Har sett en del runt om i bygden som på vårkanten brukar bränna dikeskanter och sluttningar och så.

Varför? Går det inte lika bra att trimma ner gräset? För/nackdelar?

Tar växter som tex vintergröna stryk av behandlingen, eller kommer den igen?

När skall man bränna?

Här kallas det att lunta. Man gör det för att få bort förra sommarens gräs- och växtdelar. Bäst är att lunta medan det ännu är hård tjäle och lite snö eller is på marken, så att det inte bränner ned i jorden. De flesta luntar hellre än bra, och markerna blir svedda och måste börja om varje år.

Har man vintergröna växter är luntning inte lämpligt alls.

Döda växtdelar från gräs och blom i diken och branter viker sig ned och myllas ned i jorden så småningom.

Jag tycker så synd om alla insekterna.... Men det finns väl knappast några om man gör det medan tjälen är kvar...?

Skulle väl vara snöbaggen då

Men dom som eldar på våren eldar väl upp en massa insekter? Har man ju alltid hört...........

Då är det ju skönt att vet att det finns väl en miljard till insekter som överlever...

Om man luntar som många gör är det snarare att jämföra med en smärre eldsvåda. Inte bara växtlighet, också marken bränns. Då dör en mängd insekter, laver, puppor, grodor mm. Men det finns också ett par insekter som är beroende av eldsvådor, och eftersom det brinner så sällan hos oss kanske variationen återställs genom denna den brända jordens taktik.

Om man luntar som i äldre dar, dvs för att få bort visset gräs, eldar man inte i marken utan i växtlagret ovanpå. Markytan blir knappt varm. Alla insekter klarar sig.

Då tycker jag bäst om det gamla sättet! Tänk om det inte funnes några grodor att pussa....

Dessvärre räcker det väl inte med insekter.
Valborgsmässoafton ryker nog en del igelkottar och andra smådjur. Tänk på att alltid elda i närheten av den rishög som släpats ihop för ändamålet och plocka från rishögen till brasan så hinner smådjuren undan.
Hälsar en medlem i Djurens Rätt! (Obs! inte Aktivist!)

Bränn inte för sent på våren bara.... Vi var sena och lyckade grilla påskliljeknoppar en gång. Det blev inte vackert!

Bränna gräs är jättebra om man har det lite vilt nånstans tycker jag, som en äng eller så. Det brukade jag göra förr på landet.
Luktar gott också enligt min näsa
Hälsar Sassa

Det är ganska kul också! Man får vara lite pyroman, sådär...

Jag tycker det är helskoj också. 80-åriga grannen lärde mig (nu är han 86 och jag får hjälpa honom). Det är en konst!

Vi luntar hans äng när vi tror det är sista snön som håller på att smälta. Han har ett "mönster" som man luntar efter, dvs man startar på ett ställe och bränner i smala gångar. Områdena som brinner är så smala att man kommer åt och hinner släcka med krattan innan elden når marken och bränner den.

Efter en vecka ser man ingenting av eldningen, om snön smält bort.

Annat är det med grannen åt andra hållet. Hon startar eldsvåda varje vår, gärna i maj eller en varm torr dag i april. Bränner i cirklar som tenderar att bli mycket vida... Brända jordens taktik. Många år slutar det med att vi fem närmaste grannar kopplar ihop alla våra trädgårdsslangar och låter vattnet stå på och strila ett dygn på hennes tomt... Hon är kul och en hyvens kvinna, men hennes skogsbacke eroderar och geggar vid regn eftersom inget annat utom ett svagt gräs pallar med hennes behandling.

Här i väster kallas det med att svedja. Luntning kallas det när småungarna tänder på hej vilt.

Beträffande insekter och andra småkryp kan man nog räkna med att beståndet minskas. Jag läste nån undersökning nånstans nån gång om detta men har tyvärr glömt det mesta.

Men jag kommer ihåg att alla kryp inte dog och att ordningen snart återställdes. Några individer överlevde alltid. Om jag får komma med en gissning så tror jag att marklevande spindlar drabbas svårast. Spindlar är igång vid lägre temperaturer än insekter så dom har redan vaknat tidigt på våren.

Några insekter som gynnas av svedjning på våren tror jag inte det finns. Det finns en del vedlevande skalbaggar som dras till brandområden men dom är igång senare på sommaren. Dessutom vill dom ha brandskadade träd för äggläggning.

