Usch usch usch, nyss hemkommen från djursjukhuset. Katten har blivit kastrerad och är duktigt förbannad på allt och alla. Har aldrig sett henne så sur förut!! Man vågar inte ens visa sig utan att hon sätter igång...det är så man tror hon ska hoppa på en och slita en i stycken...Jisses!! Att få på någon krage nu är det verkligen inte tal om...Får hoppas hon somnar snart, det behöver hon.

Känner mig verkligen som en riktigt usel matte just nu! Vet visserligen att allt fräsande, morrande mm beror på att hon har ont och är rädd. På djursjukhuset var hon så hotande att de inte ens kunde lyfta över henne från sin bur till vår bur...

Stackars kissan, hon förstår ju inte vad som hänt. Men var inte orolig, det brukar gå över när de märker att de kommit hem igen och att allt är som vanligt.
Mvh
Fenja

Ingen usel matte, bara en ansvarsfull sådan. Våra hanar var iväg till veterinären i våras. Tur med hannekatter är att de så fort blir återställda. Kastrerade vet de inte om att de är. Officiellt var det en prostataoperation
Det går över. Hon blir nog snart glad och snäll igen!

Ojdå, misse måste blivit rejält arg... fast dåligt samvetet behöver du inte ha! Det är ju i det långa loppet både bättre och lugnare för både katt och ägare efter kastrering. Hon lugnar snart ner sig! Hon kan ju bli lite orolig ett tag eftersom hon får en total hormonomställning oxå.

Men jag vet....lite skyldig känner man sig ju

Nu en timme senare är det något lugnare. Hon ligger och trycker under sängen och svarar när man kommer in och pratar med henne. Det börjar väl falla på plats att hon kan känna sig trygg igen! Någon krage har hon dock fortfarande inte fått på sig..tänkte som så att om hon ändå bara ligger och tar igen sig så tror jag inte ens hon tänker på att slicka sig. Får fixa det hela när hon kryper fram igen....Lilla pyre! Är så man blir sugen på att skaffa hankatt när det blir dags för nummer två...

hade det inte varit bättre med p-piller blandat i kattmaten?

Det är inte bra för katter att gå på p piller nån längre tid de kan få cancer av det, om man inte skall avla på katten gör man bäst i att kastrera dem. När jag kastrerade min hon katt förra året så behövde hon ingen strut veterinären sade att 90 % av alla katter klarar det utan att hålla på och riva i såret, och det gick utmärkt. Lycka till!!
krister

Exakt min åsikt! Så mår katten bättre också om den här driften att skaffa ungar inte ligger och pyr hela tiden. Många blir väl dessutom lugnare? Får se om det stämmer på Mintha, hon har fram tills nu varit ett yrväder med stor röst och litet mod (hemskt läskigt men å så spännande med nya saker). Hennes sätt att försöka lura motståndaren att hon är jättefarligt trots att hon är världens största fegis, är just att låta och se ut som tio katter i en. För det mesta är det inte så många djur som vågar syna hennes bluff. Om de gör det så slinker hon morrandes iväg.

Nu har hon flyttat sig från under sängen till under täcket. Hon gjorde det när jag låg i sängen och vilade, kändes nog tryggt. Mörkt, hemligt och mjukt.

Förlåt en liten ordmärkarfråga. Heter det kastrera när det gäller en honkatt? Jag trodde det heter sterilisera. Det är väl bara vi hanar som drabbas av kastrering eller är det ingen skillnad i kattvärlden?

Kastrering: Operativt avlägsnande av könskörtlarna.
Sterilisering: Upphävande av fortplantningsförmågan genom kirurgiskt ingrepp.
(Jag känner en man som är steriliserad...)

Numera säger veterinärerna kastrering om ingreppen av både honor och hanar. Sterilisering var väl till att säga för lite med tanke på att både livmoder och äggstockar tas bort...?

Aha, poletten har skramlat ner. Tack.

Det som förvillade lite var kastreringen av gossar för att dom inte skulle komma i puberteten men då avlägnade man ju testiklarna.

Förtydligande.
Kastrering: Man tar bort delar.
Sterilisering: Man "knipsar" av äggledare eller sädesledare med t.ex. laser.

Min röda lilla raring skrek konstant i tre veckor innan jag fick henne steriliserad/kastrerad. Ingen av oss sov särskilt mycket under de veckorna kan jag meddela. Dessutom bodde jag i lägenhet då...

