Jag ska försöka att fatta mig kort.

För åtta år sen flyttade två söta och rara bondkatter hem till mig. En silvertabby hona som fick namnet Vera och en svart hane som fick namnet Toulouse. Livet lekte i sus och dus och vi var såååå lyckliga tillsammans.

För två år sen träffade jag en ny kärlek. Han är väldigt allergisk mot katter. Jag flyttade i alla fall in till honom och katterna flyttade tillfälligt in hos en kompis tiil mig. Men efter ett tag blev det ohållbart för Vera och Toulouse att bo i en etta i Malmö. De bråkade för mycket med en tredje katt som redan bodde där.

Katterna fick då flytta in hos ett par unga rara tjejer i en stor lägenhet här i Jönköping där jag också bor nu mera. Nu kan de inte längre bo där heller, då kollektivet ska upplösas.

Jag klarar helt enkelt inte av att avliva de små rara liven pga. att jag inte kan ta hand om dom längre. Jag har satt upp lappar överallt och satt in annons i tidningen, men folk vill inte ha fullvuxna katter.

Hur ska jag göra? Vill någon ha två underbara kissemissar? Är det någon som vet någon pensionat i närheten av Jönköping?

Det här är så otroligt jobbigt för mig. Jag känner mig som en dålig och ansvarslös människa.. Jag älskar katterna villkorslöst..

Hjälp mig någon, snälla..

Hoppas att det löser sig med dina katter.

Måste vara hemskt att bli tvungen att skiljas från dem

Önskar att pälsdjursallergi inte fanns.

tycker inte att du ska känna dej som en dålig eller ansvarslös människa. snarare tvärt om.
det är inte ditt fel att kärleken är allergisk
tycker att det låter som du har jobbat mycket på att hitta nytt hem till dom små liven
det ÄR besvärligt att omplacera vuxna katter
kolla efter katthem på google.se och se om du hittar nått passande där.

Djurens Vänner finns här i Borås, det är en bit att åka men kanske bättre än inget. De finns på fler orter också, kolla i telefonkatalogen, de kanske finns i Jönköping med.
Jag önskar jag kunde hjälpa dig, med det finns 11 katter här nu med bäbbarna....
Mvh
Fenja

personligen hade jag aldrig blitt förälskad i nån som inte tål katter.......
Det valet hade varit lätt för mig...men synd om dig och dina katter.....

Jag håller med Saiai, men jag vet inte om det är synd om just dig. Dina katter däremot tycker jag väldans synd om, som fått hatta fram o tillbaks, under dom sista åren. Att din kärlek till dina katter är villkorslös? Den verkar då vara villkorslös vad det gäller den nya kärleken. Har ni provat att medicinera? Det finns idag mycke effektiva allergitabletter. När man skaffar en hund eller katt, så är dom en del av familjen, det gäller hela deras livstid. Varför är det så många som tror att djuren är en slit o släng vara? Passar dom helt plötsligt inte in i vardagen så skeppar man dom lätt vidare, till okända öden. Det blir oftast trasiga små varelser inuti. Dom känner att dom är ratade, inte önskvärda. Dom KAN ju ha turen att komma till underbara hem, men det är större risk att dom fortsätter att skeppas vidare, o vidare ovidare. Rent psykiskt är inte det, det rätta för nåt djur. mvh. Laika

Är DU allergisk???
Att medicinera om man har en svår allergi hjälper då inte mig
dessutom är det INTE något att rekomendera eftersom allergin kan bli sämre och även utökas till annat som man tålt tidigare.
En gång blev jag så sjuk när jag varit hemma hos en kompis hon hade inte katt.....man hade haft 7 år tidigare och jag hade suttit i hans favo fotölj.

