grannnen plåtade denna på trappen
ca 6 cm lång va den

Nu sitter jag på jobbet utan tillgång till böcker men jag gissar på en bålgeting. Storleken tyder på det.

Absolut en bålgeting, var fick du skalbagge ifrån ?
Visst är den vacker ... men jag är glad att jag inte har några hemma hos mig.

Här finns två bilder på bålgetingar.

Bilder på bålgeting

Lite blekare än din grannes men exakt samma färgteckning på huvud och bakkropp, storleken stämmer också bra.

förökte vara rolig
de va ju en annan humleliknande insekt som va skalbagge här för ett tag sedan
nå vi trodde nog bålgeting
men va inte säkra
den såg så söt ut ju
o bålgetingar e ju inte så kul o träffa på
men den här va så snäll så

Bålgetingar är inte så ilskna som ryktet säger, lika snälla som vanliga getingar. Fast inte i närheten av boet.

Getingar är väl inte snälla? Dom sticks ju!

nehej då bara om dom blir trängda eller klämda
man kan tillomed mata dom om man vill de e ganska kul o se hur dom tuggar av en bit skinka tillexempel o så flyger dom iväg med den o kommer tebax o hämtar tills den tar slut o så kan dom vara lite giriga ibland o tar så stor bit att dom knappt kan lyfta med den,skojjiga små flygare

Är det riktigt sant???
Äter de skinka?

Vi har en del getingbesök under sommarn... kan jag lägga ut en skiva skinka och då kanske hoppas på att få bevittna "skrovmålsintag"

De gillar kyckling också. Jag har haft lunchgästande getingar som uppskattat min medhavda matsäck i det gröna!

Man lär sig något nytt varje dag

jajamensan du kan sitta o hålla i skinkan om du vill ,,,,,en skiva o så kommer getingarna o äter ur handen på dej
uppskattat av alla folk som då kan lära sej lite att dom inte e så farliga
jag brukar köra den metoden me såna som flaxar o far vilt så fort de kommmer att flygfää
dom blir imponerade o mindre rädda

Vad är det här då Åke?
Den var brun på vingarna och hade två svarta pliriga ögon.

Humlerotfjäril, Hepialus humuli. En hane, honorna har gula vingar med röda teckningar. Tycker den ser liten ut men dom kan tydligen variera mycket i storlek. Vingbredden varierar mellan 42 och 75 mm enligt min bok. Larven lever i rötterna av nässlor, humle, Rumex och gräs mm.

Rotfjärilarna räknas ibland till oäkta spinnare men är egentligen en grupp primitiva fjärilar, dvs ursprungliga. Finns mest i Australien och Sydafrika men vi har 7 arter i Sverige.

Beträffande getingarna så lever dom vuxna individerna av nektar och liknande med larverna föds upp på proteinrik mat som kött av olika djur. Från insekter till skinka.

Tackar! Världen blir bara större och större.

Det skall jag testa.... har en granne som viftar vilt, skriker maaaammmmaaaa och rusar in så fort hon ser en geting.

Jösses... Hur tusan kan du allt?! Hela tiden. Jag är SÅ imponerad.

Jag skulle också vilja kunnat nåt...

Det låter som min man!

cic : det är väl bara att lära sig ?
Gå till bibblan eller en bokhandel imorrn och låna/köp en bok om nåt som intresserar dig, som du tycker är kul och som du vill veta mer om. Sen kan DU, redan i övermorgon kanske, förklara för folk hur det egentligen ligger till. Eller gå ut i världen själv, stärkt av tanken på att du vet nåt som inte alla andra vet. Förutsatt att du läser boken då ...

Annars kan det ju vara så att Ruda har en fusklapp nånstans i skjortärmen ...

Ingen fusklapp direkt men efter att ha varit smådjursintresserad i många år har det fastnat en del. Framför allt har jag fått ett hum om var jag skall leta i alla böcker. Inte 17 har jag alla kunskaper jag glänser med i huvudet.

Fortsätt att glänsa Ruda, du lär oss nåt nytt varje dag.

Nu är tokstållan tillbaka igen, hon, odjursälskaren .

Bålgeting...


...och jag är jättelycklig att jag har dem!!!

Med ett starkt djupt brummande dyker de ibland upp och tankar vatten i dammen. Har försökt fota, men det har inte blivit något bra.

De är så fantastiskt vackra, dessa stora snälla getingar, med sina gyllenbruna huvuden och dova brummande.

"Arg som en bålgeting", är ingenting som jag känner igen. "Mina" är lugna och snälla, lite godmodiga till och med.