Att både svedjning och eldsvådor dödar fler insekter än de göder är nog helt rätt, och de som är beroende av skogsbräder för att föröka sig gör det också säkert bättre vid sommarbränder som du skriver Åke. Men det är rätt många arter insekter och svampar som på olika sätt behöver färska brandfält.

Dock är det ju inte förkolnade brandfält man skapar med svedjning/luntning. I bästa fall...

Här beskrivs ett 80-tal svampar, insekter, mossor mm som är beroende av rejäla skogsbränder.

Jag funderade lite idag när jag körde in ved... När jag har gjort det kommer det alltid fram en massa kryp i pannhuset. Det måste ju ta kål på en hel del spindlar och insekter - betydligt fler än de jag har ihjäl på våren när jag bränner av fjolårsrgräset. Det handlar ju om en dag eller två medan vedeldningen, i alla fall så här års, är igång nästan hela tiden, antalet svedjedödade kryp måste i mitt fall vara marginellt....

Jag tror tråden lämnat gräset.

Nästan alla som eldar med biologiskt material är samtidigt stora småkrypsdödare tråkigt nog. På och i barken finns det mycket kryp i form av ägg, larver, puppor eller fullbildade. Insekter och spindlar. Inne i veden kan det finnas vedlevande larver av steklar och skalbaggar. Inte mycket att göra åt.

En gång när jag skulla tända i kaminen på landet vad den full av guldögonsländor, ni vet dom där gröna sakerna som kommer in på hösten när dom söker vinterkvarter. Det var bara att tända och låtsas som det snöade. Det regnar nämligen inte så ofta på vintern. Enda alternativet hade varit att låta bli att vara där på hela vintern och det hade jag ingen lust med.

Bilderna nedan visar nåt som alla vedeldande människor säkert sett nån gång, särskilt om man hugger upp ved på hösten som fällts föregående vinter. Barrträdslöpare, Rhagium inquisitor. Skalbaggen kommer fram tidigt på våren och honorna lägger ägg på skadad eller död barrved. Larven lever sen under sommaren i skiktet mellan bark och ved och är därför ganska platt. På hösten gnager den en puppkammare omgiven av träflisor där den senare förpuppas. På våren kläcks sen den fullbildade skalbaggen.

Det finns en liknande art som lever på lövträd med liknande biologi och den heter naturligtvis Lövträdslöpare, Rhagium mordax. Liknar barr-släktingen men har 2 tydligare ljusa v-band på bakkroppen. Båda går som sagt bara på skadad ved, gärna då på vedupplag. Jag vet inte hur många såna larver eller puppor som trillat ur puppkamrarna vid vedhuggningen. Eller som brunnit upp.

Jag har sett både larverna och de fullbildade skalbaggarna bland min ved, förmodligen är det R. inquisitor jag har sett. Jag har dock inte kollat närmare på dem för att kolla om de har ljusa band på kroppen, det får jag göra i år....

Det räcker med att kolla vad det är för ved. Baggarna tar aldrig fel.

Nyss inkommen från vedbacken. Finns en massa sådana larver i mina granbitar.

Är de farliga för huset? Om man tar in veden och har träväggar och bjälklag, kan de angripa virket där då?

Jag har för det mesta "blandad konfekt" i mitt vedupplag, björk, tall, gran, ek.... Det finns helt klart en möjlighet att jag har två sorters baggar. Är det så att den ena sorten är vanligare än den andra?

Men här finns ju Gossen Ruda!

Skulle jag vara en groda?? Jag tar det som en komplimang för säkerhets skull. Beträffande baggarna så är Lövträdslöparen ganska sällsynt, finns mest på Björk. Barrträdslöparen är ibland väldigt vanlig, går både på gran och fur. Ingen av dom räknas som skadedjur. Dels så går dom bara på skadade eller döda träd, dels bara under barken, aldrig i veden.

Man har väl hört talas om Åke-r-groda....

OM han skulle vara en Åke-r-groda så måste det vara en med prinspotential!!

Vi kan ju alltid hoppas!
Han kanske bor i princi-
puttalandet!

Njae... då kanske det är några andra larver jag har, för de har borrat sig in långt in i veden...