Att katterna fått flytta runt är det hela världen? är man en sämre matte eller husse då?
Jag tycker det verkar som hon gör vad hon kan för att katterna ska få det bra

håller med dej råsemarie.
det funkar inte att medicinera bort allergi bara att lindra den
att kunna välja vem man blir kär i, är väl inte så enkelt heller

råse-marie, JA jag är allergisk, hur så? Att du inte är intresserad av att försöka medicinera din allergi, bottnar i att du inte tycker om katter. "Att katterna fått flytta runt, är det hela världen?" Ja, det tycker jag, då är det bättre att ge dom en spruta och låta dom somna in. Det var just den attityden o det resonemanget jag syftade på. Att det är lätt att ha hundar o katter som en slit o slängvara, skeppa iväg dom när det inte passar. Visst, man kan inte styra över vem man blir kär i. Men jag säger som Saiai, JAG skulle aldrig bli förälskad i en person som var allergisk mot eller inte tyckte om katter. Tänk om det var en ensamstående tjej som blev kär i en kille som inte tycker om barn, inte skickar hon bort sina barn då heller? ÄVEN om hon blitt kär i honom så får hon spola killen, så det går faktiskt att välja. OK det är ganska hårddraget att jämnföra barn och katter, men att man inte skulle kunna styra det där med vem man blir kär i, det köper jag inte. Det gäller bara vad man värderar högst. Katter står inte högt på en sån skala tyvär. mvh. Laika

Tyvärr har du fel jag älskar djur även katter.
Jag hade själv djur innan jag blev mer och mer sjuk
Så jag är inte alls ovillig att medicinera jag gör det för fullt utan att ens ha katt bara för att kunna vara utomhus ev stå bredvid folk ien kö som har katt. Va skönt för dig att dina allergi inte är så svår.

Jag tycker inte att det är värre att katter bor i några olika hushåll än att barn är på dagis eller hälsar på hos bekanta över sommaren.
Kommer djuren bara till djurvänner så är det ingen fara skedd.

Att man träffar någon som inte tål katter är ju inte något man väljer ???gör du DET????
Har man barn och träffar någon som hatar barn så tror jag att dert handlar om något annat har ALDRIG hört talas om någon som är alergisk mot barn?? Har du?

Hoppas att du hittar ett nytt hem. Du hade väl inte trott att du skulle få Rådet att byta karl? eller höra om andras katt allergier.?
men så här funkar det på odla sidan
Oftast får man ju jätte fin och bra hjälp och vem vet det kanske du också får tillslut.
Mvh Rose-marie

Nu sade råse-marie en hel del av det jag tänkte svara på detta, men jag fortsätter tillägga att precis som människor är katter olika. En del älskar att komma till nya miljöer, medan andra avskyr det. Hur det är med de här två katterna vet jag inte, men om de hade tagit permanent skada så hade det alldeles säkert märkts på deras beteende och i sådant fall är jag med på att det är bättre att låta dem somna in...I annat fall skulle även jag leta med ljus och lykta efter någon djurvän som kunde ta hand om dem! Gärna någon som bodde nära så det gick att besöka dem med jämna mellanrum.

Tips är att annonsera/diskutera inne på olika kattforum, ex. Svenska katters sida eller Spinn

Sedan att jämföra barn med katter/djur, det gör jag gärna. Mina djur är helt klart som mina barn. De ska uppfostras (så gott det nu går ), jag oroar mig över dem, umgås och försöker sysselsätta dem, ser till att de får mat, är friska, de får träffa mina släktingar och vänner och hjärtat skulle brista om något ont hände dem! Inte sjutton har jag hjärta att avliva dem när de är unga, fullkomligt pigga och glada och klarar av att flytta!? Så länge jag vet att de får det bra där de hamnar!!!

Jag tycker nog att du, Laika är lite väl hård i ditt synsätt. Om dina barn skulle bli allergiska mot familjens katt, hur gör du då? Ska de medicinera under hela sin barndom?
Jag älskar katter också, har en man som är allergisk, som jag träffade för 18 år sedan. Jag trodde att jag skulle få avstå från katter i fortsättningen, men för några år sedan upptäckte vi att han tål Cornish Rex. Så nu har vi tre sådana underbara djur.
MEN om något av barnen (eller mannen) skulle utveckla en svår allergi, ja då skulle det vara en stor sorg för oss alla, men troligen skulle vi få omplacera katterna. Det är inte lätt och inte roligt, men allergi är inte bara jobbigt ooch obekvämt, det kan vara livshotande.
Jag tror att katter kan placeras om, bara de kommer till kärleksfulla hem.

Förresten tycker jag att det är förskräckligt att avliva friska djur och det tycker de flesta veterinärer också.
Vad skulle du själv välja: ett nytt hem eler döden?

