Igårkväll var det ett rådjur som stod och glodde på mig när jag var ute på gården och njöt av den ljusa natten. Sen gick hon och lade sig i ett gammalt dike här bredvid och jag tänkte "ett sånt knäppt rådjur, att hon inte går bort en bit, till buskarna". Jag såg öronen sticka upp, men efter ett tag försvann öronen också. trots att jag var alldeles i närheten.
Och idag har hon två Bambi som skuttar i gräset vid diket!! Så otroligt små och näpna.
Hon måste ha känt trygghet här nära människorna. Det finns också en stor räv här, som lätt kan ta nyfödda rådjurskid, men den kommer aldrig så nära och det visste hon!
Jag blir så varm i hjärtat

/Mimmi

Bambies är söta, men de får gärna äta annat än mina växter.

Hannele, jag lovar, dessa bambi kommer inte att äta av dina växter, de stannar här!!
Det som fascinerar mig mest är inte kiden utan det faktum att hon valde närheten till människan för att skydda avkomman.

Jag tycker också rådjur är söta,uranför min trädgård, hällst i skogen.

Renate

Instämmer!

Vad gulligt, lyckliga dig som får ha vilda djur så alldeles in på knutarna! Här försvinner rådjuren ut i skogarna efter att de tuggat i sig grannskapets tulpaner... Kan du inte ta någon bild och visa oss? Rådjurskid är så söta!
Mvh
Fenja

jag kan prova i morgon, kanske det blir en bild, kanske inte

Det är underbart att få se dom så nära med kid. Förra veckan hade jag ett kid som stod och diade sin mamma utanför vår balkong och då bor jag nästan i stan (Stora Essingen). Hon stod och tittade på mig helt lugnt men när jag väl fått fram kameran så skuttade dom iväg. Upptäckte sen att dom mumsat i sig den nya höstfloxen men det gjorde inget för den var en chansning. Försöker annars att ha växter som dom ratar så man kan njuta av djuren istället för att glädjas åt att dom skjuts av som det görs här. Jag har glädjen att ha djurliv utanför huset, rådjur, grävlingar och nio katter (minst!) Torvan

Håller med om att de är fina när de håller sig ifrån ens växter
Innan jag flyttade ut till detta hus för ca 8 mån sedan, så har jag bott i ett vanligt lägenhetsområde söder om Stockholm (5 min med T-bana till Södermalm så ganska centralt ändå), och där var rådjuren i princip tama. En hind lade varje år sina Kid i ett litet skogsområde mellan husen - hade en "skogsdunge i.s.f. en innegård kan man säga.
Jag hade ju inga växter att vakta, och de var bra att träna antijakt (förbudsträning) på för mina hundar då de var unga ,så de inte jagar nu senare i livet, så det var trevligt att ha rådjuren där.Men jag var ständigt undrande till deras onaturliga beteende.

Hände att de kom kutande rätt i famnen på en trots att man kunde ha upp till fyra hundar med sig. Ingen direkt självbevarelsedrift...... De borde ju ha litet respekt för "rovdjursliknande" djur kan tyckas. Undrars vad som skulle hända om vi fick en "normal" rovdjursstam där..... de skulle förmodligen stryka med allihopa, för de agerar ju extremt lättfångade. Litet funderingar bara...... Men fina var de - och man kom ju verkligen nära dem!

/Magda

Visst är det härligt med det vilda så nära

I höstas hade jag en årsbock som lekte krig med min forsythia hihi. Han tog sats och hoppade in i busken, och sen sprang han bort en bit och tog sats igen in i busken Sprätte, frustade och var otroligt kaxig mot detta stora vilda monster som han skrämde skiten ur Allt medan mamma stod en bit ifrån o åt kålrötter och undrade vad hon gjort fel eftersom hennes avkomma var så tokig

I den småländska kommunen, där jag bor har rådjuren bytt adress! Min chef jagar o efter varje bockjakt svär han o undrar var alla rådjur tagit vägen. Det kan kunderna på salongen svara på. De som bor i ett villa område strax utanför centrumet i den lilla köpingen, har dom på altanerna!

Rådjuren hos mig överlistar mig ofta och äter upp trädodlingar och annat, men jag vill inte leva utan dem och skulle sakna dem om de aldrig valde att besöka min trädgård.

