Det här är Amadeus, han är runt åtta månader och flyttade hit idag:



Han har bott hos ägare som aldrig lärt honom GÅ i koppel - han far som en vettvilling - han vet däremot att koppel gör ONT när man får dem över ryggen. Han är rädd när man tar mot huvudet och blir hysterisk om han tror att man håller fast. En hastig handrörelse får honom att "ducka". Han hukar sig, kryper ihop och kissar på sig om man höjer rösten. Han har dock fått mat och i någon mån mycket inkonsekvent kärlek. Amadeus är en förvirrad liten vovve och jag blir så vettlöst ARG på alla som behandlar sina djur så att de blir hispiga nervvrak. DET HÄR är att misshandla och missköta sitt djur grovt och hetsdebatterna om oansvariga hund- och kattägare ter sig lite blekt i skenet av Amadeus. Han blir min sjätte misshandlade hund, fyra av de tidigare finns inte längre bland oss av åldersskäl.
Mvh
Fenja

Näää...jag får ont i magen

Vilken sötnos Fenja. Stackars pojken, vilket liv. Du gör det bra som tar hand om sådana stackare. Det skulle finnas fler som gjorde, och det skulle finnas hårdare straff för dom som behandlar sitt djur så illa. En liten kram till Amadeus

Var gång jag ser sådant blir jag även lite skeptisk till "katt eleminerare" som "bara" vill t ex schasa bort katter men i själva verket innerst inne vill ha i hjäl dem med en spade.
De här djurägarna har inte bara en skruv lös, snarare hur många skruvar är inte lösa ... hur kan man behandla djur på ett sådant sätt.
En människa som kan ha ihjäl t ex en kattunge saknar emati och är känslomässigt störd och kan t o m vara farlig. Därför vet jag genom proffitionell sakkunskap på nära håll att många av dessa är i stort behov av vård.
Katthatare, Hundhatare, Djurhatare har ingen hög kurs! Hänvisar dessa människor än en gång till våra vårdinstitutioner ...
Börjar man dagen med att gå ut och kolla om någon katt kissat på tomten tillhör man klart riskszonen.

Hur i helvete oups, ursäkta språket, kan man göra så mot en hund? Det är helt klart mycket rubbade människor som behandlat kraken illa. Jag är mera en kattmänniska men en jycke ska behandlas som en familjemedlem den också, precis som katterna för mig o kaninerna för andra. Psykvården säger faktiskt att om man har såna sjuka tankar som att göra illa ett värnlöst djur, så står det inte rätt till i skallen. Helt rätt Mr Lindell, flera katt o hundhatare skulle behöva uppsöka psykvården. Amadeus är ett levande bevis för det.

Vilken tjusig hund.
Hur man kan uppfostra söta djur med våld är för mig en gåta. Usch, säger jag.
Men, Amadeus har uppenbarligen kommit i rätta händer nu. Klia honom lite bakom örat från mig.

Jag håller tummarna för dig, Fenja, att Du lyckas få rätsida på voffen. Att han lär sig att det finns snälla människor oxå!

En sådan hund skall man busa mycket med, ta en tupplur med, kanske sitta och dela en macka på köksgolvet ... (om matte tillåter) och låta hunden poppa upp igen och få den rätta svansföringen

Hur kan människor behandla djur så!
Många hundar är sönder avlade för att man skall tjäna så mycket pengar på dom.
Får en första köpare en sådan hund som är sönder avlad,har dom det inte lätt,är söt när den är valp men sen blir den STOR då har du mer problem .
Har själ tagit hand om en schäfer när den var 9mån.
Blev en mycket gullig hund till slut.
Lycka till freja

ursäkta fel namn skall vara fenja sorry.

Usch, stackars vovve. Tyvärr finns det ju människor som tror att hundar måste få stryk för att lära sig vett. De kanske har några skruvar lösa och/eller saknar kunskap. Något slags körkort för hundinnehav har ju diskuterats och det vore nog inte så dumt.

Hoppas att det snart blir rätsida på honom och att han blir en levnadsglad och trygg vovve som litar på människor igen. (Ge honom en liten godis från mig)

Så bra att det fins människor som du Fenja som ger hunden Amadeus ett nytt kärleksfull hem.Jag kan inte förstår hur man kan misshandla djur.Hoppas det går bra med Amadeus,lycka till.

Det är nog en fråga om värderingar.

Den som slår barn och hundar tror att den skaffar sig makt och känner sig därigenom ganska lyckad.

Tyvärr har de missuppfattat saken för våld bekraftar bara avsändarens misslyckande.

Jag skulle aldrig slå min häst. Kommer vi inte överenns beror det på att jag misslyckats med att kommunicera med henne.Då är det bättre jag går och slår mig själv i huvudet. Chanserna är större att jag läser problemet då än att slå på hästen.