Till Laika men mest till Saiai:
Visst, ni har delvis rätt antar jag, även om era kommentrer går som pilar rakt in i hjärtat. Om ni ville såra mig och vara elaka så har ni lyckats. Ni verkar tro att det här har varit/är en enkel sak för mig. Ni vet ingeting. Ni vet inte hur jag har gråtit och kämpat. Ni vet ingenting om hur mitt liv ser ut eller hur min relation till Jens är (vår historia, vår framtid). Jag borde såklart se till katterna först, men livet ser inte ut så, man väljer inte vem man blir kär i.
När jag skaffade katterna hade jag givetvis för avsikt att de skulle bo hos mig alltid. Min inställning är INTE att man kan behandla djur hur som helst. Det är just DÄRFÖR som det är så jävla jobbigt! Hade jag inte brytt mig hade jag väl avlivat dom för två år sen. Men jag tycker inte att jag har rätt att döda dom hur som helst.
Katterna är friska och krya och visar inga tecken på mental ohälsa. De är tillgivna, springer aldrig och gömmer sig, är sällskapssjuka och pratiga.

Ja, jag tycker synd om mig, för hur jag än vrider och vänder på det så är det jag som råder över deras framtid. Men självklart är det mest synd om katterna.

Vet inte hur era liv ser ut. Om ni har barn eller så. Men jag undrar bara, om några av era eventuella barn skulle bli allergiska, går då djuren före barnen? (Eftersom det nästa var okej att göra liknelsen med barn och djur)

Tack Nutten och råse-marie för att ni förstår min situation. Och tack pejori och Fenja för tips.

Tack Ylle.

Tack själv cic. Jag tycker att alla på Forumet ska tänka på hur man uttrycker sig till andra människor, även när man inte kan se varandra i ögonen.

Hoppas verkligen att det löser sig för dig och dina älskade missar! Jag har haft den stora lyckan att träffa en kattokig karl. Vilket gjorde att jag inte nu har tagit katten med mig och flyttat till honom. Hade situationen varit annorlunda, att han varit allergisk, jaa... Då hade det blivit riktigt kämpigt. Under fyra års tid var jag och kissemissen "sambos", sen skaffade vi husse!

Trots allt var det lite bekymmersamt innan jag fick katten med mig i flytten. Det tog två veckor innan vissa problem hade lösts, två veckor av i princip oavbruten gråt och förtvivlan. Om inte problemet hade lösts vet jag inte vad jag hade gjort... Men till all lycka blev även Piri sörmlänning!

Jag vill mest säga att jag har förståelse för din förtvivlan. Om jag inte redan hade två jamare i hushållet.....

Lycka till med katterna och kärleken!

håller på dej. jag vet hur det känns
fick själv lämna bort min älskade collie när min son föddes allergisk .
det beslutet samt en totalsanering gjorde att han senare växte ifrån sin allergi
jag hade inte en tanke på att lämna bort min son och behålla hunden.
tyvärr tror jag inte att det blir bättre av att anklaga någon som väljer en människa före ett djur. det ÄR svårt, så jag tror mer på att hjälpa och stötta, än att anklaga i det läget

Hejsan cic ! jag undrar om du och din pojkvän har testat Bioresonans? Det är en metod som botat 89% av kattalergikerna som genomgått den. Det kanske vore något att prova, så kan ni leva tillsammans alla fyra. Man har ju sina katter som barn, dom är ens allt. Jag förstår däremot inte varför en del blandar ihop barnallergier och en nytillkommen vuxens allergi. Vad är sambandet? Att man väljer att skaffa en kattmänniska då man är ledig för att dejta, det anser i alla fall jag som självklart. Men att blanda in allergiska barn, vem har skrivit att man inte ska ta hänsyn till barnens bästa? jag läser tråden om och om igen, men kan inte hitta var det skulle negligeras. Vill man sina katter väl och älskar dom , så försöker man att finna varje litet halmstrå att klamra sig fast vid. Nu är jag deffinitivt inte duktig på det här med datorer. Men gå in på Goggle.se, och sök under "Bioresonans" så kan du säkert hitta vart du ska vända dig. Det är väl ändå värt ett försök?

vem har sagt att den är nytillkommen?
killen kanske är född med den.
och om den nu skulle vara en nytillkommen allergi? ska man kasta ut den killen då, ?

