Hej Katti!
(Saxar ur ett annat inlägg:)
CITAT
Jag har en Nikon coolpix 995, digitalkamera förstås.
Ja den var dyr, i alla fall för mig. Tog den på ett års avbetalning för sådär tre år sen.
Det var en utgående sort, och det sista exemplaret, som var ett visningsexemplar, och jag fick den för ca tio tusen ...
Den nyare sorten i samma serie (eller vad det heter) kostade fem tusen mer.
Vill man ha bra bilder, så duger det mycket väl med en mycket billigare kamera!!!
Det jag var ute efter, var just det här med att komma riktigt nära.
(Ändå är jag inte nöjd med närgränsen, inväntar bättre kameror på den fronten)
Har nu fått en massa effekter med i kameran, som jag inte använder.
Dessutom har "manuella" lagt av, så jag fotar allt på "automatik" - fast det är lika bra det för all del. Eftersom jag är en latmask, och inte orkar sätta mig in i krångliga tidskrävande saker, om jag inte är väl motiverad.
Det är helt enkelt LJUVLIGT att ha en digitalkamera!!!!!!!!
Det är så ENKELT, och "ingen väntetid".
Nu har jag en bra dator också, och bra bildbehandlingsprogram, och en bra färglaserskrivare.
Jag är inte ett dugg bra på de tekniska sidorna av kameror - jag "bara fotar", med djup och innerlig lycka.
Mina ögon är sånadära som "ser" så mycket, särskilt små detaljer, och "sammanhang", vare sig de finns eller inte ... . Tycker om att fånga det jag ser på bild.
Hur jag gjort med min "äng" ...
hmmm, vet inte riktigt ...
Den har nog gjort mer med mig, än jag med den.
Det är en blanding av frön och plantor, klipper lite här och var med gräsklippare, klipper med stor sax bort överblommade prästkragar och sånt som är lite större.
Min "äng" är inte konstant! Hela min trädgård förändrar sitt utseende år från år. Ibland dominerar en art, ibland en annan.
Färgkullan, prästkragarna, blåklockorna, blåelden och vallmon är väl de jag är mest rädd om, och ser till att de alltid får plats någonstans. Ibland gräver jag upp "en rabatt", och sår eller sätter plantor, allt förändras hela tiden, beroende på vad som vill växa var.
Jag har gott om kvickrot, så jag klipper vissa ytor med gräsklipparen, för att hålla den stången, och så har jag flera stora f.d. takplåtar som ligger på lite olika platser ett eller ett par år i taget - så får jag öppna ytor igen, som de ett- och tvååriga trivs på (vallmo, blåeld, t.ex.)
I det som jag faktiskt kallar för "rabatter", där rosorna växer t.ex. har jag i år täckt med flis. Ena av energiåkrarna (salix) här i närheten skördade i mars, och kvar ligger en stor hög som ingen bryr sig om. "Stor" med mina mått mätt, och jag har fyllt mängder med säckar och transporterat hem.
Jag tror att sånt stjäl lite extra mycket näring (när det ska förmultnas) så jag kompenserar med lite extra mycket tillskott av näring: hästbajs, hönsbajs, (inklusive halm), älgbajs, rådjursbajs,
, fjolårets förmultnade löv, aska från vårbrasan ute, osv, osv.
Jag har inte nåt bra "recept", jag gör vad jag får lust med, NÄR jag får lust.
I ärlighetens namn begriper jag faktiskt inte varför det funkar ...
Jag är ingen trädgårdsmänniska, snarare en "trädgårdsnaturmänniska", eller nåt ...
Men det blir ju inte heller alltid vad jag tänkt från början - jordgubbslandet t.ex. där visserligen inte skatorna finner jordgubbarna ... men det gör inte jag heller
Och inte solen ... (nog ett måste för fina gubbar)
kramisar från amaira
och huset är ju så gulligt!
