Ganska strax efter att vi flyttade in hände det skumma saker. "Någon" var inne i huset på sena kvällar och under natten. Våra skor var uppknutna och prydligt placerade på dörrmattan, någon hade satt stora tumavtryck i det nymålade taket och det var tydligt att det var skomakaretummar och sådana har inte vi. Det hördes steg från övervåningen, som inte är inredd. Hunden skällde som en galning och var livrädd och det var nog vi med.
När sedan våren kom satte jag upp mina odlingar och sen var det tyst!
Det var redan första våren som jag fick för mig att jag skulle ha en häck av schersmin och syrén bakom huset. Schersminer är "lusbuskar" och jag var aldrig förtjust i dem som pappa hade i trädgården när jag var liten. Inget fan av syréner heller, men jag köpte hem mängder av båda sorter. Det var först året efter som vi fick höra av en äldre granne att det vuxit schersminer i trädgården förr i tiden. Mannen som byggde vårt hus hade älskat dem. Syrénberså fanns här också. Allt mejades ner 1995, då huset såldes efter att ha stått tomt i 40 år.
Vet inte om han gillade rosor också för jag har blivit fullständigt betuttad i rosor och jag har aldrig gillat dem förut. Hade inte ens rosor i brudbuketten. Gräsmattorna är stora och förutom en grusgång finns inga stenplattor alls i trädgården och inte en enda grön, formklippt buske.
I höstas ville jag plötsligt ha ett päronträd som vårdträd vid torpet, den gamla ursprungsbostaden som också tillhör oss. Innan hade vi bestämt att det skulle planteras äppleträd och körsbär - inte päron som vi inte gillar.
Framåt vintern stannade en bil på gårdsplanen. Ut klev en 100-årig dam som var född i torpet. Hon var glad över att så mycket återställt till ursprunget. Gärdsgården, som vi trodde var helt vår egen idé och en mängd andra saker. Precis innan hon satte sig i bilen berättade hon om päronträdet. Ett Göteborgs Diamant som gav så mycket frukt att de reste iväg och sålde överflödet.
Ja, nu står här ett päronträd, fast inte på sin ursprungsplats.
Vi vet fortfarande inte vem som byggde vårt hus eller vart han tog vägen. Det bostadshus vi bor i byggdes i början av 30-talet. Gården är från 1700-talet. I slutet på 30-talet satte någon eld på den fina, nybygda ladugården och mannen som byggt vårt hus blev så ledsen att han sålde gården billigt, mitt under krigsåren, och försvann. Ingen minns vad han hette eller vart han tog vägen. Bara att han gillade sitt hus och sin trädgård och att ladugårdsbranden knäckte honom.
Har sökt i de listor som släktforskarföreningen har, men det finns inga noteringar om honom. Har tänkt resa till Landsarkivet och kolla där.
Vad kan han mer ha planterat i sin trädgård? Vad var "inne" på 30-talet? För det är väl lika bra att vi fortsätter när vi ändå startat? Det ser fortfarande tomt ut och det är långt kvar innan trädgården är färdig.