Men han ÄR en kattmänniska (om nu någon kan förklara hur en sån är.. ), men tål dom inte!

Sökte på "Bioresonans", läste lite. Och, med risk för att få en massa hatbrev och människor emot mig.. Jag tror nog inte på det.. Förlåt. Förstår inte ens vart man ska vända sig. Sjukhuset?

cic... jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete för att du måste söka nytt hem åt katterna. Det visar att du bryr dig om dem.
För några år sedan var jag tvungen att lämna bort min lilla katt Smulan som var bara 5-6 månader gammal.
Jag fick så svår allergi mot katter att jag höll på att kvävas trots medicinering dygnet runt och Smulan inte fick komma in i sovrummet.
Till slut var det ohållbart och jag kontaktade veterinär för borttagande eftersom vi inte hittade någon som kunde ta hand om henne.
Jag lämnade henne hos veterinären som sa att hon inte hade hjärta att ta bort en så fin katt utan hon skulle leta nytt hem åt Smulan.... jag fick betala avgift som de tog för borttagande men de pengarna användes till mat mm. under tiden hon letade nytt hem.
Jag grät och grät och städade och städade... både för att jag tyckte synd om mig själv som inte kunde ha katten hos mig och av oro för att Smulan kanske var olycklig när hon tvingats flytta.
Två veckor senare kom veterinären och hämtade smulans låda, koppel, leksaker mm. Smulan fick nytt hem hos ett äldre par som älskar katter
Veterinären sa att Smulan mådde jättebra, åt med god aptit var glad, kelig och lekte som katter gör Slutet gott!

Lycka till i letandet. Ring gärna djurens vänner... de har alldeles nyligt fixat nytt kärleksfullt hem till dotterns ena katt som pga vissa nyuppkomna problem inte kunde bo kvar hos dem.

Pejori, det var den nytillkomna kärleken jag syftade på. Hon träffade honom för två år sedan. Ibland kan man undra om vi på Forumet läser samma trådar, när man läser det som skrivs i inläggen. JAG uppfattade det som att cic träffade sin pojkvän för två år sedan, och att han var allergisk mot katter. Har jag missuppfattat något eller?

Kanske är det lika bra att JAG reder ut. Inte för att jag har lust att vända ut och in på mitt liv, men för att slippa bli hängd:
Jag har kännt mannen i fråga i 15 år och för två år sen flyttade vi ihop. Livet har tusen olika vägar hit och dit, eller hur.

ja det har ju det
och livet har ibland en osedvanlig tendens att ställa allt på ända

cic inte tycker jag att Du ska behöva FÖRSVARA ditt val

Jag vet inte om jag läser tråden dåligt och inte förstår men har DU någonsin frågat om råd när det gäller valet mellan din man eller dina katter??
Jag har uppfattat det som att det söktes ett hem för dina små vänner och vad får du ??? Hålla försvarstal????

Ja ursäkta men jag tycker det är löjligt att ens tala om att man väljer bort sitt livs kärlek för katterna........att vissa skulle göra det säger mer om dem.

Ps du kan ju prova att annonsera på blocket ...bortskänkes brukar alltid ge resultat .
Vi hittade nytt hem till vår kanin så och nu bor den hos en lite tjej alldeles i närheten av oss
Kolla även på servichuset det kan finnas någon pensionär som skulle vilja ha sällskap

Så bra sagt!

Det finns idag ingen anledning till att behöva överge sina "älskade" katter, mer än om man lessnat på dom. Man kan allergivaccinera sig, "specifik immunterapi, heter det. Om man VILL så kan man bli fri från sin allergi. Varför jämnför du rose-marie, barn på dagis med katterna? Det finns där ingen likhet som jag kan se. Dina barn på dagis hämtar du varje dag och följer rutinerna, dom är inte där för tid o evighet heller. Katter har ett annat psyke än en hund t.ex. dom är känsligare för förändringar. Om man inte prövat allt som går för att ha kvar sina katter, så kan man åtminstånne hålla inne med kommentaren "Jag älskar mina katter villkorslöst". Vems villkor? Du säger själv cic, att din nya karl är en "kattmänniska", då har han säkert inget emot att försöka bli av med sin allergi. Varför stirra sig blinda på att det ska vara katterna som skall försvinna? Varför inte försöka att hitta en lösning istället, för att allergin ska försvinna? OM ni är intresserade av Specifik immunterapi, ta kontakt med erat sjukhus.
mvh. Laika

lycka till med att hitta nytt hem till dina 4benta vänner, cic!!!
och jag hoppas det slutas med "pajkastning" på varandra i denna tråd. visst kan vi visa respekt för varandra som vuxna människor och stötta varandra när så behövs?!/ Ullagumman