Håller med om att man känner sig som en bov. Men, som det nämndes tidigare, en ansvarsfull bov. Jag vill inte bidra till fler sommarkatter. Men visst, ibland önskar jag faktiskt att jag kunde få en liten mini-Piri. Hon kommer ju inte att finnas för alltid. (Även om jag har en deal med gubben en trappa upp... Min kisse ska aldrig dö!) Men å andra sidan kan det ju bara finnas en som hon..

jag skickade iväg min karl till veterinären med vår kattkille när han (katten) skulle kastreras. stackars karl, han fick stå och assistera veterinären medan ingreppet gjordes. så ni kan nog gissa vad BLEK min karl var när han kom hem.. ja, katten sov så gott och är en lugn och harmonisk kattkille numera. min karl däremot hoppas slippa fler kastreringar som han måste iaktta./Ullagumman

nej, p-piller är inget bra. man ska inte leka med hormoner för en längre tid. katterna mår absolut bäst att få bli kastrerade... det är inget trevligt för vare sig katt eller ägare- att ha missat ge p-pillret i tid - ha en krälande och råmande katthona vid sina fötter.......eller en asocial kattkille osm vill "bara göra sitt" med andra ord; inte någon social katt... han bara ränner överallt och föröka sig måttligt. nej, tacka vet jag kastrering./Ullagumman

Oj då.....

Jag har en sådan där galen historia igen angående hussars och mattars besvär för att hålla kissarnas reproduktionsförmåga stången.

Rolig och fruktansvärt sann trots att den låter som en skröna.
Orkar inte skriva den i kväll. Återkommer. Lång historia men fillkomligt galen.

Bettson
Som fnissar redan nu

Just idag så har vi ett par katter som jobbat och fortfarande jobbar febrilt för att föröka kattstammen... Synd, eftersom honkatten tillhör en av två katter (brorsan är den andre) som får springa lös vind för våg och sällan komma in i "stugvärmen".
Otäckt är det att höra honan som ju låter som barnaskrik men samtidigt lite komiskt att se henne ge hanen en rejäl smocka direkt efter akten.

Kastrera är att visa att man tar ansvar, såvida man inte tänkt ha katten till avel.

När min nu tvåårige hankatt kastrerades, hade jag med min hund samtidigt för att veterinären skulle kolla ett sår i rumpan. Först tog han katten, bedövade och kastrerade honom (och jag fick hjälpa till, intressant...) och medan katten fortfarande "sov", tog han in hunden som oxå blev "sövd" och lagd på bordet intill katten. Då undrade jag vad hunden tänkte när han, förmodligen, såg katten framför sig på bordet, livlös... Jag hade förväntat mig att de båda skulle vara oförlåtligt sura på mig efteråt, men hemkomna och återställda var de väldigt keliga och svansade efter mig hela tiden... Kanske såg de mig som en hjälte som räddade dom från veterinären....?

Det finns värre saker än kastering. Jag tvingades ****** min 7 åriga katt Smirnoff (döpt av sonen) eftersom mitt älskade barnbarn inte kunde vistas i mitt hem pga allergi.
Det var tufft.
Jag har bilder av båda i mitt nyskapade album.
Annika i Mölndal

Jag väntar med spänning!

Båda mina katter är kastrerade och jag ångrar mig inte. Dock var vetrinären slarvig när han sydde ihop min honkatt, så hon har fått hängbuk, skinnet hänger slappt. Ser ut som hon är fetare än vad hon egentligen är... Men det spelar ingen roll, hon ska ju inte ställas ut (fast hon är sötast i världen, enligt matte).

Har precis tagit en ordentlig titt på kattens buk. Den ser helt ok ut tycker jag, ordentligt ihopsydd och inga spår av vätska någonstans. Finns till och med fotobevis på det hela (så om nån inte vet hur det ser ut så kan jag ordna fram en bild).

Idag är Mintha betydligt mer normal i sättet också. Svansen uppe i vädret när jag pratar och gosar med henne, spinnande ljud. Fortfarande vill hon inte dricka så mycket vatten under min uppsyn, men litet mat kastade hon sig över med god aptit. Kort sagt, det tar sig. Hon säger ifrån med riktigt högljudda protester och kroppspråk när hon vill vara ifred (innan kastreringen gick hon bara iväg till sitt lilla "hemliga" ställe när det var läge för lite ensamhet).

Hejsan ! Min 9 åriga katt blev steriliserad när hon var 7 år. Hon hade ätit p-piller alla år utom då hon hade två kullar, och som bebis förstås. Hon hade inte tagit skada av det, jag tycker att p-piller fungerat mycket bra. Men när katten börjat komma upp i ålder så vill man inte äventyra hennes hälsa med flera kullar, därför så fick det bli en sterilisering. Min katt som är en riktig surkärring i vanliga fall, var hur snäll och lugn som helst, när hon var nyopererad. Jag hade väntat mig lite av din katts beteende då. Krama kattstackarn från mig.