Jag gillar hundar, har växt upp med hundar, flera av dom vi känner har hund, MEN.

Vi var på en promenad för en tid sen och när vi hade ca 50m hem så såg vi två av våra grannar promenera med deras hundar lösa (inget ovanlig det heller), problemet var dock att dom fick syn på våra två honkatter genom vår uppväxande häck (som vi var tvugna att kapa ner förra sommaren) som sitter på bron och vädrar sig lite.

Den ena av våra grannar har en Rottweiler och den andra har en hårboll typ Ruff (Dennis hund) fick syn på dom och jagade upp våra honkatter, ena klättrade för brinnande livet upp i en av dom 3 vingliga Häggarna på vår gård halkade på dom allt tunnare grenarna föll ett par meter fick grepp och fortsatte ända upp i toppen, den andra for som en raket upp i en telefonstolpe.

Efter cirka tio minuter med helt fel tonläge så fick dom samlat in hundarna och kopplat dom, dom kom och bad om ursäkt "för hundarnas beteende och att det blev som det blev", ingen fara det ordnar sig nog sa vi.

Den i telefonstolpen kom ner efter ca 20min, den andra som väntade smått tog sig ej ner då hon var rätt så förskräckt och höll fast i Häggens tunna grenar allra högst upp som förra ägarna till huset har låtit den växa mer som en Cypress.

Efter en liten stunds avvaktande och planering började jag, sambon och fyra andra grannar med att försöka få ner kissen, vi provade en stege och den lättaste av oss på stegen, redan efter fyra steg svajade det för mycket så vi var tvugna att komma på nåt annat, vänta gick ju inte då hon hade provat att ta sig ner.

Då kom sambon på att eftersom vi ändå skall ta bort Häggarna så kan han såga hyperförsiktigt och fyra hålla mot stammen som är ca 10 cm tjock och luta ner den sakta lite åt gången och jag hålla upp en filt så kissen kan landa på.
Det fungerade både i terorin och i praktiken kissen landade mjukt i min famn, men sen sprang hon in under vår närmaste grannes förråd.

Vi försökte sen det hade lugnat ner sig en timme senare att locka fram henne men det gick inte, det tog nästan två dygn innan vi fick lockat fram henne därifrån, ååå vad vi var glada samma hennes kompis hemma hade saknat henne.

Tre veckor senare var det dags för den stora dagen F som i födsel, jippi hurra vad kul det var tills vi upptäckte blod, blod och åter blod, första kattungen föddes dödfödd med två brutna ben, mer blod, den andra föddes dödfödd med spräckt mage och allt som skall vara i den hängde utanför, mer blod, den tredje föddes dödfödd med huvudet spräckt, nästan slut på blodet, den fjärde föddes levande och hel, den femte föddes levande och hel. Hela förlossningen tog nästan tre timmar mot normala 1.15-1.30 för fem ungar.

Yttre våld konstaterade Veterinären, och såg misstänkt på oss.
Förklaring godtogs, vittnen uppgavs och mottogs.

Vi orkade inte driva vidare med grannarna och kommunen om deras lösspringande hundar.

Grannen med Rottweilern har skaffat en ljusgrå mellanstor smal hund med krulligt hår för cirka tre veckor sen, som nu ikväll jagade den katten som inte var gravid runt huset flertalet varv innan jag gick ut och sa med bestämd röst fem gånger "gå hem", då sa hon grannen "vad bra att du säger åt den", jag trodde jag skulle få ett släpp!, kunde inte hålla mig så jag sa "det är väl är väl ändå inte jag som skall lära er hund vad den skall göra och inte göra, sen så skall man väl gärna ha hunder under uppsikt eller kopplade i bostadsområden?"
"men men jo ja det skall man väl", sen lyssnade jag inte mer utan gick in och stängde dörren.
Jag var rädd att jag skulle börja osa svavel om jag stannade kvar ute.

Var det fel av mig att säga så och hur skall man få tre av grannarna att förstå att man inte vill ha deras hundar på våran gård?
Det är minst en av hundarna ungefär var annan dag som man måste be den "gå hem".

