Jag skulle skaffa mig en del äppleträd. Min trädgård är förlitet att plantera med A2 grundstammar. Jag bor i zon 5. Då passar inte de sydsvenska stammar. Alla böcker på om trädgård hade inte någon stam utöver A2. På internet hittade jag en del andra som väl var. Jag köpte 25 färdigympade på B9 och 25 B491 som jag ympade med E-märkt ris. Så damp en skrift om ekologiskt odling av äpple ner. Där fanns flera roliga sorter och dessa var resistenta mot skorv och mjöldagg. Jag fick så såningom tag i resistenta sorter och fick ympa om de flesta ymparna.
Varför är det så tyst om de resistenta sorterna? Här om dan så räknade jag att det fanns en hel del sorter.Norska, Ryska och en del andra länder men i Sverige talas det om att man skall först satsa på resistenta sorter men värför inte skriva om dem? Nu börjar de svåra arbetet att göra att de skall trivas i zon 5, hoppas att de går att korsas med Rösluvan? Ja vet att det tar en massa år och det är en annan sak. Men vart är de resistenta sorterna?

Det är nog inte så lätt att bevisa att en sort verkligen är resistent, åtminstonde tar det lång tid att verkligen testa att den är det. Att sedan dessutom få välsmakande resistent a äppel sorter blir då ändå svårare.

Om man väl lyckas få fram sådana så är de flesta konsumenter mycket konservativa i sina val av äppelsorter. Man kan jämföra med potatisförädling, där man lyckas få fram välsmakande resistenta sorter, men konsumenterna vill fortfarande odla de gamla kännsliga sorterna.

Tyvärr är sverige ganska litet och jag tror vi bara har en äpplegrundstamsodlare kvar (Rögle), när jag var där visade han sina grundstammar och han sade att det inte var så stort intresse för nya grundstammar från de som odlar upp äppelträd till hobbyodlare. Yrkesodlarna överlag är inte ens intresserade av äppelträd framtagna i sverige de skickar oftast ner ympriset till andra länder som får ympa fram äppelträd för yrkesodling.

Tror vi i sverige har sneglat lite för mycket på länder som ligger söderut istället för att titta på vad våra grannländer har att erbjuda. Exempelvis Finland (där många karantänssjukdomar INTE finns) så har man ju en massa olika härdiga fruktträdssorter men inte hittar man dem här, i det vanliga sortimentet i trädgårdsbutiken. +Många handlar med känsla och minnen av de sorter man hade hemma i trädgården eller de som fanns hos sina far eller morföräldrar, det är inte så många som köper fruktträden utifrån hurpass resistenta de är.

Som tillägg till det som skrivits tror jag i första hand att det är vi äpple- och fruktträdskonsumenter som kan påskyda att finska och ryska starka sorter tas in i Sverige och att de härdigare svagväxande grundstammarna blir kända.

Det finns flera positiva tecken:
Trots att de härdiga svagväxande B-grundstammarna inte marknadsförts kommersiellt alls (vad jag vet) finns de ändå att tillgå i landet och de flesta som ympar egna träd känner till dem.
Trots att vi fruktkonsumenter accepterar stora mängder besprutning på svenska äpplen har ändå skorvtåliga sorten Aroma blivit poppis att plantera i fruktodlingarna (som inte kräver skorvbesprutning).
Trots att kunskapen hos oss fruktträdsköpare har sina brister går det bra för de trädgårdshandlare som ser till att ha ett bredare sortiment med sorter satta på olika grundstammar.

Jag är övertygad om att mångas förfrågningar ger resultat i rätt riktning. Det påverkar att flera frågar trädgårdskedjor och -handlare om äppelträd som inte blir så stora, och att vi tipsar varandra om var vi kan få tag i dem. Liksom att vi i matbutikerna frågar om det är skillnad på besprutning av de olika sorterna svenska äpplen, och att vi i trädgårdsbutiken ställer en massa frågor om fruktträdens härkomst.