jag har en rätt stor gren på mitt päronträd som är rötangripen . Ska jag skära bort den grenen? Det är i det nedersta grenvarvet. Jag kanske försvagar trädet då? Kan rötan kanske läka bort "av sig själv"? om jag tar bort den grenen så blir dessutom trädet rätt obalanserat - är det kanske bättre att ta bort alla grenar i det grenvarvet (3 grenar à 7 cm i diameter)

Röta läker inte bort av sig själv.
Den angripna delen av grenen bör avlägsnas, annars sprids rötan in i trädet. Om det sitter långt ut på grenen, beskär först vid närmsta "grendelning" och se om veden där är frisk, annars skär vid stammen (med ett korrekt snitt!), och hoppas på att rötan inte har hunnit gå in i stammen!

Jag fick själv tips av Cilla om vård av fruktträd, och blev rekommenderad att titta in på hennes hemsida, och den var fullspäckad med intressant information om sådana här spörsmål . Rekommenderas varmt!

Mvh, Maria R

Jag har annan erfarenhet än Maria i det här fallet. Rötsvampar uppstår i alla snitt, och de får bättre och djupare grepp i stora snitt. Nya snitt upprepar processen och tar mänmgder av energi från trädet för att det då måste bygga upp nya försvar mot nya rötangrepp. Är trädet vitalt har det mycket energi att försvara sig mot att angrepp i snitt snabbt sprider sig, och det är därför träd kan leva med stora skador i flera decennier. Innanför den skadade ved vi ser har trädet byggt upp en rejäl barriär.

Trädet har flera sätt att försvara sig. Det vi ser tydligt är:
- grenkragen som växer årsringsvis och vallar över för att först skydda kambium och sildel (tillväxtskiktet och näringsskiktet strax innanför barken). Vid snitt över 10 cm hinner och orkar sällan grenkragen på äpple och päron valla över hela snittytan även om det är trädets önskan. Dessutom skadas ofta grenkragen när stora snitt läggs.

Sedan försvar mot rötan inne i veden, som vi inte ser förrän vi skivar upp trädet:
- mellan cellerna i längsled
- mellan cellerna i vertikalled (årsringarna)
- mellan märgstrålarna (ett ganska starkt skydd)
- genom sårved, kallus, som bildas där angrepp uppstår (ett mycket starkt skydd, ungefär som vita blodkroppar...)

Ett träd som har röta i en krongren har alltså satt igång en hel del energi för att försvara sig mot angrepp. Nytt snitt tvingar trädet att lägga ny energi. Eftersom rötsvampar helst rör sig nedåt och in från en gren till äldre gren är det bättre att ha en rötskada ute i grenverket än nära stammen.

För att hjälpa ett träd som har stora snittskador kan man gröngödsla trädet. Då får det mer energi till försvarssystemen och växer snabbare så att grenkragarna sluter om sår snabbare.

Mitt råd till dig Kerstine blir att
- lätta den rötsjuka grenen om den bär en massa tung frukt genom att småknipsa längst ute i den fruktbärande veden. Kan göras nu.
- gröngödsla trädet, se bl a info på min sajt

Hej Cilla!

Har funderat mycket över ditt svar och måste erkänna att det har genererat fler frågetecken hos mig än utropstecken
Jag förstår resonemanget om att trädet har ägnat mycket energi till att hålla rötan stången, och att om man skär återigen krävs ny energi till sårläkning och att hålla ytterligare infektioner på avstånd, vilket kan bli för påfrestande för trädet.
Men, här hopar sig nu frågetecknen: om jag ser ett träd med spår från tidigare mindre lyckade beskärningar, skulle jag vilja ta bort tappar och göra nya korrekta snitt. Men man ska alltså istället låta "rockhängarna" vara kvar? (hm. undrar om det inte ringer nån igenkännande klocka nån stans i bakhuvudet?)
Men risken finns ju ändå att rötan vinner över de skyddsbarriärer som byggts upp, och går ner i stammen. Vad skulle i så fall ha varit scenariot om man hade beskurit invid grenkragen?

