jag att hantera dom?
In i växthuset, eller härda dom ute i kylan så fort det går?

När sätta ut dom?
Övervintra inomhus i vinter?

Osv...massor av frågetecken.

Någon med erfarenhet som vill dela med sig...

Mvh /Bengt

Jag skulle härda av dem genast och plantera ut dem redan i år. Så gjorde jag med de två kärnsådda träden jag har(från ett Granny Smith äpple).
Skydda dem bara för gnagare och andra djur som äter växter.
Christer.

kanske man kan sätte dem i blomsterrabatten eller dylikt de första åren? där får de ju lite spillvärme från huset samt dreneringen torde ju vara bra. När de vuxit till sig lite kan man kanske flytta dem till sin slutgiltiga plats. Åtminstone jag skulle ha bättre uppsikt över dem i landet. Lite rädd för att mina skulle bli övervuxna, nertrampade eller avklippta annars.

Japp, många av våra gamla sorter kommer av frösådder, men en hel del av dem är "planerade" på så sätt att man pollinerade blommorna av två sorter som man ville ha korsning av. Sedan syddade man blomman så att inte bin kunde komma med ytterligare pollensorter. Sedan satte man kärnorna i backen och kollade hur frukten blev.

Detta kan man göra själv. Jag vet inte hur man bäst gör det i trädgårdsmiljö, men jag tror inte det är konstigare än att man kollar två sorter som man tycker vore intressant att korsa. Sedan är man tidig vid blomningen och penslar med en pensel på blommorna av dessa två sorter. Sedan sätter man skydd över blommorna och när frukten kommer sätter man kärnorna i backen.

Jag minns inte vad det står i Görels bok, men jag har besökt många torp och gamla hemman med ympade träd. det var helt klart vanligt förr att bönder och statare kunde ympa.

Håller absolut med om att vi bör sätta alla möjliga äppel- och päronkärnor i backen. Överallt... Ju fler sorter vi får i landet, desto bättre!

Med dina sådder skulle jag göra som de två föregående råder dig. Sätt ut dem direkt, skydda dem från människotramp, gräsklippare och djur. Jag skulle inte välja ett skyddat ställe - det är bättre ju tidigare det visar sig att sådden inte klarar klimatet. Jag skulle satt plantan där jag ville att trädet skulle stå och sedan skydda det noga.

Tack för era intressanta svar.

Jag skall försöka plantera mina krukplanterade kärnor som redan grott efter några dagar, i växthuset.
Både skyddade för gnagare, och bra värme för pådrivningen.

Avhärdningen inför vintern borde förståss också komma med i bilden.
Kanske jag sätter hälften bakom hönsnät, och hälften i växthuset.
Så får vi se vad som sker...

Jag återkommer med reultaten.

Angående gamla torp och ympar...så är de tsäkert helt rätt att dom kunde ympa och gjorde så.

Men samtidigt verkar det vara så att alla våra nu etablerade "goda" soter har ett kärnträd som ursprung.

Det borde ju säga en del om möjligheterna att fortfarande hitta bra kombinationer från kärnor.

Här är ett intressant mailsvar jag fick från Lars-Olof:

Hallå.

Jo, visst kan man ta kärnor. Själv har jag aldrig provat. Jag har inte hört hur man skall göra
för att lyckas. Men jag skulle nog också försöka på våren så att trädet hunnit bli så stort
som möjligt till vintern. Jag skulle nog sätta det ute över vintern, men så skyddat som
möjligt, på altanen eller inne i växthuset utan värme. Om man har den i kruka så får man
gräva ner den ordentligt så att kylan inte kommer åt underifrån. Sen får man se upp så
att den inte torkar ur på våren när det blir varmt igen, och det inte finns någon fukt
för plantan om den står alltför skyddat.

Anledningen att man inte använder kärnor i dag är nog att det tar tid. Dessutom vet man
aldrig Vilken sort man får. Äpplen kan ju inte befrukta inom sin egen sort, så varje frö är alltid
en korsning mellan sorten som äpplet sitter på och sorten som pollenkornen kommer ifrån.
Och man kan ju aldrig veta var humlorna varit innan. Så det är bara i växthus med kontrollerad
befruktning som man vet båda föräldrarna.
Dessutom sker ofta en slumpartad genförändring i samband med befruktning, vilket kan
innebära att trädet blir väldigt svagt.... eller kanske får extremt goda äpplen.

Här kommer svaret igen angående nedbindning av grenar.

Man tar lämpligtvis de nya färska årsskotten och binder ner. Tar man
för grova grenar så knäcks de så lätt. De binds ner tills de växt fast
i det läget.

Skott/grenar som växer rakt upp ger ingen eller lite
blommning. Skott/grenar som Växer horisontellt eller svagt neråt ger
stor blommning. Grenar som växer rakt nedåt ger visserligen bra
blommning, men jag tycker att de lätt blir i vägen och gör klippningen
av trädet svår.