Deras bo däremot tänker jag inte göra inbrott i, lika lite som i några vanliga getingars bon.


Det är först på senare år, som de har dykt upp hemma hos mig, till min stora lycka.

Såhär står det i min insektsbok:
"Bålgetingen är fredlig av sig och inte så lättretad som många av de mindre getingarna. Dess gift är dessutom ganska svagt."



Bidrar med en liten bild från vår sjöutflykt:






/amaira

liten söt krabat de där
verkar trivas fint på ditt finger

Flickslända på flickfinger?

*tanten rodnar klädsamt... *

Ena hälften var i alla fall rätt

Visst är det väl en sån där (otäck) Trollslända

Neejdåå, det är bara en liten flickslända

Fast ... okej då ... flicksländor är trollsländor, bara en lite mindre modell.

*Bålgeting-fantasten vill inte släppa bålgeting-tråden*

Om nån mer än jag - mot förmodan kanske - är hängivna bålgetingälskare, eller bara bålgeting-nyfikna, bifogar jag denna länk:

http://www.vespa-crabro.de/swehornets.htm

är det någon som vet varför bålgetingar vill landa på mig?

vi har ett bo en bit bort från huset och ibland kommer de förbi vår trädgård och de försöker nästan alltid att landa på mig, i ansiktet eller i håret.

vad är det som lockar dem?

jag tycker inte tillräckligt om dem för att de ska få landa på mig.

ja den här då kolla vilka fina hullingar den har att håla sej med
en skalbagge nu då men som vill likna en humla kanske??

Humlebaggar, Trichius fasciatus. Larven lever i murkna björkar. Släkt med Ollonborren mm, familjen Scarabaeidae. Trevlig sak. Blomman måste väl vara Borstnejlika? Det var många år sen jag hade såna.

japp humlebagge va det namn som kom till mej o då va de ju rätt va kul
men va gör den på borstnejlikan ,,eller äter den nektar också ,äsch nu skrev jag för fort ,,,de va alltså larven som käka murken björk jo,,,
usch de påminner mej om att jag måste ta ner björken som har ett stort hål i sej som blir vattenfyllt när det regnar,,,hmmm innnan den faller ner av sej själv

Låt stammen ligga kvar i så fall så humlebaggarna har någonstans att larva sig. Dom vuxna baggarna lever nog både av pollen och nektar. Man ser dom ofta besöka blommor.

Härligt foto Oldwolfie, läckert när de liksom klamrar sig fast vid blomman!

Jag sparar alltid murkna träd och stammar ... men har jag nån rutten björk... ??? *funderar*

Får bestämt gå ut och hugga ner... Nä! Jo! Jag har ju!! Himla tur *torkar svetten ur pannan*


Jag har också såna där lite lurvigt söta humlebaggar här i faggorna.

Jag skulle vilja återvända till bålgetingarna och deras storlek. Jag har getingar i trädgården som är 3-4 cm långa. (Ögonmått - har inte mätt med linjal). De är mycket lika bålgetingen på Oldwolfies bild.

Är det en dvärgform av bålgetingar jag har? Vi har ett fredligt förhållande till varandra, utan att vänslas rent fysiskt.

en av björkstubbarna ser ut så här

o det finns fler jag lovar ,jag vill ha mina insekter kvar o humlebaggarna e ju såååå söta
skönt o höra att de finns fler som inte slår hejvilt omkringsej så fort en randigtyp kommer flygande så Lena N de e bra att ni e fredliga du o dina getingar vilka d nu är

*undrar varför fångar bär randiga kläder...*

Lena N! Om dina getingar är fyra cm stora, så är de ju stora.

I min insektsbok står det:

Vanlig geting, paravespula vulgaris, längd 11- 20 mm.

Bålgeting, vespa crabo, längd 20 - 35 mm. (ovanlig, står det dessutom, så var glad och stolt!)

Lyssna på ljudet när de flyger!
Det är [I]mitt[I] säkraste igenkänningstecken. Detta dova brummande, som vore det en stor skalbagge, käenr jag igen med förbundna ögon.

Sedan är det färgen på huvudet. Vackert gyllenbrun, inte alls "tråkigt gulsvart" som de vanliga (vulgaris, på tal om latin i en annan tråd) getingarna.

Det kan nog vara individuella skillnader i storlek, hos bålgetingarna som hos både vanilga getingar, bin och humlor.
De första på våren är ofta lite mindre, eftersom drottningen själv får föda upp dem, för att sedan få arbetare som tar över.
Så mycket kan bero på tillgång till föda, på väder och vind osv.

