Den lille ungen simmade ensam i havet, när vuxna måsar atackerade den.
De ville dränka eller äta upp den lille...? Hade den förlorat sina föräldrar, eller...?
Naturens gång? Eller ska man hjälpa dem?

Måsar och trutar, och för den delen också havsörnar och berguvar, måste ju också få äta. Det brukar inte vara lyckat med männskliga värderingar av djurs beteenden. Så låt dem äta. Är det bara 2 måsar som "atackerade" så kanske det bara varföräldrarna som ville tvinga ungen att simma åt ett visst håll?

Det fanns en artikel om måsar i Göteborgs-Posten:

Även på andra håll i staden bevakar måsarna noggrant sina ungar. I Majorna har det varit anfallande måsar kring Djurgårdsgatan och även på andra håll har göteborgare fått ducka.

- Men det är ju bara ett par veckor om året. Man får tänka på det, säger Anna Bengtsson.
Tommy Järås, som är ornitolog på Fågelcentralen, tycker att det låter sunt. Bor man i en kuststad får man acceptera havsfåglar, tycker han.
- Jag förstå om det känns otäckt när de attackerar, men de dyker aldrig så att de träffar, säger han.
Dessutom är det bara i stadsmiljö som fiskmåsarna få ungar numera.
I skärgårdsmiljön blir det inget. Tommy Järås vet inte vad det beror på.

- Fiskmåsarna har minskat kraftigt i antal de senaste tjugo åren.
Ibland kan han och hans kollegor ta hand om små måsungar. Till exempel om äggen råkar kläckas på en dagisgård och barnen inte vågar gå ut för att måsarna anfaller.

- Man kan också flytta ungarna. Det går bra att ta dem i handen, att man behöver ha handskar är bara en myt. Bara mamman och pappan ser vart de tar vägen, säger han.