Förklaringen på fenomenet som jag fått är något typ detta: På hösten
när saven sjunker tillbaks ner till roten i trädet så blir det kvar
extra sav i de nedhängande grenarna. Denna sav hjälper till med
blomsättningen.

Detta är också en av anledningarna till att man i alla trädgårdsböcker
kan läsa att man skall klippa uppåtgående grenar men spara de som går
utåt. Det är inte bara det att trädet blir "snyggare", man får bättre
skörd. Tyvärr brukar trädgårdsböckerna missa denna upplysning om denna
extra anledning till att klippa bort uppåtgående skott.

Min mor och far brukar kalla dessa kraftigt uppåtväxande skott för
"vatt-skott". Troligtvis en dialektal benämning, förmodligen i
betydelsen "vatten - blask - inget att ha".

Speciellt unga träd har en förmåga att ge mycket växtkraft uppåt, så
samtliga träd jag nyplanterat har jag bundit ner samtliga grenar som
jag velat spara från att gå snett uppåt till att få dem rakt ut. Jag
har spänt linor med öglor (så att grenen inte "stryps") ner till
tältpinnar i marken. Dessa linor har suttit på i 2-3 år. För att inte
knäcka de grenar som är lite grövre (som jag missat då de var nya),
spänner jag inte ner dem fullständigt, utan spänner åt allt eftersom
med någon månads mellanrum.

Isället för linor kan man använda träklykor som man spänner in mellan
grenen och t.ex. stammen. Jag tycker dock att detta sätt är lite
bökigt. Dessutom går det inte lika lätt att efterspänna.

Tipset är extra bra för sorter som tar lång tid på sig innan första
blomning, efter nyplantering, t.ex. Åkerö, Viktoria-plommon mm. Då kan
man få första blommningen några år tidigare om man binder ner
grenar. Man kan ju till och med binda ner dem ända ner mot stammen,
låta dem ge frukt några år för att sedan klippa bort dessa extremt
nedböjda grenarna när de "vanliga" rakt utåtgående grenarna börjar ge
frukt, för att då återta ett mer "naturligt" utseende på trädet.

Notera även att detta är allmängiltigt och gäller således de flesta
(tror jag) blommande buskar och träd även om vissa sorter blommar rätt
bra ändå, tex syre'n, azalea m.fl. Syre'n speciellt, ser så konstig ut
om man binder ner den. (Nej, jag har inte provat...)

Hoppas att informationen var användbar.


/LÖ



>From: <Bengt.I.Paulis-De@nokia.com>
>To: <laroh@hotmail.com>
>Subject: äppelträd från kärnor...
>Date: Mon, 31 May 2004 15:41:07 +0300
>
>
>..verkade vara vanligt förr! (1800-talet)
>
>Hej igen Lars-Olof.
>
>När det var dyrt att köpa färdiga ympade ungträd, satte man kärnor.
>
>Jag har läst Görel Kristina Näslunds bok 100 svenska äpplen.
>
>Och det är uppenbart att dom flesta av våra gamla "kära"
>äppelsorter kommer från kärnor.
>
>Varför odlar man inte fram fler äppelträd från kärnor i vår tid?
>Jovisst tar det tid.
>
>Troligen blir mycket av resultatet inte bra...
>
>Men enbart chansen att få goda äpplen från egen satta äppelkärnor "en ny unik egen sort" efter många år,
>måste vara en speciell upplevelse, få förunnat.
>
>Har du någon med erfarenhet hur man bäst sår kärnor?
>På ytan, eller under jorden?
>Sandblandad matjord...?
>
>Mvh /Bengt:-)
>som fått tre kärnor att gro på en vecka....vad månde detta bliva!
>
>Klarar jag att hantera dom?
>In i växthuset, eller härda dom ute i kylan så fort det går?
>När sätta ut dom?
>
>Övervintra inomhus i vinter?
>Osv...massor av frågetecken.
>

Jag har sått en kärna av s.k. Japanpäron / Japanäpple / Nishi / äpplepäron.... ni vet den där i fruktdisken som ser ut som en blandning av päron/äpple....
Vet någon någonting om den? Den kan väl knappast vara härdig här, eller?

När min son f. -75 var 5 år satte han en äppelkärna av Gravensteiner och ett tallfrö på dagis.
Båda träden är idag stora växtkraftiga träd, äppelträdet har gett många fina skördar. Så visst går det.

Jo, den är härdig, en del har sått från köpefrukt och har i sina trädgårdar sedan årtionden. Det är ett vackert litet träd. Såg ett i helgen som blommade, lite mindre blommor än vanligt päron och de sitter inte ihop i klungor utan är mer spridda på grenarna. Man måste ha fler för att de ska kunna bli pollinerade och om det visar sig att det inte blir någon god sort får man väl ympa in nån namnsort.