Hilfe! Det är jobbigt.

Hemskt tråkigt att höra/läsa om hur illa det kan gå. Kan bara beklaga att det blev som det blev.

Jag tycker att du ska försöka få dem att sluta med att låta hundarna vara lösa i närheten av ditt hus. Du kanske kan, artigt, säga att du inte vill det och att många av dina kattungar har blivit dödfödda, troligen p.g.a. det som hände med att de jagade dem och så...

Naturligtvis ska du säja till dina grannar att du inte går med på att deras hundar springer lösa i din trädgård. Kan dom inte se till att dom inte gör det får dom vara så snälla och hålla dom kopplade. (En förutsättning för detta är ju att inte dina katter springer i deras trädgårdar!)
Jättetrist med kattungarna ! Skönt i alla fall att två överlevde, Men att en förslossning med 5 kattungar tar 3 timmar tycker jag inte låter underligt, det är ganska normal tid.
Till sist var det ju skönt att inte honan tog någon skada i alla fall, och att hon nu har två små bebisar hos sej!

Hälsn Annch

Många klagar på lösspringande katter, och nästan kräver att kattägare ska ha sina djur antingen inspärrade eller *under uppsikt* (hur bär man sig åt när katten försvinner in under närmsta buske?) men jag tror inte det händer så ofta att lösa katter jagar upp grannars hundar i träden eller orsakar dödfödda valpar.....
Jag hade verkligen blivit rasande om det du beskriver hänt min katt (som visserligen är en kastrerad hane) och begärt skadestånd av hundägaren. Min hund går ofta lös, men springer inte ifrån mig, och ääälskar katter......

Vet ej var du bor någonstans, men i de flesta kommuner är det kopplingstvång. Ta reda på om det är så och polisanmäl dem då.

Jag har sett hundar som går lösa o är såååå snälla, få fram sin jakt-instinkt när dom ser nåt bytesdjur. Hundägaren hade ingen aning om att deras snälla djur kunde vara sådana, och som sagt var, en ursäkt hjälper då.

Självklart var det rätt att säga åt dem, det enda jag inte fattar var hur du kunde behärska dig så bra, jag hade varit alldeles rosenrasande. De borde verkligen få reda på hur det gick med din katts ungar.

Lösspringande hundar är ett otyg.
Området där jag har min koloniolott fungerar även som strövområde där många motionerar sina hundar, inget fel med det, jag älskar hundar, men problemet är att oerhört många har koppel på hunden ända tills de kommer fram till området, som dessutom är omgärdat av skog. Där kopplar de loss hunden som i många fall flänger iväg helt okontrollerat, i värsta fall rakt över odlingar eller ändå värre: efter rådjur, harar eller fasaner.
Säger man då åt hundägaren att koppla sin hund så får man antingen en arg blick, en sur kommentar eller så kopplar ägaren hunden men släpper den genast då de tror att man inte ser dem längre.
En av kolonisterna har börjat med att tala om för de återkommande syndarna att om han ser deras deras hund lös igen så fångar han in den och kör den direkt till hundstallet som upphittad lösspringande hund så kan de hämta den där... Det funkar faktiskt, folk har börjat skärpa till sig...
Så det lönar sig ibland att vara en ilsk jäkel

Säg åt dina grannar på skarpen. nästa gång finns risken att katterna inte hinner upp i något träd utan fångas och dödas av hundarna.

Mitt råd till dig är att klargöra för grannarna att om du ser en lösspringande hund på din gård en gång till så polisanmäler du dem direkt.

Narturligtvis så ska du även tala om att kattungarna dog pga deras hundar och att en vetrinär sett det. Jag tror nämligen att det går att polisanmäla oxå. Det räknas som djurplågeri om en hund skadar en katt och eftersom en hundägare är ansvarig för ALLT en hund gör så ligger de lite risigt till om du beslutar dig föratt polisanmäla dem.