I förrgår stötte jag på ett rådjur i skärgården, simmandes. Jag gör det ungefär en gåg per år och det är lika förunderligt varje gång. Lite läskigt också när kvällarna blir mörkare och man kan köra på dem med båten. Jag brukar stänga av motorn och paddla eller ro en bit ifrån, som följebåt.

Rådjur kan simma långt, här simmar de nästan en hel sjömil mellan öarna. När de kommer upp på stranden skakar de av sig som en hund och pinnar iväg upp i skogen.

Häftigt med de simmande rådjuren, Cilla!

Jag tycker ju också om mina rådjur.
(Hade att välja mellan det - och hjärtattack.)

Har hägnat in en del trädgård med högt staket, så jag kan odla deras favoriträtter där, och dom får dregla utanför. Sen blev vi sams.


Var Molly håller till de här dagarna, det vet jag inte! Ingen av dem syns till, och mina plantor utanför verandan står kvar orörda ????????

Molly har säkert dragit sig undan med årets nytillskott. *Väntar med spänning på att hon ska presentera dem*

Hon brukar föda på en "äng" härintill, men i år har det gått hästar där och betat ner. Kanske är hon i min vildvuxna del av trädgården, där bara fästingar kan ta sig fram - och små rådjur förstås, som vill vara ifred.

Har några bilder tagna för två eller tre år sen. Det är en av Mollys dåvarande tvillingar.












Det är lustigt med rådjurskid. Att de kan ligga så blickstilla när någon kommer nära. Till och med blicken "stängs av", som om de inte ens är närvarande...

När geten har fött, så flyttar hon kidet en bit, för att det ska komma bort från dofterna av förlossning. Sedan lämnar hon kidet/ kiden (oftast två, ibland tre).

En eller ett par gånger om dan kommer hon och ger di! (Jämför med andra djurungar som behöver mat ofta.)
Så länge kidet ligger sådär, är det doftlöst !!! Det tycker jag är häftigast av allt!
Hur kan någon vara helt fri från doft, så inte ens en hund kan lukta sig till det! ??

Så småningom får ju kiden börja följa med sin mamma, men kan fortfarande "lägga sig platt", på en tillsägning av mamman.


Vilken härlig berättelse Mocca! Ibland vet man verkligen inte vad som far i ens vilda vänner.

Om man nu kan kalla dem "vilda" när de bosätter sig i bästa fotöljen på verandran/altanen. (nä inte än, men jag väntar på det)

Härligt att höra om era rådjursäventyr.

/amaira

Vad skönt att det finns fler som tycker om bambisarna. I vintras hade vi som mest 9 rådjur som kom och åt havre vid lagården flera gånger om dan. En dam passade på att gå in i lagårn när dörren var öppen. Hittade hon ingen öppen dörr, så stod hon och kontrollerade dörrarna runt hela karmen om det möjligtvis inte skulle gå att öppna på nåt sätt. Vi trodde att hon skulle lägga sina kid där, men tack och lov blev det inte så.

Även nu mitt i sommaren kommer en dam och en av bockarna varje kväll för att kontrollera om det finns nån havre utlagd. Inatt hittade de inget utan knaprade i sig några av mina penséer istället. Har aldrig haft så fina penséer som i år. Men så toppar och plockar ju mina trädgårdsmästare dom åt mig också.

Hälsningar från Bambis vän Lena

Jag blir glad av att läsa era fina berättelser & allt lite vais att jag ej har fått uppleva det

Och hur kan man motstå dem

Sen är vi inte dem ända som skall trampa omkring på klotet "eller hur "

Glada tillrop från Exotic

Vilka fina berättelser! Det är ju så vackra, Bambisarna.

Sist jag såg ett rådjurskid var för några veckor sedan och det låg intill vägkanten där jag brukar gå med hunden. Min tokhund upptäckte kidet och gjorde ett utfall. Kidet studsade upp och hoppade iväg. Jag hoppas bara att det återförenades med sin mamma sen... Det var verkligen inget bra ställe för ett kid att ligga på. Jag tycker att det var konstigt att det låg där för det måste ha luktat mycket hund där.