Jajamän, det går bra. Om du ska ta bort en massa tallar på en gång kan det vara bra att tänka på markskuggan. Inget nytt träd mår bra av att stå i en mark som plötsligt får hundra- eller tusentals gånger mer ljus och därför ofta torkar ut. Det tar lite tid för små träd att bli större och skapa markskugga, och det tar tid för markvegetation att ändra sig och få nya växter när den utsätts för mer sol.
Tallmarker kan vara grunda. Kolla med spaden att du kan gräva ca 50 cm ned. Åtminstone poppeln är ett törstigt träd.
Ingen av de tre är svårodlade. Vanliga häggen prunus padus kräver inte mycket av livet, förutom att det inte blåser alltför mycket. De skjuter rotskott ungefär som syrén nära intill moderplantan, dvs kan bilda täta buskage men man kan också hålla dem som stamträd. Som buskage tycker jag de är fina på hösten med sina svarta stammar i höstregnet och nästan transparenta blad innan de faller.
Passa på att spana in näverhäggen Prunus Maacki när du väljer häggar. Stammarna kan se olika ut (antagligen beroende på ordförhållanden) men de är alltid uppseendeväckande.
Ska du ha fler häggar kanske det kan vara kul att blanda. Blodhäggen Prunus padus colorata är inte dum. Lite sirligare än den vitblommande och inte så ymnig blom, men fascinerande färger på blad och blom.
Tänk på att balsampoppeln är ett stort och högt träd när du planterar. Det finns de i handeln som är härdiga till zon 6 och nu nya sorter som det står zon 3 och 4 på. Och som Kerstin säger - är man rädd för att ta bort ett o annat rotskott då och då ska man inte ha poppel. Jag tycker också att doften är oemotståndlig och har satt en poppel som hette kakamahaka i år.
Av rosenaplarna är malus floribunda den vanligaste och den jag själv tycker har vackrast blomning. Den vill som alla andra aplar stå rätt vindskyddat och i full sol för att vilja blomma ymnigt. Inte styv lerjord och inte ett sankt ställe, annars lättetablerad.
