Att ympa, okulera frukträd är ju inget nytt.

Men varför talas det aldrig om att ta sticklingar?

Är det svårt ...eller bara att det tar lång tid för resultatet!

Vad tror ni.

Å andra sidan kan man ju genom sticklingar eller kärnor dra upp
så många fler att slutresultatet kan bli väldigt bra om man har tålamod.

Någon som prövat?

Mvh /Bengt :-)

Oftast vill man ju inte ha rotäkta äppelträd, man vill ha svagväxande grundstam och god frukt, det är lättare att få det genom att ympa en god sort på en svagväxande grundstam än att söka en sort som både är välsmakande och svagväxande.

Jag har testat sticklingförökning och de jag fått att överleva har inte fått särskilt härdiga rotsystem. Våra kultiverade sorter har inte tagits fram för att de har bra rotsystem utan för att de ger goda frukter i första hand. Det är ju därför man ympar eller okulerar en sort på en grundstam.

De jag testat av äpplesticklingar är Oranie, Åkerö, Tersmeden, Råby Rubin och några till som jag inte minns samt päronsticklingar av Williamspäron, Augustipäron och någon till.

Även sticklingar av svagväxande grundstammen B491 och starkväxande A2 har jag testat, och det gick inte heller lika bra som att skotta upp jord över dem och sedan göra en rotdelning. Det är väl därför odlarna gör så...

Men man måste ju iallafall testa!