Jag gissar på att det är bålgetingar du har. Återkom gärna!

/amaira

tror de va för att dom skulle synas om dom fick för sej att sticka iväg
precis som getingen den vill väl också synas o "varna"lite

Synas, innan dom sticker?

på tal om bålgetingar så har jag i år sådana under mitt garagetak. Förra året hade de byggt nere i skorstenen o det hördes i en stor del av huset detta dova brummande. Ute i trädgården märker jag dem inte så mycket- ganska lugna när de kommer, som stora herkulesplan. Ganska maffiga men respektingivande. Inte för nära....

Nu får ni sluta skriva om bålgetingar, jag blir så avis. Dom är mycket sällsynta här på västkusten om dom ens finns här.

Jag tror du har rätt. Getingarna har funnits här i flera år men jag har inte förstått att det var bålgetingar eftersom de hiskeliga historier jag hört har gett mig en bild av getingar nästan i gråsparvs-storlek!

Mina snälla getingar som syns en och annan gång under sommaren blir det svårt att berätta skräckhistorier om.

Förlåt gossen Ruda, men nu har jag inte mera att bidraga med i ämnet.

kolla dom förbereder sej att fylla alla mina murkna björkstubbar

o dom har verkligen en försmak för borstnejlikorna
fler flygfän här
Ruda du kanske kan kolla va de två som fins på min site heter
kan den ena vara en sån där hm hm va de toste eller va de totel hm hm
den andra har jag nog sett här också rutig e den men orange

Mmmmm kärlek kan det inte bli för mycket av i världen!

Dina två fjärilar är först liten tåtelsmygare - precis! - nåt på "t", du kommer att bli glänsande på det här med fjärilar!

(Toste- var tosteblåvinge)

Den rutige är en "allmän nätfjäril".

Och borstnejlikan, den är ... tjusig .

På tal om tilltuffsade fågelungar, så har jag en liten berättelse som tilldrog sig för några år sedan.

Först var det en gråsparveunge (flygkunnig) som fastnat i ett nät jag hade över en kycklingbur (skydd mot skatorna).
Den hade sprattlat och kämpat och såg livlös ut av utmattning.

La in den i en liten bur i mörkret i stallet men en skål med vatten och lite blött bröd, och så fick den vara ifred över natten.

Morgonen efter - jag trodde den skulle vara död - men den mådde prima! Släppte ut den, och den flög iväg mot stora lönnen.

Men innan den ens hunnit halvvägs upp i trädet, kom en vuxen sparv och mötte halvvägs, vände om i luften, och så flög de tillsammans sida vid sida upp i trädet!

Det gick på bara några sekunder, men var rörande att se!!!


I samma veva skulle jag se till grannens hästar när hon var bortrest. Utanför hennes stall skrek en eländig vilsegången kattunge, alldeles för liten för att vara ensam!

Visste inte vad jag skulle göra med den (kunde inte ta hem den av olika anledningar). Stängde också in den över natten, med mat och vatten, i en hästbox. Beredd att leta ägare eller polis eller vad som helst. I alla fall nån som kunde ta hand om den.

Nästa morgon när jag kom till stallet, stod Mamma Katt utanför stallet och väntade jamande.
Det var bara släppa ut lilla rymligen och se dem försvinna hemåt.

De gick faktiskt hem! Ungen hade rymt och gått vilse (gått ganska långt faktiskt) när den lilla famlijen hade fått leka på gräsmattan för första gången.
(vet att ägarna är bra djurmänniskor)

Känns lika skönt varje gång som jag kan lämna tillbaka ett djur till den som sköter om det bäst - djurmamman!


Alltid går det inte, med djurmamman menar jag.

En gång hade jag en höna som ruvade på ägg.
Hon fick nog och gick, när det var en vecka kvar! Äggen var kalla när jag märkte det.

Hur som helst, jag la in äggen (tre st) i ugnen (!!!), satte bara på lampan (för lagom värme, som bör vara ca 40 grader). Det var högsommar och varmt i köket från början.
En liten skål med vatten, för luftfuktighetens skull, och så lämnade jag det hela, med undantag för vänding av äggen två gånger om dagen.

En vecka senare, när jag kom hem från jobbet mitt i natten, PEP det ifrån ugnen!

Där fanns den allra sötaste nykläckta lilla svarta kyckling.

Det var första, men inte sista, gången som jag kläckt kyckligar i ugnen. Undra om jag är ensam om det...