Det finns inte ord att beskriva min enorma sorg!
Jag tvingades ta med min underbara Cocker-flicka Mehlie på den sista resan i söndags morse. Då hade jag gråtit hela natten men tagit beslutet. Hon fick en juver-tumör som utvecklades mycket snabbt.
Mer än 13 år fick vi tillsammans, men jag hade hoppats att åtminstone över sommaren...
Eller åtminstone inte direkt efter att jag "förlorade" de andra 2 (som alltså flyttade med min dotter i mars).
Det innebär att ett hushåll som innehöll 6 individer i mars, nu endast har 2.




Mariecocks Kiss in the Dark (Mehlie). 910312--040530

åh vad tråkigt. Det kan inte varit lätt att göra men säkert det bästa för din vän så den slapp lida mer.
Många kramar från Rose-marie

Stackars dig! Tycker synd om dig men du fattade rätt beslut om din hund. Hon har det bra nu. Försök tänk på det viset, även om det är svårt. Ha det så bra du kan! /sollan

man saknar ord när sånt händer men hunden slipper lida.
känner många som har haft en trogen hund i många år och sen har den dött, då har de skaffat en ny, men det blir aldrig detsamma som med ens avlidna hund.
sörjer med dig.
du får gärna prata om det här för vi är här för att lyssna.

Förstår din sorg och också tomheten när familjen krympt
så mycket på kort tid.
Tröstekram från mig

Känner med dig i din sorg.
Kramar från Pia

Jag känner igen din sorg, Ewa. Det är bara 6 månader sedan våran "lillkille" somnade in, endast 1 1/2 år gammal. Du hade haft din vän mycket längre än så, sorgen blir nog därefter. Många kramar till dig,försök att minnas alla fina stunder ni haft. Varför inte köpa ett litet "minnesträd" för Mehlie och plantera,alltid något att sitta vid med sina tankar. Kram på dig, och försök att ha en underbar sommar ändå.

Jag är ledsen för din förlust, när ett djur dör känns det verkligen speciellt för de har ju egentligen varit ens verkligt bästa vän...

De har ju bara gott i sig tycker jag...
*kram*

Åhh vad jobbigt *ryser* finns inget jag kan skriva som får dig att känna dig bättre, men en tanke och en kram kan jag skicka

Vad vacker hon är, din Mehlie.

Sorgen är kärlekens spegel...


Mitt eget sätt att leva med sorg, är att (precis som Copycat säger) skapa en plats där jag kan hedra den varelsens ... inte bara "minne" utan hela hennes/hans existens, ge av min kärlek - som inte dör - få utlopp för den på något vis, och bearbeta min sorg så den känns en liten smula mer meningsfull.

Sorgen ÄR kärlekens spegel, det är det "pris" vi får "betala" för kärleken.

Sorg, är vårt kvitto på att ha älskat... kan jag leva i sorgen, hänge mig åt den - den tid som behövs för det, så känner jag mig delaktig i LIVET, och känner en stor ödmjukhet inför det (så småningom), och kan också känna tacksamhet för det jag får, även när det tas ifrån mig.

Det jag HAFT, kan ingen ta ifrån mig, det som har varit, har varit, och det kan ingenting förändra, jag bär det med mig, inom mig.

Att slippa sorgen ... är att aldrig få älska...

Du får en mjuk, medkännande kram av mig Ewa.

/amaira.

Jag vet hur det känns, så jag kan inget säga som lindrar din sorg. Jag förlorade min fyrfota bästa vän för ett antal år sedan, efter tolv underbara år. Varma tröstekramar från mig.

Jag har ju sedan i höstas planerat och dragit upp plantor för min månskensrabatt. Just i fredags fick jag ihop det sista jag behövde för att dra igång. Orkade naturligtvis inte göra det i helgen, men tänkte just det i går kväll som du föreslår.
Rabatten till minne av henne. Speciellt som den är framför min Koreagran, som var en av de rejält skuggiga platserna hon tyckte om att ligga och hålla matte sällskap. Den blir alltså på hennes vänstra sida på bilden. Rosenspirean är redan utbytt mot Bruddeutzia.

jag känner med dej
men du gjorde det rätta
nu faller tårar igen för de mina som inte finns mer
det gör så ont att mista sina kära

det va fint som amaira sa


Sorgen ÄR kärlekens spegel, det är det "pris" vi får "betala" för kärleken.


så känns det ,var glad för din stora sorg för det betyder att du älskat


själv kan jag inte tänka tanken att skaffa en ny följeslagare ännu vet inte om jag orkar med fler sorger

va fint det ska bli med din lillla minnes plats för henne

mina ligger på sina favoritplatser på torpet så jag kan nästan se dom i tanken

kram ,,,,,,känner med dej

Du tog det mest osjälviska beslutet och du gjorde det rätta.
Trots detta så är tomheten enorm.

Tänk med glädje på de år ni hade tillsammans.

Kram!

/Mimmi

Så tråkigt!

