De här små, mycket pigga gossarna föddes på midsommarnatten......tyvärr hittade vi en död liten kvigkalv hos mamman på morgonen också..
Det är andra gången på mindre än ett år som det föds trillingar här hos oss och det skall tydligen vara väldigt ovanligt med trillingfödslar, veterinären hade inte ens hört talas om nån tidigare....(hon var visserligen ganska ung..)
Men nu tycker jag nog att det räcker för vår del, första gången gick det bra men när inte alla klarar sig så börjar man anklaga sig själv för att inte ha varit tillräckligt uppmärksam..men vi kunde ju inte ens i vår vildaste fantasi föreställa oss att det skulle vara tre nu igen.....och vi vet ju inte om hon klarat sig även om vi varit där....

Hjälp, så söta!!

Synd med den döda kvigkalven...

Jag visste inte ens att kor kan få trillingar!! Vad fina de är, synd på systern... men som du säger det är inte säkert hon överlevt även om ni varit där.
Mvh
Fenja

man kan bara göra sitt bästa o då det inte räcker
så ska man inte anklaga sej
naturen gör som den vill ändå

men de blev allt två söta ändå
hoppas nu att dom klarar sej

o bra va de ju att den kom ut o inte ställde till problem i kossan
eftersom de e så ovanligt med tre

Kul med två, jättesöta! Men det är alltid med sorg i hjärtat jag tänker på att pojkarna oftast föds för att dö som gödkalvar i ko-världen..... En kvigkalv har ju större förutsättning att leva lite längre, synd att hon dog. (anklagar ingen)

Din bild gör att jag får lust att klappa och lägga handen under mularna.

Det är alltför lätt att anklaga sig själv när man har djur man tycker om. När jag sörjt och undrat vad jag kunde ha gjort med kattungar som dött vid födseln har jag börjat titta på kattmamman. Sörjer, anklagar hon sig själv eller förbannar att livet är grymt? Nej. OK, då behöver jag kanske inte heller göra det. Vissa liv dör redan innan de fått leva utanför livmodern vad jag än anser om det.

Ja, det är väl så att det förmodligen inte hade gått ändå eftersom dödligheten är ganska stor vid trillingfödslar hos kor...vi gjorde ju trots allt så gott vi kunde... vakade ett par timmar till efter att vi kommit hem från midsommarkalaset tills kossan hade kalvat färdigt...det var vi ju alldeles övertygade om när det dessutom hade blivit två.....
Tack för tröstande ord...det känns lite bättre nu...

Och Saisai...nog är det tyvärr så att dom blir gödtjurar dom små..men jag vet att dom får det bra under tiden och jag kan hälsa på dom om jag vill.....
Men annars så får man inte vara särskilt "tôlete" när det gäller djur i den här branschen jag är i..... då skulle man inte orka...men en del djur är det nåt speciellt med, helt klart......