Instämmer med Ylle! Man vill väl helst inte tvingas välja alls mellan de man älskar, oavsett om det är människor eller djur! Jag är bara glad att jag slapp...

Till Laika... Jag har allergivaccinerat mig mot gråbo och timitej. Under drygt fem års tid fick jag sprutor var sjätte vecka. I januari i år sa min läkare (efter kontrolltester) att jag var fri från min allergi. Trots hans friskförklaring äter jag allergimedicin varje dag sen skräpet/gräset anlände för säsongen. Jag vill inte ens börja räkna på hur mycket pengar jag lagt ner på en behandling som inte ens verkar ha fungerat på mig. Jag vet dock flera som behandlingen har fungerat på. Så allergivaccination är för mig en chansning vars utgång inte ens läkare kan förutspå. Funkar det så är det kanon. För mig har det bara blivit dyrt... Dessutom vägrade Värmlands landsting att ens utföra ett allergitest på mig. Jag har gått hos privatläkare under alla dessa år.

För att klargöra en liten detalj... Jag valde inte att träffa en kattmänniska när jag var singel och fri att dejta. Helt plötsligt fanns vi bara i varandras liv och ville inte vara utan varann. Vi valde aldrig att varken träffas eller bli kära, men hur står man emot kärlekens underbara kraft!?

Jag tycker att det börjar som om den här tråden har spårat ur en aning. Varför vissa människor inte kan unna andra lycka i form av mänsklig kärlek går över mitt förstånd. Ingen kommer någonsin att förstå hur alla andra människor tänker och resonerar. cic började den har tråden med att be om hjälp för att hitta ett hem åt sina älskade katter - gör det henne till en ansvarslös slöfock? Inte enligt mig... Kan vi inte bara vara överens om att vi aldrig kommer att vara ense i den här frågan och i stället hjälpa till?

Som tur är verkar de flesta iaf förstå cic och hennes dilemma. Jag tycker att du fått mängder av bra förslag och hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt!

Laika, varför envisas du med att vara så in i helvete råelak mot mig?

Önskar att jag kunde ta bort hela jävla tråden.

Eller, nej föresten, tack alla ni som skickat mail till mig och gett mig telefonnummer och virituella "klappar på kinden".

Finns ingen anledning att fortsätta den här tråden längre.

/Ciczie

Väldigt tråkigt att en del här på odla.nu kritiserar dig och/eller ifrågasätter din kärlek till dina kissar eftersom du mer eller mindre måste göra dig av med dina katter, beslutet antar jag står mellan dina katter och din sambo och om jag hade en partner som hade kraftig allergi, som medicin inte hjälpte tillräckligt bra på, skulle jag självklart välja min partner, liksom jag tror att de flesta skulle göra.(nallen, detta är inte en tid för medveten feltolkning av vad jag har sagt...)

Hoppas att du kan hitta ett bra hem år dina katter inom kort.

Vet inte om det hjälper, men du får en kram i från mej, tycker inte att du har gjort något fel.

Självklart så ska kärlek till en människa gå före kärlek till ett djur.

Åter igen, lycka till med att hitta ett nytt hem åt dina kissar

Jag tycker du är en mycket varm människa som bryr sig så mycket om dina katter så mycket, och jag är ledsen på dina vägnar att du inte har funnit nått sätt att få katterna till ett nytt tryggt hem. Jag har själv 4 vuxna katter och 5 kattungar (mina älsklingar ) och jag fårstår att du inte kan avliva dem.

Därför blir jag jätte sur på laika som är så hjärtlös att skälla ut cic när hon gör sitt yttersa för att hjälpa sina älsklingar till ett nytt hem! Jag blir så... purken!!!

Lycka till cic jag tror du kommer hitta ett hem som är perfekt för Vera och Toulouse!