Hej! Första gången jag skriver på detta forum. Inlägget berörde så jag tyckte jag ville kommentera.

Mycket tråkigt med kattungarna. Tycker du borde berätta åt grannarna med hundarna vad som hänt och be dem hålla hundarna kopplade i fortsättningen. De har ingen rätt att låta hundarna springa lösa på din gård.

Hade problem med en grannhund tidigare. Den var jämt lös och orsakade mycket problem. Följde efter när jag gick på promenad med min egen hund, vilket inte var kul när man även gick på trafikerade vägar. Den förstörde mycket i min trädgård, stal grejer som den bar hem. (såg den springa hem med en dyrbar borrmaskin bl a) Och inte kom ägarna tillbaka med sakerna. Hunden var dessutom en Howavart så folk skrämdes ju av storleken också.
Jag var flera ggr och sa till åt ägarna, ibland blev de arga på mig, men jag stod på mig. Vägrade ha deras hund på min gård. Fast inte förrän den började springa på skolgården hände det nåt. När myndigheter tog tag i problemet valde de att ge bort hunden. Problemet löstes för oss grannar.

Hoppas det löser sig. Annars minns jag att även djurskyddsföreningen erbjöd sig att hjälpa oss. Ett alternativ om man inte direkt vill ta kontakt med polis.

Mvh Ka-ro

Fy, vad hemskt, jag har både hund och katter, men jag skulle ha blivit vansinnigt arg om det hänt någon av mina gravida katter. Det råder strikt koppeltvång i hela sverige nu på grund av att de vilda djuren föder upp sina ungar. Endast hund som kan hållas under 100% lydnad och uppsikt får hållas lössläppt och det är inte många som har den lydnaden på sina hundar.
För grannsämjans skull skulle jag inte börja med att anmäla, utan berätta för hundägarna vad som hände och säga att om hundarna är lösa en gång till så kommer jag att anmäla det.
Vad tråkigt med kattungarna, det måste ha varit jättejobbigt, lider med dig!
Fenja

Mycket tråkigt med kattungarna och givesvis också att dina katter blir jagade! Så får det inte gå till och framförallt på egen gård! Här i Finland har vi lag på att hundar alltid ska vara kopplade om de inte deltar i jakt. Riktig jakt alltså, inte katt jakt. Kanske ni har något liknande i Sverige också eller som någon skrev, kolla med kommunen!

Har ni någon lokaltidning, stadsdelstidning el. liknande?
Publicera din text där!
Titte

Hej!
Som hundägare är det här otroligt sorligt att läsa!!

Men det som alla hundägare vet jag att det råder KOPPELTVÅNG på hundar från MARS till OKTOBER!!! Och så är det med den saken!
Man FÅR INTE ha hundar lösa!
Så om han har sina hundar lösa kan du faktiskt "skicka polisen" på honom. Vilket jag tycker du ska göra. Försök även att kontakta markägaren / komunen.

Dessutom har man som hundägare nått som kallas STRIKT HUNDÄGARANSVAR!! Vilket betyder att ALLT din hund gör ( oavsett om den blivit provocerad eller inte ) har du som hundägare ansvar för.
Dvs du får betala kostnaderna.

Mvh G

tycker det är jättetråkigt att du skulle behöva uppleva det tråkiga med dina kattungar.
jag har själv tre katter och två hundar.
hundarna älskar katter och ser dom som sina vänner.
men..... kommer dom lösa och får se en katt som springer då blir det fart.
det kvittar hur kattvan en hund är, springer katten jagar hunden efter.
kräv att dina grannar kopplar sina hundar eller polisanmäl dom för brott mot ordningsstadgan,( tror jag det går under)

Tråkigt, allt som hänt.

Prata, är mitt råd. Folk är inte tankeläsare, de kan ju inte veta något som ingen talar om. Tala om att de inte kan låta sina hundar komma in på er tomt, det ställer till så mycket sorg och besvär på olika vis.