Lyckas man så behövs bara en handrörelse, en blick eller ett ord så gör 600 kg muskler till häst precis som jag vill. Jag blir efter ett antal års hästägande lika förbluffad varje dag. En underbar känsla, jag kan inte förstå att någon väljer att vara utan den kicken.

Tack för alla lyckönskningar från er allihop! Jag tror nog att det ska bli ordning på den här lilla kraken också. Han har en bra mentor från pyréneerhanen Ikaros som är tre år nu och kommer från liknande förhållanden som 6 månaders valp. Sådana här hundar är så tacksamma att arbeta med även om det är en massa jobb också! Det är en glädje att se en sådan hund läka och tryggt dela en macka på köksgolvet i mattes knä!



"Mentorn" provligger Amadeus säng...
Bettson jag instämmer helt, har ridit sedan jag var 5 år, men har ingen egen häst nu!!
Mvh
Fenja

Fenja! Jobbar du proffisionellt med hundar, eller är du "jourhem"?

Såg dessa så kallade "grymma hundhistorier" som egentligen är roliga, varma bildserier på hundar. Muntrade iallafall upp mig!

http://www.snobbar.com/sagor.htm

Bra jobb du gör Fenja... jag kan inte förstå hur man kan slå en hund


Cilla ... kul berättelser

Det hemska är att många av dem som "misshandlar" sin hund inte gör det av elakhet utan av dumhet. De är alltså inte medvetet elaka, de förstår bara inte bättre. Då pratar jag alltså inte om fysisk misshandel!! Men att inte tillgodogöra hunden dess behov etc är inget sätt att få en lycklig hund, bara en förvirrad...

Våra 2 (Tico och Pixie i min signaturbild) är också omhändertagna "byrackor". Jättefina och lugna idag, men det räcker med en höjd röst så blir framförallt Tico jätterädd.

Framförallt är det inte lämpligt för en icke hund-van att ta hand om sådana hundar.

Precis så är det att leva med häst!

Och med andra djur också naturligtvis. Alla djur förstår mer än man kanske kan tro. Min man som har en fantastisk kontakt med vår häst säger alltid att man ska tänka på vad man säger till sitt djur. Dom reagerar precis som vi gör om nån säger t.ex. nåt sårande till en.

En tjej vi känner har två hundar, två systrar, varav den ena bott där sedan hon var valp. Den andra hälsade på mycket under några år men flyttade sedan dit för hon var nästan mera där än hemma. För ett tag sen var en djur-"pratande" tjej inbjuden dit för att träffa dom här hundarna. Hon hade inte träffat hundarna tidigare, kände inte till ägarna och visste alltså inte nånting om dom. Den systern som bott där sedan hon var valp är lite knubbigare än den andra hunden och ofta när det busas blir hon kliad och kallad "din lilla tjockis", med värme i rösten men ändå.... Nu berättade hon för den här djur-"pratande" besökaren hur mycket det sårar när hon blir kallad tjockis och hur ledsen hon blir.

Och den hunden som flyttade in sist berättade hur kul hon tycker ägaren ser ut när hon vaknar på morron, kliar sej i håret och sträcker på sej! Djurprataren visade t.om. exakt hur ägaren gjorde, nåt som hon alltså inte kunde känna till, men som hunden förmedlade med bilder.

Vad häftigt!! Jag vet ju att sånt där "hokuspokus" fungerar. Ändå är det så fascinerande när det blir så mitt i prick. Jag tog själv kontakt med en djurpratare för några år sedan angående min vovve. Det blev några sådana där "mitt-i-prick" grejer där med. Det mesta var dock ganska generella saker för hundar eller saker som min vovve har varit med om innan vi träffades och som jag inte kan kontrollera. (Min hund var 5 år när jag fick henne. Hon har dock alltid blivit kärleksfullt behandlad och ÄLSKAR ALLA människor.)

Netave! Jag har hållit på tidigare med schäfrar, mycket bruks- och utställning, men inget professionellt. Jag har ingen schäfer nu sedan min 14 år gamla tik gick bort av ålder i fjol. Det börjar bli svårt att hitta mentalt stabila schäfrar och jag har inte hållit mig ajour sista åren så jag vet vilka linjer som är bra, därför andra raser. Jag är i övrigt bara en sådan som får "ärva" överblivna djur, som folk tröttnar på eller tar illa hand om! Jag är inte jourhem åt någon organisation, djuren hittar hit ändå. Hundarna och kaninerna (2 stycken just nu) är "ärvda", men mina sex katter (plus sex ungar nu...) har jag dels fött upp eller haft sedan de var kattungar. Behöver kanske inte förklara att jag älskar djur!
Mvh
Fenja