När man skaffar ett djur så tänker man inte på att den där förfärliga dagen kommer, på något vis så är den mycket avlägsen.
Men att älska och sörja är *livet* då vet man vad livet är

jo, det kan itne ha varigt roligt, känner med dig men hon har det ju bra nu

Ewa , ända sen jag läste ditt inlägg i morse har jag tänkt på dig och på hur jag själv kände det för två år sen. Då förlorade vi vår goldenpojke Birk 13 år.
Sorgen var enorm och just då tänkte jag att fick jag inte ha Birk ville jag aldrig mer ha hund.
Vi pratade mycket om honom den sommaren och vi pratar f.f. ofta om honom även idag. Minns med glädje allt vi gjorde tillsammans. Sista tiden läste jag mycket på min vän Ingrids sidor "Till minne av Bamse" för att försöka förbereda mig.
När sen Birk var död fick jag minnessidor till hans minne i gåva av Ingrid. Det var det finaste någon kunde ge mig just då.Ingrid har också fyllt på dessa sidor när jag skrivit något.
Bamses o Birks minnessidor finns på Ingrids hemsidor www.mightyfalls.com under rubriken länkar.
Något jag också gjorde var att beställa en stor förstoring av Birk, När jag fick den och satt den på plats var det så fint att ha honom där.Den tomhet och saknad man känner efter ett älskat husdjur måste få ta plats och tid.
Tänker på dig, skriv om din söta cockerflicka, prata om henne och försök minnas allt fint ni haft tillsammans.
Varma hälsningar från Inger

För lite drygt ett år sedan avlivade jag min fjortonåriga schäfertik och året innan dog min nioåriga new foundlandstik lugnt på vardagsrumsgolvet efter kvälls promenaden. Sorgen är botttenlös, jag saknar, tänker på och drömmer fortfarande om dem. Men glädjen, utbytet, allt roligt vi hade tillsammans och alla vansinnigheter de hittade på blir tillslut som en varm boll som man alltid bär med sig i hjärtat. Tiden läker... men minnet finns kvar.
Känner djupt med dig.
Fenja

Alla fina ord ifrån er alla värmer!! Och det behöver jag idag, för för ovanlighetens skull fryser jag. Antagligen spänd.

Just detta med fotot var ett mycket bra tips. Tyvärr har jag inget som håller tillräcklig kvalitet för en förstoring, men förra sommaren åkte en spegel ner i golvet. Spegelglaset gick förstås sönder, men jag sparade den snygga ramen. Jag skall göra ett kollage med alla de bilder jag har av henne! (Kopior förstås.) Dessvärre har jag nog mer videofilm än stillbilder, är inte lätt att fotografera en kolsvart hund. Kanske kan de brytas ut ur filmen, skall kolla?

Känner nämligen ett enormt behov just av att se henne levande. Vill gärna sudda ut den sista bilden från näthinnan.

Du gjorde det rätta Ewa,men sorgen blir inte mindre.Det är svårt att förlora en älskat kamrat och familjemedlem,jag vet hur det känst.
Det med månskensrabatten låter bra,då kan du sitter där och minnas din vän.
Renate som skicker en stor kram till dig

*Tröstekram*

Så sorgligt .. gråt ,det hjälper lite .
Själv har jag graven i min trädgård -Du kanske inte har den möjligheten ...?

Där min Sammy samojed ligger växer de vackraste påskliljorna på våren
En minnes rabatt är bra .

Tänker på dej
K

Åh, vad jag känner med dig!
Fick själv ta bort min älskade katt Ikaros för 4 år sedan - han blev 19,5 år och bodde hos mig från 10 veckors ålder.
Sorgen är oerhörd när ett djur tas ifrån oss på vilket sätt det än händer. En minnesplats är underbar att ha och någon fin musik att bära med sig.
Har dig i mina tankar och skickar många, många kramar,

Anna på Tynningö

..det finns inga ord i såna här lägen..

de vi älskar har vi ju bara till låns..

..lyd Kerstins råd, gråt.............

ha det

Karin & Zamba

Jag skickar dig många tröstekramar och hoppas att sorgen bleknar snart.

Usch vad jobbigt...stackars dig!!!
Jag vågar nästan inte skaffa fler husdjur för att det är så jobbigt när dom går bort....

Jag får en stor klump i magen när jag tänker på dig. Jag har själv mist massor av fina djur.

Det hedrar dig att du lät din vän få ett värdigt slut utan lidande. Riktig kärlek har du fått och riktig kärlek har du gett. Den när man sätter sin motpart främst.

Sorgen fyller sin funktion i våra liv, det gör att man upplever glädjen starkare. Det finns nog någon annan liten vän i kulisserna som kan ge dig mera glädje.

Vännen du mist har en speciell plats i ditt hjärta och kan inte ersättas. Men det finns flera platser i hjärtat kvar och det finns flera som vill älskas.

Jag önskar att du relativt snart hittar en ny kompis till ditt hushåll.

Kram

Bettson