//sarita

Vadå skälla?? Då har du inte sett mig skälla. Ursäkta så inihelvete mycke att jag försöker o komma på lösningar så att ALLA (inklusive kattstackarna) kan vara nöjda. Skulle inte cic vara nöjd OM hon fick va med dom alla tre? Skulle svaret va nej där så är det då inte mitt fel/problem. Som man kunde tolka hennes första inlägg, så ville hon göra allt för sina katter, och man trodde då att om det gick så skulle dom kunna vara tillsammans allihop. Ursäkta mig, för att jag feltolkat hela inlägget. Det hela gick alltså ut på att hon bara var intresserad av att bli av med dom. Tycker ni andra verkligen att DET låter bättre? Det tycker inte jag , och fortsätter att hoppas på att cic verkligen ville göra allt för att dom skulle kunna va tillsammans.
mvh. Laika

Ursäkta mig då att jag misstolkade dig så totalt, Laika!!! //sarita

Hur går det med katterna Ciczie? Hittar du någon eller något katthem som kan hjälpa dig? Hoppas att det löser sig.
Mvh
Fenja

Lider med dig angående de val du måste göra och tycker att inläggen ifrån Laika och Saiai tyder på bristande empati (detta trots förmågan(?) att leva sig in i just katternas situation)

Om det kan vara någon tröst är katter ju som du vet ganska självständiga och har lätt för att anpassa sig till nya omständigheter. Det är iallafall min erfarenhet. Passar inte en viss omständighet för en katt så ser han/hon till att ändra på det.

Eftersom det inte med säkerhet går att förutse vad som ska hända i livet är det omöjligt att göra sådana åtaganden när man skaffar katt som bl.a. att en katt aldrig ska behöva flytta från hem till hem osv. (men Laika och Saiai har väl upprättat samboavtal med sina katter... om de ens har några...)

Jag har också erfarenhet av att på senare tid bli allergiskt för katt vilket varit och fortfarande är en stor sorg i mitt liv. Att aldrig mer kunna närma mig en katt utan att antingen bli snuvig, serienysa och få ögonkli eller vara "halvsederad" av allergimedicin.

Har också ställts inför ett liknande val vilket innebar att min katt fick bosätta sig hos min far något han stortrivdes med. Själv hade jag sådan ångest. Trodde han skulle bli både överkörd och uppäten på samma gång men han hade det toppenbra och levde lycklig i alla sina dagar, jag kunde ju också komma och hälsade på och såg till att han fortfarande trivdes. (Jag tror lätt man projicerar sina egna känslor på katten och inbillar sig att de känner samma sak, vilket kan vara nog så egoistiskt...)

I naturen är de flesta vildkatter solitärer (parningstiden borträknad) De klarar sig bra på egen tass. Tamkatter är inte lika självständiga utan mer tillgivna vilket också innebär att de kan knyta an till såväl människor som till nya mänskliga bekantskaper.

På landet finns det alltid dem som är villiga att ta sig an vuxna katter. Det vet jag flera som har gjort. Tyvärr har jag därför inga heta tips på personer som är intresserade av katt för tillfället är jag rädd.

Hoppas att du hittar en bra, ny kattfamilj till dina katter.
Vänliga Hälsningar:
Jill-Ulrika

Jag ringer runt! Har fått en massa bra telefonnummer av vänliga människor här på odla!

Det kommer nog att ordna sig, rent praktiskt vill säga, kommer sakna dom nåt oerhört dock!

Tack till er som stöttat mig!!

/Cic

det är klart att du kommer att sakna dom
men trösta dej med att om det går vägen, så får dom ett gott hem och förhoppningsvis ett långt liv.

