Katten möter på verandan
tillsammans med tre solstrålar
från blå himmel
mellan grå skyar
och en kylig vind
över den rosendoftande
gårdsplanen.
Luften är mättad
av dofter
som aldrig mättar
- bara berusar
och lockar till mer.
Sitter en stund på trappen.
Kattmotor på tredje växeln till vänster
Böljande rött och gult
bakom prästkragehavet.
Kornvallmon lyser och färgkullan
tar över efter solen
som gått i moln.
Den enorma gamla rosen
säkert över hundra år
dignar under tjockt
sharlakansrött
med silvrigt hölje.
Pustar tjocka moln
av fullständigt osynlig
väldoft
Lika påträngande, lika mättad
som den tjocka katten
som just slår sig ner
i mitt knä.
Tvärs över anteckningsblock
och penna.
Molnen går lågt.
Strax över marken böljar doftande rosenkuddar
av fluffig pion
som samlas till
rosa drömmar.
Skatmor svär åt mig
inifrån skyddande träden.
Vill bjuda familjen
på sötaste gubbar.
Men dem vill jag ha själv!
Ett regnstänk på min hand.
Lyfter blicken mot skyn
medan en humla undersöker mitt högra öra
och brummar duett med katten.
Öra som en rosenknopp kanske?
Högt däruppe seglar fyra tornsvalor
- förlåt, tornseglare var det -
mot ett grått vaddtäcke.
Jag styr stegen mot min
egen Helgedom.
Vadar genom backnejlikematta.
Vid den mot rådjur befästa grinden
stannar jag till
som alltid
och insuper synen
med själ, blick och näsa
och genomfars av lycka.
Återigen.
Som alltid
vid denna punkt.
Innanför stannar tiden
vaktad av en enda spira
av ljuslila digitalishattar
med fläckig landningsbana
för tilltänkta kavaljerer.
Sakta tar jag mig fram
till humlors surr i lustigt olika tonskalor
och gråsparvens tjatter vid badet
under klarbärsträdet med
de dignande grenarna fulla av
svagt rodnande bär.
Den gula kungsliljan
sväller av feta knoppar
ända uppe i näshöjd.
Vid dess fot ståtar
två enorma, perfekt formade
gulröda Flora Danica.
Sympathie till höger
har bara en enda utslagen
djupröd och fulländad favorit.
Blå snokört snokar runt
i undervegetationen
bland krypande vindor
och snärjmåror.
Trädgårdsfantasters fasor
vindlar sig in i mitt hjärta.
Och ibland in i min mage... (obs: inte äta vinda, bara snärjmåra)
Förgät-mig-ej, svarta violer, stinknäva,
vitklöver, myskmalva, hjärtstilla.
Gula Freisiaknoppar, Leonora Christine är på gång.
Mme Boll vaktas av lavendel
och har fått en bladkrans av digitalis i hälarna
som lovar outsäglig skönhet nästa år
om lavendeln överlever vintern.
Bakom ryggen gömmer sig en liten schersmin på tillväxt
återhållsam med doften
så här när nattflyna sover.
Vinbären har börjat mörkna
och jag har ännu bara gått
fyra steg in.
En mörk luktgräsfjäril
fladdrar ljudlöst förbi
tätt över marken.
Stannar upp och snirklar sig ut
genom rådjurssäkert hönsnät.
Röllika, anisisop, vallmo,
mammas lilla söta ros,
luftlök, rosenvial av forumvän
visar kraftiga gröna blad
med snirkliga trådar
att fästa i staketet.
Några förrymda jordärtskockor
kaprifol, Rosa Alba Maxima,
hon som hämtades hem från djupa snåret,
böjs av dignande vita
läckerheter.
En fluga på näsan.
Ännu en luktgräsfjäril
och snabba skuggor av tornseglare.
Jag har gått sju steg in.
Rosa tok, en lilarosa röllika bland de vita
och luktgräsfjärilen igen.
Nu vandrar jag sakta
igenom portalen av humle
vaktad av blommande myskmalva
och den vita pionens
utspridda blad på marken.
Pepparmynta - smakfull favorit.
Etyd med svällande knoppar
trängs i staketet tillsammans med nyponet.
En vägtistel har hittat vägen bort från vägen.
Brandlilja.
Rosa Glauca, daggros.
Grand Hotel med mörkgröna blad
och mörkröda knoppar
lovar gott.
Körsbär, syren, Single sherry, finnros, schersmin
har alla gjort sitt.
Häckberberis och "vackra viden" tar sig bra.
Ett kraftigt bestånd av självsådd gurkört.
Jag lyfter blicken en smula
och i motljuset
lyser äng av kornvallmo
dovt mörkrött
med ljusblått inslag
av gurkört och honungört.
Allt är självsått,
och får så förbli.
Jordgubbslandet som gömmer sig där inunder
lurar skatorna fullständigt.
Stormhatt på gång!
Praktklocka likaså
tack-och-lov
för en otålig amaira
grävde i våras
två gånger
upp rötterna
för att se om där fanns något liv...
Ett svart litet solitärbi på mitt bara knä:
"Hej!"
Gröna bladlöss på Carl Philip,
mosar mellan pekfinger och tumme.
Daggkåpa, persilja. Gråbo (bort med er!).
Knöl eller karpaterklocka?
Vem vet *mumsar på en jordgubbe* Jag har sått bägge.
Nu är de en ljuvlig äng.
Klungor av prästkragar och färgkulla, med höga spiror av blåeld i.
De sköter sig fullständigt själva.
Ömtåliga aristokrater har svårt att hävda sig hos mig.
Av åtta utplanterade, förkultiverade dahlia
är fyra uppätna.
Försvunnen snigel avlöjad på spåren
som inte går att följa dock.
Citrontimjan
, citronmeliss Och så de här bedårande små marktäckande rosorna
som jag glömt bort namnen på.
Inga bladlöss! ???
Klämverkan med resultat!
Närmar mig den lilla dammen.
Det hoppar och sprattlar,
ytan kokar en stund,
hinner inte se vad det är.
"Plopp" - en eftersläntrande groda dyker i...
Näckrosorna trivs och blommar fint.
Grodynglena har fått bakben.
(Titta! där är grodan!)
Jag får inte glömma att klippa gräset
innan grodynglena ger sig upp på land!
Sen är det "Försiktigt!" som gäller
under en lång tid framåt.
Orkar jag skriva mer?
Pärlgräsfjäril, krusbär, björnbärshallon, gråmalva, päronträd.
Alba Maxima, vildvin, Salet.
De två Austinrosorna som blommar, Aicha och mandarinrosen som blommat ut.
Tunga regndroppar befriar mig
från den självpåtagna skrivuppgiften.
Försiktigt tassar jag ut genom grinden
klockan börjar åter ticka
och Tiden har kommit tillbaka!
/amaira.
