Typiskt när man ska visning på huset! Då upptäcker jag att kattskrället har använt vinden till toa. Det är en kastrerad kille så det är ingen revirmarkering utan regelrätt toa. Nu behövs goda råd! Hur gör jag för att få bort lukt?

Hej Eva

Du kan testa med att tvätta rent med ättika rätt stark det gjorde jag en gång när jag hade katt och det gick bra. Efter tvätten kan du hälla ut lite outspädd så luktar det mera om det inte gör något för er på golvet.

Använder katten fortfarande den "toaletten" kan stark doft utav citron hjälpa, katter gillar oftast inte det. Se bara upp så att han inte hittar en annan plats istället.

Måste bara säga, vilken underbar signaturbild du har anncharlotte, vad är det för en ras?

En katt jag hade fick för sig att kissa i hallen bakom skorna så jag förstår ditt problem. Jag använde rengöringsmedlet till toan, slog lite direkt på "katt-toaletten" och skrubbade med svamp samt torkade av med fuktig trasa. Tydligen tyckte katten inte om doften från toamedlet för hon slutade kissa där och det tog bort kissdoften. Lycka till!

Bikarbonat drar åt sig fukt som trängt in i materialet och då åxå den dåliga lukten.
När det gäller rengöring så ska man endast använda såpa har jag läst. Man kan blanda ut den med desinfektionssprit man köper på apoteket. Kattmat kan man strö ut där man inte vill att katterna ska kissa, men gäller det en vind, så då kommer väl råttorna i stället!
Lycka till!

Har katten kissat på trossbotten eller en vind med golv? Ica har ett fläckborttagningsmedel som heter Ta Bort som fungerar utmärkt till att ta bort doft om du sprayar på det. Mycket!!
Mvh
Fenja

Hej !
Katten på min bild är en liten Devon Rexkattunge, ca 8 veckor gammal och färgen är brunsilvertigre.

Kattskrället vill bo kvar Eva... tycker inte om att matte stökar om och släpper in främlingar i reviret... Eller så har kattskrället svårt med utereviret - kanske har ha fått klagomål från kattgrannarna om att han inte passar in i kattradhusrutinerna.

Övertyga honom om att du på det nya stället kommer att kunna jaga hem så mycket bättre kattmatsburkar så slutar säkert kisseriet.

Jag brukar tvätta med allsköns medel och ska prova det ni andra föreslagit här nästa gång mina katter protesterar genom toaspråket.

Du är en klok flicka Cilla som förstår dig på katter!

Naturligtvis är det så att Hugo tycker att det händer många konstiga saker nu! Att jag inte tänkte på det. Jag är ju hans tredje familj och "flytthormoner" virvlar väl runt i hemmet.

Han vill inte vara nere hos oss andra. Envisas med att vilja upp på vinden. Det är eget nytt hittepå. Han går i cirklar i hallen och jaaamar och tittar upp på vindsluckan. Sen när matte drar ner stegen smiter han upp. (Det var i julas när jag tog ner julkrubban som han upptäckte vindsutrymmet.) Där ligger han hela dagarna. Först när dagen går till ro och inga främmande personer rör sig i omgivningen kommer han ner. (Jag låter numera stegen vara nerdragen hela tiden, utom vid visningar - då får han vara däruppe.)

Han är allmänt hispig, morrar för det minsta ljud och rusar till fönstret vid ytterdörren för att kolla läget. Allmänt misstänksam. Snusar runt och undersöker, vill inte kela, vill inte leka, är spänd och vrider och vänder på sig som en ål. De nätter han har bestämt sig för att vara inne ska han ligga uppe i ansiktet på mig, helst ska jag hålla om honom. Kommer han ut till mig i trädgården under dagen är han ständigt i vägen och jag håller på att snubbla över honom hela tiden. Eller så kryper han ihop som en fotboll och iakttar mig irriterande intensivt. Han är en kolossal mammagris.

Men han kommer att få det mycket roligare på det nya stället, det vet jag. Det kommer vi alla tre. Hunden, katten och jag. Vi slipper alla radhusfascister!

Stackars liten! Och inte vet han vart han ska flytta heller, kanske inte heller säker på om han får flytta med dig.