Det är aldrig roligt med upptrappade grann-krig. Att börja prata, kommunicera, så fort som möjligt, är det bästa råd jag kan komma på.

Om det sedan visar sig inte leda någon vart, kan man ju fundera på att driva det vidare, för man ska inte behöva ha andras hundar (eller katter) lösa på sin tomt.

Lycka till/ amaira

Tar polisen hund-brott på allvar? Jag vet ej men för några år sedan blev en bekant omkullsprungen av en stor schäfer-liknande blandrashund. Hunden var lös i en park i sthlm o sprang omkring som en galning. Hundägaren kopplade sedan hunden och smet iväg. Det hela blev polisanmält och gick till tingsrätten. Hundägaren hade sedan tidigare en villkorlig dom på sig och trodde att han riskerade fängelse. Nu skilde man på brott och brott men någon form av straff fick hundägaren för att han hade sin hund lös. Så ”rättvisa” finns även om vi många gånger inte tror det. Jag tycker du skall vända dig till polisen.

Jättetråkigt att sånt skall behöva hända. Säger som amaira, prata med grannarna. Lagar eller inte lagar, det hör väl till normalt hyfs att vi inte har våra hundar lösa i bostadsområden. Man måste ha rätt att vara ute även om man är hundrädd eller få ha sina katter ifred på sin egen tomt.
Anki

Fy, vad tråkigt med kattungarna...
Det där med lösspringande hundar är ett otyg...det finns hur många hundägare som helst som inte tror sina "älsklingar" om nåt som helst naturligt jaktbeteende...-"Nä, dom gör inte sånt...".... det är ju dumt så det ryker.... djur är djur och går ALDRIG att lita på till 100%.....och instinkter är bra mycket starkare än inlärt beteende....

Hej !
Alla här tycks vara eniga om att hundarna inte ska få springa lösa, och det håller jag fullständigt med om. Inte om det inte går få dom att hålla sej på den egna tomten.
Vad jag inte förstår är varför i stort sett alla av er därimot tycker att det är helt ok att katter kan gå och komma som dom vill.
Även katter gör skada, Mina gräver stora hål i mina rabatter, för mej är katterna viktigare än rabatterna men jag förstår mycket väl att min granne antagligen inte skulle resonera på samma sätt om dom kom in till honom. En social och trevlig katt hälsar gärna på främmande, och går även gärna in och hälsar på om en dörr står öppen. Inte alla uppskattar det heller. Dom alldra flesta katter går inte till anfall mot någon som den inte anser som byte, men fåglar, harar och andra smådjur kan inte känna sej säkra med en katt i närheten. Och en trängd katt blir rädd, då kan den mycket väl gå till anfall. Både en hund och ett litet barn som inte förstår hur den kan behandla katten kan ju då bli skadade. En okastrerad hankatt kan sätta ett stort antal kattungar till världen, om honkattägaren klarar av att hitta hem till alla dessa katter vet man ju inte. Men med tanke på alla sommarkatter som varje år lämnas är det nog inte så. Sen kan ju katten själv skadas, av människor, tonåringar utan vett men även vuxna kan uppföra sej otroligt grymt. Trafikolyckor naturligtvis, i bråk med andra katter kan dom skadas och med många lösdrivande katter sprids lätt sjukdomar. Säkert finns det massor av fler exempel............

Katter som bor på en stor gård brukar ju hålla sig på den egna tomten....men katter i bostadsområden har kanske svårt att förstå att deras revir är begränsat till den egna tomten, eftersom den oftast är så liten att man passerar gränsen redan innan den hinner bli kissnödig, eller hittat en trevlig rabatt.... Har alla grannarna katter brukar det lösa sig med att alla bevakar sina revir (det gäller även kastrerade katter) och håller koll på varandra. Men vad gör man när kattfan är social och gärna hälsar på sina kompisar...? Värsta sortens katter är dom som försöker utvidga sitt revir och börjar slåss med grannkatterna. Jag har ännu inte upplevt grannar som klagat på katter, men det är klart att det finns människor här och där som inte kan tåla ett djur vars intelligens övergår deras egen, som ofta ignorerar människors vilja och därmed är svåra att tämja. Därmed inte sagt att katter inte går att lära, dom har väldigt lätt att lära sig vad som är till fördel för dom.

