Det sades att almens frö hette "manna" när jag var liten. Och att "det regnade manna från himlen" på sensommaren när mannafröna blivit bruna och flyger ned i drivor.
Man äter dem råa, direkt plockade från trädet. Man kan ha dem i sallader och i fruktsallader och säkert till mycket mer. De är goda, har en mild smak, lite påminnande om vete. Jag har ätit ganska stora mängder utan att bli konstig i magen.
Det är något hisnande med trädens alla blommor och frön. Överflödet är så synligt - först alla skygga men vackra blommor som hittas av bin och flugor och pollineras, och sedan alla miljoner näsor, ekollon och manna på sommaren och hösten.
Nu har jag inte en enda, får sätta en alm också 