va glad jag blir att de ordnar sej

Sååå glad för att det börjar ordna sig.
Håller tummar & tår

Du är underbar som försöker hitta ett nytt hem åt dom! Min svärmor lät skjuta en katta som kommit till henne och som hon tog hand om, bara för att hon fick kattungar.....jag får ont i magen bara jag tänker på det Hon hade sparat en av kattungarna, som oxå var en hona, och den fick sen en kattunge, som oxå var en hona. Dessa båda katter hade hon tills hon sålde huset och flyttade till en lägenhet, då lät hon avliva dessa oxå. Vet inte hur det kändes för henne, men jag tror inte hon gjorde sig besvär med att leta nytt hem åt dom. En del människor tycker det är bättre att avliva än att omplacera (eller är för lata för att försöka?) men för mig kom det som en chock, speciellt den första kattan som var dräktig när hon sköts. Dina katter har lyckan att få en chans, det tycker jag är fint! Har du hört med Djurens Vänner om nytt hem? Det ordnar sig säkert! Jag försöker hitta ett nytt hem åt mina kattungars mamma, även om det inte är min katt, vill inte att historien med vår andra katts mamma upprepar sig. Hon avlivades för att hon inte ville flytta med familjen till lägenhet utan återvände hela tiden tillbaka till det gamla bostadsområdet...

Hejsan ! Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för katterna. Men samtidigt förstår jag faktiskt Saiai och Laika, själv skulle jag göra ALLT för att kunna behålla mina "små bebisar". Det finns inget som jag inte skulle prova på, om jag skulle drabbas så hårt av allergi. Allt är värt att försöka, i alla fall för mig. Min surkärring som är 9 år skulle inte klara av en flytt, hon är mammig till tusen och har en personlighet som få. Min son är getingöverkänslig, det är på sätt och vis farligare än getingallergi. En Getingallergi kan man få bort genom att vaccinera, men överkänslighet kan bara medicineras.

förstår inte riktigt det här
om det nu är så enkelt, hur kommer det sig att det finns allegi?
är det inte bara att medicinera då?
KANON!!!! inget tjafs om parfym, blommor, gråbo, ciggarettrök.
Då är det bara att spruta på då
det är nog bara en utopi, att det skulle vara så enkelt

Hej copycat vad är skillnaden på överkänslig och allergisk?
För mig är det samma sak.
Varför kan inte din son ta sprutor?
Jag har jobbat på allergi mott och själv även tagit sprutor men utan särskillt bra resultat utan det vart varken bättre elller sämre bara mer tomt i plånboken och så var det ganska tidskrävande oxå.

Det verkar ju som om det kommer att ordna sig för katterna allafall.

Rose-Marie, jag vet inte den exakta skillnaden mellan allergi och överkänslighet, men jag vet hur reaktionerna är emellan dom. Om man är allergisk så kan man vaccinera sig emot det man inte tål, men är man överkänslig, så fungerar det inte. Då måste man medicinera. T.ex. om min son blir getingstucken så har han max en halvtimme på sig att ta sin EPI pen (adrenalininjektion) få i sig en massa cortisontabletter och ta klådstillande medicin. Om han skulle råka vara själv då det händer, får man bara hoppas att han inte hamnar i chocktillstånd. Han var 9 år, då han höll på att dö för mig p.g.a. ett simpelt getingstick. Om han varit allergisk hade det varit mycket enklare, säger hans läkare. Om man är allergisk eller överkänslig, avgörs av ett enkelt blodprov. Det är med andra ord INTE samma sak, fast jag själv tycker att benämningen "överkänslig" låter simplare än allergisk. Det är inte så lätt att få det lättbegripligt när man skall sära på begreppen.

Allergiforum

Bi- och Getingallergi.

Bin och getingar reagerar bl.a. på oväntade rörelser, de blir aggressiva om deras boplats angrips. De är mer aggressiva i varmt väder och när temperaturen stiger. De dras till mat och speciellt söta drycker liksom till starka dofter och svett.

Beroende på var i landet man bor, utvecklar 0,2 - 4,2% av de personer som får ett bi- eller getingstick allergiska symtom. Den vanligaste allergiska reaktionen är lokal reaktion, d.v.s. området runt sticket blir rött och svullet, den försvinner normalt inom 24 timmar. Man kan också få en systemreaktion, som uppträder utanför det område där man blivit stucken och innebär allmänt obehag, ångest, nässelutslag med klåda. I sällsynta fall kan livshotande reaktioner uppstå, som kräver omedelbar behandling med adrenalin (EpiPen® autoinjektor).

Har du har fått en allmän reaktion skall du bli utredd hos allergispecialist för eventuell Allergivaccination. Detta är den enda effektiva, förebyggande behandlingen som ger ett fullgott skydd mot bi- och getingallergi.



Texten hittade jag här.