Hälsningar Maria R

Cilla, ditt svar förbryllar mig. Enligt den logiken skulle man inte alls skära i träden. Jag som trodde att man vid en grundläggande beskärning skär bort sådant som är dött och sjukt (exempelvis en rötskadad gren). Efter att ha studerat din hemsida trodde jag mig också förstå att man inte ska dutta med att skära i småkvistar, utan i stället ta bort några väl valda grenar. Då blir det ju stora snitt, vilket du här avråder från

Hej, det här med röta, tappborttagning och hur man ska prioritera är intressant! För mig är det olika ämnen även om de hör ihop...

Kerstines ursprungsfråga var om det var bra att ta bort en stor rötskadad gren i "nedre grenvarvet".

Jag ser framför mig en rötskadad krongren som växer ut från stammen och som det ändå är liv i och som har bladmassa. En sådan är det inte till fördel för trädet att ta bort eftersom man därmed skapar nya stora snittsår nära stammen. Om grenen är så rötskadad att näringstillförseln håller på att strypas och bladmassan minskar, förbereder sig grenkragen på att grenen kommer att dö, och många gånger är det en fördel att vänta med att kapa intill grenkrage till dess trädet inte har nytta av grenen längre (inte har mycket blad eller håller på att fläkas mm) och då grenkragen förberett sig, syns som att den bullat ut.

Maria - just detta med när och under hur många beskärningstillfällen man ska reducera lämnade tappar är ju en av avvägningarna man måste göra vid beskärning. Det skiljer sig dock från Kerstines fall om jag uppfattat hennes träd rätt. En tapp är antingen helt död utan bladmassa, eller har nyskott på tapparna som inte i längden kan bli hållbara.

Frestelsen är stor att vid ett enda tillfälle reducera varenda tapp, liksom frestelsen är stor att ta bort allt som man inte ser kommer att hålla i 10, 20 eller kanske ännu fler år. Men i detta gör man träden en otjänst om syftet är att beskärningen ska leda till längsta möjliga friskhet och överlevnad. Även tidigare beskärningsfel i träden får man lägga upp på ett antal år att rätta till, och en hel del måste man rätta sig efter också. Det finns alltid fler alternativ till att ta bort levande tappar med knasväxande skott. Kollar man på hur trädet själv löst de problem som vi människor tillskansat dem ser man hur många sätt det finns!

Sommartorparn - du slår huvudet på spiken. Beskärning ger inte endast positiva effekter, och det är därför man gör bäst i att skära med en sorts respekt och så mycket förnuft man har erfarenhet till... Alla snitt i ett träd är 1) en naturstridig åtgärd som innebär vissa risker, medan de om de läggs rätt och i rätt mängd 2) ger färre, sötare och friskare frukter på mer hållbara grenar än om trädet själv fick välja. Angrepp i varje snitt riskerar man alltid, även då man beskär alldeles perfekt!

Visst är det så att man prioriterar att skära bort sådant som är dött och sjukt men om man skulle skära bort allt sjukt i ett äldre äppelträd blir det inte mycket kvar. Det kan vara fler fördelar att ett träd får behålla en gren som har liv och blad även om grenen också har skador. Är skadan så att grenen kan fläkas är det ofta bättre att lätta den från småved t ex.

Att man hellre lägger 100 små snitt än 1 stort i ett träd hoppas jag framgår på min sajt, som för övrigt inte på något sätt gör anspråk på att vara fullständig.

Hej Cilla!
Tack för ditt svar som innehåller så mycket intressant information.
Känner att det finns risk för att jag snurrar in mig ytterligare om jag utvecklar mitt resonemang, så det är nog bäst att jag sätter punkt här! .


Hälsningar Maria R