En av mina katter är en riktig mattegris. När jag ska resa lägger han sig bestämt i ryggsäcken eller resväskan och flyttar sig inte med mindre än att jag lyfter ur honom. Då lägger han sig på hyllorna i garderoben som jag hämtar kläder ifrån. På natten lägger han sig resolut på mig, gärna med tassarna i mitt ansikte. Han tycker INTE om när matte ska resa (fast han aldrig flyttat från barnhemmet och än mindre bytt matte).

Han visar avstånd också, på ett barn-likt sätt. Om jag givit en annan katt för mycket uppmärksamhet kan han sura en hel dag och inte titta på mig, gå ut ur rummet när jag kommer med knyck på nacken och högrest svans. I vanliga fall gillar han när jag talar till honom, men svartsjuka dagar tittar han bort och anstränger sig att låtsas som han inte hör.

Örnkoll har han, för om jag släppt in en av dem som han utsett till konkurrenter kommer han in med sträng blick mot mig, avvisande mot klappar och nosar noggrannt av rummet för att bekräfta att jag svikit honom. Sedan knyck, högrest svans och ut.

En annan katt reagerar mer med oro när något ska stökas om i hemmet - virrar nervöst omkring för att skaffa sig koll men klarar det inte och gömmer sig för att lugna nerverna. Och en tredje morrar när han är rädd.

Självständiga är de verkligen inte i meningen att de är oberörda av de människor de lever med. Lever i nuet gör de, men deras nu kan påverkas av att något ska ske. Obegripliga är de inte heller - ofta är de hur genomskilnliga och tydliga som helst. Men överraska kan de alltid!

Katter är intressanta filurer. Men man måste känna dem för att läsa av dem. Jag älskar hundar med, men de är så omedelbara i sina uttryck att de är mera lättolkade - åtminstone för mig som har haft hund i över 40 år.

Sen är de roliga ihop. Hunden har nu lärt sig att man hälsar på katter nos mot nos. Hunden fick lära sig det bryskt med några ordentliga örfilar - att man har inte i röven på en katt att göra.

Härligt att läsa om era katter (även om det inte är härligt när de kissar på olämpliga ställen...). Måste bara tipsa er om boken Kattsjälens mysterier av Jeffrey Moussaieff Masson. Den läser jag just nu och den är underbar, det är härligt att någon lagt ner tid och intresse på att försöka fånga och förstå kattens innersta väsen, samt förklara varför katter beter sig som de gör i olika situationer.

Jo, den boken är väldigt bra. Det är en psykoterapeut med stort kattintresse som försökt förstå sig på, inte bara människor, men även djur.

Roligt att läsa om era katter. Katter är ju väldigt känsliga för förändring, vissa mer än andra, och då speciellt flytt. Och de har ju ett revir de lämnar och man kan ju säkert förstå att det kan kännas otryggt att inte riktigt veta hur det nya kommer att bli,,, Om man får kämpa till sig det och om det finns andra katter osv.

Lycka till Eva, allt kommer säkert att ordna sig med det nya huset!

Och jag minns att min farmor alltid använde ättika på sådana fläckar, och det fungerade bra, det har jag gjort med. (Såpa, salt och ättika är ju det enda man behöver för rengöring,,, )

Min kisse tyckte det var skitballt att flytta och sprang runt i alla rummen med svansen käckt på svaj och pratade och kommenterade allting! Däremot tycker han inte alls att det är kul nu när Långa Barnet ryckt in i lumpen och är borta, Lillebror läser till konfirmation och maken arbetar. Det är "bara" vi två hemma och han är ynkligare och mammigare än han någonsin varit! Han klänger på mig hela dagarna och går runt och "letar" efter de andra. Han har svårt att komma till ro och tycker det är bäst om alla befinner sig i samma rum när vi är hemma...så att han har koll på oss. Så här har han aldrig gjort tidigare och jag är övertygad om att det beror på att familjen krympt för varje dag och det gör honom rädd att jag också ska försvinna. Jag håller med dig Eva, det är intressanta djur för att de inte är så övertydliga. Samtidigt säger jag som aldrig haft hund att min katt har i mångt och mycket ett tydligt "hundbeteende" där han vaktar och vallar gruppen. Intressant!