Ska jag prata om hundar? Det finns tydligen ägare av små hundar som tror att dessa inte går att dressera, utan nöjer sig med att de kan gå i koppel, eller är tvugna till det eftersom de attackerar andra hundar och katter. Jag är nog den ende här med liten hund som kan låta den gå lös året om på våra promenader (på gatorna i området är han kopplad men han håller sig till stigarna i skogen) Bara löptikar kan få honom att vilja slå dövörat till men jag märker det snart om han börjar spåra (tikarna) och kopplar honom då. Han kommer bra överens med snälla hanhundar, men blir vansinning på dom som morrar och skäller eller attackerar honom (förståeligt).

Tre gånger har en stor s:t bernhard-berner sennen korsning "råkat" smita ut när vi gått förbi deras tomt. Förutom chocken och vreden över attacken, ska man behöva stå ut med grannens attityd, "men eran hund bajsade minsann på vår gräsmatta en gång"....! (jag tog upp bajset den gången utan tillsägelse, jag hade honom kopplad men han satte sig i hörnet på deras gräsmatta).
Alla kan ju inte älska alla här i världen.....

Hej på er alla som läst och svarat.

Tack alla för svaren ni gett.
Tyvärr ville åskan att det skulle dröja lite innan jag svarade

Jag har sagt åt dom vid tidigare tillfällen om att det inte är så kul att deras hundar springer in på gården, man kan bli rätt så överraskad ibland.
Då har det hela bara skrattats bort av två av grannarna med standard käcka kommentarer i stil med: "han är inte farlig" eller "han är bara lite busig".

Hmm det är lätt och säga, men man vet aldrig har jag lärt mig från hemmet när föräldrarna haft hund som man har promenerat mycket med.

Nåja det verkar mest troligt inte lösa nåt om vi skulle välja att driva det vidare.

Får vaka på kissarna när dom är på gården.
Skall dock ringa kommunen imorgon och höra lite om vad som gäller.

Vihemma:
Stackars kisse och stackars dig!
Jag tycker du ska säga till ordentligt, berätta vad som hände med katten och kräv att de ska hålla hundarna kopplade ifall de inte har total kontroll över dem. Låt dem inte skratta bort det, fråga i så fall vad de skulle tycka ifall det hände deras hund! Berätta att det finns regler om att man ska ha koll på sina hundar och att du överväger att anmäla dem nästa gång.
Risken finns att de blir sura på dig, visst, men antingen det eller att hundarna fortsätter att skrämma slag på katterna. Så respektlösa och nonchalanta grannar är ändå inte värt att vara vän med...

Och visst ska man ha koll på sina katter också, men det är ju bara för grannarna att spruta lite vatten efter dem så håller de flesta katter sig undan i fortsättningen.

Det är nog en ny trend att ha hundarna springade lösa överallt. Man ser dem hela tiden, till exempel på gågatan i Jönköping, eller när de är ute och går med hundarna vid vägen. Jag förstår inte riktigt hur folk ens vågar ha djuren lösa mitt inne i stan, eller vid stora vägar. Djur är djur och de kan springa iväg vare sig de är väldresserade eller inte. Vad är det för vits att låta hunden vara lös?
Det är fördjävligt när ens hund dessutom skadar andra djur för att ägaren inte kan ta sitt ansvar.
Jag säger bara det, de som inte kan ha sina hundar i koppel och ta ansvar, kanske borde tänka över om de i huvudtaget ska ha hund.

