
Tack för alla vackra texter, vänliga ord och tankar, och för det stöd ni varit vid min dotter Ninas bortgång.
Livet går vidare men blir aldrig detsamma, och jag har svårt att finna glädje i något längre. Trädgården blommar, men det skänker ringa tröst tyvärr....
Orkar inte skriva så mycket, men jag är inne på odla ibland och tittar, ett sätt att hålla kontakten med verkligheten....
TeliaNet
18-07-2004, 08:25
varsågod, vi finns här som stöd.
sköt om dig!
Hoppas du kan finna nån glädje snart i ditt liv. Livet består inte av stora lyckor och milstolpar utan av ögonblick, brukar jag tänka.
Varma tankar till dig
En stor sorg tar tid att läka, skynda inte ur den utan tillåt dig att dröja kvar, att minnas, att sakna, att gråta, att prata om, att dela med andra. Tids nog kommer de ljusa minnena att ta större plats än de som bara gör ont och du kommer åter kunna höra fågelsången och glädjas åt en vit liten vallmo...
Jag känner så djupt med dig.
Fenja
Eva Swahn
18-07-2004, 11:43
Kära vän!
Jag vet hur du har det. Livet blir aldrig detsamma. Det finns ingen tröst och det finns ingen återvändo. Det är att med all kraft som man kan uppbringa orka inse att ens liv ser ut som det gör och acceptera det. Det är en oerhört smärtsam process.
Men jag håller på att lära mig leva med sorgen, för den försvinner inte, jag bär den alltid inom mig - ibland syns den, men oftast bär jag den i ensamhet som ett hemligt rum, och så vill jag ha det. På så sätt förändras man själv också. Det är oundvikligt.
I mitt hemliga rum har jag också lärt mig att umgås med min son - men under andra villkor. Här har vi ibland riktigt roligt tillsammans. Jag hoppas innerligt att du, när den allra värsta tiden är över, kan skapa ett sätt att fortsätta ha din dotter omkring dig, även om det aldrig kan bli på samma vis som förr. För barn försvinner inte, men det gäller att lära sig hantera de förändrade villkoren, hur ont det än gör.
Det tar tid.
Eva
Många varma kramar till dig!
Jag hoppas att ljuset med tiden letar sig ned i din själ igen!
Har tänkt på dig!
Min mamma förlorade sin äldsta son. Han blev 23 år gammal. Med tiden så har hon hittat ett sätt att leva med sorgen och saknaden och även om livet aldrig blir detsamma, så känner hon att det blivit värdefullt igen.
Det var länge sedan nu och sorgen har alltid en plats i henne, men den hindrar henne inte längre från att glädjas åt det goda livet ger.
Kram igen!
Min son blev bara 30 år.Jag kan inte säger det bättre än Eva säger,det är precis så det är.
Jag har mina barnbarn, och lyckan att har 2 söner till.Glädjen kommer tillbaker på sätt och vis,det måste tar tid.
Sköt om dig
Kram Renate
Tänker på dig! Låt sorgen ta sin tid, tryck inte tillbaka den. Tids nog ljusnar den svartaste natten och gyllene minnen kantar de svarta sorgmolnen!
Kram från Sylvia
EN stor kram till dig från oss här nere...
Vi tänker på dig och även din dotter..
känner så med dej.
låt sorgen ta sin tid.
tids nog kan du glädjas åt din trädgård igen.
många kramar till dej.
tänker på dej och skickar varma tankar till dej.
Eva
Wargen! Än en gång - jag saknar orden. Skulle så gärna vilja finna ord som kan ge tröst i din så svåra tid.
Ger dig förslag på en länk istället. Hoppas den kan ge dig något (om du inte redan känner till den).
http://hem.passagen.se/anglaringen/Varm, varsam och försiktig kram från amaira.
Helen i Piteå Zon 5
20-07-2004, 08:52
Tänker på dig! Kram! / Helen
Detta är en "enklare" version av forumet. För att se forumet med formatering och bilder kan du
klicka här.