Måste berätta vad som hände när min äldsta katthona hade fått ungar för första gången. Vi bodde då i ett radhus med en ganska liten tomt och en parkering alldeles utanför. Jag var ute med katten och ungarna och kattungarna var ju nyfikna och var snart utanför tomten. Kattmamman och jag följde efter och så kom det några grannar som var på väg till sin bil och dom hade sin hund med sig. Dom tittade på kattungarna och jag också och då hör vi ett himla oväsen. Det är kattmamman som har attackerat hunden som ylar i högan sky. Hunden, en setterliknande sak hoppar upp i famnen på sin matte, men kattan ger sig inte och jag har ett väldigt besvär att få bort henne. Som tur var blev inte hunden allvarligt skadad och grannarna var vänliga nog att inte göra rättssak av det hela.
Efter detta blev kattan som tokig om hon fick syn på en hund. Det spelade igen roll om det var en schäfer eller pudel, hon anföll ändå. Till slut var jag tvungen att vakta henne för att försöka upptäcka en eventuell hund före henne och snabbt lyfta upp henne och bära in henne. Det gick så långt att grannar som hade hund kom och ringde på dörren för att höra om katten var ute innan dom vågade gå ut.
Nu bor vi ute på landet och hon har lugnat ner sig, men jag är bara glad att jag inte var tvungen att avliva henne eller att någon anmälde oss.
Men det är ju så som någon skrev att djur är ändå djur, hur tama vi än tror att dom är.

Polisanmäl är det första jag tänker på, varför inte. Grannsämja? Det borde väl grannarna tänka på som låter hundarna uppföra dig så.
Sen visste jag inte att kattungarna i magen kan bli så skadade. Det är så sorgligt.
Här i Blekinge var det en 5-åring som plågade ihjäl en katt. Det polisanmäldes men polisen lade genast ner målet pga förövarens ålder. Läs mer på:
Femåring hade ihjäl katt

Synnöve, din katta reagerade helt normalt.
De flesta kattor med ungar flyger på hundar när de ser dem. Det ligger i deras natur att attackera allt som kan utgöra en fara för ungarna och även om de varit snälla mot hundar innan så vet de instinktivt att hundar utgör en fara för ungarna och de verkar tro stenhårt på teorin 'anfall är bästa försvar'.
När kattungarna blivit större o klarar sig själva brukar allt återgå till det normala, kattan 'blir sig själv' igen.

Oftast försöker de inte skada hunden utan vill bara skrämma iväg den.

Men aj, sicket problem det kan vara med det där... Jag var tvungen att hålla min katta inne i flera månader efter att hon 'sken-valpade' förra året för att undvika att hon skrämde slag på alla hundägare (ja, hon lyckades skrämma ägarna mer än hundarna).

Nu bor hon ihop med en husky och det går jättebra

Har en granne som är lika trevlig men deras hund.
Men den sätter inte sin fot mer på min gård
Enligt jordbrukverket är du tvungen attmärka registera din hund
Strikt ansvar=skuldig att ersätta allt hunden kan orsaka.
Detta hittar du mer på www.sjv.se
Annars är vatten en bra grej,har sprutat vaten på grannens hund dom gillar inte att bli blöta ps vissa hundar

Vi har haft samma problem på våran "gård" där vi bla har mycket småbarn som yrar omkring... Men tillslut fick vi ringa till polisen när hundägarna inte längre lyssnar. Faktum är att man bryter mot lagen om man släpper lös sina djur i bostadsområden.

Läs §3

Hund lagar

Hej,

Du hade all rätt att säga det du gjorde. Tycker hela historien är så himla hemsk, fy vad ledsen och arg jag blir för er och kattens skull.

Hoppas iaf att det kan lösa sig på något sätt med dina grannar!

Hmmm...men katten kan också göra grannen en bamsetjänst. Min moster har en kastrerad hankatt, som tar mullvadar där han finner dem och kan ta dem. Hon har räknat till 8 mullvadar på 3 veckor. Men jag kan också hålla med om att även katter bör hållas på. Kanske inte att man ska gå ut med den i koppel (tycker det är lite djurplågeri), men att man kan ta sitt ansvar när det kommer till kasterring av såväl hankatter som med honkatter om man inte har för avsikt att starta kennel(?). Så det inte blir förmånga vildkatter...